Trött, lortig och med popcornskal mellan tänderna
Jag är jättetrött idag. Satt på jobbet och försökte, mer och mindre framgångsrikt,
att inte nicka till och börja snarka. Känns konstigt att ha klarat första småbarnsåret
med sömnlösa nätter bara för att bli trött nu när jag alltid får iaf 5-6 timmar i sträck.
Kanske är det nu man ska ta igen allt.
Inte blev det bättre av ett glas vitt till fredagsmiddagen kan jag meddela.
Nu imiterar jag en kossa med intetsägande blick, idislandes popcorn. Jag
sticker emellan med random-jättegäspar och undrar om jag ska orka duscha eller bara krypa till kojs
trött, lortig och med popcornskal mellan tänderna. Det lutar åt det senare.
Trevlig helg på er!
att inte nicka till och börja snarka. Känns konstigt att ha klarat första småbarnsåret
med sömnlösa nätter bara för att bli trött nu när jag alltid får iaf 5-6 timmar i sträck.
Kanske är det nu man ska ta igen allt.
Inte blev det bättre av ett glas vitt till fredagsmiddagen kan jag meddela.
Nu imiterar jag en kossa med intetsägande blick, idislandes popcorn. Jag
sticker emellan med random-jättegäspar och undrar om jag ska orka duscha eller bara krypa till kojs
trött, lortig och med popcornskal mellan tänderna. Det lutar åt det senare.
Trevlig helg på er!
Sommar
Har börjat jobba nu... mellan 07.00 och 14.00...
och jag saknar barnen något fruktansvärt!! Helt
sanslöst, så det gör ont i hjärtat! Men det är kul
att jobba oxå. Man får komma hem och vara efterlängtad
och roligt. Pussas och kramas som en galning hela
eftermiddagen. Här kommer lite random sommarbilder
och så snart jag lärt mig föra över från systemkameran
ska ni få se så glada vi var på midsommar!!
Ville-snille gungar
Otto-potto gungeligungar
Vilgot har badat ute i baljan
Otto är sommar-ljuvlig i blommiga knickers från loppis
och jag saknar barnen något fruktansvärt!! Helt
sanslöst, så det gör ont i hjärtat! Men det är kul
att jobba oxå. Man får komma hem och vara efterlängtad
och roligt. Pussas och kramas som en galning hela
eftermiddagen. Här kommer lite random sommarbilder
och så snart jag lärt mig föra över från systemkameran
ska ni få se så glada vi var på midsommar!!
Ville-snille gungar
Otto-potto gungeligungar
Vilgot har badat ute i baljan
Otto är sommar-ljuvlig i blommiga knickers från loppis
Hjärtat rymmer mer än en känsla
Det är ocharmigt att vara avundsjuk, men oxå mänskligt.
Nuförtiden tycker jag för det mesta att jag har det bra och
vill sällan byta med någon men ibland kikar den fram. Avundsjukan.
När jag läser bloggar, articklar eller ser Tv-program med lyckligt gravida kvinnor som strävar fram som atlantångare och aldrig mått bättre än nu. När de är i detta välsignade tillstånd...
Oklart är varför jag utsätter mig, jaa nästan söker mig, till just dessa bloggar, tidningar och program.
Men de behöver inte ha en perfekt graviditet för att jag ska bli avundsjuk. Nej, det räcker med att de mår hyggligt eller till och med dåligt. Men mår de bättre än jag gjorde så blir jag ledset avundsjuk och sänder en tyst bön om att jag ska få uppleva en jobbig, men inte livshotande, graviditet.
Jag vill vara tjock(are) och glad, klaga över krämpor och pusta i trappor. Avundsjukan varierar utifrån hur jag tror att min egen framtid ska se ut. Periodvis är jag positiv och tror att fler barn finns i framtiden och periodvis, som nu, tänker jag att "this is it". Njut av bebbarna nu för du får inte fler.
Och tro mig, jag njuter. De är perfekta och jag kunde inte vara mer nöjd med resultatet av min graviditet. Men sanningen är den att jag vill ha mer. Det som gör en lycklig vill man ha mer av och min dröm har alltid varit en stor familj. Just nu vore det allt annat än optimalt och vi försöker INTE få fler än på länge, men tankar på framtiden är alltid svåra att styra över. Jag kan vara lycklig över nuet och ändå oroa mig för framtiden. Hjärtat rymmer mer än en känsla. När jag var ofrivilligt barnlös kunde jag vara lycklig över mycket och ändå sörja det jag inte hade. Det ena neutraliserar inte det andra. Just nu kan jag glädjas för det jag har (passa på) samtidigt som jag bearbetar att fler barn kan vara utom räckhåll. Mitt hjärta rymmer mer än en känsla och fler drömmar än jag kan uppfylla.
Nuförtiden tycker jag för det mesta att jag har det bra och
vill sällan byta med någon men ibland kikar den fram. Avundsjukan.
När jag läser bloggar, articklar eller ser Tv-program med lyckligt gravida kvinnor som strävar fram som atlantångare och aldrig mått bättre än nu. När de är i detta välsignade tillstånd...
Oklart är varför jag utsätter mig, jaa nästan söker mig, till just dessa bloggar, tidningar och program.
Men de behöver inte ha en perfekt graviditet för att jag ska bli avundsjuk. Nej, det räcker med att de mår hyggligt eller till och med dåligt. Men mår de bättre än jag gjorde så blir jag ledset avundsjuk och sänder en tyst bön om att jag ska få uppleva en jobbig, men inte livshotande, graviditet.
Jag vill vara tjock(are) och glad, klaga över krämpor och pusta i trappor. Avundsjukan varierar utifrån hur jag tror att min egen framtid ska se ut. Periodvis är jag positiv och tror att fler barn finns i framtiden och periodvis, som nu, tänker jag att "this is it". Njut av bebbarna nu för du får inte fler.
Och tro mig, jag njuter. De är perfekta och jag kunde inte vara mer nöjd med resultatet av min graviditet. Men sanningen är den att jag vill ha mer. Det som gör en lycklig vill man ha mer av och min dröm har alltid varit en stor familj. Just nu vore det allt annat än optimalt och vi försöker INTE få fler än på länge, men tankar på framtiden är alltid svåra att styra över. Jag kan vara lycklig över nuet och ändå oroa mig för framtiden. Hjärtat rymmer mer än en känsla. När jag var ofrivilligt barnlös kunde jag vara lycklig över mycket och ändå sörja det jag inte hade. Det ena neutraliserar inte det andra. Just nu kan jag glädjas för det jag har (passa på) samtidigt som jag bearbetar att fler barn kan vara utom räckhåll. Mitt hjärta rymmer mer än en känsla och fler drömmar än jag kan uppfylla.
Jag tackar och bugar och lyfter lite på betongkepsen
Mellan Lördag och Söndag var jag borta på födelsedagskul.
Ett helt dygn utan bebbsen och det var med skräckblandad
förtjusning som jag packade lilla väskan och väntade på att
bli hämtad. Men det blev helt underbart och jag hade knappt
tid att längta efter bebisar mellan drinkar, massage, middag,
prat gamla vänner emellan, hotellmys och hotellfrukost.
På Söndagen åkte vi till en inredningsbutik och botaniserade
bland vackra saker åsså avslutade vi med en kopp kaffe i mitt
kök. Det var härligt, lyxigt och själaglädjande!
Jag tackar och bugar och lyfter lite på betongkepsen som jag
fick på köpet efter mycket vin och lite sömn. Låt oss inte vänta tills vi fyller
sextio innan vi gör om detta!
Ett helt dygn utan bebbsen och det var med skräckblandad
förtjusning som jag packade lilla väskan och väntade på att
bli hämtad. Men det blev helt underbart och jag hade knappt
tid att längta efter bebisar mellan drinkar, massage, middag,
prat gamla vänner emellan, hotellmys och hotellfrukost.
På Söndagen åkte vi till en inredningsbutik och botaniserade
bland vackra saker åsså avslutade vi med en kopp kaffe i mitt
kök. Det var härligt, lyxigt och själaglädjande!
Jag tackar och bugar och lyfter lite på betongkepsen som jag
fick på köpet efter mycket vin och lite sömn. Låt oss inte vänta tills vi fyller
sextio innan vi gör om detta!
Tv-tittande
Vilgot mår mycket bättre och båda gossarna är mindre förkylda.
Underbart!! Själv är jag faktiskt riktigt förkyld men vi anpassar tempo och
aktiviteter efter läget och har legat i soffan några timmar under förmiddagen.
Mina killar verkar fortfarande extra trötta och sov någon extra timme idag.
Annars är vi inte bortskämda med långa sovstunder och blir lite fundersamma
när det inträffar. Men jag antar att det bara är att tacka och ta emot.
Just nu är de på promenad med sin pappa till affären och sedan ska vi ha myskväll.
Bara mamman och gossarna då pappan ska på någon fotbollskväll. Ingen av oss är intresserad
av fotboll och vi har inte sett en minut av mästerskapet hitintills men det är dags att maken fick
lite social tid med vänner då jag ska bort med tjejkompisar på Lördag. Min trettioårspresent från
barndomsvännerna. Har ingen aning vad som väntar men jag tänker släppa allt och bara njuta.
Vårt ointresse för diverse mästerskap och evenemang slår över alla kategorien. Under hela Melodifestivalen såg jag bara en låt (Ranelids, piiiningt) och själva finalen i Ukraina missade vi helt. Visste inte ens att den gick av stapeln. Vi insåg den svenska vinsten i kön på Coop:
Maken: Se på faan, jag tror vi vann schlagerfinalen igår (Tittar på löpsedlarna)
Kvinna i kön: Jaa! DET gjorde vi och vi satt uppe och såg ALLTihop!! (Snörpte på munnen)
Maken: Hehehe, jaa hellre du än jag!
Maken påstår att han hellre skulle gräva om potatislandet eller skrubba badrummet än se på eländet.
Jag är mer ointresserad. Jag skulle ha tittat om jag råkade blippa förbi men skulle aldrig orka passa tiden.
Överlag ser vi nästan aldrig på Tv. Ibland kollar vi in SVTplay eller motsvarande för andra kanaler men vi skulle aldrig anpassa oss efter Tv-tablån. Istället kollar vi film eller Tv-serier som vi har i hyllan eller så läser jag medan maken spelar Tv-spel. Pojkarna har sina Teletubbies dvd:er. Ibland undrar jag varför vi betalar Tv-avgift men inser att vi annars skulle bli utan Kalle och Karl-Bertil på julafton och det FÅR inte hända!
Hur ser ni på TV?
Underbart!! Själv är jag faktiskt riktigt förkyld men vi anpassar tempo och
aktiviteter efter läget och har legat i soffan några timmar under förmiddagen.
Mina killar verkar fortfarande extra trötta och sov någon extra timme idag.
Annars är vi inte bortskämda med långa sovstunder och blir lite fundersamma
när det inträffar. Men jag antar att det bara är att tacka och ta emot.
Just nu är de på promenad med sin pappa till affären och sedan ska vi ha myskväll.
Bara mamman och gossarna då pappan ska på någon fotbollskväll. Ingen av oss är intresserad
av fotboll och vi har inte sett en minut av mästerskapet hitintills men det är dags att maken fick
lite social tid med vänner då jag ska bort med tjejkompisar på Lördag. Min trettioårspresent från
barndomsvännerna. Har ingen aning vad som väntar men jag tänker släppa allt och bara njuta.
Vårt ointresse för diverse mästerskap och evenemang slår över alla kategorien. Under hela Melodifestivalen såg jag bara en låt (Ranelids, piiiningt) och själva finalen i Ukraina missade vi helt. Visste inte ens att den gick av stapeln. Vi insåg den svenska vinsten i kön på Coop:
Maken: Se på faan, jag tror vi vann schlagerfinalen igår (Tittar på löpsedlarna)
Kvinna i kön: Jaa! DET gjorde vi och vi satt uppe och såg ALLTihop!! (Snörpte på munnen)
Maken: Hehehe, jaa hellre du än jag!
Maken påstår att han hellre skulle gräva om potatislandet eller skrubba badrummet än se på eländet.
Jag är mer ointresserad. Jag skulle ha tittat om jag råkade blippa förbi men skulle aldrig orka passa tiden.
Överlag ser vi nästan aldrig på Tv. Ibland kollar vi in SVTplay eller motsvarande för andra kanaler men vi skulle aldrig anpassa oss efter Tv-tablån. Istället kollar vi film eller Tv-serier som vi har i hyllan eller så läser jag medan maken spelar Tv-spel. Pojkarna har sina Teletubbies dvd:er. Ibland undrar jag varför vi betalar Tv-avgift men inser att vi annars skulle bli utan Kalle och Karl-Bertil på julafton och det FÅR inte hända!
Hur ser ni på TV?
Sjuk av oro
Nu har jag sovit ett par timmar och ätit middag. Jag börjar känna mig som en människa igen efter ett dygn på sjukhuset med Vilgot. Han har haft andningssvårigheter och feber. Nu är det så pass bra att vi fått permiss. Igår sov han bara eller satt och hängde som en urvriden trasa mellan behandlingarna. Idag orkar han leka lite, busa och äta. Men han HATAR att ta medicin med masken vi har här hemma. Då kämpar han emot som ett litet djur. Imorgon åker vi in igen för att kolla att han blir bättre. Kanske har han astma, kanske bara förkylningsastma. Vi får se vart det lider. Nu blir det mycket mediciner några veckor innan vi provar att trappa ned. Det som gjorde attvi blev inlagda var att han så snabbt, blev sämre efter behandling. Jag åkte in, med honom, till akuten, natten mot lördag. Han fick inhalera medicin och lät bättre. Vi blev hemskickade och i taxin hem blev han dålig igen... Fy vad hemskt det är när en liten har svårt att andas! Man blir sjuk av oro. I natt sov jag med Vilgot på sjukhuset och idag kom Otto och maken och var med oss tills vi fick åka hem. Det blir så tydligt hur Ville mår när Otto busar runt och är glad som en fågel medan Vilgot bara hänger med huvudet. Nu ska vi bara familjemysa och sova en lång natt (peppar peppar).
Sov gott på er!
Sov gott på er!
Tjyvtjockt
Nu var det sjukt länge sedan igen men vi har haft det lite tufft.
Gossarna är sjuka och vi åker fram och tillbaka till vårdcentralen
hela tiden. Usch vad jobbigt det är när barn är sjuka och
vrålar så fort deras doktor visar sig. Och all väntan i olika
undersökningsrum, väntrum osv. Speciellt när man själv mår lite
tjyvtjockt och endast är på benen för att man inte kollat om man
har feber. Maken har det likadant och huset är en krigszon sedan
min trettioårsfest. Fy faan!!
Gladare inlägg är på gång men just nu är det jobbigt!
God helg på er!
Gossarna är sjuka och vi åker fram och tillbaka till vårdcentralen
hela tiden. Usch vad jobbigt det är när barn är sjuka och
vrålar så fort deras doktor visar sig. Och all väntan i olika
undersökningsrum, väntrum osv. Speciellt när man själv mår lite
tjyvtjockt och endast är på benen för att man inte kollat om man
har feber. Maken har det likadant och huset är en krigszon sedan
min trettioårsfest. Fy faan!!
Gladare inlägg är på gång men just nu är det jobbigt!
God helg på er!
Att vara trettio
Det är rätt skönt att vara trettio. Jag har varit det i ett dygn
och kan konstatera att det är helt okej. Inte speciellt speciellt
men helt naturligt och vardagen är densamma nu, dagen efter,
som dagen innan. Trettio smettio! Jag hoppas att jag med min,
numera aktningsvärda ålder ska ha mer pondus att lägga bakom
mina ord, mer självkänsla och mer mod att försvara min integritet
mot analkande attacker. För varje gång man släpper förbi något som strider mot
ens värdegrund så knaprar det i kanten på integriteten. I år vill jag
vara mer rakryggad och släppa förbi färre kommentarer och handlingar
som naggar mig och min självbild i kanten.
Gårdagen var ett enda långt kalas med idel goda vänner, fina presenter och glada tillrop.
Igårkväll när sorlet lagt sig konstarerade jag att jag kände mig... omtyckt.
En känsla som jag kan leva på när det kniper liksom tacksamheten till alla
som visade mig sådan kärlek. Det är värdefullt.
Omtyckt. Inte ett ord jag vanligtvis använder om mig själv men den känslan var en oöverträffad present. Jag blev glad. Lycklig. Tack!
P.s. Bilder och festfakta kommer framöver. Nu ska jag natta griniga och snoriga bebisar samt vinka av maken innan han åker på bio. Det har han förtjänat. Min älskade! D.s.
och kan konstatera att det är helt okej. Inte speciellt speciellt
men helt naturligt och vardagen är densamma nu, dagen efter,
som dagen innan. Trettio smettio! Jag hoppas att jag med min,
numera aktningsvärda ålder ska ha mer pondus att lägga bakom
mina ord, mer självkänsla och mer mod att försvara min integritet
mot analkande attacker. För varje gång man släpper förbi något som strider mot
ens värdegrund så knaprar det i kanten på integriteten. I år vill jag
vara mer rakryggad och släppa förbi färre kommentarer och handlingar
som naggar mig och min självbild i kanten.
Gårdagen var ett enda långt kalas med idel goda vänner, fina presenter och glada tillrop.
Igårkväll när sorlet lagt sig konstarerade jag att jag kände mig... omtyckt.
En känsla som jag kan leva på när det kniper liksom tacksamheten till alla
som visade mig sådan kärlek. Det är värdefullt.
Omtyckt. Inte ett ord jag vanligtvis använder om mig själv men den känslan var en oöverträffad present. Jag blev glad. Lycklig. Tack!
P.s. Bilder och festfakta kommer framöver. Nu ska jag natta griniga och snoriga bebisar samt vinka av maken innan han åker på bio. Det har han förtjänat. Min älskade! D.s.