Fylleblogg...
Joosisåatteeee... här sitter man fram på morgontimmarna och bloggar
på fyllan. Än kan kon dansa (är det ett uttryck? Tror inte det men så blir det
när man super skallen i bitar med sin sistaaaa, Alex!) eller nåt i den stilen...
Vi har pratat och supit ikväll. Haft supertrevligt och sedan stal vi en get...
(Okej, det sista var ljug men allt annat är, typ, sant!)
Jag skulle också vilja påstå att vi gjort bodyshots från varandras navlar,
moonat cyklister och plankat i på en Jerry Williams-konsert men det tror
väl ingen mänska på? (Speciellt inte det sista, då skulle det krävas mer än
alkohol. Snarare silvertejp och ett skjutvapen men det är en annan femma.)
Är ni observanta så ser ni också att detta inlägg är postat, typ, kvart över tolv
och lägger man till att jag cyklat hem, borstat tänderna, kissat i typ tre minuter samt
ägnat onormalt mycket tid åt att klämma en finne, så kan vem som helst räkna ut
att jag överdrivit mitt sjöslag en smula.
Jag kom dit kring sju, väntade medan hon nattade sin coola dotter, drack två glas kall skumpa,
turbosurrade i tre timmar och cyklade hemåt kring elvarycket. Att slå runt a´la småbarnsmorsa
kallas det visst och innefattar en hel del konsekvenstänkande (som effektivt hämmar för stort alkoholintag) samt illusionen att en skumpaflaska skulle producera mer än fyra glas.
Jag är varken coolare eller fräsigare än så här, men jag har faan så roligt.
Vänskap. En viktig komponent och en relation som är mig kär!
Till min sistaaaaa (Alex):
Jag älschkar deej, du är schå djävla fiiin!
Det svåra
Det finns svåra diskussioner å så finns det SVÅRA.
En av de svåraste är den "typiskt kvinnliga normen".
Det är viktigt att problematisera den, vara medveten
om sina beteenden samt analysera och inte blint följa
flocken. Samtidigt är det viktigt att inte nedvärdera den
för då faller vi i den klassiska fällan att klanka på det
som inte är typiskt manligt genom att kräva att vi kvinnor
förändras. Det sättet att åstadkomma (eller fälla krokben för
jämställdheten) är gammalt, välanvänt och förlegat.
Mansrollen måste förändras i grunden.
Varken kvinnor eller män mår bra av den.
Även den typiskt kvinnliga behöver modifieras
men låt oss prova något nytt. Rikta blicken mot
mansnormen.
Att problematisera mansrollen är på tiden men att problematisera kvinnorollen är gamla nyheter. Det gör vi automatiskt om något gnisslar, typ: "Kvinnor måste tuffa till sig" aka "bli mer som männen osv"
You know the drill. Givetvis måste vi kunna, konstruktivt, kritisera kvinnor och vår roll men historien har format oss så att vi kan inte problematisera utan att VÄRDERA. När jag pratar om att ev. framtida döttrar inte ska tillhandahållas BARA rosa fluff så VÄRDERAR jag det rosa fluffiga som något negativt. Inte nödvändigtvis medvetet utan av bara farten. (Därför är det enklare att hålla sig till en bred repertoar i barnens garderob och leksakslåda.) Med problematisering kommer ofta värdering och en värdering kopplad till problematisering blir ofta negativ. Vi feminister kritiserar en objektifierande annons och vips har vi gjort våld på den kvinnans rätt att ställa upp på en sådan annons. En rätt som vi per definition slåss för att hon ska ha. Samtidigt måste ju företaget kunna kritiseras för sina vedervärdiga annonser men gör man det svingar man ett tveeggat svärd och någon kommer att känna sig dömd och bedömd.
Samma sak händer när jag säger att jag väntar med förskola för mina barn. Någon annan känner sig dömd av mitt val. När jag problematiserar förskolans roll är det lätt att hamna i ett bedömmande dike, hur oavsiktligt det än må vara. När Nina kritiserar den senaste "Håkan Bråkan"-boken går författarna ut i försvar. Känner sig dömda och påpekar att de bara beskriver Håkans inställning till tjejer, inte sin egen till kvinnor och kärlek. Det Nina gjorde var att, på uppdrag, recensera och problematisera den bild/historia de förmedlar. I detta fall är värderingen avsiktlig. Inte heller jag skulle drömma om att introducera denna bok till mina gossar. Hell no!
Det senaste exemplet visar på vikten av att problematisera. Jag gör det ofta. Mitt sätt att se på världen gör att jag gärna vänder på steken både en och två gånger innan jag hackar i mig den. Jag problematiserar. Anledningen till att jag tycker att det är dags att problematisera mansrollen är att det är en ny knapp att skruva på. Vi har sedan urminnes tider försökt ändra på kvinnor för att de ska få mer plats och för att vi ska få ett jämlikt samhälle. Nu provar vi skruva på den andra knappen. Det är det enda logiska, det är på tiden och det är något nytt. Men förmodligen blir det obekvämt. För våra roller är så tätt sammankopplade att förändring i en är en omöjlighet utan förändring i den andra.
Men när det kommer till frågan: "problematisering+värdering=sant" har jag bara observationer att förmedla. Några svar är jag fjärran ifrån. Kanske kan vi med tiden sluta kritisera personer och vända blicken mot strukturer istället MEN även om vi lyckas med det så KOMMER människor att känna sig dömda, agera i affekt och så är ekorrhjulet igång igen.
Svaret är INTE att sluta problematisera men kanske att tänka till när vi gör det så att det inte blir så endimensionellt. Typ: "Kvinnor i Sverige är inte jämställda, då ändrar vi på dem".
Utan se strukturerna som gör det möjligt, som gör att vi genast vill ändra på allt som inte hör till normen "Man" och istället gå alternativa vägar och UTMANA rådande normer.
Utan se strukturerna som gör det möjligt, som gör att vi genast vill ändra på allt som inte hör till normen "Man" och istället gå alternativa vägar och UTMANA rådande normer.
Detta inlägg blev kanske både långt och krångligt (skriver jag på typiskt "kvinnorollsmanér") så jag vill avsluta med att lyfta två kvinnliga kolleger som startar debatt, som problematiserar nyanserat och som förtjänar en eloge:
&
Ni får mig att tänka till.
Första och andra frukost
I morse deklarerade bebbarna, via skrik och gorm, att här
skulle det ätas saltgurka till frukost... Enbart! Åt allt annat vände
de upp sina små näsor och pep hotfullt, pekade på saltgurkan
och härmade en mistlur. Vi slet som bävrar för att få i den något annat
med lite mättande egenskaper men fick ge vika. Vi får helt enkelt köra
med en andra frukost idag. Och INTE ta fram saltgurkeburken alls.
Isolerade bebbs
Redan i sommar passade jag på att köpa en fantastisk villervalla-overall på 30% rea.
De hade bara en och då började jakten på en likadan fast i annan färgkombination.
Jag kollade tradera och blocket maaniskt samt kollade alla butiker som kunde tänkas ha.
Tillslut fick jag tag i en, i nyskick, för halva summan av den första - Lycka! Höstmössor
har jag undersökt minituöst för att hitta lika bra som vi hade förra hösten. Ville ha lagom
tjocka, med snören och öronlappar. Insåg att jag inte skulle komma undan billigare än
villervallas egen hemsida om jag ville ha rätt modell så jag "unnade" gossarna varsin
ny mössa i ekologisk bomull och fina ränder. Kändes lyxigt.
Nu är bebbsen isolerade för hösten och tillsammans med defodrade jeansensom maken
spontanhandlade på lindex känns garderoben komplett. Kanske inte så intressant att läsa
om men det får mig att känna mig väl till mods inför kallare tider.
Pics från Italien
Vilgot å Matilda på terassen
Pappan och bebbarna
Vilgot ger ankorna frukost
Bebbad på terassen
Trötta killar kollar "Barna i bullerbyn" innan läggdags
Gehenna på Arlanda
Godagens! Jag och Otto skulle stöka i tvättstugan medan
maken och Vilgot är på stan och utför ärenden. Men Otto
blev särdeles upprörd när de andra familjemedlemmarna
åkte och saboterade varje försök till stökning. Så vi hamnade
i soffan framför teletubbies och ett gammalt russinpaket
som Otto hittade i tvättstugan. De är hårda och skarpa men han
smackar ändå glatt och är bebbe glad är mamman glad.
Det är förunderligt vad man kan utstå för att hålla dem nöjda under vissa omständigheter. På vägen hem, i väntan på den tredje flygresan samma dag, hade jag inga problem med att Otto knölade ner den ena ostiga riskakan efter den andra mellan mina tuttar. Han tyckte att de passade perfekt i springan mellan mina bröst. Som mynt i ett myntinkast... Samtidigt matade den andra lilla killen sin morbror med slemmiga ostriskakor som han tagit ut ur egen mun. Vanligtvis skulle brorsan inte ha uppskattat denna gourmeträtt men när man vill undvika gehenna på Arlanda var det ett litet pris att betala. Helt normalt, eller hur?
Önskas mer polerad yta?
Jag genomgår just nu svår glassabstinens...
Jag åt minst två stora glassar, med 50% körsbärsglass
och 50% mörk choklad glass, OM DAGEN. Oh those days!!
Dagens fundering: Borde jag visa upp lite mer polerad yta här i bloggen?
Jag menar, ta tex mitt förra inlägg där jag listade saker jag kommer att sakna och Nutella var med typ tre gånger...
Kanske skulle listan ha sett ut så här (keep an open mind):
Saker jag kommer att sakna:
Soliga långpromenader
Oliver, ruccola och olivolja
Idylliska småbarnsskratt
Hurtiga långa trappor överallt
Hårda sängar som får en att älska att få stiga upp
Saker jag inte kommer att sakna:
Nutella, det är FÖÖR sött...
Lata dagar i skuggan, jag blir så rastlös
Snabba kolhydrater: Pizza, pasta och smördeg
...
Gick någon på den??
Kan det vara att föredra??
Hur många dagar skulle jag kunna hålla den stilen uppe? :)
Njaa, jag kör nog på den gamla beprövade ärligheten.
The bebbs are back in town
Joo, då var vi hemma då. Gött. Sista dagen var det lite sorgligt men
när man väl är på väg så vill man ju bara hem.
Jag kommer att sakna:
Glassen!
Nutella som frukostpålägg!
Att mata ankor med barnen!
Kaffet!
Nutella som frukostpålägg!
Osten!
Stranden!
Nutella som frukostpålägg!
GLASSEN!!
(Har jag skrivit om Nutellan? Allright! Ni fattar, jag gillar "Nutella som frukostpålägg!")
Men inte:
De hårda sängarna!
Övertända bebbar!
Sockerhöga bebbar!
Italienska kösystem!
Könsstereotypernas mecka!
Det häftigaste med resan var nog att vi bodde så många nära och kära tillsammans och hade tid att hänga, äta och prata. På en vecka till hade vi förmodligen slagit ihjäl varandra men på tio dagar uppstog inga sådana situationer. (Kanske några hot och illistiga pranks men inga "ihjälslagningstendenser".) Häftigt att få göra en sådan familjeresa och det enda sättet för oss småbarnspäron att komma oss ut och resa. Vi hade ju med oss ett lass med barnvakter!!
Italien
Vi är som bekant i Italien, närmare bestämt Ligurien, närmare bestämt Levanto.
I ett hus med stor terass, miljontals rum (får man känslan av) tio meter från havet.
Det kunde inte ha blitt bättre om vi fått önska fritt. Vi äter pizza, pasta, glass och dricker
kaffe, öl och vin. Några oliver,hårdostar och ett par deciliter nutella har oxå slunkit ner.
Ikväll kommer en kvinna och ska laga klassisk ligurisk mat till oss och det känns spännande men framförallt gott. Gossarna leker mest på terassen varifrån de kan spana på hundar, ankor och mopeder. Havet tycker de är lite läskigt men de äter gärna sand eller badar i balja på terassen.
Snart kommer vi hem till hösten!
Skördetider
I helgen och början på veckan har vi spenderat mycket tide ute på
gården. Kidsen älskar vinbär, krusbär, hallon och äpplen. Helst vill
de ha ett äpple i vardera hand medan de matas med vinbär. De äter
äpplen med kärnhus och allt :) Underbart! Det är så idylliskt att man
nästan tror det är ljug eller en film...
Favoriter, barnkläder #5
Maxomorra har, liksom nr 4 Duns, ekologiska kläder i roliga färger.
Har inte provat dem än vilket innebär femteplaceringen men jag kan
nog tänka mig att de klättrar om de motsvarar förväntningarna!
Nattens serenad
Uäääää, uuuuuäää, piiiipipipipip, uääääää!
Ovan ljud är vad natten har bestått av.
Jag är sömnberövad, bedövad och allmänt seg.
Så oxå maken som sov närmast bebbs i natt.
Otto har haft ont i magen, Ville har drömt mardrömmar osv osv.
Om någon yngre person vill öva inför småbarnsåren kan jag ställa upp med en inspelning av nattens serenad. Bara för att sprida känslan liksom. Intresse någon??
En vecka kvar
Sedan packar vi ungar och ett ton grejer, som resande med ungar kräver, och drar
till Italien! Med hela tjocka släkten vilket också är ett måste när man reser med två
ettåringar med spring i benen. Många famnar till trötta barn och många som kan jaga
barn som bara vill springa bort och undersöka allt från en kapsyl till okända hundar.
För tre år sedan åkte jag och mamma till den här delen av den Italienska kusten och det
känns helt fantastiskt att få vara där med resten av familjen! Nu börjar nedräkningen!
Favoriter, barnkläder #4
På fjärde plats kommer ett underbart märke med ekologiska kläder.
DUNS!
Oootroligt fina kläder i bra kvalité och i underbara mönster och färger!
En bubblare till första platsen!? Har bara två boddies än men letar med ljus
och lykta efter Duns fina barnkläder på reorna.
Dessa två godingar ligger i kidsens garderob!
Favoriter, barnkläder #3
Ett tredje favorit barn-klädes-märke är, lite otippat, eBBe kids!
De har enkla, bekväma och snygga kläder. Än så länge har jag
bara klämt lite suktande på dem i butik så jag kan inte uttala mig
om kvalitén men jag ämnar fördjupa mig i det ämnet så snart rätt
fyndläge dyker upp!
Hursomhelst....FAN!
Ja-djävla-ha! Härlig morgon. Make och svärmor är ute med kids.
Jag slappar med kaffekopp och favvo-bloggar. Sitter och läser om
Ninas röjning av sonens rum och facineras av ordningen hon fått till.
Är i sanningens namn lite avundsjuk också. Sträcker mig efter den avsvalnande
kaffekoppen och drick... NEEj, häller allt kaffe ned i uringningen!!
##&*Djävla¤=&##Faan%&###RÖVdjävlafaan###
Översättning för timida öron: piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip!
Hursomhelst....FAN!
PTS-syndrom
I julas, under det beryktade "Julklappsspelet på liv och död" vann jag en stor apa.
En hiskelig figur som apar sig och tar man av honom bananen så vrålar han och apar
sig än värre. Fruktansvärt! Hur den hamnade i min ägo är en krånglig historia men
trust me - jag hade inget val. Jag borde naturligtvis ha slängt bort skrället den första
chansen jag fick men den har stått uppe på en hylla och glömdes bort...
Idag tyckte maken att det var en bra idé att låta kidsen leka med det anskrämliga djuret.
Och priset i tävlingen "Världshistoriens värsta ideér" går oavkortat till kille vid namn "maken".
Först gick det bra och alla var nöjda men maken ville sätta igång den för att få ännu roligare...
Först fick han inte igång den men fipplade och grejjade så till den milda grad att när den väl gick
igång så blev både han och kidsen rätt överraskade. Maken kunde väl skylla sig själv men barnen
förvandlades till två livrädda, förskräckta mistlurar som inte nöjde sig med annat än att mormor,
som var på besök, trådde ner vansinnesapan i sin väska och sa åt den att vara tyst å det bestämdaste!
Här i huset lider vi fortfarande av PTS-syndrom och ämnar spendera dagen i soffan...
Utmattad
Jag har inte skrivit så mycket om genus och feminism på sistone.
Mycket av orsaken ligger i min trötthet (och till viss del uppgivenhet).
För är det inte så att när det kommer till genus så är folk rätt dumma.
Dumma i meningen opålästa. Har lite kunskap. Har inte tänkt hela vägen
och har inte öppnat ögonen för då blir det så obekvämt.
Jag blir så trött samtidigt som jag inte vill ge mig. Jag tål inte när folk spyr ur sig dumheter som:
"Låt pojkar vara pojkar och flickor flickor. Vi ÄR olika, låt det vara så."
Jaa, right back at you! Det är inte feminister som vill likrikta och pressa in
folk i färdiga mallar! Låt mina pojkar vara de de är och ge faan i att tala om
för dem hur de ska vara! Jag vill ge valmöjligheter. PUNKT! RYT!
"Men ordet "hen" är väl ändå att gå för långt, ska vi alla bli könlösa?"
Men lääääs på och uttala dig SENARE. "Hen" är ett KOMPLEMENT! Är det svenska
språket så perfekt att det inte behöver utveckla?. Ska vi kalla polisen för han oavsett
kön eller ska vi ta till oss ett nytt ord som gör det enklare och inte cementerar det samhälle
vi har som säger att "man" är norm och allt annat avvikande?? Nä, fy för utveckling.
otäckt, farligt och förvirrande. Ni är dinosaurier! PUNKT!
"Men, måste ni (feminister) vara så arga?"
JA!
(Den som har svårt att förstå det behöver gå en empatikurs!)
Jag är utmattad av alla dumheter. Utmattad!
Konstig barnbok
Jag har tagit för givet att de flesta barnböcker som säljs nu för tiden
är relativt pedagogiska och fria från konstigheter. På genusfronten
förväntar jag mig inte att de ska vara så medvetna, där är det bara
Olika förlag och Sagolikt Bokförlag som man kan lita på.
(Klicka på de understrykna för att komma till dem)
(Klicka på de understrykna för att komma till dem)
Men att MAX skulle ha en såhär medetida konfliktlösning trodde jag inte.
Att Max slår ankan är väl en sak. De flesta barn gör ju bort sig och reagerar med våld någon gång men det sista ordet i boken "Haha". Jag blir faktiskt lite chockad... Just nu läser vi inte den här för barnen, jag har gömt den. Om något år kan jag tänka mig läsa den då man kan resonera med barnen om Max beteende. Alla böcker behöver inte vara rosafluffiga men sensmoralen här handlar ju om skadeglädjen när man hämnas en oförrätt. I jämförelse med världsproblemen är det väl ingen stor grej men här i mitt hem där allt går ut på barnen och vilka signaler jag skickar så är den inte okej så länge vi inte kan prata om den. Dessutom förmedlar bilderna i resten av boken en ganska dryg liten kille som inte vill dela med sig. Inte uppbyggligt för två brorsor som gärna bråkar om varenda leksak.
Teletubbie bebbs
Här har ni en bild på mina små änglar när de kollar sitt favoritprogram.
I vårt hus kan man inte längre säga ordet "Teletubbies" utan att ungarna
tultar iväg till Tv´n, sätter sig på lekmadrassen och väntar med stora ögon.
Ve och fasa om tekniken krånglar. Jag blir kallsvettig av bara tanken på att
ha lovat Teletubbies och sedan inte kunna leverera. De får nämligen bara se
på Teletubbies efter middagen innan läggning ( samt om de är sjuka, sjukt gnälliga
eller om föräldrarna är sjukt gnälliga och behöver ett break. Jaa ni fattar. De kollar
rätt mkt Teletubbies.) och man får absolut inte nämna dem annan tid. Då brakar
helvetet lös. Om jag å maken ska diskutera Teletubbiestittande säger vi:
"Ska de få titta på "The little bastards"
och då fattar den andra vad som menas. Det är lite som i Harry Potter när man inte får nämna Voldemorts namn... Men där slutar lyckligtvis likheterna med honom.
Båda dräkterna kommer från Molo och tillhör mina favoriter i gossarnas garderob. Villes har
ett underbart print med örnar och ugglor. Älskar!
Joo, mina ungar gillar ketchup...
Om jag ställer fram en skål tortelini framför mina små gourmet-barn
så beter de sig som dommarna i Masterchef. De tittar misstänksamt
på anrättningen, petar lite och kanske lyfter de upp en, mellan tummen
och pekfingret och luktar på den. Sedan upphäver de en kör av små pip
som arbetar sig upp till rena vrål. En kakkafoni av gastronimiska order
till mamman. Dessa pip betyder typ:
Vilgot: " Ketchup!"
Otto: "Vad besatte dig att servera pasta utan ketchup!?"
Vilgot: " Keeeetchup!!!"
-
Otto: "Sådärja! Titta Vilgot, mamma fattar. Hon tar fram
ketchupen! Äntligen, som vi har fått böna och be"!
Vilgot: "Jaa du Otto, men bara hon inte försöker spruta
ketchup lite hur som helst! App app app mamsingen!
Du vet hur vi vill ha den!"
Otto: "Sådärja, en ketchupplutt på VARJE tortilini, jajjamen!
Hurra, hurra, hurra!"
Vilgot: " Nu går eländet, som mamma dristar sig till att kalla
mat, iallafall att äta! Våga prova nåt annat än halv-
-fabrikat morsan!"
Johorå! Det är som att ha två korta Gordon Ramsey vid matbordet!
Macarons
I förra veckan bakade jag macarons med smak av hjortron.
De blev, hör och häpna, helt perfekta! Passar inte alls in
under kategorin "Fula men goda". En macaron ska ha en
liten fot på varje kaka med seg marräng, en fluffig maräng
i själva kakan och krämig smörkräm emellan. Underbara
små kakor men rätt jobbiga att baka. Om man inte övar och
tar till sig alla tips man kommer över. Då kan de bli precis
som de blir när Tv-kockarna gör dem. kanske godare för att
man vet att man slitit själv för ljuvligheterna!
Barnlöshet - orättvisan
Apan skriver i sin blogg om missfall och det svåra när man inte lyckas bli gravid.
Ett kärt ämne för mig som de flesta vet. Vår väg var lång och svår. Kanske är det
något man måste uppleva för att förstå. Kanske kan några få empatiska själar förstå
ändå. För en del krävs bara några månader av uteblivet plus på stickan för att sorgen
ska få fäste. I mitt fall tog det omkring fyra år att bli gravid och sorgen fanns med
under de sista tre åren. Vi ägnar så många år åt att skydda oss minutiöst fastän vi inte
ens vet om vi är fertila. Slå upp ironi i ett lexikon och kanske finns där en bild av
preventivmedel...
Det som hjälpte mig en aning var att ge upp tanken på rättvisa.
Rättvisa och biologi/fertilitet hör inte ihop. Du kan göra allt rätt och
förbli barnlös medan de som inte vill/kan ta hand om ett barn lyckas
på första försöket och allt däremellan. För varje gång du gör ett IVF-
-försök har du lika stor chans. Den varken ökar eller minskar på femte
försöket. Jag varken snusade, drack eller tog en värktablett på ett år
och jag blödde likafullt varje månad. DET ÄR INTE RÄTTVIST!
Och det fann jag lite tröst i. Det finns ingen mening i vem som lyckas
eller misslyckas och de viktigaste faktorerna är utom räckhåll för oss
att påverka. Varje gång läkarna planterade in ett embryo i min livmoder
fick jag höra att det var utom min kontroll. Ville embryot stanna så skulle
det göra det. Det var utom min kontroll. Sorgligt och trösterikt på samma
gång. Vi får en hand,med kort, delat till oss utan byten eller chans att
fuska. Att bli biologisk föräldrar på naturlig väg är inte möjligt för alla.
Hur vi sedan går vidare är en annan sak. Det finns så många sätt att bli förälder
idag och för mig fanns aldrig alternativet att ge upp föräldradrömmen. På något
sätt skulle jag bli mamma och biologin var underordnad i mitt fall. När vi gjorde vårt senaste
IVF-försök var jag redan inställd på adoption. Men det embryo som då hamnade i mig
ville vara kvar, delade sig och nu är jag tvåbarnsmamma. Mirakel eller envishet?
Förmodligen både och.
Favoriter, barnkläder #2
Ett annat favoritmärke är färgglada och mysiga Villervalla.
Mjuka, sköna och lekvänliga kläder utan könsindelning.
I like!
Dessa leggings får gärna landa i gossarnas garderob!
Lugnare
Phu! Lugnet har lagt sig i den Myiska villan. Maken har lagat
läckande tak under dagen medan jag och farmor, farfar har lekt
med ungarna. Full fart kan jag meddela! Under slutet av förra veckan till
nu har allt krånglat. Det har regnat in, bilen har gått sönder samtidigt som vi
håller på med ett lättare ansiktslyft för badrummet...
Ovanpå det har min värk varit sämre än på länge...
...som sagt: PHU!
Men nyss somnade trötta gossar i våra famnar och nu sussar de bredvid mig i vardagsrummet. Pappan är och köper kebab och jag pustar ut vid datorn.
Jisses vad vi har lekt, busat och stökat idag!
Imorgon blir det lugnare... typ.
Favoriter, barnkläder #1
Tänkte lista några favoritmärken på barnkläder som jag aaaldrig skulle ha råd med nya,
men som kostar som hm-kläder om man kikar på tradera och har is i magen.
Min absoluta favorit, som jag fyllt barnens garderob med är det danska märket: MOLO
Dom har underbara färger, mönster och (kanske framförallt) prints. Alltså foto-prints av
olika slag. Eftersom pojkarna är inne i en extrem djur-period så blir det mycket djurprints.
Det som är bra att veta är att Molos kläder lätt blir tvättluddiga och lite blekta i färgen.
Jag tycker de är superfina ändå men är man petig ska man nog inte sattsa på att handla
molo begagnat. På tradera skrivs det ofta utförligt om skicket på kläderna och då kan man
ju undvika de största fadäserna. Här är några molo-favoriter:
Underbar tröja med katt-print! Denna suktar jag extra efter, pga att
pojkarna har de matchande byxorna (gula med stjärnor) i sin garderob.
Denna finns bla på Nelly.com
Många av Molos fleece kläder har de underbara virkade vantarna som fickor!
Höstens nya print "Fairytail" här på en fin tunika. Åååh vad jag önskar en sån´till mina gossar!
Å matchande leggings så klart!
Tröja"hummingbird"
...och deras underbara vinteroverall förståss!! Ack den som ändå sket pengar!!
Det där var några favoriter från min absoluta favorit Molo!! Finns massor på tradera, men vill man ha nytt (och ev. skiter pengar) så finns de på bla Babyshop.se