Ny vecka och mindre ångest!
Så är ju då Måndagen igång och jag kan sluta gruva mig för att
veckan ska börja och maken åka. Han åkte 05.30 härifrån och ringde
ifrån Stockholm nyss. Pojkarna har sprattlat entusiastiskt i babygymmen
och har nu somnat mitt i leken. I helgen har vi övat på att sitta i barnstol
och gripa efter leksaker. En mycket populär sysselsättning.
Vilgot
Otto
veckan ska börja och maken åka. Han åkte 05.30 härifrån och ringde
ifrån Stockholm nyss. Pojkarna har sprattlat entusiastiskt i babygymmen
och har nu somnat mitt i leken. I helgen har vi övat på att sitta i barnstol
och gripa efter leksaker. En mycket populär sysselsättning.
Vilgot
Otto
MosterOster
Det är lite Söndagsdeppigt idag. Maken åker ut på vägarna igen imorgonbitti.
Jag blir kvar med bebbarna och huset. Snälla mamma kommer och hjälper till
igen på kvällar och nätter men på dagarna är det vi tre. Otto, Vilgot och mamman.
Vårt system har brister. Det är svårt att fixa allt själv även utan en resande make.
Men jag ger detta chansen fram till jul så får vi tänka till lite över helgerna.
Jag är ju välsignad med familj, vänner och släkt som ställer upp i vått och torrt.
PeppeMoffa (min mammas man och barnens bonusmorfar) har släppt jobbet och
kommit med kort varsel när det behövts. Mamma (mormor) ställer alltid upp. Mina
(älskade) vänner frågar alltid om de kan komma och avlasta. Svärmor och svärfar
bilar en timme, enkel väg, för att hälsa på minst en gång i veckan. Mina bröder
med respektive ställer upp i alla väder och senast idag var Lillebror Boas här med
Sofie och hjälpte till med renoveringen av barnrummet. Sofie bar envetet runt på
kinkige Vilgot medan jag underhöll Otto.
Ändå gruvar jag mig för veckan utan min make, andra halvan av mitt föräldraTEAM
och min trogna vapendragare och klippa.
Glädjen med kommande vecka är dock att min moster kommer och hälsar på med sina barn.
DET har jag sett fram emot jättelänge och det ger lite extra energi. Hon är liksom inte bara
moster, idol och tvåbarnsmamma utan min trogna vän och bollplank. Aldrig mer än ett telefonsamtal bort trotts att hon huserar i Uppsala. När jag var liten flicka var hon student med lockigt hår, klarröd dräkt och tvåmeters pojkvän(ner). JAG VILLE VA`SOM HON! Bland idolaspiranter
som barbie och pippi ville jag va´som hon. (Och Bamse men det gav jag upp rätt snabbt.)
Kul och gruvsam vecka framför mig har jag och jag vårdar Söndagens sista timmar ömt.
Go´kväll på er!
Jag blir kvar med bebbarna och huset. Snälla mamma kommer och hjälper till
igen på kvällar och nätter men på dagarna är det vi tre. Otto, Vilgot och mamman.
Vårt system har brister. Det är svårt att fixa allt själv även utan en resande make.
Men jag ger detta chansen fram till jul så får vi tänka till lite över helgerna.
Jag är ju välsignad med familj, vänner och släkt som ställer upp i vått och torrt.
PeppeMoffa (min mammas man och barnens bonusmorfar) har släppt jobbet och
kommit med kort varsel när det behövts. Mamma (mormor) ställer alltid upp. Mina
(älskade) vänner frågar alltid om de kan komma och avlasta. Svärmor och svärfar
bilar en timme, enkel väg, för att hälsa på minst en gång i veckan. Mina bröder
med respektive ställer upp i alla väder och senast idag var Lillebror Boas här med
Sofie och hjälpte till med renoveringen av barnrummet. Sofie bar envetet runt på
kinkige Vilgot medan jag underhöll Otto.
Ändå gruvar jag mig för veckan utan min make, andra halvan av mitt föräldraTEAM
och min trogna vapendragare och klippa.
Glädjen med kommande vecka är dock att min moster kommer och hälsar på med sina barn.
DET har jag sett fram emot jättelänge och det ger lite extra energi. Hon är liksom inte bara
moster, idol och tvåbarnsmamma utan min trogna vän och bollplank. Aldrig mer än ett telefonsamtal bort trotts att hon huserar i Uppsala. När jag var liten flicka var hon student med lockigt hår, klarröd dräkt och tvåmeters pojkvän(ner). JAG VILLE VA`SOM HON! Bland idolaspiranter
som barbie och pippi ville jag va´som hon. (Och Bamse men det gav jag upp rätt snabbt.)
Kul och gruvsam vecka framför mig har jag och jag vårdar Söndagens sista timmar ömt.
Go´kväll på er!
Hur hinner tvillingmammor med?
Idag är en bra dag. Det är Fredag. Vi har helgen framför oss.
Men framförallt, maken kommer hem tidigt idag. Redan vid lunch.
Det gör mig så hjärtans glad! Det är så underbart att vara två stycken
på två bebbar. All stress och otillräcklighet liksom rinner av mig.
De senaste dagarna har Otto och Vilgot varit missnöjda, ledsna och skrikiga.
Båda två, samtidigt. Jag oroar mig för att de får för lite närhet iom att jag inte
orkar bära dem båda några längre stunder. De har haft långa skriksessioner
då jag bara haft dem i famnen och försökt ignorera vad det gör med rygg och
armar. Ibland bär jag en på vänster arm, håller in tutten med samma arm och matar
den andre med högern. Jag känner mig som en bläckfisk med för få armar.
Vem ska jag plocka upp när båda skriker och grinar?
Jag har börjat bära en i sjal och en på armen men oxå det är för tungt i längden.
Det enda jag kan göra är ju mitt bästa.
Därför känns det så skönt att ha maken hemma idag. Då kan vi ägna oss åt närhet
och mys. Åsså kan vi åka å handla utan att det är ett heldags projekt.
Härliga helg!!
Men framförallt, maken kommer hem tidigt idag. Redan vid lunch.
Det gör mig så hjärtans glad! Det är så underbart att vara två stycken
på två bebbar. All stress och otillräcklighet liksom rinner av mig.
De senaste dagarna har Otto och Vilgot varit missnöjda, ledsna och skrikiga.
Båda två, samtidigt. Jag oroar mig för att de får för lite närhet iom att jag inte
orkar bära dem båda några längre stunder. De har haft långa skriksessioner
då jag bara haft dem i famnen och försökt ignorera vad det gör med rygg och
armar. Ibland bär jag en på vänster arm, håller in tutten med samma arm och matar
den andre med högern. Jag känner mig som en bläckfisk med för få armar.
Vem ska jag plocka upp när båda skriker och grinar?
Jag har börjat bära en i sjal och en på armen men oxå det är för tungt i längden.
Det enda jag kan göra är ju mitt bästa.
Därför känns det så skönt att ha maken hemma idag. Då kan vi ägna oss åt närhet
och mys. Åsså kan vi åka å handla utan att det är ett heldags projekt.
Härliga helg!!
Håll ut!
Fick sovmorgon i morse tack vare den ljuvliga maken. Han tog bebbvakten
i natt samt morgonmatningen OCH SOM JAG SUSSADE! Min kropp ville aldrig vakna
men klockan nio slog jag upp mina bruna och såg två bebbar som låg och studerade
mig med sina nyfikna blå. När de fick kontakt började de jollra och det var dags för
frukost för oss alla tre. Och en brasa i järnspisen. Vill ju inte att vi ska frysa rumporna av oss!
Idag ska vi ta det lugnt och bara hålla ut till helgen!
i natt samt morgonmatningen OCH SOM JAG SUSSADE! Min kropp ville aldrig vakna
men klockan nio slog jag upp mina bruna och såg två bebbar som låg och studerade
mig med sina nyfikna blå. När de fick kontakt började de jollra och det var dags för
frukost för oss alla tre. Och en brasa i järnspisen. Vill ju inte att vi ska frysa rumporna av oss!
Idag ska vi ta det lugnt och bara hålla ut till helgen!
Om att INTE vara ett offer, till varje pris
Många tycker att vi som ivrar för genus osv GÖR kvinnor,
flickor till offer. Många anmäler inte övergrepp med argumentet
att de inte vill "vara ett offer". Man vill vara stark, fri och kapten
över sin egen båt. Och det ligger mycket i det. Vi kvinnor är SÅ mycket
mer än offer. Men man behöver inte ha offer som identitet för att erkänna
att man är eller kanske varit ett offer.
Jag har blivit sexuellt trakasserad, haft en otäck stalker och blivit förminskad
för att jag är tjej. Om jag inte erkänner att någon gjort mig till ett offer så
finns det inte heller en förövare.
Jag skriver det igen:
OM DET INTE FINNS NÅGRA OFFER SÅ EXISTERAR DET INTE NÅGRA FÖRÖVARE HELLER!
Och vem tjänar på det? Inte fan är det jag som "absolut inte är ett offer" utan den som
tjänar på det är naturligtvis den icke existerande förövaren.
VI BEHÖVER INTE VARA OFFER MEN VI BEHÖVER SE ATT VI BLIVIT GJORDA TILL OFFER!
Den insikten utesluter inte att man är stark, modig, kompetent och fri.
Detta gäller naturligtvis både kvinnliga och manliga offer. Det finns inget självändamål i att till varje pris INTE vara ett offer. Din identitet behöver inte bli den av ett offer. Men så många förövare kommer undan för att det är skämmigt att vara ett offer. För att det inte passar in i min självbild.
Om det inte finns några offer så existerar det inte några förövare heller.
Jag ska suga på den ett tag.
flickor till offer. Många anmäler inte övergrepp med argumentet
att de inte vill "vara ett offer". Man vill vara stark, fri och kapten
över sin egen båt. Och det ligger mycket i det. Vi kvinnor är SÅ mycket
mer än offer. Men man behöver inte ha offer som identitet för att erkänna
att man är eller kanske varit ett offer.
Jag har blivit sexuellt trakasserad, haft en otäck stalker och blivit förminskad
för att jag är tjej. Om jag inte erkänner att någon gjort mig till ett offer så
finns det inte heller en förövare.
Jag skriver det igen:
OM DET INTE FINNS NÅGRA OFFER SÅ EXISTERAR DET INTE NÅGRA FÖRÖVARE HELLER!
Och vem tjänar på det? Inte fan är det jag som "absolut inte är ett offer" utan den som
tjänar på det är naturligtvis den icke existerande förövaren.
VI BEHÖVER INTE VARA OFFER MEN VI BEHÖVER SE ATT VI BLIVIT GJORDA TILL OFFER!
Den insikten utesluter inte att man är stark, modig, kompetent och fri.
Detta gäller naturligtvis både kvinnliga och manliga offer. Det finns inget självändamål i att till varje pris INTE vara ett offer. Din identitet behöver inte bli den av ett offer. Men så många förövare kommer undan för att det är skämmigt att vara ett offer. För att det inte passar in i min självbild.
Om det inte finns några offer så existerar det inte några förövare heller.
Jag ska suga på den ett tag.
Bebbsång - ett antiklimax
Det där med bebbsång gick ju riktigt åt hellvittis. Jag packade
bebbväskan, packade bebbar i bebboveraller, packade bebbarna
i vagnen, piffade till mig själv så gott det gick på 2,5 minut och
pinnade iväg till den berömda bebbsången... På Alhems kyrka...
Efter 30 minuters svettig promenad genom fuktig dimma var jag där.
Där var det tyst som i graven. Inte en människa eller bebbe syntes till.
Bebbarna kinkade och tiden för bebbsången var inne sedan några minuter
när vi hittade en gubbe som talade om att sången var i BÖNHUSET, inte
i kyrkan. Skam på torra land men jag visste inte att ett bönhus existerade
än mindre att det huserade sjungande bebbar. Jag övervägde att sprinta
till bönhuset som låg en bit längre bort men sången hade börjat och jag
var arg, kall och stressad av de kinkiga bebbarna. Så vi gick hem igen.
Jag börjar ge upp det här med bebbsång. Det är ett sådant företag att packa bebbar och bege sig dit med fara för att de ska vara kinkiga eller få kolik. Händer det värsta så är man 30 minuters rask promenad hemifrån. Jag vet inte om mitt hjärta fixar det med två skrikiga bebbar. Kanske repar jag mod till nästa vecka men just nu känns det som att jag är ärrad för livet. Blä!
bebbväskan, packade bebbar i bebboveraller, packade bebbarna
i vagnen, piffade till mig själv så gott det gick på 2,5 minut och
pinnade iväg till den berömda bebbsången... På Alhems kyrka...
Efter 30 minuters svettig promenad genom fuktig dimma var jag där.
Där var det tyst som i graven. Inte en människa eller bebbe syntes till.
Bebbarna kinkade och tiden för bebbsången var inne sedan några minuter
när vi hittade en gubbe som talade om att sången var i BÖNHUSET, inte
i kyrkan. Skam på torra land men jag visste inte att ett bönhus existerade
än mindre att det huserade sjungande bebbar. Jag övervägde att sprinta
till bönhuset som låg en bit längre bort men sången hade börjat och jag
var arg, kall och stressad av de kinkiga bebbarna. Så vi gick hem igen.
Jag börjar ge upp det här med bebbsång. Det är ett sådant företag att packa bebbar och bege sig dit med fara för att de ska vara kinkiga eller få kolik. Händer det värsta så är man 30 minuters rask promenad hemifrån. Jag vet inte om mitt hjärta fixar det med två skrikiga bebbar. Kanske repar jag mod till nästa vecka men just nu känns det som att jag är ärrad för livet. Blä!
Frost i gräset
Frost i gräset. Tidig morgon. Eld i spisen.
Frukost i magen. Sovande bebbs. Tofflor på
fötter. Pumpade bröst. Make tillbaka. Bebbsång
på schemat. Mitt i veckan. Klar i knoppen.
Trött i kroppen.
Frukost i magen. Sovande bebbs. Tofflor på
fötter. Pumpade bröst. Make tillbaka. Bebbsång
på schemat. Mitt i veckan. Klar i knoppen.
Trött i kroppen.
För ett år sedan
Var vi på väg hem från Uppsala med ETT befruktat embryo i
min mage. Snart därefter började jag spy och någon vecka senare
fick vi se två små pickande hjärtan på ultraljudsskärmen. En blev två
och jag fortsatte spy fram till dem 25:e Maj då Otto och Vilgot föddes
med några minuters mellanrum. Illamåendet gick över i samma sekund som
de lyftes ut och jag åt en macka för första gången på månader.
Idag är de fem månader. Det är ganska stort.
min mage. Snart därefter började jag spy och någon vecka senare
fick vi se två små pickande hjärtan på ultraljudsskärmen. En blev två
och jag fortsatte spy fram till dem 25:e Maj då Otto och Vilgot föddes
med några minuters mellanrum. Illamåendet gick över i samma sekund som
de lyftes ut och jag åt en macka för första gången på månader.
Idag är de fem månader. Det är ganska stort.
Då provar vi igen...
...med gröt! Denna gång har jag inhandlat haklappar GRANDE! Jag tänker att det får bli kladdigt. Jag kan ändå inte förhindra det och kladd är ju behållningen med gröt för bebbsen. Så de fick behålla pyjamasar på som ändå skulle tvättas och så kladdade vi loss!
Otto
Vilgot
Otto
Vilgot
Jag har en plan...
Söndag. Har sovit ovanligt bra. Laddat inför veckan
då maken åker till ännu kyligare breddgrader: Aitik.
Stackars honom och lite synd om mig. Jag blir ju ensam
med bebbsen och det kan ju vara påfrestande.
Projektet för veckan är att börja ruta in sovrutiner. Som det
är nu så sover de små glina när de vill och är, framförallt,
vakna när de vill. Nu måste jag börja jobba på en rutin som
kan ge ett hum om hur dagen kommer att se ut...
Inte så lätt som det låter?? Det menar ni inte :)
Men nu tangerar bebbsen snart fem månader och har en bra uppfattning om när det är natt.
Nu behöver de en uppfattning om hur deras dagar ska se ut. Och jag behöver en plan som strukturerar min dag även om den planen kommer att ändras mer än de efterföljs.
Idag är planen att äta juleskum och kolla Tv-serier! Yey!
(= försöka kolla Tv-serier och roa bebbs samt goffa juleskum i skrikpauserna)
då maken åker till ännu kyligare breddgrader: Aitik.
Stackars honom och lite synd om mig. Jag blir ju ensam
med bebbsen och det kan ju vara påfrestande.
Projektet för veckan är att börja ruta in sovrutiner. Som det
är nu så sover de små glina när de vill och är, framförallt,
vakna när de vill. Nu måste jag börja jobba på en rutin som
kan ge ett hum om hur dagen kommer att se ut...
Inte så lätt som det låter?? Det menar ni inte :)
Men nu tangerar bebbsen snart fem månader och har en bra uppfattning om när det är natt.
Nu behöver de en uppfattning om hur deras dagar ska se ut. Och jag behöver en plan som strukturerar min dag även om den planen kommer att ändras mer än de efterföljs.
Idag är planen att äta juleskum och kolla Tv-serier! Yey!
(= försöka kolla Tv-serier och roa bebbs samt goffa juleskum i skrikpauserna)
Confession
jag är nog världens sämsta facebookkare. Jag tror bestämt det!
Så till alla gulliga människor som kontaktar via facebook ett stort: SORRY!
Anledningen till att jag inte svarar är att jag ser det typ tre månader efter
att ni skickat meddelandet och då känns det bara pinsamt att svara.
I do not hate you, bara facebook...
Har inte kommit mig för att hoppa av än och det skaver som ett dåligt samvete.
Nä jag hatar inte facebook jag bara stressas av hela grejen. Att alltid veta vad
alla gör. För man får ju ändå bara veta det braiga. När någon äter brockolismoothie
till frukkost skriver de ju det men sällan när de tröstäter en kexchoklad för att de
stått i provrummet på HM och inget passar...
Givetvis är jag inte intresserad av enbart folks elände men jag behöver lite perspektiv.
Vi mår ju inte bra hela tiden. Åtminstone inte jag. Jag inser att min blogg kan verka väl
"lulllullig" ibland med mina cupcakes och färgglada bebbar men ni får ändå se de andra
sidorna. Ni har ju för bövelen följt mig genom fyra misslyckade IVF-försök, en helvetisk
graviditet och alla tvivel som följde med det.
Men jag fattar grejen med facebook. Det ÄR säkert askul för de flesta och man kommer
i kontakt med människor man glömt bort. Great! Men jag väljer detta medium att uppdatera
om min dag, mitt liv och mina tankar. Jag är EGO, för det här är min plattform och mina ord
tappas inte bort i flödet av uppdateringar. JAG VET! Värsta egotrippen, SKÄMMES på mig :)
Så till alla gulliga människor som kontaktar via facebook ett stort: SORRY!
Anledningen till att jag inte svarar är att jag ser det typ tre månader efter
att ni skickat meddelandet och då känns det bara pinsamt att svara.
I do not hate you, bara facebook...
Har inte kommit mig för att hoppa av än och det skaver som ett dåligt samvete.
Nä jag hatar inte facebook jag bara stressas av hela grejen. Att alltid veta vad
alla gör. För man får ju ändå bara veta det braiga. När någon äter brockolismoothie
till frukkost skriver de ju det men sällan när de tröstäter en kexchoklad för att de
stått i provrummet på HM och inget passar...
Givetvis är jag inte intresserad av enbart folks elände men jag behöver lite perspektiv.
Vi mår ju inte bra hela tiden. Åtminstone inte jag. Jag inser att min blogg kan verka väl
"lulllullig" ibland med mina cupcakes och färgglada bebbar men ni får ändå se de andra
sidorna. Ni har ju för bövelen följt mig genom fyra misslyckade IVF-försök, en helvetisk
graviditet och alla tvivel som följde med det.
Men jag fattar grejen med facebook. Det ÄR säkert askul för de flesta och man kommer
i kontakt med människor man glömt bort. Great! Men jag väljer detta medium att uppdatera
om min dag, mitt liv och mina tankar. Jag är EGO, för det här är min plattform och mina ord
tappas inte bort i flödet av uppdateringar. JAG VET! Värsta egotrippen, SKÄMMES på mig :)
Nice & Onice
Greetings from the polarbears asshole!
Stor tekopp i näven = nice
Hostat hela natten = onice
Ben&Jerrys i frysen = nice
Täta näsor på bebisar = onice
Fredag idag = nice
Bo i ett fruset isbjörnsrövhål (aka: Norrland) = onice
Stor tekopp i näven = nice
Hostat hela natten = onice
Ben&Jerrys i frysen = nice
Täta näsor på bebisar = onice
Fredag idag = nice
Bo i ett fruset isbjörnsrövhål (aka: Norrland) = onice
Isbjörnsrövhål
En debatt tar fart efter mitt förra inlägg då jag beskrev kylan i mitt kök som
"kallare än i ett isbjörnsrövhål" :)
Lillebror kom med dena snusförnuftiga kommentar:
Morbror Bobbo
"kallare än i ett isbjörnsrövhål" :)
Lillebror kom med dena snusförnuftiga kommentar:
Morbror Bobbo
"Hmmm, jag inbillar mig att temperaturen i en isbjörns rövhål inte alls är särskilt kylslagen. Snarare ganska behaglig i vinterkylan skulle jag tro. Skulle jag, av okänd anledning, befinna mig i ett sådant läge så föreställer jag mig att det finns andra förhållanden som skulle vara betydligt obehagligare än just temperaturen. =)
(Eller eventuellt "mer obehaglig" om det råkar vara så att obehagligare kanske inte är ett ord....)"
Han har alltid varit den mer logiske av oss två...
GOD morgon?
Gomorron gomorron! Tre timmar efter mitt förra inlägg tyckte bebbsen att
det var dags att starta den nya dagen. DAMN IT! Jag ville självdö, de ville busa...
Lägg till det att det är kallare än i en isbjörns rövhål och ni har ett alldelens speciellt sorts morgonhelvete!
Jag har på mig mössa, halsduk, tofflor och stickad tröja modell tolvmannatält.
Men nu sprakar det i spisen så värmen är på väg. Kontemplerar kaffekokande
men har inte uppbådat energin för det än. Sitter kvar vid datorn och surar
(*läs: tycker synd om mig själv) en stund till. Vilgots babygym spelar någon tvivelaktig
och hurtfrisk melodi medans det surrar som en humla och blinkar. Varje gång
han lyckas smacka till någon av de grälla plastbitarna så ändras melodin till en
annan hurtfrisk melodi. Jag tycker gymmet är en epelepsidiagnos whating to happen
men Vilgot älskar det. Han skrattar nöjt varje gång han lyckas påverka sin värld.
Otto gillar Old School-gymmet bättre. Det utan blinkande spelande och surrande.
Ibland blir han överväldigad av uppgiften och grinar en skvätt men så fort jag visar
mig börjar han målmedvetet boxa de hängande leksakerna.
Nää, nu behövs kaffe! Huvudet mullrar hotfullt.
Dags att ta tag i sig själv, kaffekokandet och dagen!
det var dags att starta den nya dagen. DAMN IT! Jag ville självdö, de ville busa...
Lägg till det att det är kallare än i en isbjörns rövhål och ni har ett alldelens speciellt sorts morgonhelvete!
Jag har på mig mössa, halsduk, tofflor och stickad tröja modell tolvmannatält.
Men nu sprakar det i spisen så värmen är på väg. Kontemplerar kaffekokande
men har inte uppbådat energin för det än. Sitter kvar vid datorn och surar
(*läs: tycker synd om mig själv) en stund till. Vilgots babygym spelar någon tvivelaktig
och hurtfrisk melodi medans det surrar som en humla och blinkar. Varje gång
han lyckas smacka till någon av de grälla plastbitarna så ändras melodin till en
annan hurtfrisk melodi. Jag tycker gymmet är en epelepsidiagnos whating to happen
men Vilgot älskar det. Han skrattar nöjt varje gång han lyckas påverka sin värld.
Otto gillar Old School-gymmet bättre. Det utan blinkande spelande och surrande.
Ibland blir han överväldigad av uppgiften och grinar en skvätt men så fort jag visar
mig börjar han målmedvetet boxa de hängande leksakerna.
Nää, nu behövs kaffe! Huvudet mullrar hotfullt.
Dags att ta tag i sig själv, kaffekokandet och dagen!
Nattfilosoferande
Klockan är 03.03 och bebbsen har precis ätit. Jag sitter och producerar
mer mat. Dricker Oboj och filosoferar. Tänker på dagen som gått och dagen
framför oss. Pojkarna är lite krassliga. Hade feber igen igår, ville inte äta
och var allmänt pipiga. Tycker jag bar runt dem mest hela dagen.
Dagen framför bjuder vadhelst jag bestämmer men med tanke på gårdagen
så tar vi det nog lugnt, bakar bröd och pimplar kaffe. Bebbsen får pimpla
bröstmjölk och vi alla tre måste krya på oss. Jag är så less på att hosta å
snörvla. Tycker jag gjort klart min dos av host och snörvel för i år.
Måste komma ihåg att äta vitaminer så min kropp vaknar ur sin postgravida koma.
Natti!
mer mat. Dricker Oboj och filosoferar. Tänker på dagen som gått och dagen
framför oss. Pojkarna är lite krassliga. Hade feber igen igår, ville inte äta
och var allmänt pipiga. Tycker jag bar runt dem mest hela dagen.
Dagen framför bjuder vadhelst jag bestämmer men med tanke på gårdagen
så tar vi det nog lugnt, bakar bröd och pimplar kaffe. Bebbsen får pimpla
bröstmjölk och vi alla tre måste krya på oss. Jag är så less på att hosta å
snörvla. Tycker jag gjort klart min dos av host och snörvel för i år.
Måste komma ihåg att äta vitaminer så min kropp vaknar ur sin postgravida koma.
Natti!
Färgglada bebbs
Vilgot
Söndags cupcakes
I Söndags hade vi lite folk på fika. Någon måste ju hjälpa oss
att äta upp överblivna cupcakes från dopet. Vem bättre att ta
sig an den uppgiften än nära och kära?
Banancupcakes m. chokladfrosting, marschmallowcupcakes, saltlakrits cupcakes och kolacupcakes
att äta upp överblivna cupcakes från dopet. Vem bättre att ta
sig an den uppgiften än nära och kära?
Banancupcakes m. chokladfrosting, marschmallowcupcakes, saltlakrits cupcakes och kolacupcakes
Dags att fylla kram-dosen
Signade Lördag!! Tänkte att nu SKA jag på stan. Ond hals - vik hädan, strosa i affärer -
here I come!!! Och så blev det. Strosade med mamsen, slog till på TVÅ par strumpbyxor,
fikade god kaka och drack kaffe och lunchade hos mamma. Dagen har vart god!
Nu väntar jag på att svärmor ska komma tillbaka, från promenad, med mina mysbebbar
så jag får min kram-dos uppfylld.
Go´Lördag!
here I come!!! Och så blev det. Strosade med mamsen, slog till på TVÅ par strumpbyxor,
fikade god kaka och drack kaffe och lunchade hos mamma. Dagen har vart god!
Nu väntar jag på att svärmor ska komma tillbaka, från promenad, med mina mysbebbar
så jag får min kram-dos uppfylld.
Go´Lördag!
"Otto kan bajsa som en riktig bebis"-kalaset!
Igår ställde jag till med kalas. Vi hade
"Otto kan bajsa som en riktig bebis"-kalas
och jag bjöd in Alex, David och Ingrid. Före
de kom hade vi ett "för-party" med moffa till lunch. Vi
bjöd honom på chiliconcarne, bröd och morotsstavar.
Jag hade bakat browniecupcakes, kokat kaffe och klätt bebbarna fint.
Själv var jag nedspydd och nerspottad med gröt och allmänt svettig från en förmiddags-
-skrikfest. När de senare gästerna kom skrek två bebisar i högan sky och jag bar runt dem båda för
att lugna dem något. Men tre vuxna på tre barn verkar vara jämna lag för eftermiddagen blev betydligt lugnare än den börjat. David, Alex och lilla Ingrid hade dessutom med sig en citrontårta!
Vilken lyx sådär på en vanlig Torsdags eftermiddag!!
Som småbarns mamma gäller det att ta alla tillfällen till kalas. Då är ingen anledning för långsökt.
Idag har jag haft fikat från "Otto kan bajsa som en riktig bebis"-kalaset till kaffet. Extra lyxigt fredagskaffe var det oxå. Nu kan helgen börja!
"Otto kan bajsa som en riktig bebis"-kalas
och jag bjöd in Alex, David och Ingrid. Före
de kom hade vi ett "för-party" med moffa till lunch. Vi
bjöd honom på chiliconcarne, bröd och morotsstavar.
Jag hade bakat browniecupcakes, kokat kaffe och klätt bebbarna fint.
Själv var jag nedspydd och nerspottad med gröt och allmänt svettig från en förmiddags-
-skrikfest. När de senare gästerna kom skrek två bebisar i högan sky och jag bar runt dem båda för
att lugna dem något. Men tre vuxna på tre barn verkar vara jämna lag för eftermiddagen blev betydligt lugnare än den börjat. David, Alex och lilla Ingrid hade dessutom med sig en citrontårta!
Vilken lyx sådär på en vanlig Torsdags eftermiddag!!
Som småbarns mamma gäller det att ta alla tillfällen till kalas. Då är ingen anledning för långsökt.
Idag har jag haft fikat från "Otto kan bajsa som en riktig bebis"-kalaset till kaffet. Extra lyxigt fredagskaffe var det oxå. Nu kan helgen börja!
Mormorsmor
Min mormor (och pojkarnas mormorsmor) är en aldrig sinande
källa till husmorstips, ideér, ren kunskap och hemslöjd. Besväras
man av spöken, currykors, vårtor eller i mitt fall hosta är lösningen
aldrig långt borta.
Angående min hosta (och Ottos bajsning) postade hon denna kommentar:
Mormorsmor
Vilket tycker ni att jag ska prova först?
Go Fredag på er alla och i synnerhet mormorsmor!
källa till husmorstips, ideér, ren kunskap och hemslöjd. Besväras
man av spöken, currykors, vårtor eller i mitt fall hosta är lösningen
aldrig långt borta.
Angående min hosta (och Ottos bajsning) postade hon denna kommentar:
Mormorsmor
"Olika är våra glädjeämnen,men vi delar dem med dej.
Angående hostan, läste jag i morse om en helt ofarlig metod,du ska tugga rå lök
det innehåller ofarliga ämnen.
annars kan du ta laxermedel, då törs du inte hosta,FÖRLÅT.Kram."
2011-10-13 » 09:11:27
URL:
URL:
Vilket tycker ni att jag ska prova först?
Go Fredag på er alla och i synnerhet mormorsmor!
The "kreti och pleti" av klädbytare
Alltså det här med "klädbytardag"...
Det visar sig ha fler nivåer än jag, en naiv "klädbytaroskuld", någonsin kunde ha
föreställ mig. Som jag redan skrivit (här) så var jag helt oförberedd på ROFFANDET
och köandet, och vansinnet, och alla rutinerade klädbytarvargar.
Men efteråt tänkte jag ändå (naivt? Hell yeah!):
"Nästa gång kanske man ska sälja kläder oxå..."
Så här i efterhand skrattar jag bittert och nedlåtande åt min egen oskuldsfulla tanke.
Efter lite efterforskningar visar det sig att det är svårare att gifta in sig i kungahuset
än att få sälja kläder på de stora bytardagarna. För det måste man ha rent klädbytarblod
i ådrorna eller kontakter som får Carl Bildt att framstå som en medelsvensson. Alternativt
vara besläktad med Gustav Vasa i rakt nedstigande led.
Skämt å sido. Alla vill tydligen sälja kläder men bara några få utvalda får äran.
Med äran (och det är här det blir riktigt intressant... och bittert) följer oxå att man
får gå dit dagen innan å ROFFA åt sig det bästa innan vi andra (kreti och pleti) får
roffa bland resterna!!
Tänk om jag vetat det medan jag, svettig och galen, rotade bland ratade PoP-boddysar
en söndagsförmiddag i september...
Jag hade förmodligen stått där ändå men tänk va fånig jag känner mig nu som trodde att
arrangörerna skulle bli glada över att jag kunde tänka mig sälja mina ungars avlagda
paltor på deras bytardag. Ack den oskulden! Innan jag visste att jag tillhörde pöbeln av
klädbytar-folket.
Huru skola mitt väna bytarhjärta hämta sig och åter tråna?
Det visar sig ha fler nivåer än jag, en naiv "klädbytaroskuld", någonsin kunde ha
föreställ mig. Som jag redan skrivit (här) så var jag helt oförberedd på ROFFANDET
och köandet, och vansinnet, och alla rutinerade klädbytarvargar.
Men efteråt tänkte jag ändå (naivt? Hell yeah!):
"Nästa gång kanske man ska sälja kläder oxå..."
Så här i efterhand skrattar jag bittert och nedlåtande åt min egen oskuldsfulla tanke.
Efter lite efterforskningar visar det sig att det är svårare att gifta in sig i kungahuset
än att få sälja kläder på de stora bytardagarna. För det måste man ha rent klädbytarblod
i ådrorna eller kontakter som får Carl Bildt att framstå som en medelsvensson. Alternativt
vara besläktad med Gustav Vasa i rakt nedstigande led.
Skämt å sido. Alla vill tydligen sälja kläder men bara några få utvalda får äran.
Med äran (och det är här det blir riktigt intressant... och bittert) följer oxå att man
får gå dit dagen innan å ROFFA åt sig det bästa innan vi andra (kreti och pleti) får
roffa bland resterna!!
Tänk om jag vetat det medan jag, svettig och galen, rotade bland ratade PoP-boddysar
en söndagsförmiddag i september...
Jag hade förmodligen stått där ändå men tänk va fånig jag känner mig nu som trodde att
arrangörerna skulle bli glada över att jag kunde tänka mig sälja mina ungars avlagda
paltor på deras bytardag. Ack den oskulden! Innan jag visste att jag tillhörde pöbeln av
klädbytar-folket.
Huru skola mitt väna bytarhjärta hämta sig och åter tråna?
Stoltheten
Igår morse (note the time) så var jag lite deppig.
Förkylningen vägrar släppa dödsgreppet om min
hals och jag hostade hela tiden. Ingen bebbsång
den dagen heller. Buhuuuu!
Men "plötsligt händer det"! Otto ligger och småfiser som vanligt. Men så stannar han upp, Blir högröd i ansiktet och knyter sina små nävar. En oangenäm doft sprider sig.
BARNET HAR BAJSAT ALLDELES AV SIG SJÄLV!!
Bortblåst är deppighet och sura miner, mitt barn har ju bajsat själv utan hjälp som en riktig liten bebis. Min moderliga stolthet känner inga gränser!!
Förkylningen vägrar släppa dödsgreppet om min
hals och jag hostade hela tiden. Ingen bebbsång
den dagen heller. Buhuuuu!
Men "plötsligt händer det"! Otto ligger och småfiser som vanligt. Men så stannar han upp, Blir högröd i ansiktet och knyter sina små nävar. En oangenäm doft sprider sig.
BARNET HAR BAJSAT ALLDELES AV SIG SJÄLV!!
Bortblåst är deppighet och sura miner, mitt barn har ju bajsat själv utan hjälp som en riktig liten bebis. Min moderliga stolthet känner inga gränser!!
Tillbakablick
För det mesta förösker jag att tänka på graviditeten så lite som möjligt. Den var en kamp som resulterade i mina skatter Otto och Vilgot men var i övrigt varken rosa eller fluffig. Jag mår, i ärlighetens namn, fortfarande akut dåligt när jag tänker på tiden innan de föddes. Men då och då försöker jag möta min egen ångest och tittar på bilder från sjukhustiden. Nedan är en av de få bilder som finns på mig när jag står upp eftersom jag var beordrad sängläge de sista fem veckorna. Vad som slår mig, med förvåning, när jag blädrar i arkiven är att jag ju hade en riktigt fin mage! Det är lätt att tappa bort det bland sprutor, tabletter, plågsamma undersökningar och spyor. Den var ju riktigt fin. Tänk vad härligt att stoltsera med den på stan om jag varit kapabel till det.
Gröt-ätar bebbs
Otto
Vilgot
Vilgot
Mysbebbar
Det mysigaste jag vet är att se mina bebbs krypa nära varandra när de ska sova.
I helgen faller alla bitar på plats
Idag är världen rätt. Trotts fortsatt förkylning faller allt
på plats. Maken är hemma! Min älskade, min vän och min partner.
Tre hela dagar är vi hemma tillsammans denna helg och jag njuter
av att vara två vuxna på de två bebbarna. I helgen ska vi kolla TV-serier,
sova, fika och mysa. Det ska tydligen bli både blåsigt, regnigt och kallt
i helgen och det passar oss. Vi laddar tekannan, smörsteker kantareller
och sätter tofflor på fötterna.
på plats. Maken är hemma! Min älskade, min vän och min partner.
Tre hela dagar är vi hemma tillsammans denna helg och jag njuter
av att vara två vuxna på de två bebbarna. I helgen ska vi kolla TV-serier,
sova, fika och mysa. Det ska tydligen bli både blåsigt, regnigt och kallt
i helgen och det passar oss. Vi laddar tekannan, smörsteker kantareller
och sätter tofflor på fötterna.
Gullemamma
Alltså, ni kanske tror att jag skojjar med er men det är helt sant.
Vi är så djävla sjuka. Jag, bebbsen och pappan. Pappan är ju sjuk
på Irland men vi andra sjukar oss här hemma. Jag har hostat HELA
natten. HELA natten. Jag trodde jag skulle bli galen. Dagens lycka
är att pojkarnas mormor (som bott här när maken är borta) tog ut en
semesterdag och sköter om oss idag. Gullemamma!
Vi är så djävla sjuka. Jag, bebbsen och pappan. Pappan är ju sjuk
på Irland men vi andra sjukar oss här hemma. Jag har hostat HELA
natten. HELA natten. Jag trodde jag skulle bli galen. Dagens lycka
är att pojkarnas mormor (som bott här när maken är borta) tog ut en
semesterdag och sköter om oss idag. Gullemamma!
Inställd bebbsång
Gomorra gomorra! Hostelihosthost! Sitter och väntar på att maken ska ringa från
Irland innan de åker ned i gruvan och tittar på säkerheten. Då är han utan täckning hela
dagen. Känns läskigt att han ska vara under jord hela dagen men han försökte trösta
med att det är farligare att åka bil med Irländare än att åka under jord. Jag vet att
syftet var att lugna men jag känner mig inte lugnare alls. Nu har jag ju två saker att nojja över.
Bebbsen har sovit gott i natt men jag har hostat och snörvlat. Ska försöka sussa en stund
nu på förmiddagen. Det är iaf planen... Dagen ser ut att bli fin och vi hade bebbsång inplanerat
men som statusen är på förkylningarna så är det inte aktuellt. Vi får hålla oss inne och kura.
Inspirationen fattas mig och jag återkommer när den gör det.
Over and out!
Irland innan de åker ned i gruvan och tittar på säkerheten. Då är han utan täckning hela
dagen. Känns läskigt att han ska vara under jord hela dagen men han försökte trösta
med att det är farligare att åka bil med Irländare än att åka under jord. Jag vet att
syftet var att lugna men jag känner mig inte lugnare alls. Nu har jag ju två saker att nojja över.
Bebbsen har sovit gott i natt men jag har hostat och snörvlat. Ska försöka sussa en stund
nu på förmiddagen. Det är iaf planen... Dagen ser ut att bli fin och vi hade bebbsång inplanerat
men som statusen är på förkylningarna så är det inte aktuellt. Vi får hålla oss inne och kura.
Inspirationen fattas mig och jag återkommer när den gör det.
Over and out!
Missnöjdos Bebbos
Mina bebbar kör med "varannandags-principen" på både gott och ont.
De är gnälliga/magknipiga/ledsna varannan dag. På sätt och vis vore
det väl skönt om de gjorde bort det samma dag. Då kunde jag pusta ut,
vila eller göra något konstruktivt varannan dag också. Men samtidigt så
skulle jag inte hinna trösta, bära och umgås om de båda satte igång samtidigt.
Känslan av att vara en otillräcklig moder skulle smyga sig på genom skriken
och tumulten. Nu kan jag sätta den nöjda bebben i babygymmet eller lägga
honom i sängen i köket och koncentrera mig på den ledsna. Idag sitter
Otto i gymmet och koncentrerar sig djupt innan han boxar till de färgglada
skallrorna. Nöjd med dagsverket "lappa till grälla, hängande plastgrejer"
somnar han sen. Medan Vilgot (aka missnöjdos bebbos) grinar och vill bäras
runt. Gymmet intresserar honom inte alls utan idag vill han borra in ansiktet
i min armhåla (fråga mig inte varför...) och vara gnäll-bebbe. Och utan stress
kan jag då ge honom en vaggande, vyssjande, ostressad och öm moder. Vi kan
vanka runt i huset och titta på saker, sjunga sånger, snusa mammaarmhåla och
han kan upptäcka huset bakom tryggheten av min axel.
Igår var det tvärtom Otto som behövde snusa min armhåla och titta över axeln.
Tro nu inte att jag alltid är så här praktisk och lugn. Ibland vill jag lägga ut dem
på blocket för att få sova, dricka kaffe (i fucking fred) eller städa. Men iom att vi
har det här uplägget så får jag chansen att vara öm moder till dem, en åt gången
och inte bara stressigt försöka hålla båda nöjda.
De är gnälliga/magknipiga/ledsna varannan dag. På sätt och vis vore
det väl skönt om de gjorde bort det samma dag. Då kunde jag pusta ut,
vila eller göra något konstruktivt varannan dag också. Men samtidigt så
skulle jag inte hinna trösta, bära och umgås om de båda satte igång samtidigt.
Känslan av att vara en otillräcklig moder skulle smyga sig på genom skriken
och tumulten. Nu kan jag sätta den nöjda bebben i babygymmet eller lägga
honom i sängen i köket och koncentrera mig på den ledsna. Idag sitter
Otto i gymmet och koncentrerar sig djupt innan han boxar till de färgglada
skallrorna. Nöjd med dagsverket "lappa till grälla, hängande plastgrejer"
somnar han sen. Medan Vilgot (aka missnöjdos bebbos) grinar och vill bäras
runt. Gymmet intresserar honom inte alls utan idag vill han borra in ansiktet
i min armhåla (fråga mig inte varför...) och vara gnäll-bebbe. Och utan stress
kan jag då ge honom en vaggande, vyssjande, ostressad och öm moder. Vi kan
vanka runt i huset och titta på saker, sjunga sånger, snusa mammaarmhåla och
han kan upptäcka huset bakom tryggheten av min axel.
Igår var det tvärtom Otto som behövde snusa min armhåla och titta över axeln.
Tro nu inte att jag alltid är så här praktisk och lugn. Ibland vill jag lägga ut dem
på blocket för att få sova, dricka kaffe (i fucking fred) eller städa. Men iom att vi
har det här uplägget så får jag chansen att vara öm moder till dem, en åt gången
och inte bara stressigt försöka hålla båda nöjda.
Bebb-krake
Dagens Otto-bild är en bild på en sjuk liten krake som vägrar
läggas ned eller sättas i babysittern, as we speak...
Gullig är han iaf den eländiga lilla kraken.
läggas ned eller sättas i babysittern, as we speak...
Gullig är han iaf den eländiga lilla kraken.
Bambi-bebbe
Dagens Vilgotbild föreställer Ville iklädd en bodysuit från Småfolk.
Jag älskar färgerna och mönstret med små bambisar. Dessutom är
"Bodysuit" ett perfekt bebbplagg. Inget som glipar, korvar sig eller
knölar. Speciellt när de är sjuka och ligger ned mkt känns det viktigt att de
är bekväma. Men borde man egentligen inte klä dem så här till de
går ut högstadiet?? Då är det ju iallafall inte kläderna som tvingar dem ätt växa upp
genom att hindra lek och stoj. De skulle inte heller bli så kroppsmedvetna...??
Bara en tanke...
Denna bodysuit är givetvis ett tradera fynd och jag gav nog lika många tior för den som antalet hundralappar den kostar ny :)
Jag älskar färgerna och mönstret med små bambisar. Dessutom är
"Bodysuit" ett perfekt bebbplagg. Inget som glipar, korvar sig eller
knölar. Speciellt när de är sjuka och ligger ned mkt känns det viktigt att de
är bekväma. Men borde man egentligen inte klä dem så här till de
går ut högstadiet?? Då är det ju iallafall inte kläderna som tvingar dem ätt växa upp
genom att hindra lek och stoj. De skulle inte heller bli så kroppsmedvetna...??
Bara en tanke...
Denna bodysuit är givetvis ett tradera fynd och jag gav nog lika många tior för den som antalet hundralappar den kostar ny :)
Påmind
Idag, på förmiddagen, har jag varit hos farbror doktorn
och tagit sänka osv. Domen var, inte helt oväntat, en kraftig
virusinfektion. Med andra ord så ska min kropp klara den striden
på egen hand. Okidoki then... Pojkarna är fortfarande toksjuka
men de fick lite ledigt från mamman när hon cyklade till doktorn.
De fick istället kvalitetstid med bonusmorfar som ryckte in akut.
Guld värt! Jag som är lite under isen fick lite frisk luft och fick komma
hem till mina mysbebbar. Trotts hosta och värkande hals sitter jag
nu i mitt soldränkta kök, snusar bebis och känner mig lycklig.
Jag älskar att vara mamma. Skönt att bli påmind!
och tagit sänka osv. Domen var, inte helt oväntat, en kraftig
virusinfektion. Med andra ord så ska min kropp klara den striden
på egen hand. Okidoki then... Pojkarna är fortfarande toksjuka
men de fick lite ledigt från mamman när hon cyklade till doktorn.
De fick istället kvalitetstid med bonusmorfar som ryckte in akut.
Guld värt! Jag som är lite under isen fick lite frisk luft och fick komma
hem till mina mysbebbar. Trotts hosta och värkande hals sitter jag
nu i mitt soldränkta kök, snusar bebis och känner mig lycklig.
Jag älskar att vara mamma. Skönt att bli påmind!
Dagen efter doppardagen
Igår döpte, doppade vi sönerna under en jättefin ceremoni. Jag hade sånär bestämt
mig för att ställa in kalaset. Mina halsmandlar var som golfbollar och pojkarna är fortfarande
febriga och sjuka. Jag hostar upp var och blod och är allmänt skruttig. Men så insåg
jag att allt ju var bakat och att om jag ställde in så skulle jag måsta baka om allt igen...
Det kändes ogörligt. Alltså fick vi göra det bästa av situationen.
En av de moment som var i farozonen pga förkylning var solosången under dopceremonin. Efter alla om och men kändes det viktigt att själv få sjunga till pojkarna. Valet föll på Elton John-låten "Blessed" och min mamma gjorde om arret för att passa mig och henne spelande på en akustisk gitarr.
Men så vakade jag med en varig hals och en röst som var, mer eller mindre, obefintlig. Konstigt nog så gick det bättre att sjunga än att prata och sångtekniken gick att anpassa till handikappet.
Fikat, efteråt, var supertrevligt och uppskattat. Pojkarna fick så mycket fint och alla var så glada.
Tack alla fina vänner och familj! Det kunde inte ha känts bättre!
Jag återkommer med bilder när jag lämnat sjuksängen.
mig för att ställa in kalaset. Mina halsmandlar var som golfbollar och pojkarna är fortfarande
febriga och sjuka. Jag hostar upp var och blod och är allmänt skruttig. Men så insåg
jag att allt ju var bakat och att om jag ställde in så skulle jag måsta baka om allt igen...
Det kändes ogörligt. Alltså fick vi göra det bästa av situationen.
En av de moment som var i farozonen pga förkylning var solosången under dopceremonin. Efter alla om och men kändes det viktigt att själv få sjunga till pojkarna. Valet föll på Elton John-låten "Blessed" och min mamma gjorde om arret för att passa mig och henne spelande på en akustisk gitarr.
Men så vakade jag med en varig hals och en röst som var, mer eller mindre, obefintlig. Konstigt nog så gick det bättre att sjunga än att prata och sångtekniken gick att anpassa till handikappet.
Fikat, efteråt, var supertrevligt och uppskattat. Pojkarna fick så mycket fint och alla var så glada.
Tack alla fina vänner och familj! Det kunde inte ha känts bättre!
Jag återkommer med bilder när jag lämnat sjuksängen.