Muminmuggsfantast
Jag har 25 muminmuggar som änvänds flitigt.
Det är nästan lättare att räkna de jag inte har.
En höjdpunkt på morgonen är att välja muminmugg
till morgonkaffet! Jag blir aldrig less på de runda
mysiga figurerna. Och jag vill alltid ha fler.
Önskemuggar
Smörja in sig i potatismos
I morse var det kallt när vi vaknade, och mörkt.
Elen måste ha gått, strax, efter att vi somnat och
varit borta hela natten. Men nu är den tillbaka!
Vi eldade i vedspisen och bar in ved för å hjälpa
huset på traven lite. Men det är lite surt när man
en gång lyckas pallra sig i säng i tid på veckan
å då missar man att man är utan el en hel natt...
NÅVÄL, ingen skada skedd.
Igår var det en ovanligt pipig dag. Ingenting blev riktigt rätt för de små och fastän de sov ordentligt på dagen så hade vi pipfest hela eftermiddagen. Att använda benen ville de inte höra talas om och byta blöjja var ett övergrepp om man får tro mina gossar. Vid middagen åt Vilgot ingenting men ägnade mycket tid åt att omsorgsfullt smörja in sig i potatismos. Varpå han blev upprörd över att han fick svårt att se för all potatismos som han gnuggat in i ögonen... Och upprörd för att jag var fräck nog att försöka skölja bort potatismoset...
Men, vi har sovit gott och efter en bra natt känns det som om jag ska klara vad som helst.
(Peppar peppar!)
Allergi
Jag tror jag har gått å blitt allergisk. Mot maken verkar det som.
Eller snarare hans doft. Eller snarare hans deodorant. Han köpte den i
paniken i Italien och där håller de inte igen på parfymen. Oh no!
Redan igår kväll kände jag att den doften var ohälsosam för mina
näsa och bad honom, vänligast, att ge fan i att sova med händerna
bakom huvudet. Då blev den starka parfymdoften nämligen outhärdlig.
Frammåt morgonen började det killa, något infernaliskt, i näsan och
vid uppstigning nös jag långa tirader medan ögonen rann och skallen
kändes tjock. Jag brukar inte reagera på dofter sådär så det skulle kunna
vara en gammal hederlig förkylning, men det känns inte så.
Nu åker den eländiga ursäkten för en deodorant i soporna!!!
Men nu måste jag sluta, behöver nysa!!
Klockan är 20.47...
...och jag är helt knäckt! Man borde väl mysa i soffan
med ett glas vin och en mysig (läs:actionfylld) film.
Istället är jag och maken helt överens om att:
Vin+film = zzzzzz
Vi.Orkar.Inte.
Gossarna är roliga, fiffiga och mysiga. Nya ord varje dag och nya sätt att klättra på möbler varje timme,
Kul! Men man blir trött. Idag har de jobbat på så hårt att vi fick hålla dem vakna till klockan sju.
Två nävar ostbollar + två snusar och några avsnitt av favorit serierna och jag är redo att snusa.
HUR ska man kunna skriva kul blogginlägg när man knappt orkar lägga in en snus?!?
Nää, jag knoppar nog in nu, som den stereotypa småbarnsmorsa jag är och återkommer imorgon.
Gonatt!
Världens finaste bild
För några veckor sedan tog nyheterna upp att en fotograf
som tog bilder på förskolor erbjöd föräldrarna retuschering
för en extra summa. Vissa blev upprörda, andra menade
att det kan likställas med att man kammar barnet extra innan
fotografering. Det ska tilläggas att företaget ifråga, i första hand,
menat att man kan ta bort blåmärken eller smuts, inte retuschera midjor
och hudton. Men ändå...
Men. Ändå.
Mitt problem med företeelsen handlar inte om enstaka föräldrars önskan
om att radera ett blåmärke ur historien utan om att flytta gränser. Kamning
av barn är allmänt accepterat och knappast en osann bild av verkligheten.
Medan retuch av skönhetsfläckar flyttar gränsen framåt för utseendefixeringen
samtidigt som den ger en mer eller mindre sanningsenlig bild
Om mina barn tittade på sina bilder och upptäckte att man tagit bort blåmärket från skridskoåkningen, eller grötfläcken från morgonens frukostkrig, skulle jag skämmas. Jag skulle skämmas för att jag talat om för dem att de "skönhetsfläckarna" var något att skämmas över. Att de hade "fläckar" som jag velat radera ut och få ut en bild där de är perfekta. Att steget från kamning inte är långt, är inte relevant, jag VILL inte flytta den gränsen. Nästa steg, som inte är så långt borta, är att jag färgar deras hår eller sminkar över eksem. Att jag gör sådant själv är budskap nog om att man inte duger som man är utan att man behöver göra om historien.
Visst, det är ingen Big Deal, men det gör mig illa till mods...
Världens finaste bebbs och världens finaste bild
Inbrott
Gårdagens första inbrott var Vilgots inbrott i brödpåsen
och det kaos som följde. Bara några timmar senare blev det
sådär misstänkt tyst. Ni vet en sån där tystnad som får föräldrars nackhår
att resa sig och alla ens sinnen, utom hörseln, säger en att nu är det
illdåd på gång. Jag smög, likt en ninja, mot köket och hörde ett svagt
knaprande ljud som bara blev starkare och starkare. När jag hoppade
in i köket, och inte utropade aha (men det hade passat så bra), skingrades
barnen likt ett fiskstim när man kastar en sten. Det kändes som om
jag hade tio ettåringar istället för två. Och varje liten unge hade något gult i
varje liten näve. Nästa sak jag såg var att skafferidörren stod öppen och jag
kom ihåg att jag lämnat en full, men öppnad, påse ostbollar på golvet där.
Jisses amalia vad de goffat i sig ostbollar!
De sprang liksom i sick sack för att undvika infångande
och kramade sina ostbollar till smulor i de små händerna.
Och de var JÄTTEGLADA!!
Jag lät dem äta upp de sista smulorna ifred...
Första gången man äter snacks ska man få njuta.
Men jag ska stänga dörren extra noga i fortsättningen.
Morgon, ditt namn är KAOS
Jag jobbar på att bebbsen ska ha EN sovning/dag och i någon vettig tid.
Får de välja så somnar de kring halv elva och vaknar kring tolv.
Viiiilket innebär att de är sjukt gnälliga på kvällen men får de sova
på eftermiddagen så somnar de inte på kvällen... Ni fattar.
Huur som helst så var stunden kommen att skjuta på sovningen.
Så när de började pipa kring halv elva tjoade mamman: "NU går vi ut!"
Varpå bebbs sprang förväntansfulla mot dörren. Jag brottade in dem i alla kläder,
(efter att jag fångat in dem), och vi gick ut. Efter att vi lekt en stund gick vi och
hämtade posten. Jag kände mig som en vallhund men till postlådan kom vi.
I postlådan låg två paket och en massa brev. Jag blev så djäkla glad, för ett paket
var från min moster och då är det alltid något att glädjas åt! (Jag slet upp paketet
med tänderna. Gör inte alla det?) För att barnen skulle hålla sig i skinnet fick
de varsitt brev och larvade efter i sin egen takt. Sedan satte tröttheten in...
*Dramatisk musik*
Det kan ha varit att jag förbjöd dem att doppa posten i grannens vattenhink...
Men det blev kalabalik, gråt och tandagnisslan. Mamman blev biten osv osv.
Då var sovningen redan förskjuten en halvtimme så vi gick in. Jag brottade av
Vilgot kläderna först och han sprang iväg medan jag brottades med Otto.
När vi kommer in i köket sitter en glad Ville på golvet och hälsar: "Eej eej"
med en limpskiva i näven och jaa, ni ser ju själva:
Naturligtvis hoppade Otto (i randigt) in i leken: "Spring och göm så många lingongrova som möjligt innan mamma hinner reagera" Nåväl, det var ju dags för mellis hur som helst...
Oh yes! It´s here!
Jultidningar med massor av pyssel inspirerar
Det första julpyntet, som man mer än gärna kan starta med eftersom det är lika mycket ett "höstpynt"
Jag har lite dille på allt rött med vita prickar och då är ju flugsvampar alldeles, alldeles underbart
Det första julpyntsinköpet för i år, men det får stanna i sin låda några veckor till. Inköpt på blomsterlandet
Halva veckan avklarad
Snart är halva veckan avklarad. Pjuh!!
Bebbarna kollar in Teletubbies varvat med mys, puss och kram.
Morgnarna är ofta en lugn och harmonisk del av dagen. Då kan
jag försöka lägga upp en strategi för resten av dagen. Vad ska ätas?
När ska det sovas? Och var ska jag lägga in uteleken? Allt utifrån
hur mycket hjälp jag har och vad som måste bli gjort.
Igår gjorde jag en rensning bland alla, miljoner, leksaker.
Bebis-leksakerna leker de ju inte med utan de är roligast att
bara hälla ut på golvet. De får flytta till vinden.
Nu verkar det vankas bajsblöja!
Over and out!
Snö
I förmiddags var moder jord pudrad med det lättaste av snötäcken.
Efter förmiddagsmellis gav jag mig i kast med att brotta in barn i overaller,
mössor och vinterkängor. Tar typ 20 lååånga minuter då man måste fånga
in dem för att kunna påbörja brottningen. Visserligen älskar de att gå ut
och rusar mot dörren innan man hunnit sätta T:et i UT, men ytterkläder faller
dem inte i smaken och än är de för små för att ta konsekvenserna av sitt
usla konsekvenstänkande. Därmed jagning och brottning. Men jag blir
allt snabbare och snart är vi nog nere på en kvart! (Det skulle, dock INTE
ha att göra med att barnen blivit mer medgörliga utan är uteslutande ett
resultat av många timmars övning för mammaMy.)
Anyhuuue...
Så här mysigt hade vi det i förmiddags :)
"Det ska nog reda sig" tänker jag och klappar mig på kinden
Fredag.
Jag är lite ojämn i mitt bloggande. Det beror lite på dagsformen.
Vissa dagar handlar det mest om att överleva medan andra är lättare.
Alla dagar finns lyckorus och förtvivlan. De går liksom hand i hand.
Värk och ångest blandat med lycka och förtröstan.
Jag får påminna mig själv om att det tagit mycket krafter att komma dit
jag är och att min kropp fått ta mycket stryk de senaste åren. Ibland kan
jag bli omåttligt förbannad på min illojala kropp. Den som har konstigheter
och hyss för sig. Som inte kan sköta sitt jobb. Den gnäller som värsta barnrumpan
för minsta lilla. Jag borde kanske ta hand om den, sköta om den och klappa den
på kinden men jag blir arg på den, vill inte dalta med den hela tiden för att den
ska fungera hyggligt. Tycker att den kan ge mig EN bra dag då och då!!
När jag rannsakar mig själv upptäcker jag att jag till och med ger den små tjyvnyp
i ren och skär ilska. Varför ska den daltas med när den aldrig ställer upp på mig.
Barnsligt? Förmodligen.
Onödigt? Japp!
Vem får lida? Jag själv.
Lite sjukt kan det tyckas att jag skiljer på mig själv och min kropp men just nu behöver jag någon att skylla på. Vem ska annars ta skulden?
Gud? Tomten? Vården? Karma eller faan?
Ingen av dem har klivit fram för att axla konsekvenserna kan jag meddela :)
Men så kommer jag ihåg att jag är lycklig, att min kropp burit två små gossar och att jag har en jättefamilj som ställer upp dag som natt. Och en make, tryggare och stadigare än Mount Everest.
"Det ska nog reda sig" tänker jag och klappar mig på kinden.
En alldelens vanlig My-morgon
05:45 Maken stiger upp och gör sig i ordning
06:15 Make väcker resten av familjen och bär
ner barn till undervåningen
06:30 Blöjjor byts och gröt skyfflas in
06:50 Maken åker till jobbet
07:00 Mymamman leker med bebbs. Vi läser
böcker, kastar bollar och läser böcker igen
07:00-09:00 Bajskalas levereras av bebbs
07:45 Mamman slår på Telletubbies, och kör
igång den egna värmefilten samt leker vidare
09:30 Barnen får mellis och mamman äter
frukost samt dricker den första hinken kaffe
10:00 Barnen börjar bli trötta och gnälliga. Då
går vi ut och leker oss trötta på gården. Vi
brukar äta övermogna vinbär och falläpplen,
titta på bilarna som körförbi, banka med pinnar
på stenar, och leta hinkar fulla med regnvatten
att doppa händerna i.
10:45 Mamman börjar förhandla om att få gå in
10:50 Barnen vill inte gå in... alls
11:05 Mamman bär en skrikande Otto mot dörren
11:07 Avklädning av bebbs. Det är som att brottas
med aligatorer. Man vill liksom sprätta sand i
ögonen på dem och brotta av dem stövlarna
11:20 Bebbs somnar i mammans famn och lägges
försiktigt ned på madrassen på golvet.
11:25 Mamman borde försöka sova hon med men
väljer att surfa, blogga och dricka kaffe
13:00 Bebbs vaknar pigga och HUNGRIGA!!
13:01 Full panik!!
13:10 Mamman serverar en icke hemmagjord lunch
i form av blodpudding (favorit) eller korv.
Bebbsen smacka förnöjsamt ett godkännande. Pjuh!
13:20 Mamman försöker äta lunch samtidigt som
hon kastar mandarinklyftor till barnen för att få
någon matro
13:30 Mamman sanerar bebisar, sig själv och köket
13:32 Mamman undrar hur blodpudding hamnat på
gardiner, under köksstolen och i duplolådan...
13:42 Mamman försöker få något husligt gjort såsom
tvätt, disk eller förbereda middagen.
13:45 Bebisar upptäcker att mamman planerar att få
något gjort och vill genast läsa alla husets böcker,
omorganisera köksskåparna eller bryta sig in i tvätt
-maskinen
14:00 Mamman ger upp alla vuxendrömmar om ett städat hem
och leker istället engagerat med bilar, mjukisdjur och påsklämmor
14:30 Bebbs blir eftermiddagsgnälliga
14:45 Bebbs börjar störa sig på varandra varpå handgemäng utbryter
med jämna mellanrum
15:00 Mamman tar till en krigslist och föreslår "Barna i Bullerbyn"
15:01 Mammans listiga plan lyckas
15:10 Mammans listiga plan fallerar
15:30 Nu måste mamman fundera på middagen
15:31 Bebbs börjar genast gråta, skrika och bita varandra
15:32 Mamman mutar med russin och äpplen samt ger upp alla
planer på att få ordning i köket
16:00 Mamman börjar laga mat
16:01 Bebbs börjar genast gråta, skrika och bita varandra
Mamman sliter sitt hår och lagar mat med arga bebbs
hängande i Kjolen
16:29 Mamman har lagat mat men har i paniken glömt någon
ingrediens, saltat för mkt eller bränt något.
16:31 Pappan kommer hem från jobbet
PJUH!
Förhandlande
Vårt hus befinner sig i en liten kris, som brukar uppstå på hösten innan det knäpper till och blir riktigt kallt och på våren när värmen är på väg, men inte riktigt här. På nyheterna lovar de snö innom en snar framtid och genast börjar huset höstdeppa. Värmesystemet vet liksom inte vilket ben det ska stå på och vågar inte riktigt brassa på. Resultatet bir en lite ruggig känsla och extra sockor på fötterna. Hade jag inte barn med spring i benen skulle jag promt VÄGRA sticka ut näsan idag men jag misstänker att barnen skulle bli vilda om det inte vankas utelek.,
Igår var famor och farfar här och hade utelek. När Vilgot varit ute en timme, eller så, då går han till dörren och pekar på den. Otto däremot kan vara ute hur länge som helst. Jag såg hur farfar försökte förhandla om att få gå in. Flera gånger tycktes Otto gå med på ingång bara för att ändra sig när han närmade sig dörren och sätta iväg åt motsatt håll. Jag hörde hur de gungade, åt vinbär och bankade med pinnar på stenar. Tillslut insåg väl Otto att han pressat farfar lite väl långt och följde fogligt med in.
Det har aldrig hänt förut :) Älskade gossar!
Nu ska jag hinka kaffe, natten har varit hård.
Snorig Lördag
Maken är snorig, barnen snorar, farmor snorar och mormor snorar.
Men My-mamman snorar icke! Någon måste ju hålla uppe en normal
snornivå i det här huset och jag råkar ha en alldeles eminent näsa.
Osnorig och snygg! Nackdelen med att vara ensam med att begåvas
med en, synnerligen, vettig näsa är att jag är den enda som känner
när det vankas bajsblöjja... Något opraktiskt...
Idag tar vi det lugnt, överdoserar nässpray och mumsar kanelbulle till kaffet.
Jag gjorde ett ryck igår när farmor var med barnen och bakade de fluffigaste
kanelbullar man kan tänka sig. Att äta kanelbulle har dock sina avigsidor när man
har magknip. Men man får offra sig för den goda saken! Heroisk är mitt mellannamn!
God Lördag!
Stiligt Stella
Det råder förkylningstillstånd i det Myiska huset. Pappan är hemma
och läser med gossarna. Deras favoritbok, just nu, heter "Stiligt Stella"
och handlar om hundar som får bada och blir klippta. Huvudhunden heter
inte oväntat Stella. Hela tiden hojtar gossarna "Nenne, nenne, mmmmm"
Och varje bild på en hund måste klappas och pussas innan pappan får
vända blad. Vi tror att "Nenne" betyder vovve, hur otroligt det än må låta.
När en har läst boken 874 gånger brukar jag gömma boken så det ska bli
någon frid i huset. Jag kräks, nämligen, snart på Stella och hennes kompisar.
"- Nää, förstår du Otto, boken är borta!
Joo, det är säkert, den försvann. Välj
en annan bok. Vaddå?? Sticker boken
fram bakom mammas rygg?? Det var
mystiskt... Jaa, men då läser vi väl den
en gång till... Suuuuuuuuck..."
Note to self: Barn har ögon och vet hur man använder dem!
Oinspirerad och uppmuntrad
Är inte så inspirerad i veckan. Låg energi antar jag. Och lite ont.
Men jag har färgglada barn! Det muntrar upp!!
Otto i traderafynd: Villervallabyxor och Katvig tröja
Vilgot har på sig dressen jag okynnesbeställt från Lindex, fantastiskt varm och go
Hur gick det?
Jaa, hur gick det då med min klänningsdröm i fredags??
Jojjomen, jag duschade, tog på en klänning i finaste grönt...
och tre minuter senare kom Otto, glad i hågen, med en banan
och smetade in hela kjolen med mogen banan...
Så kan det gå! Men jag bar den ändå med stolthet resten av dan
med bananfläckar och allt!
Idag ska jag
Godmorgon! Blä!
Här skulle det egentligen vara ett positivt inlägg om allt jag ska försöka åstadkomma
men det försvann när jag publicerade och att återskapa gammal inspiration är aldrig
kul. Så det blir inget i detta inlägg. Ägnar istället energin åt att hata tekniken och blogg.se
Äh, en liten lista kan jag kanske bajsa fram, idag ska jag:
* Hindra Ville från att klättra upp på bordet
* Hindra Otto från att bita Vilgot (svårare än det låter)
* Hindra Vilgot från att knuffa Otto (inte heller lätt)
* Inte störa mig, allt för mkt, på dumma människor (alternativt
inte titta på "Svenska Hollywoodfruar" så blir det lättare)
* Hålla mig inne, i vardagsrummet, på värmefilten och njuta av regnet
* Dricka kaffe och snusa (en lätt punkt)
* Skanna Tradera efter fynd
* Låta bli att ha ångest för de nya vinterskorna jag köpte, dyrt, igår
God Måndag!
Freeedag!
...och jag har, någon slags, plan som innefattar att krypa ur mitt
ullunderställ, duscha och ta på mig en fin klänning. Idag är farmor här och
backar upp mig så det är inte helt osannolikt att jag skulle kunna lyckas.
Jag skulle behöva få känna mig fräsch idag. Veckan har varit tuff.
Kanske slår jag på stort och försöker baka något idag oxå.
Jag längtar så efter att baka, pyssla och känna mig lite kreativ.
Just nu drömmer jag också om en egen förmiddag, att strosa på stan i finkläder
(istället för mjukis å foppatofflor), kolla i lugn och ro i de affärer jag gillar (gossarna
härmar mistlurar så fort vi sätter vår fot i en klädaffär) och stanna på något café å dricka en
latte (utan att konstant fundera på bananmosfläckar och mistlurstendenser).
När jag väl får chansen vet jag att jag kommer att ångra mig och vilja pussa bebismun istället men drömmen lever så länge den inte blir verklighet :)
Hoppas era fredagsdrömmar slår in idag!
Öppen förskola och dagen i siffror
Idag har vi varit på öppna förskolan. Största succén
var att de hade ett handfat i pojkarnas höjd. Jisses va´kul det var att
tvätta händerna i tid och otid! Förutom den fantastiska tingesten så var
det underbart. Stora ytor, massor med bollar och ett litet kök som blev populärt.
Sedan blev det sångstund som var mysig men Otto och Ville tyckte tanten pratade förmycket
så de började tramsa och pipa. Med tanke på att det bara var ett annat barn där så blev
sångstunden kort då 2/3 vägrade delta...
Annars har det sett ut såhär:
- Antal kastade mattalrikar 3
- Antal bitna tungor 1 med medföljande blod och skrik 1
- Antal kaffekoppar jag hinkat 3!?! Endast!
- Antal gånger jag sett "Alla vi barn i Bullerbyn" 2
- Antal blogginlägg idag 3... inkl.detta
- Antal gånger jag sagt ajaj pga otillåten klättring 7349
- Antal bitningar barnen emellan 3 (det har varit lugnt idag)
Aldrig detsamma igen
Mina barn mina barn, som de utvecklas! Varje dag är det något nytt.
Häromdagen sa Vilgot "tutte", Otto vågade klappa damsugaren och idag...
...idag klättrade Vilgot upp på matbordet och hällde ut ALLA branflakes på golvet!
Idag är alltså dagen då Vilgot lärde sig att klättra på köksstolarna, och vårt liv aldrig
blir detsamma igen...
Bye bye bebbs
Bebbsen vinkar hej då till pappan.
Båda i Molo-överdelar och loppisbyxor.
Beställt
Igår for jagupp på Lindex för att inhandla en ny, fantastisk, tröja till pojkarna
som jag suktat efter. Den var slut och Lindex på stan hade också slut, fick jag veta
efter ett telefonsamtal. Så jag klickade hem den från deras hemsida istället.
Ooooch givetvis följde det med något annat också...
My-kidsen måste ju ha en My-tröja :) 129kr
Ooooch den prickiga suiten! Jag föll som en fura och ville inte riskera att den tar slut. 149kr kostade den!
Mutor!
Idag gjorde jag det! Jag mutade ungarna med en kanelbulle!
"Nej, nu blommar löken!" tänker ni där hemma och skakar på era huvuden.
Joo, jag gjorde det! Jag ville dricka kaffe ifred, de var missnöjda och jag
gjorde det. So sue me! Jag fick panik. Nu blir det brockoli till nästa mellis...
Eller banan. Det känns rimligare.
Tänderna!
Okej, den här gången tror jag det är tänderna!
Otto har två/tre tänder på gång och Vilgot, typ, fyra.
Deras munnar är röda knöliga och tänderna kämpar för att
komma igenom deras tandkött. Vissa dagar ställer de sig mitt på golvet
och vrålar rakt ut tills jag tar tag i att ge dem en alvedon. Då blir de
harmoniska små gulletroll igen.
Den enda bild som inte innehöll fartränder och suddiga barn. Jeesus vad de frassar runt!
(Hängselbyxor från Me&I och boddys+mockasiner från lindex)
Gårdagens utebilder, cykelinspektion.
Go Lady D!
Lady Dahmer skrev, häromdagen, om varför vi inte bara kan
ta go´bitarna ur jämställdhetskakan och lämna resten.
Varför vi inte kan fortsätta förvänta oss att män ska pröjsa notan
på daten, dra ut stolen och skicka blommor samtidigt som vi
vill ha respekt, makt och lika lön. (Givetvis är det inget fel i att
bjussa på middag men att vi FÖRVÄNTAR oss det för att de är män.)
För mig är det att jämföra med att en sjuk människa (joo, vårt samhälle är sjukt)
som väljer att fortsätta vara sjuk på grund av de små vinsterna som sympati och
omtanke (i detta fall: öppnade dörrar och en middag). Men vi måste bli friska för
fördelarna, om än bekväma och invanda, uppväger inte nackdelarna. Det betyder
inte att vi inte kan bjussa varandra på en bit mat ibland men vi måste ge upp tanken
på att slippa betala för att vi är kvinnor. För priset för att behålla det tankemönstret
är betydligt dyrare än en trerätters på vilken restaurang som helst.
När ett land går från diktatur till demokrati kan de inte behålla fördelarna med diktatur för då blir det aldrig, fullt ut, en demokrati. Likandant kan vi inte bli helt jämställda om vi håller kvar gamla traditioner för att de är mysiga. Sorry! Ut med det gamla och in med något helt nytt där inga förväntningar hängs om våra halsar utifrån kön utan utifrån vilka egenskaper vi besitter!
Jakten på en bra bild!
Idag är värken på krigsstigen. Det är alltid ett nederlag att behöva ta tabletter
men idag fanns det inget val. Hjärnan slutar funka när det molar och värker med
för hög intensitet. Lite värk är jag van, mycket... Oh well, nu är det bättre för en stund.
Jag har spenderat en del av förmiddagen åt att jaga mina barn med kameran.
De är så sjukt gulliga i hängselbyxor och mokasiner idag och jag ville ha EN bra bild men de
rusade runt som små vettvillingar så efter en rad pissiga bilder gav jag upp. Kanske lyckas
jag bättre senare idag...
Nu ska jag sitta på värmefilten en stund medan kidsen sussar! Yey!
Idag är dagen...
...som både jag och maken sett fram emot med skräckblandad förtjusning...
Typ 99% skräck och resten är någotslags hopp om att det ska gå vägen.
Idag börjar maken jobba igen efter fyra månade hemma. Första två månaderna
jobbade jag och han var hemma, sedan har vi varit hemma båda två.
Och vi har slitit häcken av oss, båda två. Just därför har jag inte direkt sett
fram emot dagen. Men det är så mycket lättare nu när den är här än att gå
och gruva sig. För mig har det handlat mycket om rädslan för att misslyckas.
Att inte orka, att kroppen ska braka ihop istället för att bli bättre och förlusten
av kontroll. Hela sommaren har vi haft stökigt och ostädat och ändå, tycker jag
inte att vi gör annat än städar, plockar och fixar i deluckor som vi får.
Nu måste vi organisera oss bättre, acceptera en lägre nivå och, framför allt, ta
den hjälp som erbjuds. En annan ångest-fråga är uppmärksamheten och den ständiga känslan
av att mina gossar alltid får dela på den. Det kommer att stärka sidor hos dem som empati och förmågan att dela. Medan saker som språk och utveckling av jaget blir en utmaning. De har ju aldrig fått och får inte den odelade, intensiva uppmärksamhet som enlingar får...
Dessutom är det rätt tufft nu. Seanst jag sov så här lite hade båda två kolik samt behövde mat var tredje timme dygnet runt. Det vaknas, de har magknip och massor med tänder på gång samt att de naturligtvis känner av vår oro för hösten.
Mitt i allt det här är det viktigt att min kropp håller och att vi då och då, får tid för varandra, jag och maken. Jag förväntar mig inte att det ska bli så ofta, så här de första småbarnsåren, men det behöver bli då och då.
Nu, klockan 07.55, har vi ätit frukost, bytt blöjjor, klätt oss och städat undan. Nu kollar kids Teletubbies och jag läggertid på att skriva till er. Ganska harmoniska första två timmar!