Sluta använda enskilda människor som alibin för din unkna människosyn!!
Runt om i bloggosfären pratas det ofta om "smygrasism" alt. "vardagsrasism" och även jag tycker att den finns överallt. Ibland tycks det mig som att det blivit pk att "kritisera" invandring och generalisera. Det beror säkert på en mängd faktorer, kanske främst att vi har ett parti i riksdagen som inte hymlar med vilka sympatier de har. Det skrämmer mig enormt. Men även bland människor som inte röstar rasistiskt smyger det sig in och jag tycker mig se en stor lögn som många tycks leva i.
Lögnen gäller rasism, sexism och homofobi (för att bara nämna några) och är livsfarlig.
Jag tror att många anser att rasism, sexism och homofobi är mer eller mindre utrotat.
Rösträtten är oinskränkt för vuxna människor, våldsbrott mot dessa grupper fördöms och
det pratas ständigt om mångfald. Med det sagt så verkar många leva i villfarelsen att
rasism inte existerar, mer än i väldigt extrema sammanhang, och därmed är det okej att
vara lite rasistisk: "På papperet har svarta människor samma rättigheter och då kan det väl
inte göra något om jag återgår till att säga negerboll samt kalla de som har problem med
det för lättkränkta."
Eller: "Sverige är så jämställt så ett litet våldtäktsskämt skadar väl ingen"
Eller: "Homosexuella är accepterade i Sverige och då kan jag häva ur mig kränkningar
på twitter när damerna spelar fotbolls-VM".
Smaka på de orden: Om rasismen (sexism, homofobi) inte existerar så är det okej att vara lite rasistisk (sexistisk, homofobisk)...
Som om "att ha fått det bättre" innebär att en fått det bra.
När marginaliserade grupper får det bättre så tar vi ifrån dem tolkningsföreträdet!
Sanningen är att tolkningsföreträdet alltid måste falla hos de som är förtryckta av strukturer.
Hur diffusa dessa strukturer än är. Jag förväntar mig att få tolkningsföreträde gällande
jämställdhet när jag diskuterar med män. Jag jobbar själv på att lämna tolkningsföreträde
i de situationer där jag är den privilegierade. Jag är vit, cis-person som lever med en man
i en kärnfamilj. Jag kan omöjligen bestämma inom vilka ramar människor som inte åtnjuter de privilegierna ska känna sig kränkta. Lika lite som en rik person kan uttala sig om hur fattiga ska leva, kan du och jag uttala oss om vad andra ska, och inte ska, bli kränkta över.
När Walt Disney vill städa i eget hus och ta bort nidbilderna av judar och svarta från tomteparaden på julafton gick vita Sverige i taket: "Nää, nu går antirasismen för långt!! Ska de ta bort två leksaker ur tomtens verkstad!!??! Vårt kulturarv!! (Från U.S.A.) Är inget heligt??"
Rasister och nazister världen över måste skratta läppen av sig. Borttagandet av ett par leksaker ur Kalle Ankas Jul skapar en våg av vardagsrasism... "Svenskarna i rasistiskt uppror över barnprogram".
Jag tycker klassamhället, sexismen, rasismen och förtrycket av homosexuella är tydligare än på mycket länge då det, nära nog är, rumsrent att ta ifrån dessa grupper sitt tolkningsföreträde och göra sig rolig på deras bekostnad. Folk tycker "det gått för långt" men kan inte precisera hur de menar att jämställhet KAN gå för långt. Det är inte möjligt. Lika rättigheter och frihet från förtryck KAN inte gå för långt och speciellt inte bara för att det blir obekvämt för de priviligerade. Men så fort priviligerade måste ge upp minsta lilla så hojtas orden: "Det har gått för långt". Snacka om bekväma kriterier för när "saker har gått för lång". Bekvämlighet för privilegierade grupper kan aldrig gå före frihet från förtryck.
Och du, bara för att du känner en svart människa som är okej med "Negerboll" så är det inte okej för dig att säga det. Lyft blicken för fan! Bara för att du känner en tjej som inte tar illa upp av att kallas "Hora" så är det inte okej att säga det. Bara för att du känner en homosexuell och tycker om denne så är det inte okej att uttrycka att "Homosexualitet är onaturligt". Sluta använda enskilda människor som alibin för din unkna människosyn!! Jag kräks!
Idyll 2,0
He, här idyllar vi vidare... typ. Ungarna har 39 graders feber och farfar ligger på sjukhus så våra dagar på landet blev en timme då vi plockade ihop det som kunde behövas på sjukhuset och sedan åkte tillbaka till stan. Svårt att förklara för barnen men de nöjde sig med att farfar skulle till doktorn samt det singoalla-paket jag stal från svärföräldrarnas skafferi och mutade dem med hela vägen hem.
Jag är ett geni!
Idag poppar vi popcorn och tittar på film och jag överväger att steka ägg på barnens pannor...
Idyllande
Idag är en dålig dag att ha värk. För betongbilen kom för någon timme sedan
och 40st hål skulle fyllas, sedan ska stolpar stoppas ned i hålen och riktas noggrant
så in i helvete, om och om igen. Jag är inte med och jobbar. Jag skulle få betala ett sådant
tilltag i många dagar, förutom att jag inte vet hur man gör, och inte har de muskler jag en
gång haft. Så jag gör det där traditionella och ojämställda. Jag leker med barnen
och lagar lunch åt alla som hjälper till. Jag kan inte och vill inte förstöra flera dagar av
semestern med extra värk för sakens skull. Jag skäms aningen och muttrar över min kropp
och sedan skäms jag för att jag skäms över något jag inte kan påverka. Blir arg på mig själv
för att jag har för höga förväntningar på min arma kropp och nu har jag landat i någon slags
acceptans av läget. Jag kan inte och jag bör inte hjälpa till att skotta betong. Punkt.
Men för att få känna mig lite duktig pysslar jag med en Bolognese - pastasås som jag med omsorg skött om sedan sjutiden i morse. Gjort fond på bacon, morötter, selleri och lök. Brynt färs och öst den med buljong, gott vin och tomatsås. Efter en sisådär fem timmar smakar den så djävla gott att bara lite färskriven parmesan kan förbättra den. Då kokar jag spagetti i sju minuter, i toksaltat vatten och serverar med just parmesan och lite muskot. Den är god att värma dagen efter också och känns sådär mustig och rund i smaken som bara långkok kan göra.
För att ni inte ska kräkas av mitt "idyllande" kan jag meddela att jag är en tråkig mamma som bloggar trots att barnen pockar på uppmärksamhet, jag mutar dem med köpebullar och kedjesnusar för att distrahera från värken som är ovanligt elak idag. Men min Bolognese är bäst :)
Tråkig uppdatering, jag vet, men jag har några inlägg på gång med lite mer substans!
Puss!
Morgontradition
Vi håller på med "operation stängselbygge". Igår stod en stor grävskopa på vår gård och gjorde hål för stolparna, sedan ska det hällas betong i hållen, stoppas ned stolpar och riktas innan vi kan hänga stängsel. Shit vad skönt det känns att snart ha stängslat in gårdens sidor som är mot vägen. Då kan vi slappna av när vi är ute med barnen.
Vädret är lite trist och jag har magknip.
Jag och ungarna är uppe tidigt och maken har en välförtjänt sovmorgon. Vi myser i soffan. Då och då kommer barnen på att de ska pussas och kramas. Då lägger de av ca 50 blöta, smällpussar mot mitt ansikte. En får se upp så en inte blir skallad bara. De pussas rätt våldsamt. Sedan kramar de och stryker mitt ansikte innan de återvänder till att kolla bollibompa och knapra frukostflingor med lite för mycket socker i. Men jag orkar inte bry mig om socker just idag. Vi har semester och reglerna är lite mer difusa, haha! Jag tror ungarna äter minst en glass om dagen och när det vankas fika är de snabbt med och får smaka av såväl kaffe som fikabröd. De får inte äta godis men glass och kakor ger jag dem. Tycker att det ska kännas att det är semester.
Otto har börjat med en liten morgontradition. Kring 05.45 lägger han sig mellan oss i sängen och säger med myndig och klar stämma: "LAMM!" Sedan säger han det var tredje sekund så länge som det behövs innan hans bror och föräldrarna vaknar. Ibland upp till 45minuter. Ibland får maken för sig att han ska kunna somna om och då låter det såhär:
-LAMM!
-Tyst Otto
-LAMM!
-Otto, var tyst
-LAMM!
-Snälla Otto sluta
-LAMM!
-Otto, väck inte din bror
-LAMM!
Osv. i all evighet! Jag har bett maken ge sig för det går inte att vinna den striden och för mig som försöker stänga ute Ottos lilla monolog blir det inte bättre av att det blir en dysfunktionell DIAlog.
Varför han väljer att deklarera just "LAMM!" är det ingen som vet men förmodligen tar han det första ord som kommer upp och med tanke på barnens förkärlek för lamm är det inte så mystiskt. Men så länge dialogen börjar på rätt sida av 05.30 tycker jag inte att det gör så mycket :)
Det om vår morgon!! Hur ser er morgontradition ut?
Banan - och Kolarulle - en rulltårts gigant!
Igår hade vi min moster, pojkarnas mormor, mormorsmor och mina kusiner på besök. Vi bjöd på sallad med nötter och getost, grillad kyckling, varmkorv till barnen och denna Banan- och kolarulle till kaffet. Varning utfärdas! Nästan för söt! Men bara nästan. Rulltårtan är lite trixigare än en vanlig rulltårta då man ska vända ned hårdvispad äggvita för att få den extra luftig. Botten smaksätts med mosad banan och sedan vispar man en kolasås på färskost, grädde och kolasås (bla) och brer på den innan man rullar ihop den. Riktigt läckert blev det och barnen gillade den skarpt. kanske inte så "vuxen" i smaken men har man barnasinnet kvar så kan den passa utmärkt!
2 ½ dl vetemjöl
½ tsk bikarbonat
en nypa salt
1/4 tsk bakpulver
2 ägg
1 dl + ½ dl strösocker
1 mosad banan (gärna lite övermogen)
1 tsk vaniljsocker
Rivet skal från en citron
3 äggvitor
Kolafyllning
½ paket Philadelphiaost
1 dl farinsocker
½ tsk vaniljsocker
1 dl vispgrädde
1 msk florsocker
2 msk kolasås
1. Sätt på ugnen på 175 grader.
2. Blanda ihop vetemjöl, bikarbonat, salt och bakpulver i en skål och ställ åt sidan.
3. Vispa 2 ägg fluffigt, i ett par minuter. Tillsätt 1 dl socker efter ett tag och fortsätt och vispa.
4. Ha i mosad banan tillsammans med vaniljsocker och rivet skal från citronen i äggsmeten.
5. Vispa äggvitorna hårt, ha i lite av sockret åt gången (totalt ½ dl) tills toppar bildas.
6. Vänd ner mjölblandningen i bananblandningen tills allt är blandat. Vänd till sist äggvitorna försiktigt.
7. Bred ut smeten jämt på ett bakplåtspapper på en plåt och grädda i ca 10-12 minuter.
8. Vänd sedan kakan ner på ett sockrat (med florsocker) bakplåtspapper och dra försiktigt bort bakplåtspappret som det har gräddats på.
9. Medan kakan svalnar vispa ihop Philadelphiaost och farinsocker tills det är fluffigt.
10. Vispa vispgrädden hårt tillsammans med vaniljsocker. Vänd sedan ner vispgrädden i philadelphiaosten och vänd till sist ner flocker och kolasås. Blanda väl och bred sedan på fyllningen på kakan och rulla ihop. Pudra över florsocker!
den härligaste sommaren
Häromdagen var vi som bekant på djurpark. Vilken dag alltså!! Ungarna sprang uppspelt mellan burarna men var lika lyckliga åt myrorna på vägen, stenen bredvid björnburen och ekorren som sprang i träden. Visst älskade de att titta på björnungarna och deras mamma men ägnade överlag lika myclet tid åt allt utanför burarna som det som var i dem. De fick fika medhavda smörgåsar och kakor, åka i ett litet tåg på det lilla tivolit och äta grillkorv med måsar kretsande kring sina huvuden. Särskilt måsarna var poppis...
Sedan såg vil sälmatning och sist fick de välja sig ett mjukisdjur i shoppen. Otto valde en liten vit uggla och hoade nöjt medan vilgot valde en stor apa med lång svans. Mamman myste och insöp all idyll.
När vi kom hem hade de skrubbsår, kletiga kläder och trötta små kroppar. Otto vrålade hela vägen hem så det blev en tidig kväll, men alla var nöjda. Min tand betedde sig som tänder gör mest. Den gör ont om jag tuggar på den men det blir bättre. Största "skadan" efter mitt senaste trauma är värkande käkar (som inte går att öppna mer än ett par centimeter) och lite huvudvärk efter alla spänningar när det gjorde som ondast. Rätt okej på det hela taget. Men jag har redan börjat gruva mig för rotfyllningen i september...
Idag har vi besökt loppis, ätit gott med nära och kära och nu tittar vi på drömmarnas trädgård och myyyyyser. Härligt! Den här sommaren kommer att gå till historien som en av de härligaste i mitt liv. Det är nog bara sommaren då pojkarna föddes som toppar den och då har jag ändå levt i 31år.
Snyggingar!
Så här djävla snygga var vi på förra helgens bröllop! Blir extra kär i maken när han har kavaj. Lite sjukt jag vet, speciellt som han HATAR allt vad "finkläder" heter. Beter sig som ett djur i bur. Vad är då jag, liksom?
Somriga kärleksmums med dajm och mörk choklad
Hos Bambi finns alltid en massa söta bakverk med lite extra knorr. Förra veckan bakade jag hennes version av "kärleksmums" (chokladruta, snoddas eller vad en nu väljer att kalla dem) med dajm i och de blev verkligen jättegoda även om mina inte blev lika snygga som hennes. Tur att det inte är viktigast hur de ser ut. Blev en favorit hos både barn och vuxna!! Prova vetja!
5 ägg
4 dl strösocker
4 1/2 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
1 nypa salt
5 msk kakao
2 dl vatten
300 gr smör
200 gr knäckchoklad (jag använde marabous mjölkchoklad med daim)
1. Sätt ugnen på 200 grader
2. Vispa ägg och socker vitt och pösigt
3. Blanda de torra ingredienserna och vänd försiktigt ner dem i äggsmeten.
4. Tillsätt vatten och smält smör.
5. Klä en 40 x 35 cm långpanna med bakplåtspapper och häll i smeten.
6. Strö över grovt hackad choklad
7. Grädda kakan i mitten av ugnen i 10-15 minuter. Prova med en sticka, den ska vara lite kladdig. Låt svalna.
Chokladglasyr
2 dl vispgrädde
2 msk espressokaffe
200 gr mörk choklad 70%
2 dl kokosflingor
Grön och gul karamellfärg
1. Koka upp vispgrädde, häll i espressokaffe och låt svalna något
2. Smält ner finhackad choklad och glasera kakan.
3. Häll kokosen i en påsen tillsammans med lite grönkaramellfärg och nån liten droppen gul karamellfärg. Skaka om tills färgen har fördelat sig jämt.
4. Strö över kokos och låt glasyren stelna
Tandvärk 2,0
Så då har jag varit hos tandläkaren. Innan jag fick tid att berätta hur det varit ville han skicka hem
mig för att "stressa mindre" för han trodde att jag gnisslat tänder och fått värk av det. "Men jag har ju inte sovit och har så ont att jag inte kan tänka och äta" - pep jag. Då stannade han upp och började undersöka. Han satte värme mot den tand jag lagade för några veckor sedan och jag ylade rakt ut.
Såå, det visade sig att den som lagade tanden kommit åt pulpan, det som lever i tanden och där nerven finns, det var därför det värkt som satan. På grund av det hade det blivit nekros i pulpan och/eller infekterat. Han testade att borra utan bedövning för att se om tanden hunnit dö och därmed skulle problemet ha flyttat till käken - inte bra. Men eftersom jag ylade i panik när han borrade levde tande, än så länge, tacksamhet för det lilla. MEN detta betyder att skiten måste ROTFYLLAS!?!?!
Något jag bara trodde hände mkt gamla personer (dåligkoll.nu) men först måste den borras ur så allt "dött" var borta och därmed infektionen. Sedan fyllde han tanden tillfälligt och när jag varit symptomfri i ett par månader ska den rotfyllas. Två timmar höll de på och hela ansiktet är ett blåmärke då det verkade vara en ganska brutal behandling. tanden värker, käkarna värker och hela ansiktet är ömt och huvudet värker. hemskickad med rätt häftiga smärtstillare mår jag nu rätt okej.
Frågan är bara VARFÖR konstiga saker alltid händer mig och varför jag väntade så länge med att söka hjälp...? Det senare kan ha att göra med att sist jag hade tandvärk efter en lagning sökte jag hjälp direkt och blev rätt brutalt avfärdad. Då gick det över och jag ville inte vara gnällig igen. Men med korten på bordet var ju min tandvärk inte särskilt konstig. Jag kan tom tycka att jag borde ha haft ONDARE. Nekros låter liksom... ont :)
Nu hoppas jag att vara så okej att vi kan åka till djurpark imorgon. Längtar efter idyll och underbara minnen med barnen!! Här ska det levas svenssonliv!! I min värld är det det mest önskansvärda, svenssonliv. jag får gåshud av allt kul vi ska ha imorgon. Dessutom följer min lillebror med fästmö med så vi har många ögon på ungarna! Dags att fundera vilka godsaker som ska packas med...
Kanske måste det bakas något för att idyllen ska bli så idyllisk som möjligt...
(Obs! Med idyll menar jag inte perfekt. DET är inte idyll för mig. Det får regna om det vill, bajsas stora kalas och bli skrikfester bara vi har kul också. Bara ungarna får klappa djur och vi hinner fota det. bara ungarna får se en säl, en älg och en björn. Bara vi får äta glass och leka i lekparken. Bara alla är glada och nöjda när vi åker hem!!) Off we go!
Tandvärk!
Hej på er! Läget med ungar är på bättringsvägen även om vi fortfarande har snor-och-slem-fest...
Jag däremot har drabbats av... jaa, ni kommer inte att tro mig... TAND-jävla-VÄRK!!
Gjorde ett par lagningar för några veckor sedan och de senaste dagarna har jag haft ooooooont!!!
Igår ringde jag och beklagade mig och de frågade frågan som inte ska ställas till en människa som har stora problem med "ställa till besvär för andra"-grejen. De frågade om jag "står ut en dag till?"
Jag skulle alltså få komma idag på morgonen, fick jag veta igår på morgonen.
Jag hasplade ur mig ett tveksamt "ja..a" varpå det var bestämt. Igår eftermiddag fick jag panik
och ringde för att ångra mig eller åtminstone få hjälp med smärtlindring. Då hade de stängt - sommartider. Jag fortsatte ringa i panik och denna gången till 1177 (sjukvårdsupplysningen) som upplyste mig om att Skellefteå Kommun inte har några akut-tandläkare i sommar...
Det blev till att hålla ut alltså - paniiik! Nu ska jag snart åka och jag laddar för att beklaga mig så jag får bästa möjliga hjälp och smärtlinding ifall det inte går att åtgärda direkt.
Tydligen kan det vara ett så litet problem som att de har slipat ned tanden felaktigt och att jag fått tandvärken från helvetet för att mina tänder nött mot varandra felaktigt... Who knew? Inte jag.
Imorgon hade vi planerat en tripp till Lycksele djurpark men vi får se hur familjen mår....
Men det vore så kul att ta med ungarna dit. När de ser djur lägger de huvudet på sne och piper med sin ljusaste röst: "Kraaaaaaaaam", "Oooooojdååååååå", "Heeeeeeeej" och sen klappar de så fint och försiktigt. Alla djur, myror som katter och grisar. Det enda djur de är rädda för är myggor :D
Well, vi har ju semester så blir det ingen djurparkstripp imorgon så blir det väl senare.
Nu sticker jag till "käftis"!
Statusuppdatering, kreativitet, intressen och lite feminism såklart
Här i sjukstugan är livet lite bättre. Barnen har träffat barnläkare som justerade
medicinerna och lugnade oroliga föräldrar. de hostar, snorar och har lite feber
(vilket deras päron också drabbats av) men de sover lite bättre och orkar bättre med
mer astmamedicin och nässpray. De hittade en liten grej på Otto som oroar mig
men de sa att vi inte behövde oroa oss så jag försöker ta det coolt.
Ugnen går varm, liksom spisen och jag planerar att lägga ut lite recept den närmaste tiden. Idag blev det kärleksmums med dajm och mörk choklad. Smakade mumma men nu måste vi handla för mitt välfyllda förråd av kak-bakar-grejor gapar tomt och jag har massor med recept att prova. tills dess får jag väl baka bröd. det är också härligt meditativt.
Självklart är allt det jag räknat upp typiskt "kvinnliga intressen" enligt rådande norm. Men vet ni, det skiter jag i. Jag ser inget problem med de intressena så länge de värderas lika högt (eller högre) som de "typiskt manliga". Kanske tycker ni det luktar särartsfeminism. Well, just värderingen av de "typiskt kvinnliga" intressena och arbeten är väl särartsfeminismens poänger som jag kan gå med på. Att det är biologiskt vänder jag mig starkt emot! Anledningen till att jag skiter i att mina intressen är feminina enligt normen är att jag inte orkar förändra den jag är (pga socialisering det är jag medveten om) för att de värderas lägre. Kanske hade jag haft andra intressen om vi levde i en perfekt värld men nu har jag växt upp i en starkt "könande" värld och är den jag är. Att ändra sig vore väl att anpassa sig till normen som värderar kvinnligt lägre? Det är också att låta patriarkatet styra mig om vi vrider diskussionen ett varv till. Att förändra de egenskaper som könsrollerna givit mig är också att förhålla sig till dem och därmed patriarkatet.
Jag är dessutom en sammansatt person med fler strängar på lyran än de som min könsroll givit mig. Jag älskar superhjältar (vilket är svårt då hela den världen är mer eller mindre sexistisk och där kvinnliga superhjältar blir snarare ett alibi eller offret som driver den manliga hjälten framåt) och läser gärna serietidningar. Hade jag varit några år yngre hade jag förmodligen ägnat ledig tid åt tv-spel men jag har aldrig riktigt orkat nöta in de nya spelen och hamnat efter vilket medfört att jag inte tycker det är lika kul. Jag ser gärna action. sci-fi och fantasy, för att inte tala om läskigheter. De filmer som traditionellt sett ska vara för en feminin publik faller mig inte riktigt i smaken trots att jag ser deras fördelar tycker jag att många s.k. chicflick-filmer klarar att ses med genus-glasögon lika lite som actionfilmerna och då de senare tilltalar mig mer faller valet på de filmerna. Hollywoods "relationsfilmer" är egentligen lika mycket fantasy som filmer ut genren fantasy. Jag föredrar helt enkelt sånt´som annonseras som det är, nämligen "hitte-på". Romantiska komedier är inte mer verklighetsförankrade än renodlad fantasy. Men när det kommer till film är smaken som baken och kan egentligen inte vara "fel" därmed är detta varken ett försvarstal eller en attack på de filmer jag inte gillar. Bara lite reflekterande kring min egen faiblesse för sagoväsen och magi. Det viktiga, för mig, när det kommer till mina mer "traditionella" intressen är att alltid välja dem. Inte göra dem utifrån vad som bekräftar mig som kvinna. Jag är medveten om att linjen är hårfin och det är klart att jag drullar över både nu och då men jag försöker låta lust och kreativitet styra, inte någon difus "duktighet". Endera dagen upptäcker jag att mina intressen förändrats och då är det lika okej.
Jag försöker sjunga efter egen näbb, so to speak :D Hur tänker ni?
Måtte de sova i natt! Fingers crossed!!
Sedan sist har vi hunnit få semester. Vidare har vi varit på bröllop.
Barnen skulle lämnas hos farmor och farfar OCH inte minst deras katt.
Ungarna peppade som faan hela dygnet innan. Men så blev de sjuka
natten innan. Vi sov typ ingenting, någon av oss. Men vi tyckte att farfar,
farmor och katten kunde klara biffen och packade alla pryttlar som hör en
småbarnsfamilj till och peppade igång snoriga, hostiga och griniga barn.
Så ringde farmor, farfar och katten. (Katten är alltid med ty vi skypar med
svärisarna och då kräver ungarna att kissen är med.) Farmor var jättesjuk
och eftersom vi planerat att sova där efter bröllopet (då deras hydda ligger
halvvägs från bröllopet, ca 45 minuter från oss) så slopade vi hela idén.
Vi övervägde att slopa hela grejen, men vi var så peppade och nya kläder hade inhandlats till maken. Dessutom är detta den enda barnfria grejen vi planerat i sommar och brudparet är en kombo av vänner och släkt. Kort sagt: Vi ville vara där.
Så jag ringde min snälla mamma som ställde upp utan prut men eftersom vigsel och fest var närmare två timmars resväg bort bestämdes det att vi skulle lämna festen senast 19.45. Pojkarna skulle få vara vakna så länge de orkade men skulle få tillbringa natten i egen säng eftersom de var så pass risiga. Med akuten-tripper (pga astmaattacker) i färskt minne ville vi heller inte vara borta för länge. Barnen var inte svåra att peppa på mormor-tid och allt var frid och fröjd. Vi åkte ut till mammamin i god tid för att instalera gossarna samt kunna läsa av läget. Ett par timmar innan avfärd ringer min pappa och meddelar att båten sjunkit. Hans båt. Dessutom svarade inte mina bröder i telefon... maken, aka räddaren i nöden, åkte tillbaka till stan, körde bröder ur sängen och hjälpte till att bärga båten. Stackars min pappa men sörja hans båt fick vänta. maken kom tillbaka och hade genom bärgningsprocessen lyckats att rädda sin nogrant fixade frisyr och han hoppade i kostymen och vi drog på bröllop.
Vigseln förrättades på en smärtsamt vacker plats, med vacker sång, vacker brudgum och vacker brud. Jag grät som ett barn och höll mig med nöd och näppe från att storböla (med betoning på BÖLA).
Allt var så perfekt, enkelt och vackert. Bara glädjen i deras ögon fick mig att böla extra och snora desto mer. jag har inte sminkat mig sedan jul men denna dag tackade jag gudrun för vattenfast mascara. brudparets familjer vimlar av kreativa människor och festsal, mat och alla detaljer var outsägligt vackra. Middagen var utsökt, bordsgrannarna sjukt trevliga (människor som en bara vill fortsätta prata med för att de har så mycket vettigt att säga) och till min stora förtret blev vi tvungna att åka innan både efterrätt och tårta. Två glas vin drack jag och innan vi hunnit längre än två mil blev jag åksjuk (jag skyller mer på angrybirds och kurvig väg än vinet) men hem kom vi och kunde ta med oss trötta men nöjda barn. Efter ännu ett dygn av sjukdom och gråt är jag nu redo att kasta in handduken. imorgon bär det av till tant doktor med ungarna om de inte återhämtat sig mirakulöst. Hela dagen har varit en avvägning mellan hemmavarande och akutmottagning. Nu hoppas vi på en natt med lite sömn. Jag blir nästan lite grinfärdig när jag tänker på kommande natt.
Ur en positiv synvinkel så har vi båda fått mysa med ungarna stora delar av dagen... när de inte gråtigt eller krävt glass har de hängt som två hösäckar på våra axlar och vrålat i panik om vi ämnat sätta ned dem. stackars gulleungar!! Måtte de sova i natt! Fingers crossed!!
Jag tar en ruta choklad till och pustar ut
Jag tänkte göra bort handlingen tidigt idag för då är det lite folk och trevligt att strosa.
Yupp! Så jag packade ungar, skötväska och , typ, tiotusen pryttlar. Sprang till busshållplatsen
(för självklart ville ungarna, som älskar att åka vagn, inte åka precis då utan hittade sjuttioelva anledningar att inte klättra upp i vagnen såsom, myror, pinnar, stenar, två jordklumpar och en vattenpöl.)
Väl där insåg jag att det var sommartid och bussarna börjar gå först en timme senare.
Kallsvett bröt fram - skrikfesten blir inte nådig om det inte vankas bussåkning...
Paaniiiiik!! Pjuh, pjuh... andas MyMamman, andas!! What to do??
Ungarna knorrade hotfullt när jag styrde kosan hemåt. "Tänk, för faan, snabbt!!" Vrålade mitt inre!
Då kläckte min hjärna den utomordentligt usla idén att vi skulle cykla till affären...
Ungarna slutade pipa hotfullt och övergick till att hojta glatt.
Lite luft i däcken sket jag i. Pumpen är trasig och ställa in vid det laget fanns liksom inte.
Så jag packade in ungarna i cykelvagnen, spände fast och satte på hjälmar.
Försent upptäckte jag att ungarna smugglat in två nävar sand, var, i vagnen men jag orkade inte tjata.
Vi cyklade iväg och genast insåg jag att det var vääldigt lite luft i däcken. Jag ignorerade det.
"Fuck you cykel!" tänkte jag och stretade vidare. Jag har ju en elcykel som ger lite skjuts när jag trampar så det gick bra ändå. Vad det gjorde med mina hjul orkade jag inte reflektera kring. "Fuck you cykel!!"
Väl där så gjorde ungarna sitt första rymningsförsök när jag släppte ut dem ur vagnen men jag fångade in dem, letade fram mynt till kundvagn och lastade i ungarna. En i sittsen, tänkt för barn, och en sittande i kundvagnen. Ungarna drabbades omedelbart av teleskåparmar, skriksjukan (dock glada tjut) samt snatteriåkomman (försökte smuggla med så mycket de fick tag i). Vi handlade och varje gång jag lade något i vagnen så försökte Vilgot (som satt där) öppna förpackningarna. Jag svettades ymnigt, drabbades av hysterisk röst samt tjatade oavbrutet.:"Sluta tugga på mjölpaketet", "Ge tusan i att kasta kexpaket" och "Näe, vi ska inte köpa all glass". I kassakön insåg jag att det inte fanns pengar på kortet. Craaaaaaap! Förbannade satans... Tur att jag har en bank-app på telefonen! Pjuh! Medan jag förde över pengar och svetten sprutade bestämde sig Otto för att försöka smita ur vagnen (varför utrustas de inte med säkerhetsbälte?!) och Vilgot lade ut alla mejeriprodukter vi köpt och stampade på dem. Upp med allt på bandet i hopp om att inget gått sönder av den omilda behandlingen. barnen hojtade hej till alla i närheten. Betala, betala, betala!! packa i kassar!! Äntligen fick man åka hem...
En av tre kassar går sönder och jag får heroiskt med mig sakerna ut till cykeln och packar de saker, vars kasse gått sönder, i cykelvagnen. packar in ungar, på med hjälmar. Pjuh...!
På väg hem går den andra kassen sönder och jag stoppar i fickor, cykelkorg och i barnsadeln på pakethållaren. Förbannade kassdjävel!! Högröd i ansiktet kommer vi hem. Barnen börjar genast leka medan jag bär, som en första klassens packåsna, in alla grejer medan jag ber ungarna att följa med.
De ignorerar mig och börjar packa grus i fickorna. Otto tappar en sko och Ville har satt sig i en vattenpöl.
jag brölar åt dem att komma in. Efter tio minuter är vi inne och jag försöker packa in varorna innan ungarna försöker spela bowling med mjölkpaket och melon... Otto biter Vilgot och Vilgot blir förtvivlad.
Mamman tröstar och försöker vara pedagogisk men Otto blir galen då han fastnat med sin trehjuling och börjar grina han med. Mamman överväger självmord men inser att det finns en stor chokladkaka i en av kassarna och "skriktrår" i sig 100 gram mjölkchoklad samt förser ungarna med lite russin och placerar dem framför Byggare Bob...
Mamman bloggar om sin förmiddag medan ungarna äter russin.
Hon luktar svett, blossar i ansiktet samt lider av en blodsockertopp som skapar illamående.
Dessutom har hon mensvärk och en lätt huvudvärk. Hon tar en ruta choklad till och pustar ut.
Inga kommentarer | Gorm,vrål,tjut &gnäll, LillaMy tipsar om tvillingar, IVF och barnlöshet samt hyperemesis (= svåra graviditetskräkningar) | Startsidan
Vi behöver semester
Igår hade vi fullt upp. Lek och fika på Tuvagården. Burr! Det regnade på oss och ungarna krävde en glasstrut och då blev vi ännu kallare. Ett ganska dyrköpt fika när kroppen blir vresig och vrång av kalla vindar och fuktiga kläder. Sedan kom min mamma och tog med barnen till H4-gården. Och därefter dök morfar upp och lekte med barnen. Full fart med andra ord. Jag somnade som en klubbad säl vid klockan nio. Snart är det semester för maken och vi ska försöka ha så mycket familjehäng som bara är möjligt.
Försöka lägga så många måsten som möjligt åt sidan och sikta på glassätning och äventyr.
Vi behöver semester. Igår hade vi en riktigt bra dag men det goda humöret infann sig ej. Jag glömde och vimsade och grinade en skvätt. Men snart är semestern här och efter de obligatoriska ta igen sömn-dagarna så ska nog humöret komma ikapp! Semester är väl ändå en lyx utan dess like!
I väntan på semester ämnar jag baka citronpaj och koka starkt kaffe,
men först tar vi bussen till affär´n!
No Poo- Min hårvårdsrutin
Så hur går det med mitt No Poo:ande då??
Folk! Det är dags att ta fram popcornen för nu vankas det spänning!
Hella norra europa stannar upp: Hur går det med MyMammans No Poo:ande???
Nobody knows! Spänningen är ooooolidlig!
Ehm, well...
Jag är fortfarande övertygad om att det är det bästa för min kropp sedan jag fick börja dricka vin!
Massiv positiv propaganda följer:
Min rutin med håret är att jag kör på balsammetoden, fortfarande. Målet, på lång sikt, är att tillslut bara tvätta med vatten men det är ännu bara en våt (pun intended) dröm. En gång i veckan, max, blöter jag håret och masserar in hela skalpen med balsam. Det brukar gå en fjärdedels flaska balsam till detta.
Jag kör på Coop extras balsam som kostar knappa tian för en halvliter. Detta är ett av de starkast "tvättande" balsamen och ingenting för den med torrt hår. Då bör en välja en mildare variant. När jag masserat några minuter i hårbotten DRÄNKER jag längderna i ett mer "vårdande" balsam. Just nu Respons (minns inte namnet, men det är No Poo-godkänt). Är jag riktigt duktig och har gott om tid så dränker jag topparna i olja för att få dem mindre spröda. Mitt hår når till midjan och topparna behöver allt fett/fukt de kan få medan hårbotten behöver lite häftigare tvättkraft. Sedan sköljer och masserar jag tills håret är genomsköljt. tar längre tid än en tror. När en tror att en har sköljt nog så ska en skölja lite till. Det är tumregeln. Slutligen så avslutar jag med att skölja med äppelcidervinäger utblandat med iskallt vatten. det är bra för hårbotten och hår, neutraliserar och "stänger" stråna. Jag använder en avklippt petflaska och blandar en tiondel äppelcidervinäger. Om jag inte orkar med äppelcidervinäger sköljen så kör jag på en sista sköljning med iskallt vatten. Vinägern luktar medan håret är fuktigt men lukten försvinner när det torkat. Efter tvätten låter jag håret självtorka eller virar in det i en T-shirt som sliter mindre på stråna än en vanlig handduk. Vill jag ha lite stadga så trycker jag in lite aloevera-gel i längderna men annars får det vara som det är. jag ökar ständigt mellanrummen mellan tvättarna. Ju mer jag tvättar desto mer kortare tid tills håret känns fett. Nu är jag uppe i dryga veckan mellan tvättarna och ibland använder jag ett torrschampoo för att klara någon dag till, eller när jag vill ha mer volym. men jag väljer ett torrschampoo som går att tvätta ur med bara balsam och just nu är det Batiste med en mörkbrun ton för att inte få de vita "torrscjampoo-skuggorna" i håret.
Då och då kör jag på bikarbonat eller äggschampoo (recept finns bakåt i denna kategori) men oftast har jag så ont om tid att det får bli balsam. Det funkar för mig. Jag använder i princip ingen styling (förrutom torrschampoo) men någon gång per år sprayar jag hårspray i håret och flätar det för att bli lite lockig. Men oftast vid storhelger eller stora fester.
Nästa No Poo-inlägg kommer att handla om min hudvårdsrutin.
Men tills dess: Solong!