Hur en helt vanlig sjukdag blir en riktig mysdag!
Ibland råkar en, mest på slump och tur, ha en riktig mysdag.
Maken var på holaballo igår och jag var hemma med kidsen.
De har ju varit sjuka till och från hela julen. Vilgot har haft jätteläskiga
utslag och vi har varit in på sjukan för att få honom påtittad.
Hur som helst... Medan maken vårdade en lättare bakfylla gick jag ner
med bebbsen och serverade frukost. De var sjukt pipiga. Härmade
mistlurar hela tiden och drabbades av ett konstant "Inga-ben-syndrom"
(vilket betyder att de vill bli burna hela tiden och kastar sig bakåt).
Efter en dryg timma föll poletten ned och jag tempade mina små mistlurar.
Mycket riktigt hade de rätt hög feber, igen, och jag ställde in mig på
en "sådan" dag. Men efter lite alvedon blev de mina vanliga mysungar
igen och pappan kom ned och myste med oss också. Jag löpte "mys-linan"
ut och stekte amerikanska pannkakor. Jag och pappan åt pankakor med
blåbärssylt medan bebbsen åt blåbärssylt. Sedan har vi lekt, läst böcker,
jagat varandra och tillagat (enklast möjliga) middag. Nu har gossarna badat
och pappan stoppar, just nu, i dem yoghurt medan mamman bloggar.
Fattar ni hur härlig en helt vanlig "sjukdag" kan vara??
Nu hoppas jag bara att de ska somna som små änglar och låta päronen
slöa, surfa, spela Tv-spel och titta på Greys Anatomy.
Peppar peppar!
Bild från före jul. Den enda jag lyckades knäppa med hattar på då båda satt stilla. De är mutade med kex annars hade detinte blitt någon bild alls...
Årets bokskörd!
Ett stående inslag i min julklappshög är böcker. Jag älskar hårda, fyrkantiga, paket!
Dessa böcker fann jag under granen i år å jisses vad glad jag blev! Njutning i paketform!
Fredagsmys
Fredagsmys i Myfamiljen. Gossarna har badat, ätit yoghurt och avslutat kvällen med en mugg popcorn framför, random avsnitt av, Saltkråkan. Sedan ville de inte knoppa in men gav, till slut, upp och John Blund vann ännu en seger. Oooooch mamman upphäver ett rungande segerskratt medan hon sitter i soffan och goffar överbliven smörkola och attack-tittar på Greys Anatomy.
Jul, jul, strålande jul!
Jisses vilken jul! En enda blandning av skratt, gråt, mat, spya, givande och tagande!
Några höjdpunkter och lite lägre punkter...
* Julklappspel med moster, mormor, mormorsmor, bröder m.f.
Vi avgick (tack vare maken) med en ansenlig hög med juklappar!
* Massor med sömn på landet hos svärföräldrarna
Två dygn av lugn och ro, massor med sömn och god mat
* Jagade Otto runt prästen under julgudstjänsten, han är snabb
som en vessla den ungen! Mina ungar ville INTE kolla in krubban
utan rusade runt och vrålade när man fångade in dem. Kul hade vi hur som helst!
* Julmiddag hos farsan, mums mums mums!
* Ungarna fick sina julklappar och var överlyckliga. Rutschkanan gjorde succé!
* Ungar för speedade för att sova, läggningen tog 2,5 timme!
* Mamman viker ned sig, får migrän och spyr som en räv under hela julklappsöppningen
samt några timmar ytterligare. Somnar av utmattning i egen säng. Silverlining.
samt några timmar ytterligare. Somnar av utmattning i egen säng. Silverlining.
* Mamman inser att hon måste ha varit osedvanligt snäll, fick underbara julklappar!
* Julfirande med mamma på juldagen! Rödingplanka och marängsviss, mums!
Något knäckt av julaftonskvällens match med migrän men glad och hungrig.
* Ungarna sover gott och turboleker med nya leksaker på annandagen!
* Svärföräldrarna dyker upp och bjuder på god middag samt turboleker med ungarna.
* Ungar får slut ström och läggs ovanligt tidigt. Mamman pustar ut i soffan med en whisky
Mamman tittar tillbaka på julhelgen med glädje och konstaterar att det mesta gått över förväntan!
Mamman tittar tillbaka på julhelgen med glädje och konstaterar att det mesta gått över förväntan!
Jag har fått massor med fina saker, gett massor med fina saker och kramat massor med fina människor. Jag har visserligen spytt men till tonerna av fin julmusik medan fina julklappar öppnades och ungarna har varit ovilliga att sova men också orkat ovanligt mycket och varit sanslöst fina. Maten har varit fin, sällskapet gott och maken stilig. På det hela taget en underbar helg och fina minnen att vårda och skratta åt.
Nu ska mamman dricka en klunk whisky och surfa efter en snygg stringhylla att spendera julklappspengen på!
Natti natti!
Vad har jag gjort?
När jag slog upp mina bruna, rödkantade ögon klockan sex i morse, till en kör av bebbsång (läs vrål), funderade jag på vad jag, möjligen, kan ha gjort för att förtjäna att må så här...
Sedan kom jag ihåg. Julfest med jobbet, hemkomst klockan halv två och ett antal öl kan ju definitivt ha med saken att göra... Kombinerat med ett löfte till maken om att ta bebbs morgonen efter och här sitter jag. Seg, sömnig och smått illamående. Men glad. Det var kul! God jul på er kära arbetskamrater!
Klappar till ungarna
Vi hade inte tänkt köpa några julklappar till ungarna. De har ju liksom ingen koll på det där med paket och våra familjer kommer att skämma bort dem ordentligt ändå. Men så ångrade jag mig. Det är ju för bövelen mina barn och jag ÄLSKAR ju paket! Om jag njuter av att ge dem ett par klappar så kan jag unna mig, och dem, det lilla nöjet. Inga dyrheter förstås men lite småsaker som kan roa dem.
Varsin liten pippiväska fylld men några småsaker: en liten kyckling, en speldosa, en måttsats och ett par vantar. Lite saker att plocka med under Kalle eller varför inte i kyrkan.
Åsså varsin traktor
Med fem ord: Det är synd om oss!!
Crappy crap! Hela My-familjen är sjuka!Jag och maken överlever på
alvedon, medan ungarna är riktigt sjuka. Igår när vi gick och lade oss
var allt frid och fröjd, förutom att Ville hostade, men klockan tre i natt
började Otto pipa och han var stekhet. Väl över 39 grader. Inte så mycket
snor och slem men hög feber, glansiga ögon och torr hackhosta. Plus att
de inte bajsat på ett par dygn trotts plommon och andra försök från oroliga
föräldrar. Med fem ord: Det är synd om oss!!
Fast ändå inte :)
Vi kurar inne och äter smörkola (vi vuxna i alla fall. Ungarna får nöjja sig med plommon!) men det är trist för vi väntar efterlängtat besök imorgon. Moster Liza med familj har åkt upp från Uppsala och imorgon är det vår tur att kramas och fika med dem!
(Jag överväger att mörka hela sjukdommen, proppa i ungarna alvedon och låtsas som om det regnar. Men det är ju inte riktigt "God ton". Dessutom är risken för upptäckt överhängande då hon läser denna blogg och då verkar jag ju bara lömsk om jag försöker mörka något...)
Sedan är det ju en och annan klapp som behöver skapas, slås in och julgodis som behöver kokas.
Crap!
Julgodis for the win!
På tal om att ta det lugnt med julstöket: Jag har bestämt mig för att
bara göra julgodis och lägga ner kakbak och jäsande degar.
(Kakbak förresten... det låter som en läcker liten, eller stor, rumpa.
Men nu hamnade jag utanför ämnet!!) Hur som helst!
Jag har bara gjort julgodis och resonerarsom så att man ju ändå goffar
i sig så mycket godis att man sällan är fikasugen under julhelgen.
Jag har gjort:
* Lakritskola med mjölchoklad & havssalt
* Smörkola
* Mörk chokladkola
* Banan-och mörk chokladfudge
Jag kämpar dock med impulsen att baka saffransbullar, macarons och kanelkaka. Vi får se om jag faller till föga. Men sådana, längre, projekt är svårt att ro i hamn med två små gossar hängande i kjolarna.
Detaljer ur mitt kök
Arv
Mina barn är inte speciellt lika mig. Jag är mörk och brunögd medan de
är rödlätta och blåögda, de är två och jag är en... :) osv osv. Listan kan göras
lång. Men nu kan jag glatt meddela att åtminstone EN gen har levt vidare från
mamma till barn. Hur förklarar ni annars barnens svala inställning till banan
hemma medan de inte kan få nog av de som delas ut gratis i affärer??!
Hurra! Min Gratis-är-gott-gen har gått vidare!
Nej, nej, nej
Ordet "Nej" är ungarnas favorit ord. ("Snö" är näst vanligast.)
Det spelar ingen roll om man frågar "Vill du ha russin?" (och de vill det)
svaret blir ändå "Nä", "nee", eller "nej nej". De säger det till och med i sömnen.
När man då, som den goda moder man är, låter bli att servera russin (eftersom
de ju måste få rätt reaktion när de svarar) tjuter de i högan sky. Förnärmade för
att den elaka mamman hållit tillbaka godsakerna... Inte full koll på vad "nej" betyder.
Eller så vet de men tycker det är så roligt att säga "Nej" att de tycker det är värt det.
In other news: Facebook flödar tydligen av illa dold rasism. Jag märker inte av det så tydligt då jag har typ tre kompisar och loggar in typ en gång var tredje månad. Men tydligen gör folk grupper om rätten att få säga "negerboll" (jag veet, heeelt sjukt) och förfasar sig över att Disney klippt bort en leksak ur leksaksparaden (på Kalle Ankas jul) som är en, uppenbar, nidbild av en jude. Folk tycker att vi har rätt till dessa saker för att "vi inte menar något illa" eller "inte ser det som någon nidbild". Jag undrar bara när vi svenskar fick tolkningsföreträde framför de folkgrupper som faktiskt berörs av dessa nidbilder och konstiga namn på bakverk. Kan JAG någonsin bestämma vad andra ska känna sig kränkta, och inte, av?
Disney har alltid varit sinnebilden av stereotyper och nu när de städar i eget hus grinar folk över 15 sekunders TV. Vi ska inte gömma undan vår historia kring rasism men vi behöver inte visa vår (dåtida) usla människosyn på bästa sändningstid för våra barn. Det är förresten inte därför folk vill ha kvar de klippen utan för att de känner sig hotade av någon inbillad konspiration när något vi sett på sedan barnsben redigeras. "Buhuuuuu! jag vill ha det som det alltid har varit buhuuu!" Det är Disney som tagit bortklippen inte någon svenskfientlig konspiration. Tänk till!
Jaha, då har jag både rapporterat tvillingnytt samt gormat om obegripliga samhällsfenomen!
God Måndag på er!
Kära tomten, jag önskar mig en småtråkig jul
Nu står julen för dörren. Vi längtar och förbereder oss men har det svåraste kvar att klara av.
För att kunna njuta av allt det där vi förberett måste vi tagga ner. Sänka tempot och våga lämna vissa saker
åt slumpen eller ännu hellre, skippa dem helt. Det är svårt. Vi har så mycket förväntningar och så många minnen att skapa att vi fejjar på ända in på dopparedagen, och då blir det ingen vila. Då ska mat lagas, knäck ätas, ögon tindras och förväntningar infrias. Vi vuxna pustar nästan ut när julaftonskvällen ebbar ut och pressen släpper. Då kan vi ta ett glas vin i soffan och hoppas att vi knäppt nog många bilder.
Jag är typen som tror att planering ska vara lösningen på paradoxen men ju fler saker jag prickar av ju fler dyker det upp. Fler ideer om hur jag kan göra allt ännu bättre. Hur jag kan köpa ännu en present och hur jag kan lägga ner ännu mer omsorg på kolakokning, presentinslagning och personliga etiketter. Allt det där är ju så roligt men det gäller att hitta balansen. Det gäller att ge sig i tid. Förra året, som var pojkarnas första jul, åkte vi till svärisarna några dagar innan jul. Det var ett smart drag. För är jag inte hemma bland pysselgrejer, butiker på promenadavstånd och damm i hörnen så kan jag inte agera. Jag kan bara tagga ner, vara i nuet och skapa minnen som inte bygger på mina prestationer utan på att jag är närvarande. Där vågar jag slappna av så mycket att jag nästan får tråkigt och DET är hemligheten. Att ha lite tråkigt. Våga ha lite tråkigt och inte ge mig själv chansen att fixa det där lilla sista. I år åker vi på Lördagen och det är lagom med tid för att hinna slappna av och bara tindra.
Ibland tror jag att "tindrandet" i barns ögon beror på att de tvingas ha lite tråkigt men också att de inte har så många minnen att skapa, de lever dem. Jag ska verkligen försöka detta år. Att vara närvarande, men det är djääävligt svårt och varje år lovar jag mig själv att bli bättre på att tagga ner, ha lite tråkigt en stund och tindra lite mer.
Lördags ungar
Idag tog vi det lugnt på morgonen. Åt frukost i lugn och ro och nu kollar vi på Teletubbies.
Ungarna hade skrikfest mellan 24.30 och 01.30 i natt. Tur att vi lade oss tidigt igårkväll :)
Igår landade ett paket med tradera tröjor och idag blev det premiär. Båda är från Me&I.
Vilgot i blå tröja med sniglar på och Otto i en mörkblå med röda dinosaurier. Till dinosaurie-tröjan har Otto ett par loppisbyxor i röd manchester med hjärtan på knäna och vilgot har ett par jeans från Lindex. Vilgot ligger och chillar på madrassöverdraget som mormorsmor sytt. Just nu är det viktigt för Otto att kunna ha magen framme så ofta som möjligt så de har mycket tröjor nu. Boddysar är inte lika "visa-magen-vänliga".
Trötthet och mumsmums
Det är Fredag och jag har sovit en hel natt för första gången på länge. Vilket
medför att jag är vansinnigt trött. Trött så att jag har svårt att hålla ögonen öppna.
Trött så att jag tappar ord och fastnar med blicken. Så trött så trött så trött.
Just nu känns det som att jag är trasig. Har gått på i ullstrumporna i veckan och nu när det blir helg så orkar hjärnan inte ens det mest basala. Jag har letat efter nässprayen i en timme och jag vet att den finns precis framför näsan men jag ser den inte, eller registrerar den inte i alla fall.
Jag ska återkomma med smartare tankar när jag skakat av mig detta men för nu så erbjuder jag ett par roliga bilder som morgonens underhållning.
Vilgot njuter av en Mumsmums
Otto påpekar med tydliga gester att hans mumsmums på något mystiskt sätt tagit slut...
Mina barn kommer inte att gå i ett Luciatåg för att förverkliga någon lärares bild av det perfekta Luciatåget!
I natt sov mormor över hos oss då maken är ute på jobb. Hon väckte oss med
skönsång, tända ljus och pepparkakor. Gossarna var storögda och kunde knappt tro
att de skulle få en halv pepparkaka i sängen! Viiilken lyx!
Jag frågade nyss om de ville gå ut och leka i snön, men de sprang och gömde sig och
började grina när jag trugade så jag lade ner det projektet. Det får bli efter lunch istället.
De dagar som pappa är ute och reser och vår rutin störs tycker jag att de blir lite grinigare.
Men det kan lika gärna vara tänder eller annalkande förkylning. Man vet ju liksom inte vad
som försiggår innanför deras rödblonda lockar. Nu tittar de på "Alla vi barn i Bullerbyn" och
spelar på sin radio. Samtidigt. Men de piper inte i alla fall.
Jag har läst en massa, den senaste tiden, om Luciatåg och inskränkt skolpersonal som vill ha luciafirandet på sitt sätt. Jag tror att barn mår bra av traditioner liksom jag tror att barn mår bra av att bryta mot dem. Speciellt mot traditioner som inte känns logiska. Jag känner att tigermamman i mig vaknar när jag tänker på mina barns framtida luciafirande och jag tänker att "NÅDE den som säger åt mina barn att de inte får välja vad de ska klä ut sig till den dag de ska gå i luciatåg". Vill mina ungar vara Lucia, tärna, stjärnbarn, tomte, pepparkaka eller en salig blandning så får de vara det och jag kommer att riva upp himmel och jord om någon skambelägger dem för sina val!
Kom igen "Make my day"!
Mina barn kommer inte att gå i ett Luciatåg för att förverkliga någon lärares bild av det perfekta Luciatåget! Jag står framför spegeln och övar:
"Do you feel lucky punk?"
"Vill du veta hur det känns med en stjärnpinne i röven?"
Kanske är en helt vanlig hederlig diskussion en bättre taktik men inte lika tillfredsställande...
Nåväl, jag har ju något år på mig att hitta rätt sätt att försvara mina barns rättigheter.
Och vem vet? Kanske kommer tigermamman i mig aldrig behöva ryta till...
Men jag övar just in case!
Bra julklapp!
Idag kommer Otto & Vilgots mormorsmor hit. Vi har en 140´s madrass, på golvet i
vardagsrummet, som fått utstå en hel del. Nu har mormor köpt tyg till den och lejt
mormorsmor att sy överdraget. En jättebra julklapp! Jag håller nämligen på att
omvandla vårt "bibliotek" till barnrum. Jag resonerar som så att gossarna inte kommer
att leka själva på övervåningen, än på några år och då måste de ju ha en plats för
alla sina leksaker, för sin lekmadrass och en bra utkikspost vid ett fönster. Madrassen
har förövrigt varit en livräddare för oss tvillingföräldrar. (Kommer nog att använda den till
ev. syskon oxå.) När man inte orkat bära dem eller ligga på golvet i timmar så har vi
legat på madrassen. De har fått klättra, kramas och leka, mer eller mindre, PÅ mig och
jag har sparat gammelkroppen något. Och nu ska familjens mest älskade plats pimpas!
Lurvig på ena sidan och galon på den andra.
Idag åker maken ut på jobbresa igen. Jag ställer in mig på ett par lite tuffare dagar,
men sedan blir det inga mer resor innan jul. BARA familjemys om kvällarna!
Nu pockar ungarna på uppmärksamhet! Tjing!
Inga kommentarer | AliasLillaMy funderar..., LillaMy tipsar om tvillingar, IVF och barnlöshet samt hyperemesis (= svåra graviditetskräkningar) | Startsidan
Plus och minus
Godermorgon kära läsare! Tur att ni finns! Utan er skulle jag förmodligen
sprängas av outtryckta reflektioner. Även om jag håller en hel del för mig
själv så är det en hel del av mitt liv som jag gärna skriver om. Idag är det
en skitdag! En riktig djävla skitdag och ändå är jag glad! Vilket betyder att
det vankas lista! En plus- och minuslista:
- Jag har haft sönder min axel
(Hände i natt när jag lyfte dumt)
(Hände i natt när jag lyfte dumt)
- Krångligt att klara vardagen
(såsom påklädning & blöjbyte)
- Krångel med försäkringskassan
(Hur gör man med föräldrap. osv)
- Ont, förbövulen! Ont! CRAP!!!!!!!
(Svårt att använda armhelvetet)
- Gruvar mig för dagens utelek
(Men det får lov att gå ändå)
- Men julen då för bövulen! Julen!
(Har så mycket jag vill hinna!)
+ Barnen är harmoniska och mysiga
(Guskelov! Ubermysiga!)
+ Jag känner mig också harmonisk och mysig
(Man blir det av harmoniska barn)
+ Pratade med en VETTIG människa på försäkringsk.
(Vad var oddsen för det? Tack gode gudrun!)
+Alvedon för bövulen! Alvedon! Yey!
(Räddaren i nöden)
+ Lagom kallt ute, härlig snö!
(Det ska nog reda sig med utelek)
+Julen för bövulen! Julen!
(Kan man annat än bli glad när julen står för dörren?)
Jaa, idag är vi sinnebilden av en Svensson-familj and I like it!
Denna Lördag fick jag sovmorgon! Sweeeeet! Sedan gick pappan ut med ungarna och åkte snowracer medan jag gjorde en svampsås och stekte upp kokt potatis och köttfärslimpa. Sedan åt vi denna, sinnebilden av, husmanskost medan vi pratade om ditten och datten. Efter mat åkte vi och handlade lite förnödenheter. På Ica bjöd de på lussebullar till hela familjen och vi lyxade oss med lite julmust. Efter det åkte vi hem för att fika härligheten. Vi åt lussebullar, pepparkakor och delade på en grapefrukt samt drack must till det. Då kom känslan av advent på riktigt! Nu slappar vi i soffan. Gossarna rotar i boklådan efter böcker och vi läser bok efter bok. Om och om igen.
Vi har alla lite förkylningskänningar så vi ämnar fortsätta i samma anda med avbrott för middag om en stund. Jag tänkte även poppa lite popcorn, till barnen, för första gången och ha lite Lördagsmys. Jag behöver ändå dammsuga vardagsrummet så de ska få varsin liten skål med popcorn. Jaa, idag är vi sinnebilden av en Svensson-familj and I like it! Alla mina drömmar i livet kokar ned till detta: Svenssonliv.
Jag önskar att de ville önska sig...
Jag skulle vilja skriva att "Otto & Vilgot önskar sig" men det vore lögn. Sanningen är att de skiter fullständigt i vad de har på sig. (Såvida de inte har sparkdräkt då de vill visa magen då kinkar de.)
Så jag skriver att JAG önskar att de ville önska sig dessa plagg, för de är bland de gulligaste jag sett. Men jag kan inte rättfärdiga ett sådant inköp nu. Så jag dreglar över Lindex Webbshop istället. Det kostar ju inget att titta...
Julpynt, olika bonader
Jag har lite dille på bonader så här inför jul. Gärna med korsstygn och med ett mysigt, knäppt, elakt eller roligt budskap. De flesta är inköpta på loppis, ärvda eller köpta på maknad. Bonader tar tag i mig. Jag tror det beror på allt slit som konstnären lagt ned på att föra ut det. En bonad "svänger" man inte bara ihop ens om man är aldrig så talangfull. En bonad kräver sina timmar och därför fyller jag mitt hem med dessa budskap varje advent.
En storfavorit i mitt hem.Jag älskar den elaka tomten och hans skrämmande budskap.
Man får liksom en sådan lust att vara djääävligt snäll ända fram till dopparedan... Annars...!
En klassisk, mysig variant och den vita lilla sitter uppe året runt då den kan gälla vilken dag som helst.
För er som är halvblinda står det: "Stör inte, njuter av kakorna".
Bonaden nedan gör mig glad och när den hänger på de vackra timmerstockarna känns det som en riktig gammeldags jul. Som om en tomte tassade runt och skötte om djur. Som om vi inte hade bergvärme utan var tvingade att klyva ved och elda i kakelugnen.
Besvikelsen
... är oerhörd när man smyger ner för en nattmacka eller något annat, gott, som
kan skingra envisa nattafunderingar och inte hittar någon enda smula att unna
sig medan barn och make sover. Vi har inget gott i kylen denna onsdagnatt!
Ack och ve! Det fick bli en snus, uppkrupen i soffan med datorn. Värre kan man
ju ha det förstås. Ibland när alla andra i familjen sover tar min hjärna chansen
att vara kreativ in absurdum. Men jag är för trött för något projekt. Istället mal
idéerna runt i skallen och gör mig grinig. Men det är klart, när annars ska hjärnan
processa? All annan tid är ju upptagen.
Just nu jobbar jag med årets fotoböcker. Förra året började jag göra fotoböcker,
"Årskrönikor", över gossarnas gångna år. När jag skulle sluta ögonen ikväll såg jag
bara bilder. Bilder på badande, dansande, djurklappande och sovande barn.
Samtidigt rullar en låt från barnkanalen runt i hjärnan och förpestar min natt.
Vi råkade blippa förbi barnkanalen i morse och under de två minuterna som vi stannade
upp hann låtdjäveln "Dinosar i tåg" sätta sig i min hjärna permanent. Vet ej vad det
handlar om men det får mig att vilja tvångslyssna bra musik eller, eventuellt, klubba
mig själv i skallen med stekpannan.
Eftersom jag antar att ni som läser detta gör det imorgon så avslutar jag detta inlägg och förgyller er morgon med några av de bilder som flaxar runt i mitt huvud.
Bild från Maj i år
Från Januari i år
Från Italien-resan i Septemer
2 kommentarer | AliasLillaMy funderar..., Lull-lull & Rosa Fluff, Vrålbabianens äventyr | Startsidan
Julgran, klåfingriga barn och färldraansvar
Den senaste tiden har jag haft mycket funderingar. Julgranar, klåfingriga ungar
och föräldraansvar har varit på tapeten. Angående Julgran och klåfingriga ungar
så har jag försökt räkna ut hur jag ska få ungarna att låta bli granen. Alla säger,
försäkrande, att "barn kan lära sig att låta bli granen" och ingen jag känner har
egentligen haft problem med det. Men jag känner mina barn. Har man en ettåring
så kan man säkert punktmarkera några dagar tills de förstått. Men med två så hamnar
man i en del lägen när punktmarkering är en omöjlighet. När jag ska byta blöja på
den ena, för att bara nämna ett exempel. Att de låter bli den när jag är med och
förmanar tror jag inte är ett problem men jag skulle behöva förmana, gorma och hojta
NEJ hundratals gånger om dagen. Med andra ord så skulle granen påverka mina dagar
med barnen mer negativt än positivt samt att risken att något går sönder eller att någon
gör sig illa vara överhängande.
Nej, det vill jag inte. Jag vill inte skrika och gorma hela advent för att jag själv ska få ha en grandjävel.
Ur deras perspektiv så ställer jag fram något vackert, glittrande, spännande och oemotståndligt men vägrar dem att undersöka. Jag skulle nog bli nog så orolig om de lät bli granen. Vilken nyfike unge gör det utan hot, skrik eller bestraffning? Inte mina iallafall.
Och är det verkligen deras ansvar??
Är det en ettårings ansvar att låta bli vackra och spännande saker??
I min värld är det MITT ansvar. Mitt ansvar att ställa undan sakrt de inte får
undersöka, att inte fresta dem och att ansvara för att stämningen här hemma är
god och inte bara präglas av NEJ-sägande och gorm. Det har vi nog av med de grejer jag inte
KAN flytta såsom diskmaskinen (med sina roliga knappar) eller brorsan med sitt
luggningsinbjudande hårsvall. Nej är ett ord de hör tillräckligt.
Så vad gör jag då?
Jag hängde upp julgranen i taket.
Lika vackert men utom räckhåll och
därmed följer inga omöjliga krav på
bebbs om att de ska tygla sina instinkter.
Och mamman slipper vara badguy dagarna i ända!
Ansvaret för julgranens välmående har flyttats från
bebbs till mig och jag är mycket nöjd med resultatet.
Julpynt
Detta är nog det julpynt/pyssel som jag är mest nöjd med i år. Jag beställde två stora trollhasselkvistar med svägerskan som är florist. (De kan ha de stota på lager men det är inte säkert.) Sedan sprayades den med silverfärg, ställdes i en vas och sedan hängde jag alla små julgranskulor, som jag samlat på mig, i trollhasselgrenarna. Jag valde att bara hänga vita, silver och turkosa pynt på grenarna eftersom jag ville att det skulle se "isigt ut". JAG tycker det blev asfint!
Monday bebbs
Äntligen har det kommit tillräckligt med "Nö". Snö, som en del fortfarande kallar det, är nog det mest använda ordet av bebbs. De hänger kring fönstren och tjoar: "Nö, nö, nö!" Idag, liksom igår, när vi adventsmyste har ungarna röda tunikor. Vilgot en tunika från Me&I med ugglor och Otto en randig PoP-tunika + leggings. Uber-gulligt! Vi har advents/jul pyntat i helgen samt sovit igen lite sömn sedan 1,5 år tillbaka. Jag som brukar pynta i början av November, utan att be om ursäkt för det, (because you can´t stop me, typ) pyntade i år först till första advent. Jag har inte orkar stövla upp på vinden och bära ner allt. Lussekatter bakade jag i slutet på oktober men pepparkakorna har jag ännu inte satt i verket.
Som ni märker är jag inte mitt allra vanligaste Jul-Julia utan en ganska blygsam variant av mitt forna jag. Men jag laddar lite inför nästa år då pojkarna kan vara mer involverade och uppskatta saker som ett pepparkakshus, julgodisproducerande och pysslande. Men det handlar oxå om att jag inte ORKAR. När man just, precis, håller näsan över vattenytan angående disk och tvätt är det svårt att prioritera pyssel. Men julpyntat blev det iallafall, jag är supernöjd med nya tillskott och jag planerar att visa er en massa fina detaljer under de närmaste dagarna!
Och ja, jag är medveten om kvalitén på bilderna men orkade inte jaga dem med kameran fram till lunch för ett par hyggliga bilder. Där är de två orden igen: "Orkade inte"