Great 2,0
Ni som hör av er och inte får något svar, förklaringen är rätt enkel:
Jag har oxå fått magsjuka! All energi går åt till att inte bli galen och orka med
barn och hem. Jag återkommer när läget förbättras!
Trevlig helg!
Jag har oxå fått magsjuka! All energi går åt till att inte bli galen och orka med
barn och hem. Jag återkommer när läget förbättras!
Trevlig helg!
Great!!...just GREAT!
Maken kom hem igårkväll och hade spytt hela flygresan.
Matförgiftning? Magsjuka? Who knows men vi lutar åt det första.
Eller vi är rätt säkra på att en hamburgare från Max-Arlanda
fick hans mage att dansa rumba. Han fortsatte med kräkningarna
tills någon gång fram på efternatten.
Förutom att det är sjukt synd om honom så tycker jag oxå lite synd om mig själv.
Egoistiskt jag vet men jag hade verkligen behövt att han svepte in som hjälten i sagan och började byta bajsblöjor :) Istället stapplade han in med blodsprängda ögon och underhöll med en kräkshow.
(Vad är det med vissas kräkningar? Måste man skrika medan man spyr?Själv är jag en smygkräkare.)
Men solen tittade plötsligt fram!
Det muntrar upp!
Mina solstrålar!
Matförgiftning? Magsjuka? Who knows men vi lutar åt det första.
Eller vi är rätt säkra på att en hamburgare från Max-Arlanda
fick hans mage att dansa rumba. Han fortsatte med kräkningarna
tills någon gång fram på efternatten.
Förutom att det är sjukt synd om honom så tycker jag oxå lite synd om mig själv.
Egoistiskt jag vet men jag hade verkligen behövt att han svepte in som hjälten i sagan och började byta bajsblöjor :) Istället stapplade han in med blodsprängda ögon och underhöll med en kräkshow.
(Vad är det med vissas kräkningar? Måste man skrika medan man spyr?Själv är jag en smygkräkare.)
Men solen tittade plötsligt fram!
Det muntrar upp!
Mina solstrålar!
Förra året vid den här tiden...
Förra året vid den här tiden fylldes min blogg av ledsna, uppgivna och arga
inlägg. Jag hade gått ned dryga tio kilo under graviditeten och kräktes från vecka sju
tills den morgon de föddes. Jag angreps av ångest, gallanfall, migrän, foglossning, hosta
och KRÄKNINGAR. Livet var allt annat än hipp hurra! Men så, den 25:e april skrev jag detta
inlägg:
-----------------------------------------
----------------------------------------------
Men så kom den 26:e, ett år sedan imorgon och då stod detta:
---------------------------------------------------
Hej! Detta är en gästblogg som jag Samuel, Julias make, skriver. Som alla läsare av den här bloggen vet är vi spänt förväntansfulla över att få träffa våra två tvillingar som växer i Julias mage. Nu höll det på att bli ett förtida möte. I måndags eftermiddag började Julia plötsligt blöda kraftigt så vi fick åka akut till förlossningen i Skellefteå. Där konstaterade man att bebisarna mådde bra och att blödningen troligtvis kom från en skadad del av moderkakan. Efter medicinering upphörde blödningen men istället hade Julia börjat känna av en del värkar. Detta ledde till en ny färd till Umeå där man bättre kan ta emot bebisar på 28 veckor. Så nu är vi i Umeå och Julia har fått ett dropp under de senaste 48 timmarna som ska stoppa värkarbetet och det verkar fungera. Den närmaste tiden är dock väldigt oviss och Julia har, till sin stora försmädelse, blivit beordrad sängläge för en icke tidsbestämd period framöver. Något som hon inte alls uppskattar, hon hade mycket hellre påtat på i sakta mak hemma på gården. Nu har hon via ombud förmedlat lite av de senaste dygnens dramatik och hoppas att ni fortsatt läser hennes blogg. PS. Ursäkta den povra formatteringen av detta inlägg men det är gjort från min mobil som inte erbjuder samma översikt som en dator. DS Med bästa hälsningar / Samuel & Julia
----------------------------------------------------------------
Joo. Det var en hemsk kväll. Jag låg på toagolvet och blödde när ambulansen kom.
Rolf, vår lilla (dåvarande) vovve ylade i panik, maken hojtade åt mig att inte svimma och min mamma lade en handduk över min blodiga underkropp. Jag hade hostat och sedan gått för att kräkas. När jag kräktes kände jag något varm som rann längst mina ben och trodde att jag
kissat ner mig utan att märka det. Men det slutade ju aldrig...
Precis som maken skrev så trodde man att det var en bit av moderkakan som lossnat och sedan satte värkarna igång. I efterhand förstår jag att läkaren hade ett lurigt beslut att ta:
Låta mig föda i Skellefteå med alla risker det medför. Sjukhuset vill inte att någon föder här före vecka 33. Eller skicka mig till Umeå och riskera att jag födde på vägen i ambulansen.
Nu vet vi oxå att det hade varit omöjligt. Moderkakan var inte trasig utan låg för födselkanalen samt ett gäng med rejäla blodkärl. Vi skulle troligen aldrig ha överlevt om det hänt i ambulansen.
Men även utan den vetskapen var ambulanspersonalen sjukt nervösa hela vägen till Umeå, en resa som tog en och en halv timme. Väl i Umeå fick de ju stopp på värkarna och pojkarna stannade inne till vecka 32. Fram till den 25 Maj hade jag flera blödningar innan en stor blödning skyndade på snittet. Usch, jag mår fortfarande illa vid tanken på hela förloppet. Men nu närmar vi oss årsdagen och det är dags att lämna eländet bakom oss. Terapi har gett mig mycket hjälp på vägen.
Tänk: ett helt år har gått och nu ligger två små gossar och sussar medan jag plitar ner detta inlägg.
Fantastiskt!
Jenny skriver idag om sina, otrevliga (och trevliga) upplevelser kring att föda barn. Det är skönt att veta att man inte är ensam om jobbigheter samtidigt värker hjärtat för hennes hemska upplevelse.
Att vara gravid och föda barn behöver inte vara rosa och lull-lulligt. Förhoppningsvis är det så men det kan oxå vara vidrigt. Det är viktigt att man får ha sin egen upplevelse och inte blir pressad att hålla upp en fasad som är allt annat än sann.
inlägg. Jag hade gått ned dryga tio kilo under graviditeten och kräktes från vecka sju
tills den morgon de föddes. Jag angreps av ångest, gallanfall, migrän, foglossning, hosta
och KRÄKNINGAR. Livet var allt annat än hipp hurra! Men så, den 25:e april skrev jag detta
inlägg:
-----------------------------------------
I flera dagar har solen välsignat oss med milda, ljumma dagar.
Jag har parkerat i min nya, röda solstol (som jag fått i present av maken)
och slumrat till fågelsång och skällande vovve. För Rolf är det viktigt att såväl
pippifåglar som grannbarn och pensionärer vet sin plats och inte ämnar beträda
vår gård, dess utkanter eller ens ses från hans utkikspost.
Idag har jag ätit chilicheese med bröderna och deras fina sambos.
Igår köpte vi oss vår första bil med ett värde över 7.000kr. Säkrare för oss
och bebbar och lite mera bekvämt när bilen inte ser ut att kunna falla sönder
när som helst.
Idag har jag också konstaterat att fötterna börjat svälla och samla vätska. Något
jag varit nöjd med att slippa ganska länge. Men nu är elefanttassarna här och mina fötter
är förvisade till foppatofflor och stödstrumpor.
Jag har parkerat i min nya, röda solstol (som jag fått i present av maken)
och slumrat till fågelsång och skällande vovve. För Rolf är det viktigt att såväl
pippifåglar som grannbarn och pensionärer vet sin plats och inte ämnar beträda
vår gård, dess utkanter eller ens ses från hans utkikspost.
Idag har jag ätit chilicheese med bröderna och deras fina sambos.
Igår köpte vi oss vår första bil med ett värde över 7.000kr. Säkrare för oss
och bebbar och lite mera bekvämt när bilen inte ser ut att kunna falla sönder
när som helst.
Idag har jag också konstaterat att fötterna börjat svälla och samla vätska. Något
jag varit nöjd med att slippa ganska länge. Men nu är elefanttassarna här och mina fötter
är förvisade till foppatofflor och stödstrumpor.
----------------------------------------------
Men så kom den 26:e, ett år sedan imorgon och då stod detta:
---------------------------------------------------
Hej! Detta är en gästblogg som jag Samuel, Julias make, skriver. Som alla läsare av den här bloggen vet är vi spänt förväntansfulla över att få träffa våra två tvillingar som växer i Julias mage. Nu höll det på att bli ett förtida möte. I måndags eftermiddag började Julia plötsligt blöda kraftigt så vi fick åka akut till förlossningen i Skellefteå. Där konstaterade man att bebisarna mådde bra och att blödningen troligtvis kom från en skadad del av moderkakan. Efter medicinering upphörde blödningen men istället hade Julia börjat känna av en del värkar. Detta ledde till en ny färd till Umeå där man bättre kan ta emot bebisar på 28 veckor. Så nu är vi i Umeå och Julia har fått ett dropp under de senaste 48 timmarna som ska stoppa värkarbetet och det verkar fungera. Den närmaste tiden är dock väldigt oviss och Julia har, till sin stora försmädelse, blivit beordrad sängläge för en icke tidsbestämd period framöver. Något som hon inte alls uppskattar, hon hade mycket hellre påtat på i sakta mak hemma på gården. Nu har hon via ombud förmedlat lite av de senaste dygnens dramatik och hoppas att ni fortsatt läser hennes blogg. PS. Ursäkta den povra formatteringen av detta inlägg men det är gjort från min mobil som inte erbjuder samma översikt som en dator. DS Med bästa hälsningar / Samuel & Julia
----------------------------------------------------------------
Joo. Det var en hemsk kväll. Jag låg på toagolvet och blödde när ambulansen kom.
Rolf, vår lilla (dåvarande) vovve ylade i panik, maken hojtade åt mig att inte svimma och min mamma lade en handduk över min blodiga underkropp. Jag hade hostat och sedan gått för att kräkas. När jag kräktes kände jag något varm som rann längst mina ben och trodde att jag
kissat ner mig utan att märka det. Men det slutade ju aldrig...
Precis som maken skrev så trodde man att det var en bit av moderkakan som lossnat och sedan satte värkarna igång. I efterhand förstår jag att läkaren hade ett lurigt beslut att ta:
Låta mig föda i Skellefteå med alla risker det medför. Sjukhuset vill inte att någon föder här före vecka 33. Eller skicka mig till Umeå och riskera att jag födde på vägen i ambulansen.
Nu vet vi oxå att det hade varit omöjligt. Moderkakan var inte trasig utan låg för födselkanalen samt ett gäng med rejäla blodkärl. Vi skulle troligen aldrig ha överlevt om det hänt i ambulansen.
Men även utan den vetskapen var ambulanspersonalen sjukt nervösa hela vägen till Umeå, en resa som tog en och en halv timme. Väl i Umeå fick de ju stopp på värkarna och pojkarna stannade inne till vecka 32. Fram till den 25 Maj hade jag flera blödningar innan en stor blödning skyndade på snittet. Usch, jag mår fortfarande illa vid tanken på hela förloppet. Men nu närmar vi oss årsdagen och det är dags att lämna eländet bakom oss. Terapi har gett mig mycket hjälp på vägen.
Tänk: ett helt år har gått och nu ligger två små gossar och sussar medan jag plitar ner detta inlägg.
Fantastiskt!
Jenny skriver idag om sina, otrevliga (och trevliga) upplevelser kring att föda barn. Det är skönt att veta att man inte är ensam om jobbigheter samtidigt värker hjärtat för hennes hemska upplevelse.
Att vara gravid och föda barn behöver inte vara rosa och lull-lulligt. Förhoppningsvis är det så men det kan oxå vara vidrigt. Det är viktigt att man får ha sin egen upplevelse och inte blir pressad att hålla upp en fasad som är allt annat än sann.
Dille
Just nu har jag lite dille på Me&I-kläder till bebbarna. De få plagg de har har jag köpt på tradera.
De är ju så hemskandes dyra nya. Men oh så fina. Just nu älskar jag haremsbyxorna med djur som tittar upp ur fickan. Pojkarna har ett par med en uggla som kikar upp.
OBS! Min förkärlek för dessa kläder innebär INTE att jag vill bli bjuden på klädpartyn. Det är inte min grej. För pressande, för dyrt och tiden finns inte.
De är ju så hemskandes dyra nya. Men oh så fina. Just nu älskar jag haremsbyxorna med djur som tittar upp ur fickan. Pojkarna har ett par med en uggla som kikar upp.
OBS! Min förkärlek för dessa kläder innebär INTE att jag vill bli bjuden på klädpartyn. Det är inte min grej. För pressande, för dyrt och tiden finns inte.
Så är läget nu
Vet ni vad? Jag har varit lite dålig på att blogga på sistone.
Joho, det är säkert! Det har sina orsaker.
Jag har haft en dålig värk-vecka med mycket ont och dessutom den
förhatliga mensen. Buhu! När jag har en så dålig period blir jag grinfärdig
och all energi går åt till att vara en tillräckligt bra mamma trots att
omständigheterna skriker efter hjälp. För ibland känns det som att jag
har ett omöjligt uppdrag. Eller... det är fullt möjligt för en människa med
frisk kropp och för mig är det möjligt men bara om jag BARA tar hand om barnen.
Det låter kanske lätt men det är svårt att se hemmet förfalla och sociala engagemang
falla bort för att kroppen inte orkar.
Igår promenerade vi i snön till BVC och sedan till ICA för att lämna in tradera paket.
Efteråt var jag sjuk. Skakade, frös och hade helvetes ont. Jag gosade, matade och bytte blöjor
men det var oxå allt jag kunde med. Och hade maken varit hemma hade jag inte orkat det
heller, då hade jag klappat ihop. Men nu gjorde jag det jag var tvungen att klara.
Tur att jag har underbara, harmoniska barn.
Men det var lite desperat läge när Ville bajsade ner sig, trampade runt i bajset samtidigt som Otto kröp runt och kräktes samt bankade Ville i huvudet med diverse leksaker...
Mycket tvätt blev det. Tur att min mamma dök upp på eftermiddagen med efterlängtad förstärkning. Så är läget nu. Men jag längtar efter bloggande, bilder, kommentarer och vardagsbeskrivningar. Puss på er!
Joho, det är säkert! Det har sina orsaker.
Jag har haft en dålig värk-vecka med mycket ont och dessutom den
förhatliga mensen. Buhu! När jag har en så dålig period blir jag grinfärdig
och all energi går åt till att vara en tillräckligt bra mamma trots att
omständigheterna skriker efter hjälp. För ibland känns det som att jag
har ett omöjligt uppdrag. Eller... det är fullt möjligt för en människa med
frisk kropp och för mig är det möjligt men bara om jag BARA tar hand om barnen.
Det låter kanske lätt men det är svårt att se hemmet förfalla och sociala engagemang
falla bort för att kroppen inte orkar.
Igår promenerade vi i snön till BVC och sedan till ICA för att lämna in tradera paket.
Efteråt var jag sjuk. Skakade, frös och hade helvetes ont. Jag gosade, matade och bytte blöjor
men det var oxå allt jag kunde med. Och hade maken varit hemma hade jag inte orkat det
heller, då hade jag klappat ihop. Men nu gjorde jag det jag var tvungen att klara.
Tur att jag har underbara, harmoniska barn.
Men det var lite desperat läge när Ville bajsade ner sig, trampade runt i bajset samtidigt som Otto kröp runt och kräktes samt bankade Ville i huvudet med diverse leksaker...
Mycket tvätt blev det. Tur att min mamma dök upp på eftermiddagen med efterlängtad förstärkning. Så är läget nu. Men jag längtar efter bloggande, bilder, kommentarer och vardagsbeskrivningar. Puss på er!
Sån´är jag :)
Satt i soffan å kollade in nyhetsmorgon medan pojkarna härjade.
De påar ett inslag om hur ofta vi behöver byta sängkläder för att
slippa alla små djur som bor i sängen.
"HUR OFTA BYTER DU SÄNGKLÄDER?"
"VAD DÖLJER SIG I SÄNGEN?"
Jag blippar snabbt vidare bland kanalerna. VEM vill veta sådant? Jag kommer ändå inte att prioritera sängklädesbyte så ofta att jag kan känna mig lugn. Skillnaden blir endast att jag då VET vad som kan anfalla i skumtimmen och kan ojja mig över min egen lathet. Nej bättre att sussa i godan ro än att veta vilka faror som väntar. Sån´är jag :)
De påar ett inslag om hur ofta vi behöver byta sängkläder för att
slippa alla små djur som bor i sängen.
"HUR OFTA BYTER DU SÄNGKLÄDER?"
"VAD DÖLJER SIG I SÄNGEN?"
Jag blippar snabbt vidare bland kanalerna. VEM vill veta sådant? Jag kommer ändå inte att prioritera sängklädesbyte så ofta att jag kan känna mig lugn. Skillnaden blir endast att jag då VET vad som kan anfalla i skumtimmen och kan ojja mig över min egen lathet. Nej bättre att sussa i godan ro än att veta vilka faror som väntar. Sån´är jag :)
Men! Vad händer?
Efter över en vecka av kraftigt snöfall, till och från, var vi lovade sol och värme.
I morse när vi steg upp (kl. 05.00) snöade det för fullt! Nehe! Då blir det overall och snöskor på
väg till BVC idag. Pojkarna ska vägas, mätas och kontrolleras.
Maken åkte med fakir-flyget i morse och jag grät en skvätt när han gick ut genom dörren.
Han är ju tillbaka imorgonkväll men saknaden är stor. Pojkarna sussar efter sin tidiga morgonlek,
helt enligt schemat och snart ska det matas och bytas bajsblöjor om de följer sin väl rotade rutin.
Men, återigen: Förbannade snö! I hate you! Promenaden till BVC blir så mycket mindre angenäm.
Till attaaaack!
I morse när vi steg upp (kl. 05.00) snöade det för fullt! Nehe! Då blir det overall och snöskor på
väg till BVC idag. Pojkarna ska vägas, mätas och kontrolleras.
Maken åkte med fakir-flyget i morse och jag grät en skvätt när han gick ut genom dörren.
Han är ju tillbaka imorgonkväll men saknaden är stor. Pojkarna sussar efter sin tidiga morgonlek,
helt enligt schemat och snart ska det matas och bytas bajsblöjor om de följer sin väl rotade rutin.
Men, återigen: Förbannade snö! I hate you! Promenaden till BVC blir så mycket mindre angenäm.
Till attaaaack!
Rimliga önskningar
Jag fyller snart trettio år. Trettio välanvända och erfarenhets sprängda år.
Det känns skönt. Jag blir säkrare, tryggare och gladare för varje år.
Jag funderar på vad jag önskar mig. Det varierar från dag till dag och just nu har jag ingen aning.
Ena dagen vill jag ha presentkort på någon plantskola för att fixa trädgården.
En annan dag vill jag önska mig en liten mys-resa för mig och familjen.
Vissa dagar tänker jag att jag ska önska något vettigt såsom ett staket för att skydda barnen från trafik eller en inglasning till altanen...
Nu på morgonen har de Japanska dvärg silkeshöns på Nyhetsmorgon och då känner jag direkt att ett hönshus och några gulliga hönor vore väl livet på en pinne! :)
Jag går inte runt i illusionen att jag ska få något sådant. Folk och min familj ska inte skinna sig för att jag fyller vuxen. Men jag inbillar mig att till sin trettioårsdag så får man önska och drömma. Kanske till och med unna sig själv något extra...
Rimliga men överdådiga önskningar som kan bli verklighet inom de närmsta åren.
Vilka överdådiga, lyxiga men ändå rimliga önskningar har ni?!
Inspirera mig!
Det känns skönt. Jag blir säkrare, tryggare och gladare för varje år.
Jag funderar på vad jag önskar mig. Det varierar från dag till dag och just nu har jag ingen aning.
Ena dagen vill jag ha presentkort på någon plantskola för att fixa trädgården.
En annan dag vill jag önska mig en liten mys-resa för mig och familjen.
Vissa dagar tänker jag att jag ska önska något vettigt såsom ett staket för att skydda barnen från trafik eller en inglasning till altanen...
Nu på morgonen har de Japanska dvärg silkeshöns på Nyhetsmorgon och då känner jag direkt att ett hönshus och några gulliga hönor vore väl livet på en pinne! :)
Jag går inte runt i illusionen att jag ska få något sådant. Folk och min familj ska inte skinna sig för att jag fyller vuxen. Men jag inbillar mig att till sin trettioårsdag så får man önska och drömma. Kanske till och med unna sig själv något extra...
Rimliga men överdådiga önskningar som kan bli verklighet inom de närmsta åren.
Vilka överdådiga, lyxiga men ändå rimliga önskningar har ni?!
Inspirera mig!
Bebbfunderingar
Idag är jag hemma, själv, med bebbarna. Det känns alltid lite jobbigt
när man ska vara ensam. Men det är innan. Väl igång går det bättre.
Ni som är småbarnsföräldrar: Hur får man i sina barn antibiotika utan att
känna att man kränker, skrämmer och våldför sig på dem?
Jag vet att svaret kanske är att det inte går. Man får tänka att man gör det för deras eget bästa.
Fine. Det tänker jag redan själv. Men har ni några fiffiga tips på hur man kan göra det lättare?
Mina bebbar hittar dagligen på nya tekniker att slippa svälja skiten och jag måste försöka utveckla min teknik i samma takt... Men jag är gammal och inte alls lika fiffig som de är.
Vilgot klämde sig så förfärligt igår. Stoppade fingrarna mellan gångjärnen till vår tvitrinskåp och föll samtidigt mot dörren. Blånagel, svullna fingrar och otröstlig gråt blev följden... oooooch ett värkande mammasamvete. Borde ha tejpat igen dörrarna för länge sedan. Men nu är det iaf gjort!
Klickade nyss hem två bakåtvända bilbarnstolar. Nästan sjutusen kronor blev det. Men det måste ju köpas och nu har jag gruvat mig länge nog, läst på och gruvat mig lite till. Jag köpte plustestade stolar som var så säkra som de kan bli. Mer kan jag inte göra. Nu säljer jag bebbkläder på tradera för att dra in några kronor till vårens blodigaste investering. Vill ni kika på mina auktioner kan ni göra det HÄR.
när man ska vara ensam. Men det är innan. Väl igång går det bättre.
Ni som är småbarnsföräldrar: Hur får man i sina barn antibiotika utan att
känna att man kränker, skrämmer och våldför sig på dem?
Jag vet att svaret kanske är att det inte går. Man får tänka att man gör det för deras eget bästa.
Fine. Det tänker jag redan själv. Men har ni några fiffiga tips på hur man kan göra det lättare?
Mina bebbar hittar dagligen på nya tekniker att slippa svälja skiten och jag måste försöka utveckla min teknik i samma takt... Men jag är gammal och inte alls lika fiffig som de är.
Vilgot klämde sig så förfärligt igår. Stoppade fingrarna mellan gångjärnen till vår tvitrinskåp och föll samtidigt mot dörren. Blånagel, svullna fingrar och otröstlig gråt blev följden... oooooch ett värkande mammasamvete. Borde ha tejpat igen dörrarna för länge sedan. Men nu är det iaf gjort!
Klickade nyss hem två bakåtvända bilbarnstolar. Nästan sjutusen kronor blev det. Men det måste ju köpas och nu har jag gruvat mig länge nog, läst på och gruvat mig lite till. Jag köpte plustestade stolar som var så säkra som de kan bli. Mer kan jag inte göra. Nu säljer jag bebbkläder på tradera för att dra in några kronor till vårens blodigaste investering. Vill ni kika på mina auktioner kan ni göra det HÄR.
Piggelin
Bebbarna är lite piggare idag. Gnälliga och pigga, en rätt jobbig kombination.
Men vi myser så mycket vi kan, tittar på matlagningsprogram och plockar i huset.
Jag postar några bilder från förra veckan för att muntra upp mig!
De fantastiska omlottjackorna och mössorna har farmor sytt av tyg som maken köpt med sig hem från
sydkorea, tre år innan vi blev gravida. Det är lite stora än men kommer sitta fint under våren.
Men vi myser så mycket vi kan, tittar på matlagningsprogram och plockar i huset.
Jag postar några bilder från förra veckan för att muntra upp mig!
De fantastiska omlottjackorna och mössorna har farmor sytt av tyg som maken köpt med sig hem från
sydkorea, tre år innan vi blev gravida. Det är lite stora än men kommer sitta fint under våren.
underbara, vackra lilla sjuka bebis
I morse blev jag väckt av denna lilla skönhet som
var så ledsen så ledsen. Efter alvedon, hostmedecin
och turbomys med mamma i någon timme såg han
betydligt gladare ut. Men det är korta perioder med glada
och harmoniska bebbar och längre med den ledsna och sjuka.
Vi hoppas på en gladare vecka.
Vilgot
var så ledsen så ledsen. Efter alvedon, hostmedecin
och turbomys med mamma i någon timme såg han
betydligt gladare ut. Men det är korta perioder med glada
och harmoniska bebbar och längre med den ledsna och sjuka.
Vi hoppas på en gladare vecka.
Vilgot
Joosi såatteee...
...vi var inne med ungarna på sjukan igen idag. Kände mig, som
vanligt, som en hönsig mamma av värsta sorten och som vanligt så
var det rätt tur att jag ignorerade den känslan. De fick inhalera
ventolin för lungorna och varsin, färsk öroninflammation konstaterades.
Hade nog känt mig som en ännu sämre morsa om jag ignorerat känslan
av att något inte var rätt och låtit dem sova (rättelse: vara vakna) ännu en natt
med ont i öronen. Nu visste jag ju inte att det var det som var felet, trodde
det var magarna, men resultatet hade varit detsamma: ONT = vrålande bebbar.
Stackars gullehjärtan!
Efter sjukan åkte vi hem till min pappa och tiggde till oss god gryta som bebbsen
åt av hjärtans lust, liksom föräldrarna, och på köpet fick vi villiga famnar till att
bära griniga bebbar. Min kropp tackar mig för den briljanta idén och en stor tacksamhet
går oxå ut till moffa och Ullis som myste med bebbarna en lång stund!
En bra Söndag efter omständigheterna!
vanligt, som en hönsig mamma av värsta sorten och som vanligt så
var det rätt tur att jag ignorerade den känslan. De fick inhalera
ventolin för lungorna och varsin, färsk öroninflammation konstaterades.
Hade nog känt mig som en ännu sämre morsa om jag ignorerat känslan
av att något inte var rätt och låtit dem sova (rättelse: vara vakna) ännu en natt
med ont i öronen. Nu visste jag ju inte att det var det som var felet, trodde
det var magarna, men resultatet hade varit detsamma: ONT = vrålande bebbar.
Stackars gullehjärtan!
Efter sjukan åkte vi hem till min pappa och tiggde till oss god gryta som bebbsen
åt av hjärtans lust, liksom föräldrarna, och på köpet fick vi villiga famnar till att
bära griniga bebbar. Min kropp tackar mig för den briljanta idén och en stor tacksamhet
går oxå ut till moffa och Ullis som myste med bebbarna en lång stund!
En bra Söndag efter omständigheterna!
Sjukt med sjukdom
Kidsen är sjuka igen! Crap!
De grinar, snorar och hostar.
Bara mamma duger och de hänger
som små trasor i famnen.
Jag är så olidligt trött i min kropp.
Men humöret håller än så länge...
God helg på er sjuka och friska!
De grinar, snorar och hostar.
Bara mamma duger och de hänger
som små trasor i famnen.
Jag är så olidligt trött i min kropp.
Men humöret håller än så länge...
God helg på er sjuka och friska!
Jag reser ragg så fort jag hör det där lilla "men:et" i uttalanden om diverse hemskheter
Konceptet "Hen får väl skylla sig själv om hen inte säger ifrån" retar mig till vansinne.
För folk använder den meningen för att försvara fortsatta övergrepp/utnyttjande.
Specifikt används det så när någon är "för snäll" och inte säger ifrån när folk utnyttjar den
snällheten. Om jag fortsätter be en utsliten och snäll person om hjälp fast än jag vet att det
sliter ut personen i fråga så är jag elak. Jag kan aldrig skylla min egen elakhet på den andres
snällhet. Aldrig. Fy fan va less jag blir!
En del försöker till och med försvara sin elakhet med att de "lär den snälle och slitna" genom att pressa dem att tillslut säga ifrån.
HUR kan man vara FÖR snäll?
Om en när och kär sliter ut sig för min skull är det väl BARA på mitt ansvar, så länge jag VET att så är fallet. Det är min uppgift att sluta be den personen om hjälp och fortsätter jag för att personen är för feg för att säga nej så gör jag illa den personen. Jag utnyttjar läget.
Man ursäktar ren elakhet med att lägga över bördan på offret.
Djääävligt praktiskt!
(Naturligtvis kan folk må bra av att ryta ifrån och utvecklas av att säga nej men det ska inte användas som ursäkt för att bränna ut snälla människor. Och det är naturligtvis inte fel att be
om hjälp i rimliga portioner av friska och villiga människor.)
Snäll blir ett negativt ord liksom duktig.
Är det vettigt att ladda, ursprungligen, positiva ord med negativt innehåll och hån?
Är det ett problem att folk är för snälla men bra att folk roffar åt sig?
Vår retorik tenderar ofta att, i olika situationer, lägga skulden helt eller delvis på offret.
Även när det kommer till våldsbrott:
"Vad hemskt att hon blev våldtagen, men vad hade hon ute att göra klockan två på natten?"
Jag reser ragg så fort jag hör det där lilla "men:et" i uttalanden om diverse hemskheter.
För folk använder den meningen för att försvara fortsatta övergrepp/utnyttjande.
Specifikt används det så när någon är "för snäll" och inte säger ifrån när folk utnyttjar den
snällheten. Om jag fortsätter be en utsliten och snäll person om hjälp fast än jag vet att det
sliter ut personen i fråga så är jag elak. Jag kan aldrig skylla min egen elakhet på den andres
snällhet. Aldrig. Fy fan va less jag blir!
En del försöker till och med försvara sin elakhet med att de "lär den snälle och slitna" genom att pressa dem att tillslut säga ifrån.
HUR kan man vara FÖR snäll?
Om en när och kär sliter ut sig för min skull är det väl BARA på mitt ansvar, så länge jag VET att så är fallet. Det är min uppgift att sluta be den personen om hjälp och fortsätter jag för att personen är för feg för att säga nej så gör jag illa den personen. Jag utnyttjar läget.
Man ursäktar ren elakhet med att lägga över bördan på offret.
Djääävligt praktiskt!
(Naturligtvis kan folk må bra av att ryta ifrån och utvecklas av att säga nej men det ska inte användas som ursäkt för att bränna ut snälla människor. Och det är naturligtvis inte fel att be
om hjälp i rimliga portioner av friska och villiga människor.)
Snäll blir ett negativt ord liksom duktig.
Är det vettigt att ladda, ursprungligen, positiva ord med negativt innehåll och hån?
Är det ett problem att folk är för snälla men bra att folk roffar åt sig?
Vår retorik tenderar ofta att, i olika situationer, lägga skulden helt eller delvis på offret.
Även när det kommer till våldsbrott:
"Vad hemskt att hon blev våldtagen, men vad hade hon ute att göra klockan två på natten?"
Jag reser ragg så fort jag hör det där lilla "men:et" i uttalanden om diverse hemskheter.
Man blir inte lycklig av pengar...
Jag längtar efter pengar, monetas, cash, kosing eller klöver... PENGAR!
Så mycket som möjligt men eftersom mycket inte är möjligt så kan jag nöja mig med tillräckligt.
Tillräckligt för att kunna ha ett mysigt hem, välklädda barn, säker bil och lite nöjen.
Resa vill man ju men det är inget jag prioriterar. Först vill jag ha det bra på hemmaplan.
Jag stör ihjäl mig på präktiga präkton som påstår att man inte blir lycklig av pengar.
"Nää, fem miljoner är för mycket. Då blir man bara olycklig. Bättre att ha fötterna på jorden..."
...bla, bla, bla! Snick snack, dumheter och rent skitsnack!
Med några mille på fickan skulle livet bli tryggare, lugnare och mindre bökigt.
Jag skulle ändå inte pröjsa 399kr för en sketen bebisbody men jag skulle slippa det ständiga pusslandet och trixandet för att hitta glada paltor till kidsen.
Jag skulle ändå finna nöje i loppisar och tradera men jag skulle inte fundera ihjäl mig innan
jag bjöd en femtiolapp för en snygg tröja.
Jag skulleändå handla skojjiga klänningar på myrorna men jag skulle ha vettiga baskläder i min garderob och underkläder av kvalité.
Jag skulle inte bygga om huset och gräva pool men jag skulle inreda ett badrum på övervåningen och unna mig en bakmaskin.
Jag skulle ta med mina kompisar på en shoppingweekend då jag fyller trettio och köpa tårtan om jag inte hade tid till bakning. Men det skulle jag ju ha eftersom vi skulle ta oss råd att ha maken hemma! Man blir inte lycklig av pengar... bah!
Men man kan vara lycklig utan pengar!!
Så mycket som möjligt men eftersom mycket inte är möjligt så kan jag nöja mig med tillräckligt.
Tillräckligt för att kunna ha ett mysigt hem, välklädda barn, säker bil och lite nöjen.
Resa vill man ju men det är inget jag prioriterar. Först vill jag ha det bra på hemmaplan.
Jag stör ihjäl mig på präktiga präkton som påstår att man inte blir lycklig av pengar.
"Nää, fem miljoner är för mycket. Då blir man bara olycklig. Bättre att ha fötterna på jorden..."
...bla, bla, bla! Snick snack, dumheter och rent skitsnack!
Med några mille på fickan skulle livet bli tryggare, lugnare och mindre bökigt.
Jag skulle ändå inte pröjsa 399kr för en sketen bebisbody men jag skulle slippa det ständiga pusslandet och trixandet för att hitta glada paltor till kidsen.
Jag skulle ändå finna nöje i loppisar och tradera men jag skulle inte fundera ihjäl mig innan
jag bjöd en femtiolapp för en snygg tröja.
Jag skulleändå handla skojjiga klänningar på myrorna men jag skulle ha vettiga baskläder i min garderob och underkläder av kvalité.
Jag skulle inte bygga om huset och gräva pool men jag skulle inreda ett badrum på övervåningen och unna mig en bakmaskin.
Jag skulle ta med mina kompisar på en shoppingweekend då jag fyller trettio och köpa tårtan om jag inte hade tid till bakning. Men det skulle jag ju ha eftersom vi skulle ta oss råd att ha maken hemma! Man blir inte lycklig av pengar... bah!
Men man kan vara lycklig utan pengar!!
Ny design!
Ny dag, ny design och nya ideer!
Visst blev den bra? Den är verkligen jag.
Jag håller på med att lägga ut massor med bebiskläder på tradera.
Måste fylla på kassan så vi kan köpa nya bilbarnstolar.
I veckan har vi inte mycket andra planer.
Jag och pojkarna siktar på att komma oss ut och testa de nya (tradera)regnställen.
Ha´de´!
Visst blev den bra? Den är verkligen jag.
Jag håller på med att lägga ut massor med bebiskläder på tradera.
Måste fylla på kassan så vi kan köpa nya bilbarnstolar.
I veckan har vi inte mycket andra planer.
Jag och pojkarna siktar på att komma oss ut och testa de nya (tradera)regnställen.
Ha´de´!
Tack gode Gudrun för Teletubbies!
Vilgot, som har två tänder på gång, har varit sjukt grinig idag
och Otto hakar förstås på och grinar i kör med sin bror.
Då tackar jag högre makter för Teletubbies!
och Otto hakar förstås på och grinar i kör med sin bror.
Då tackar jag högre makter för Teletubbies!
Byebye påsk!
Påsklovet är över. Nu är det slut med fjuniga kycklingar och färgglatt godis.
Utanför vårt fönster busar snön ned. Craaaap! Jag hade hoppats på solig vårpromenad
men den får vänta. Jag och bebbsen är hemma utan pappan igen. Jag led med honom när
åkte i morse. Nu ska jag vila medan bebbsen vilar och sedan sätter vi fart!
Utanför vårt fönster busar snön ned. Craaaap! Jag hade hoppats på solig vårpromenad
men den får vänta. Jag och bebbsen är hemma utan pappan igen. Jag led med honom när
åkte i morse. Nu ska jag vila medan bebbsen vilar och sedan sätter vi fart!
Kanske tröttnar jag på att punktmarkera bebisar, torka upp kaffe och byta bajsblöjor. Men jag tvivlar...
Igår köpte vi pojkarnas första nya leksak. Å dyr var den också.
Men det var dags. Dags för en färgglad, ful, plastsak som låter
så öronen gråter. Det senare åtgärdades med ett par bitar tejp.
Åsså åt vi lunch å handlade lite reaplagg till gossarna.
Trevligt med lite strosande en helt vanlig Måndag.
Idag har vi legat i soffan å sovit med varsin bebis, bara stigit upp för att äta nödtorftigt.
Otto har stått på huvudet i leksakslådan (det var bara en tidsfråga), Vilgot har ramlat ett otal gånger och själv har jag bara åstakommit ett par tvättar och en urplockad diskmaskin. Mellan den förra meningen och denna har Otto hällt en kopp, rumstempererat, kaffe över sig själv, sin bror och lekmadrassen vi har på golvet. Om en vecka är det mamma mot resten då maken börjar jobba igen... Det känns inte som att det kommer att vara möjligt men jag vet att det är det.
Mitt i allt detta står en sak klar: Jag älskar bebisåldern. Då mamma är en superhjälte, bebisarna luktar... bebis och man kan sova tillsammans i soffan på dagtid. Jag gruvar mig för förskolan. Att lämna dem (i visserligen kompetenta händer) men ändå lämna dem till någon annan än... mig och maken. Men dit är det länge och kanske tröttnar jag på att punktmarkera bebisar, torka upp kaffe och byta bajsblöjor. Men jag tvivlar.
Jag har vackra bilder på bebisar, traderafynd och måndagsshoping men det blir en senare fråga.
Nu ska jag byta av maken så han kan laga middag utan grinande bebisar hängande i byxbenen.
Over and out!
Men det var dags. Dags för en färgglad, ful, plastsak som låter
så öronen gråter. Det senare åtgärdades med ett par bitar tejp.
Åsså åt vi lunch å handlade lite reaplagg till gossarna.
Trevligt med lite strosande en helt vanlig Måndag.
Idag har vi legat i soffan å sovit med varsin bebis, bara stigit upp för att äta nödtorftigt.
Otto har stått på huvudet i leksakslådan (det var bara en tidsfråga), Vilgot har ramlat ett otal gånger och själv har jag bara åstakommit ett par tvättar och en urplockad diskmaskin. Mellan den förra meningen och denna har Otto hällt en kopp, rumstempererat, kaffe över sig själv, sin bror och lekmadrassen vi har på golvet. Om en vecka är det mamma mot resten då maken börjar jobba igen... Det känns inte som att det kommer att vara möjligt men jag vet att det är det.
Mitt i allt detta står en sak klar: Jag älskar bebisåldern. Då mamma är en superhjälte, bebisarna luktar... bebis och man kan sova tillsammans i soffan på dagtid. Jag gruvar mig för förskolan. Att lämna dem (i visserligen kompetenta händer) men ändå lämna dem till någon annan än... mig och maken. Men dit är det länge och kanske tröttnar jag på att punktmarkera bebisar, torka upp kaffe och byta bajsblöjor. Men jag tvivlar.
Jag har vackra bilder på bebisar, traderafynd och måndagsshoping men det blir en senare fråga.
Nu ska jag byta av maken så han kan laga middag utan grinande bebisar hängande i byxbenen.
Over and out!