"I samtal om genus och jämställdhet händer det nu och då att män som upplever sig provocerade och/eller vill ha en enkel utväg ur samtalet säger: -Jamen, jag ääälskar ju kvinnor!

Undertexten är då lite tillspetsat men med all tydlighet: -Jag älskar föreställningen om kvinnor som grupp, dvs att dom är objekt för min sexualitet, lyser upp vardagen med sin förmodade skönhet och för att de för in omsorg om både människor och miljöer (läs kaffe och gardiner) i de flesta sammanhang. I värsta fall för att dom förväntas vara mjuka, uppmärksamma och har ett beundrande förhållningssätt till männen i sin omgivning. Ibland är ovanstående, eller delar av det, inte ens undertext, utan klart utsagt.

 

Jag älskar inte alla män. Det är ju inte möjligt och det är rent av dumt att uttrycka kärlek på gruppnivå. Men jag respekterar och tror på män vilket grundar sig i min människosyn som säger mig att män är lika mycket värda som kvinnor. Och ja, jag tror på fullaste allvar att man bör se på män som intellektuellt och känslomässigt jämbördiga med kvinnor. Det innebär bland annat att det inte är ok att objektifiera dem eller föreskriva dem egenskaper som grupp.

Jag tror att män liksom kvinnor har en inneboende potential för ömsesidighet och att de har potential att på riktigt, helt och fullt, dela det både det känslomässiga och praktiska ansvaret i nära relationer. Jag tror till och med att de kan dela ansvaret för vård och omsorgssverige. För de barn, gamla, sjuka och funktionshindrade som vi har ett gemensamt ansvar för.

Jag tror med en dåres envishet, gud hjälpe mig, att män kan ta ansvar för sin sexualitet och sin aggressivitet. Jag tror att de kan läsa signaler om när det är ok ha att sex med någon och när den tilltänkta partnern inte vill. Jag tror att de kan hitta andra strategier att hantera konflikter och inre smärta än att bruka våld.

Jag tror alltså på att män kan fylla en sund människas potential att relatera både till sig själva och till sin omgivning både praktiskt och känslomässigt på ett moget och ansvarsfullt sätt.

 

Att statisktiken på alla dessa punkter beskriver en annan verklighet, dvs att männen står för både det psykiska och det fysiska våldet i världen (jag skriver det utan omsvep då statistiken gör invändningarna i princip irrelevanta), att kvinnor som grupp fortfarande i hög grad dubbelarbetar både praktiskt och känslomässigt och i stort sett är de som vårdar och ger omsorg på ett samhälleligt plan, innebär givetvis en viss utmaning mot min syn på män som grupp.

 

Men, som sagt, med en dåres envishet och trots ett överflöd av erfarenheter som tycks motbevisa mig, står jag med fötterna stadigt planterade i tron på männen!" /Månika Morén Burström

Det var min mamma som formulerade sig så klockrent att man som feminist vill brista ut i sång och dansa över ängar med sina lurviga ben. För hur mycket kritik vi feminister än ger män, som grupp, så anser jag att vi är den grupp i samhället som har mest tilltro till män och deras förmåga till godhet, empati och eget ansvar. Alla andra vill dumförklara män, ursäkta våldtäktsmän med att de (i bästa fall) inte har någon språkförståelse alternativt är döva och i värsta fall med att de likt djur inte kan tygla sig om kvinnor visar hud, tänder, dricker alkohol eller sover... Boys will be boys är numera så uttjatat att jag vill kräkas en kaskad varje gång någon återigen nöter på den gamla slagdängan. Jag har hört allt ifrån: "Han är nog lite kär i dig" (läs: ta åt dig av komplimangen när han sliter i ditt hår) till: "Klär man sig sådär får man skylla sig själv, eller hur?" (läs: Du satt ju där och bjöd ut dig och han kan inte förväntas tygla sig). Antifeminismen, gemene snubbe och rättsväsendet vill få oss att se män som barn. Barn som vi kvinnor ska ha överseende med även om du blivit våldtagen medan du skrek dig hes. Hur ska han kunna veta att du menar det och inte tänder på att skrika tills halsen sväller igen? Feminismen ser män som fullvärdiga medlemmar av samhället. Lika kapabla till empati, våld, omhändertagande och förstörande som kvinnor. OCH TILL FULLO KAPABLA ATT FÖRSTÅ ORDET "NEJ", TA ANSVAR FÖR SINA LUSTAR OCH VÅRDA SÅVÄL RELATIONER SOM BARN OCH GAMLA. Feminismen ser pappor som fullvärdiga föräldrar, partners och vänner. Vi skojar inte bort kränkningar för att vi tror att män inte förstår bättre. Vi vet att de förstår bättre och kan ta ansvar för när de kränker och sårar andra. Ingen har en så positiv syn på män, en så mänsklig syn på män som feminismen.

Jag vet att det är obekvämt att vi är arga. Jag vet att det är läskigt med arga kvinnor som bryter normer och inte försöker behaga män DÄRFÖR ATT DET ÄR OVANT. Men försök inse att vi inte skulle kämpa och vara så, gud förbannat, arga om vi inte visste att män kan så mycket bättre än de visat så här långt i historien. Det är läskigt när någon utmanar den roll du gjort till din och som du inte kan skilja ut från ditt eget jag MEN fundera över hur bekväm den rollen, mansrollen, egentligen är...

Vore det inte bättre om vi fick vara oss själva? Det händer att kvinnor slår, våldtar och dödar men statistiskt kan vi inte blunda för männens enorma del i det våld som drabbar människor dagligen. Där finns en struktur, ett återkommande mönster medan kvinnors våld som regel är undantagen, anomalierna i statistiken. Här blir det viktigt att skilja på individ och struktur men också att skilja på den ilska som riktas mot män som grupp (strukturen) och dig som enskild man och make/bror/son/pappa/vän/rörmockare osv. De enskilda männen i mitt liv är djupt älskade. Men jag har problem med mansrollen och jag tänker inte hymla med det. Medan diskussionerna går varma kring manshat och rabiata feminister, går kvinnojourer på knäna och våldtäktsmän fria. Kan vi fokusera på den större bilden och det övergripande problemet?? Just du, som kränkt vit man, kanske inte känner dig priviligerad men som grupp sitter ni på mer makt, mer pengar vilket möjliggör förtryck av kvinnor som grupp. Jag skiter i undantaget: din grannes systers brylling har en fru som tjänar mer än honom. Jag har problem med strukturen som ger manliga arbeten högre lön och högre status. Jag har problem med frasen: "Du spelar som en kärring!" för jag är rätt säker på att INGEN tar det som en komplimang medan "Du har stake" är positivt.

Slutligen gör det mig rosenrasande och kräkfärdig att kvinnor mördas av män som säger sig älska dem men om någon andas kritik/avsky mot män som grupp blir det ramaskri. Du behöver inte ha snippa för att vara med i denna diskussion men du bör checka egot i dörren och ha koll på dina egna privilegier. Kvinnohat dödar, lämlästar och våldtar kvinnor medan manshat gör manliga krönikörer, förstå-sig-påare och bloggare ledsna på ögat. Feminismen må göra män obehagliga till mods men den daltar inte med dem och jag som feminist ser män som fullvärdiga medlemmar av vårt samhälle, kapabla till både gott och ont precis som kvinnor.

 

Innan: Här är jag i min sedvanliga knut. Håret når till rumpan och jag orkar inte ha det utsläppt

En av de största missuppfattningen om feminister (förrutom att vi vill ha ett matriarkat, döda män och inte alls någon jämställdhet. Liksom den största missuppfattningen kring jämställdhet är att vi lever jämställt), och den finns också hos en del feminister, är att vi vill ta bort och ser ner på det typiskt kvinnliga. Idag anser jag att det är ett av patriarkatets största lögner: att vi måste bli mer som män för att respekteras lika högt, att vi måste vara hänsynslösa och självframhållande för att nå lika långt och att vi måste vara hårda. Jag minns damfotbollstränare och daminnebandytränare, i min ungdom, som skrek: "Kom igen nu gubbar!" till sitt lag... med kvinnor. Det gamla ordstävet att det är "kuk i någon" används på särskilda kvinnor som anses "hårda"/duktiga eller extra oblyga (kan ni tänka er det omvända? Att säga att det är fitta i någon när de presterar bra...?) På film (action) när det byggs starka kvinnliga karraktärer så ska de gärna vara fysiskt starka och slå killarna på fingrarna, eller spöa upp dem, samt uppvisa hårdhet för att de manliga karraktärerna ska respektera dem (självklart ska de mjukna mot den manlige huvudrollen mot slutet så att de kan återta sin plats som kuttersmycken innan filmen slutar.) Traditionellt manligt och traditionellt kvinnligt anses vara ett motsatspar där den ena delen alltid trumfar den andra och där de kvinnliga egenskaperna alltid har en mer negativ laddning än de manliga. Länge trodde världens ledande forskare och tänkare (MÄN) att kvinnan var en inverterad man. Som en man fast tvärtom och lite sämre i alla bemärkelser.

 

Som feminist är det viktigt att ha koll på sitt eget kvinnoförakt. Joo, jag skrev kvinnoförakt... hos en feminist. För inte heller vi har kommit undan indoktrineringen som löper som en röd tråd genom historien. Också vi (läs: många av oss. Jag kanske bara pratar om mig själv men häng kvar så ska jag förklara) har rynkat på näsan åt rosa, åt "överkänsliga" kvinnliga karraktärer på tv och vi har omedvetet värderat manligt beteende högre när vi går med på att få makt i utbyte mot att vi måste uppföra oss manligt och jobba dubbelt så hårt. 

 

Det finns en struktur bakom att vi sminkar oss, rakar benen och klär oss på ett visst sätt - inget snack om saken och all beundran till de som kan stå emot MEN jag, för min del, är färdig med att skuldbelägga och nedvärdera kvinnor och det vi traditionellt har valt och väljer. Jag tror vi kan klara att både se strukturen, och utmana den, samt kämpa för varje kvinnas rätt att VÄLJA att sminka sig/raka sig och klä sig sexigt. Jag kan kämpa för lika lön för lika arbete och delad föräldraförsäkring. Jag VÄGRAR skämmas för mina, traditionellt ansett, kvinnliga intressen. Jag vill kvotera in kvinnor i styrelser och på alla maktpositioner (eftersom jag anser att kvotering redan sker men att män kvoterar in män för att det känns tryggt) men jag kommer att försvara din rätt att baka cupcakes och pyssla med samma frenesi, försvara rosa, rätten att känna och reagera.

 

FEMINISM HANDLAR INTE OM ATT SUDDA UT DET KVINNLIGA UTAN OM ATT GE KVINNOR RÄTT ATT VÄLJA OCH VÄLJA BORT KÄNSLOR/UTTRYCK/INTRESSEN UTAN ATT STRAFFAS FÖR DET. BONUSEN FÖR MÄN ÄR ATT DE OCKSÅ FÅR VÄLJA OCH VRAKA I BLAND FÄRGER, INTRESSEN, KÄNSLOR OCH UTTRYCK. Slutgiltigt handlar det om att inga färger, känslor, intressen och uttryck ska vara "kvinnliga" vs "manliga" utan att alla ska få välja bortom normer och stereotyper. 

 

Feminism är att se strukturer som missgynnar kvinnor och vilja motverka dem, inte att dömma enskilda kvinnors livsval, diskvalificera dem från att uttala sig eller titta ned på det vi traditionellt anser kvinnligt.

 

Vilka har högre status: Justin Bieber-fans eller Zlatan-fans? Hur ser fördelningen pojkar flickor ut och tror du att det är en slump att en grupp har högre status och anses "sundare"?? Det tror inte jag. Vilket har högre status: Dans eller Hockey? Slump?? Det är heller ingen slump vilka av de som väljer hockey som får de bästa träningstiderna osv. Vilka tittar vi ned på mer: lättklädda kvinnor eller agressiva män?? Vilken chef har högre status: den som pekar med hela handen eller den som lyssnar och känner in?? Slump??

 

Det tror inte jag.

 

Om kravet för att jag ska få vara med och leka, dela makten och pengarna, med män är att jag ska anta traditionellt manligt beteende vill jag inte vara med och leka. Jag vill vara med, respekteras och betalas utifrån mina styrkor. Sådetså!!