Fabulösa småkakor!

Idag har jag bakat mina fabulösa "Dubbla chokladsnitt".


Receptet finner ni här!! Ett recept som är förfinat genom flera bakningar och måste provas!!


Dagens bebbar

HerreJisses så varmt! Både vi och bebbarna
fullkomligt smälter bort. Vi håller oss innomhus eller i skuggan
och häckar framför fläkten.





Kontroll

Klockan är 07.30 och i det Bäckmanska hemmet sprider
sig lugnet efter en intensivare period. Barnen är matade,
har nya blöjor, är pussade och sjungna för. Alla flaskor är diskade,
diskmaskinen brummar med gårdagens disk och kaffet gurglar
i bryggaren. Det är i sanning en seger att vara trött och sliten
men ändå i kontroll. Kroppen må vara trött men själen är harmonisk.

Dagen ser ut att bli strålande.

Idag ska bröderna åka till sjukhuset och göra ultraljud på sina hjärnor.
En undersökning som görs flera gånger på för-tidigt-födda. Sedan kommer
BVC-sköterskan på hembesök varpå vi planerar ett fika på Tuva-gården med
tillhörande promenad.

Nää, nu ska mamman ta sig en kopp kaffe å altanen!


Rolf fattas mig

Tidig morgon och mamman kan inte sova. Inatt blev det
bara 2x2 timmars sömn sedan smög sig solen in.
Jag plockade upp två sov-varma bebiskroppar och smög
ner i köket. Mitt i vårt ljusa, luftiga kök står en spjälsäng
som Otto och Vilgot delar. Den är bäddad med blommiga
lakan och flera mjukisdjur. Där ligger nu två killar och knösar.

Ibland tittar Otto upp, med ett öga, och spanar efter källan till knösandet brevid
honom. Efter att han konstaterat att det är hans tre minuter yngre
bror så somnar han om.

Mamman dricker kaffe från gårdagens termos, tittar på tallen utanför fönstret
och knappar på tangenterna. Pappan får välförtjänt sömn på övervåningen.
Jag skäms nästan för min lycka. Det enda jag saknar är lille, glade Rolf och
hans upptåg men han har fått flytta till Gud-matte och Gud-husse där han får
all kärlek han kan suga i sig och lite till. Han saknas enormt men jag vet att han
ger dem så mycket glädje och hur kan jag rycka bort den lyckan när jag själv
fått allt jag drömt om?? Jag fäller en tår av saknad me vet ju att han och våra
vänner har det bra. Kärleken till vännerna trumfar kärleken till vovven, annars
skulle jag aldrig klarat att ge upp honom.

Nu piper torktumlaren och mamman gläds åt att vika varma, doftande bebiskläder
i en soldränkt tvättstuga och skattar sig lycklig. Insuper stunden.


Phu!

Halleluja!!

Otto Potto Fisrumpa har inte skitit på en vecka.
Men idag, efter att jag sjungit och pumpat med benen
i takt till Imse Vimse Spindel i typ 20 minuter, så
"unloadade" Otto ett bajskalas av bibliska proportioner!!
Följt av ilskna skrik och vrål!

Phu!


Vem försöker jag övertyga??

Man vet att man förändrats när man med cykelhjälm
på huvudet försöker övertyga sin tolvåriga lillasyster
om att "man blir töntig när man blir förälder..."

När hon ifrågasatte min töntiga huvudbonad ursäktade
jag mig med att "jag måste föregå med gott exempel"
för mina prematura bebis-pojkar.

Hon såg tvivlande ut men hade den goda tonen att inte
ta upp de dåliga ursäkterna till disskussion.
GOD BLESS HER!


Dagens bebisar





Ostörd sömn

I morse gjorde maken något som jag bara drömt om
de senaste fyra veckorna. NEEJ, det är inget snuskigt!
Vad har ni för fantasi egentligen??

Anyhuue...
Vi har matat bebisar klockan 24, 03.00 och 06.00. När klockan
ringde för 09.00-matningen kändes det som att vakna från de döda.
Som att ryckas upp ur dödsriket. (Inte för att vara melodramatisk eller så...)
Maken sa åt mig att somna om och inte kliva upp för än brösten hotade sprängas.

Varpå jag sov mellan 09.00 och 13.00... OSTÖRT!!
Jag  är en ny människa tack vare den ljuvliga maken!


Nio år

Idag, ikväll har jag och maken varit tillsammans i NIO år!!
Livet tillsammans blir bara bättre och nu med Otto och Vilgot
känns familjen komplett. Med barnen kommer oxå en insikt
om att vi är ett bra team. Vi hjälper varandra och jobbar effektivt ihop.

Det finns så mycket glädje, humor och ömhet i vårt liv tillsammans.
Han är mannen i mitt liv, mitt livs kärlek!!


Okej, den bilden väljer vi INTE

Söta Matilda har tagit bilder på oss och en ska väljas och skickas in till den lokala tidningen "Norran".
Den här tyckte jag var fin tills jag såg att det ser ut som att pappan stryper Ville och mamman ser full
ut. En så tom blick hittar man bara hos packade människor och kossor...



Namnbyte

Jag har bytt namn...
Från Julia Maria Strandgren Bäckman till "MAMMA".
Helt plötsligt heter jag mamma och pratar om mig själv i tredje person...

"Mamma behöver nysa"
"Mamma älskar sina fisrumpor"
"Mamma tycker inte att Otto ska peta Ville i näsan"
"Tugga inte på mammas pattar"
"Mamma är lycklig"


Familjen "Fisrumpa"

Det är konstigt va´snabbt man skapar kärleksfulla smeknamn
åt sina barn... De heter inte längre Otto och Vilgot Bäckman utan

"Otto Potto Fisrumpa" och
"Ville Pille Fisrumpa"       

Jaa, då är man en sån förälder...


Dagens bebisar









Harmoniska bebbar

Om ni tycker det är glest mellan inläggen så beror det på den apati
som orsakats av sömnbrist.

Nu tror ni att det är bebbarna som håller föräldrarna vakna med diaboliska
skrik-serenader och illonda bajskalas. Så är dock inte fallet. Det är vi föräldrar som
håller våra söner vakna och, hör och häpna, väcker dem var tredje timme för matning.

Så länge mina pojkar räknas som prematura så får de inte hoppa över något mål till förmån för sömn.
Nu är det föda och viktökning som gäller. Vi väcker dem klockan 01.00, 04.00 och 07.00 för att klämma i dem varsin flaska egenproducerad bröstmjölk. Matning, blöjbyte och pumpning tar ca 45 minuter vilket ger oss kring två timmars sömn åt gången.

Det är lite jobbigt men det glöms bort när man lyfter upp en sovande, varm bebiskropp ur spjälsängen och håller honom mot bröstet. Medan vi värmer deras flaskor, i vattenbad, hinner de alltid bli lite otåliga och upprörda. Men annars är de (peppar peppar) världens mest harmoniska bebbar.


Asså jag vet...

...nyblivna föräldrar som trackasserar, inte ont anande, läsare med en uppsjö med bilder
kan bli för mycket. Men jag tar risken att uppfattas som en sådan förälder. För denna bild är bara FÖR
gullig!! Två sussande bröder som finner trygghet i närhet, mysigt!



Äntligen hemma







Ljuvliga söner

Redan efter halva graviditeten visste vi att det
bodde två små gossar i min mage. Under de fem veckor
jag var sängliggande i Umeå kom vi att namnge de två
elvisparna som vispade runt i min mage. Så när de kom
ut visste vi vilka de var. När de lyfte ut elvisp nummer
ett ur magen och visade honom för mig så sa jag:

"Hej mammas lilla Otto!"

För Otto var ju den mindre, vänstra bebisen som skulle komma ut först. Han hade ju sparkat mot min navel som om det inte fanns någon morgondag. Jag visste vad han vägde, att han hade långt hår och att han gillade att suga på tummen.

Lilla Vilgot, den större brodern (med ett par hekto), låg på höger sida och uppförde sig som en elvisp dygnet runt. Han är en exakt kopia av Otto men lite fylligare i ansiktet. Han äter som en häst (en liten häst) och hugger efter bröstet som en gädda.

Där har ni de ljuvliga sönerna!!


Mina vackra barn!

Har mjölkstockning och feber...
Ont, ont, ont!!

Därför lämnar jag er för idag med lite bilder på mina vackra och överinteligenta barn :)









Full

Lade just mobilen i en pöl med bröstmjölk...
Att vara i bebis-bubblan är som att vara lite full... hela tiden


Bubblan

Mitt i den eviga rundgången: byta blöja-amma-mata med flaska-sonda-pumpa...
...åsså börjar det om igen, så stannar jag upp. Tittar på mina barn. Hör dem "knösa"
(vilket betyder diverse gulliga bäbisljud) och tänker att "så mycket bättre blir det inte".

Jag lever mitt liv i bubblan och vill ni träffa mig är ni välkomna in i den.
VÄLKOMNA IN I MIN BUBBLA!


Ny karriär

Kontemplerar min nya karriär som heltidsarbetande mjölkkossa...


Olydnad

När man varit institutionaliserad så länge som jag varit blir man en smula knäpp.
Galen, förryckt och djävla vansinnig är andra uttryck som passar på det sinnestillstånd
man hamnar i. När man förlorar kontrollen över sin kropp, sin tid och stora delar av livet
är just kontroll (om än i de minsta detaljerna) viktigt. Man tar kontroll där man kan få den.
Ingen fråga är för liten för att utöva kontroll över. I mitt fall blev det bajs.

Jag levde med att bli stödd till toan, att folk titt som tätt skulle kika på mina bindor och
att maken fick sova i en utfällbar säng på andra sidan rummet. Men när någon försöker kontrollera
mina tarmrörelser så fick det vara nog.

Jag svarade undvikande, ja rent av felaktigt, på frågor om min magfunktion. Jag tjatade mig till
Inolaxol och hade ett eget litet lager så jag slapp be om det i tid och otid. Jag låste dörren när jag
gick på toan fastän jag var förbjuden att göra det. När de ville ha ett "bajsprov" sa jag att jag var
förstoppad och förhalade tills det glömdes bort. Jag kände mig stärkt i min olydnad och nöjd med
mina sabotage. Som om en liten del av mig själv tillhörde mig och inte kreti och pleti som hade i
uppgift att kolla mig. En slags gerillakrigföring i miniatyr.

Så galen kan man alltså bli när ingen del av ens kropp eller liv får vara privat. Å skratta ni!
Om ni hamnar i samma sits kommer ni att erfara att även något så oviktigt som bajs kan bli en principsak!!


Bebb-lycka


Mamma ser visserligen ut som om hon är besatt av demoner...







Happy Birthday to me!!

Den egna 29-åriga födelsedagen känns lite oviktig, skuggad, jaa
faktiskt aningen uttjänt. Ändå inkommer gratulationer, i form av samtal
och SMS, hela tiden med en frenesi som gör mig varm i hjärtat.
Lyckost mig som har så många kära.