Semlor

Igår bakade jag för första gången på över en månad
och givetvis föll premiärvalet på SEMLOR!! Maken fick
ta med sig och bjuda på jobbet. Jag gjorde dem lite små
och tycker att man hellre äter två mindre än en stor.



Sedan gjorde maken en supergod pasta med oxfile (rest från lördagen) och grädde. Jag fick i mig en aning och fick behålla!! Muuuuuums!





Norra Europas nogrannaste ogräsrensare

Jag överdriver inte om jag påstår att mitt vildvuxna trädgårdsland,
tillsammans med bakningen, räddade mig från vansinne i sommar.
Efter ett misslyckat IVF-försök så grävde jag å grät å grävde å grät.

Men hur jag än låg i så lyckades jag bara befria ca 50% av jorden från
tistlar och brännässlor som nådde mig upp till midjan. Nu börjar jag redan
gruva mig för årets kamp och hur den ska te sig då jag med tvillingmagen
i vädret ska tampas med illvilliga maskrosor, sata-onda tistlar och djävulens
gröda brännässlor!!

Så igår hade vi de ljuvliga svärisarna här på middag och min ljuvlige svärfar erbjöd sig att fixa landet.
Han är inte bara trädgårdsmästare till yrket utan också Norra Europas nogrannaste ogräsrensare. Fatta så underbart!! Att få sätta sina potatisar, sina kryddor och sina morötter i ett tillfixat trädgårdsland!! Han är ju för underbar den där Nisse!


Fnissanfall

Jag fick ett fniss-anfall, i morse, när jag tänkte på alla
pengar, all smärta och all känslomässig tortyr som vi
genomgått för att jag ska må som en röv.

Förstå mig rätt. Jag älskar mina ofödda små gynnare och vill inte byta bort dem. Men när man plågas av foglossning, kräkningar, gallanfall, migrän och förstoppning så känns det rätt ironiskt att vi lagt ut närmare 100 000kr och oändligt många tårar för att jag ska få plågas på detta sätt.

Bara en stilla tanke som leder till fnissanfall...


Tvillingmage vecka 16






Och en frisyrbild på mitt nya, uppklippta hår. Superhärligt att vara nyklippt!


Tycker jag är skylldig er lite positiv input och försöker se glad ut på alla bilder.
Jag lyckas sådär ser nog mest trött ut men det är tanken som räknas!!


Kraftansträngning

Idag funderar jag på att göra en kraftansträngning.
Strunta i kräkångest, gallanfall och huvudvärkus och
åka in till stan å kolla om det finns någon "drop in tid"
hos någon frisör. Jag brukar klippa typ en gång per år
men nu är det nog längre sedan...

Jag gillar mitt låååånga hår men skulle vilja ha det uppklippt och mer lätthanterligt. Annars är det lätt att man bara har LillaMy knuten och känner sig allmänt sunkig. Håret är ju så tungt när det är hellångt. Det blir liksom ingen frisyr...
Vad jag desperat behöver just nu är att få känna mig lite fräsch och lättsam!

Jag laddar handväskan med spypåsar och ger mig iväg!


Magbild graviditetsvecka 15






Secondhand is the way to go

Jag tillhör den krassa sortens människa som tänker att
"varför köpa dyra barnkläder? Bebbarna ska ju ändå kräkas, fisa, snora, kissa och bajsa ner dem."

Meeen det är ju roligt och de är ju såååå söta. Så "the way to go" blir secondhand via loppisar och tradera. När något köps i butik blir det på rea och helst ekologiskt. Min mamma och bonuspappa tänker likadant och de ropar in lika mkt som jag på tradera. Så nu är jag stolt ägarinna av en hel Ikea-kasse med bebb-kläder.

Jag försöker fokusera på så glada färger som möjligt och så varierat som möjligt. Inga prinsess kläder HUA!!

I kassen nedan är över 90% väl begagnat men mjukt och skönt!



Helgens elände

Hej på er alla tappra!
Jag är hemma och försöker må så bra jag kan!
Helgen har varit jobbig. Från hemkomsten på fredag eftermiddag
(då jag faktiskt var rätt hoppfull och glad) kräktes jag. Från 14.00
till 01.00 kräktes jag. Sedan vaknade jag Lördag morgon och kräktes galla...
Då åkte vi tillbaka till "min" säng och droppåse på sjukhuset.
Efter alla kräkningar hade jag mastodontus huvudvärkus panikus och de slet som
bävrar får att få fason på huvudvärken som gjorde att jag bara hyperventilerade
och grät. Jag drogades, fick syrgas, drogades med fler olika saker tills, natten
mot söndag, då huvudvärken gav med sig och igårkväll fick jag komma hem.

Man blir rädd och panikslagen av sådant och jag upptäcker att jag går runt här hemma med ångest för att jag ska bli sämre igen. Att jag inte kan njuta av att denna dag är (peppar peppar) kräk-fri. Jag ska prata ut med min läkare och min mamma så kanske det blir någon ordning på mig.

Det var helgens elände!!

Nu ska jag försöka släppa det.


Inlagd igen :(

Ligger på sjukhuset sedan lördagmorgonen igen. Ska blogga mer utförligt sedan jag fått komma hem.


En spya i örat...

Ikväll hämtar vi lille Roffe hos hans "gud-matte" och "gud-husse".
Han har fått bo hos M&M i en dryg vecka och det har lättat mitt samvete
då jag inte orkar motionera honom så mycket just nu. Där får han långa
promenader och mycket kärlek. Nu längtar jag, dock, efter det lilla odjuret
och kan knappt bärga mig tills han är hemma igen!

Idag har jag varit inne och fått dropp, ätit smörgås, kräkts upp smörgås i örat
på maken (började kräkas plötsligt under ett telefonsamtal), ätit en halv kycklingburgare
som maken svängt ihop, kräkts upp den halvan, ätit den andra halvan och har (peppar peppar)
fått behålla den. Man får vara glad för det lilla.

God helg på er!


Det kom ett paket

Idag fick jag hem ett paket med massor av blandade barnkläder från
tradera. Utbudet av de allra minsta kläderna är inte så stort på stan och
jag gillar ju secondhand. Eftersom tvillingar ofta föds för tidigt är de ofta
små och även om man får gå tiden ut så är de mindre än "genomsnitts singel
bebisen" eftersom de fått dela platsen. Alltså har vi damsugit tradera efter
bebiskläder i storlekarna 40, 42, 44, 46 och 50. Blivande mormor och morfar
har hjälpt till och nu tror jag att vi får lugna oss med handlandet.
Jag menar, hur många boddyssar i storlek 44 kan man behöva :)


Torka

I takt med att min kropp torkar ihop så
omvandlas också min hjärna till ett icke
produktivt russin som mest vill skriva
ord som "spya" eller "sjukhus" eller möjligen
"mjölk". Det händer helt enkelt för lite
och min hjärna orkar inte frammana
intressanta ämnen ur tomma intet.
Håll ut! Det kan bara bli bättre...
...hoppas jag...


Första magbilden

Är varken bra eller snygg men den ger en ärlig bild av denna graviditet.
Stor mage och blek nuna. Maken stekte nämligen bacon just innan och då
behöver jag alltid kräkas :)



Är bäst...

Har funnit anledningen att leva...
(Förutom bebbar, make och familj jag vet, bla bla)
Spelar Super Mario Bros 3
och är bäst!!


Note to self

Två liter mjölk tar tid och är jobbigt
att kräkas upp. Bra att ha i åtanke när
"mjölk-cravingsen" tar tag i mig.


God Helg!

Idag har jag legat inne igen, fått dropp
och kollat dag TV. Inte så stimulerande
dag men ack så viktigt för välbefinnandet.
Nu önskar jag er alla, mig själv och min ljuvliga
make en god helg


Fördelarna med denna graviditet

* När man kräks så mycket som jag
så är det ingen som vågar andas
om ev. övervikt INNAN jag blev
gravid. Nu handlar det mer om att
stoppa en lavinartad viktnedgång.

* Jag kommer iaf att ha två barn som
belöning denna sommar vilket leder
till att man kan slappna av och man
behöver inte genast börja tänka "syskon".

* Ingen tittar snett när man går förbi
kön på akuten med magen i vädret, kräkpåsen
i högsta hugg och likblek nuna.

* Man får bekanta sig med barnmorskorna
på förlossningen eftersom det är på
den avdelningen jag får mitt dropp.
Jag kommer va tjenis med dem allihop
innan sommaren :)

* Min, hitintills, tydligaste gravid-craving
är mjölk. Eftersom fast föda inte är min grej
just nu så passar det mig riktigt bra. Dricker
mellan en och två liter om dagen. (De dagar
jag får behålla något...)


Såå... Hur är det nu då??

Joo, tack fördjävla djävligt!!
I förrgår var vi på akuten och fick smärtstillande spruta för gallaanfall.
(Det är den enda lösningen eftersom de inte gärna opererar gravida.)
Igår var jag hos doktorn på MVC och blev inlagd för att få dropp.
(Nu fick jag oxå fasta tider. Tisdagar och fredagar ska jag in å få dropp.)
Idag har jag varit på akuten och fått sprutor igen...
(Denna gång två efter att den första inte hjälpt alls.)

Så ser livet ut just nu...
Men jag hoppas fortfarande att det ska vända!
Håll tummarna åt mig!!


Man måste inte lida i tysthet....

Tillbaka igen. Många sjukhusbesök och vistelser senare längtade jag
efter er, älskade, läsare och outtröttliga uppmuntrare! Tillsammans
med familj och make utgör ni en anledning att gå upp på morgonen.

Kika gärna på de senaste dagarnas kommentarer så förstår ni vad jag menar.
Aldrig har en människa fått så mycket uppmuntran, empati och förstående, som
jag fått av er. Ni är sannerligen fantastiska!! Det hjälper oxå att fatta att man inte
är ensam och unik utan ni är många som vet vad jag pratar om och lidit er igenom
graviditeter. Man måste inte vara strålande glad och lida i tysthet. Man FÅR tycka
att det är jobbigt, även om man önskat sig barn mer än allt annat i världen.

Det ena tar ju liksom inte ut det andra! Det har ni lärt mig denna vecka! TACK!


Faaaasansfullt!

Efter att jag skev igår har jag ätit upp mina ord.
I morse blev jag så infernaliskt utled på situationen
att jag grät och skrek. Hormonerna i kombination med kräkningar
och en allmän ilska riktad mot min kropp, gjorde mig ledsen och
raasande!!

Ska det vara så djävla mycket begärt att få må lite bra, klappa sig
på magen och glädjas??! Jag påminner mig om ultraljudet men blir
bara ännu argare på orden jag skrev igår och på livet i allmänhet!!

Fy farao vad arg jag är... faaasansfullt arg!! Den som funderar på
hurtiga tillrop och putslustiga floskler kan stoppa upp dem där bak!
Nu är det ärlighet som gäller!!


Mina små underverk!

Jag är tillbaka från sjukhuset i skrivande stund
och ohjälpligt efter i bloggfestandet. Inte mycket att göra.
Gårdagen och natten har spenderats med dropp i armen men
idag fick jag en liten belöning. Vi fick se de små krabaterna på
ett ultraljud!!

De små gynnarna sparkades, jabbade och sussade om vartannat.
Ultraljudet gav mig hopp om liv. Nu känns livet lite enklare att uthärda.
Det blev oxå bekräftat att det är enäggstvillingar vilket medför fler risker
men det är oxå lite häftigt. Två av samma sort!? Vilken vet vi inte än
förutom att det är den mänskliga sorten och det är ju viktigast!

Lite lätt drogad, trött och välstucken konstaterar jag att det är skönt
att vara hemma och att jag ska vara extra duktig med medeciner och vätska
framöver så kanske jag slipper åka in fler gånger. Nästa gång jag ligger
på förlossningen ska det inte vara för att få dropp utan för att bebbarna
är på väg!! Mina små underverk. Plötsligt känns det som att det är värt all
smärta... Jag ska påminna mig om det i svårare stunder!!


Trettondagsafton

Jag är ledsen. Jag orkar inte bloggfesta idag.
Dagens ämne "Vad är kärlek" är alldelens för
komplext för min trötta hjärna. Men jag ger inte upp
helt och hoppas hoppa på tåget imorgon igen.
Just nu ligger jag på min värmefilt och hoppas
att vi slipper akuten ikväll. Gallan anfaller
efter en utsökt middag i trevligt sällskap och
jag ångrar inget. Men jag är rädd för smärtan
och kräkningarna.

Jag blir rädd för smärtan för den gör en så liten.
Man kan uppbåda all sin styrka och stolthet och
ändå ropa på mamma, länsman och Jesus när man
är mitt uppe i det. Ingen ställning lättar på smärtan
och inget man gör kan lindra. Utom en spruta i låret
när man gått igenom de många procedurerna på
akuten. Men det finns ingen alternativ väg att gå,
förutom operation och det drar man sig för av
uppenbara skäl.

I övrigt har dagen varit bra och jag har orkat både
umgås, kräkas och gå på apoteket. Hos vännerna
Alex, David och lilla 2,5månaders Ingrid lagades
kalkonburgare med bacon, avocado och mumsigt bröd.
Det var helt klart värt det!

Glad trettondagsafton på er alla!!


Vecka 13

Vi går in i vecka 13 och bebbarna är 11 veckor gamla.
De är stora som persikor och alla anlagen finns.
Nu startar en enorm tillväxtperiod där livmodern växer
konstant och mycket fram till ca vecka 24.

Själv funderar jag på hur det ska bli om det är NU de ska börja växa!!?
Jag har ju redan en riktig kulmage. Det ska bli spännande! Nu finns forskning
som visar på att bebbarna kan höra och både öron och ögon hamnar på plats
denna vecka.

Jag har täta gallanfall, illamående och sover typ 18 timmar/dygn. resten av dygnet ligger jag och vilar.


Bloggfest dag 4 "Mitt förhållande till mat"

Just nu är mitt förhållande till mat mycket komplicerat. Jag kan längta efter något knäppt såsom
ölkorv och lättmjölk men sedan inte klara av att äta en enda tugga. Jag kräks av matos och tanken på vissa livsmedel... Man kan alltså säga att jag förhåller mig fientligt inställd till mat för tillfället.

Men om man bortser från graviditeten från helvetet så skulle jag vilja påstå att mitt förhållande till mat aldrig varit enklare än det är nu, med några år som vuxen på nacken. Jag minns med skräck och ångest när problemen med mat och godsaker förändrades i tonåren. Som barn var det enda problemen att ha RÅD med allt godis jag ville ha eller att få föräldrarnas godkännande för att äta godis. I tonåren förändrades problemet och kom att handla om min VIKT och hur mycket man kunde äta utan att bli tjock. En period av konstant ångest tog sin början. Helt plötsligt hade jag både råd och tillåtelse att äta godis men fick ångest över min vikt.

Som tonåring var jag smal, ångestfylld och förvirrad.

Som vuxen är jag mullig, lycklig och lugn.
Ibland kan jag fortfarande känna ångest kring mat. Jag kan tänka att ett krångligt förhållande till föda kanske aldrig riktigt är över. Men på det hela taget så kan jag njuta av mat, ofta utan tanke på varken ekonomiska aspekter eller min vikt. Sämre perioder må komma men jag ska aldrig gå tillbaka till tonårsversionen. Tonårsversionen av mig får gärna stanna i det förgångna.


Bloggfest dag 3 "Mina föräldrar"

Mina föräldrar... är svåra att beskriva utan att bli sentimental, skämta internt och bli allmänt blödig.
Alltså försöker jag mig på en torrare mer faktaspäckad variant... Vi får se hur det går...

Mina föräldrar är mycket olika men som föräldrar var
de själva sinnebilden av ett team. Samarbetet kring oss
barn och familjen i stort fungerade löjligt bra. Jag har
ALDRIG hört eller sett dem bråka om NÅGOT. Varken stort eller smått.

Idag är de lyckligt skiljda och lyckligt omgifta. Skiljsmässan sköttes löjligt snyggt och när vi alla träffas är det lättsamt och hjärtligt. Kort sagt, de skötte "föräldrandet" alldelens ypperligt.

Pappa jobbade som säljare och mamma var hemmafru. Vi levde på en lön och utan TV och ändå känner jag mig lyckligt lottad när jag tänker tillbaka på den tiden. Kanske låter det som om de var "Hippiesar" och kanske var de det men betänk att vi i så fall pratar om 80-tals hippies... som var djupt kristna...
Nä, jag skulle nog säga att det handlade om prioriteringar. Medvetna prioriteringar.

Utan att bli för långrandig (och ändå hölja mig i någon sorts "mystisk" dimma) vill jag hoppa till nutid och konstatera att min mamma "hemmafrun" är psykolog och min pappa "säljaren" är platschef på min arbetsplats där även mina bröder jobbar. (Phu, det blev en lång mening!) Ingen av oss är längre särdeles frikyrklig men om det är något mina föräldrar lärt mig så är det att man kan välja. Man kan prioritera och man bör göra det medvetet.

(Kanske var detta ett av mina minst sammanhängande inlägg på länge men jag skyller på uttorkning, gallanfall och kräkningar. Läs mina inlägg med snälla ögon och hav förståelse om jag missar något! Jag ska försöka Bloggfesta fortsättningsvis men jag vågar inte lova något!)

Kram på er, mamma och pappa!
Om ni inte förstått det av detta inlägg så tycker jag, såklart, att ni är bäst!


Bloggfest dag 2 "Min första kärlek"

Som ni ser så har jag inte gett upp! Jag följer bloggfestreglerna om än i efterhand!
Här kommer alltså gårdagens inlägg:

Det är svårt att skriva på temat "Min första Kärlek" utan att
riva i gamla känslor, väcka demoner eller ge tankekraft åt någon
som man absolut inte vill ge makt åt. Kanske hade det varit lättare
om "min första kärlek" hade varit kapabel att visa kärlek tillbaka?
Eller om han varit i min egen ålder... eller varför inte både och??

Nu föll det sig inte så utan det föll sig så att jag FÖLL för en äldre kille utan resurser att älska mig tillbaka, ta ansvar eller behandla mitt trettonåriga hjärta med någon försiktighet. Förhållandet varade för länge, på hans villkor och utan hänsyn. Det är ingen vacker historia och såhär i efterhand har jag svårt att se hur den någonsin kvalificerade sig som en "kärlekshistoria". När jag tänker på min första kärlek, besvarade kärlek, sunda kärlek och jämställda kärlek så finns det ingen annan än min ljuvliga make. Han är min första kärlek värd namnet!


Sorry!

Just nu pendlar vi mellan akuten och den egna sängen med värmedyna.
Är just hemkommen efter en påse dropp och en välkommen, smärtstillande
spruta. Joo, det är rätt pissigt nu men det kan väl knappast bli värre??!
Nu måste pendeln vända och turen återkomma!

Bebbarna verkar må bra iallafall. Alltid en silverkant!
Nu ska jag ge efter för drogerna och sova bort några timmar :)


Bloggfest dag 1 "Presentera mig själv"

Här kommer då en presentation av en sammansatt och ytterst
inkonsekvent person. Ändå går jag genom livet lyckligt medveten
om vilken tur jag haft och hur mycket lycka livet kastat åt mitt håll.

Vimsig men intuitiv, argsint men ofta glad och privat men öppen.
En historienörd med fabelesse för deckare och bakning. En måttfull
partyprisse med ormfobi och en besatthet för kaffe i alla former.

Jag ser nog mig själv som troende men kan inte vara mer specifik
än så. Jag är uppväxt frikyrkligt men är numera avfälling med en
otäck kunskap i bibliska personer. Jag har varit feminist så länge
jag kan minnas och har ALLTID kämpat med bilden av mig själv och
de könsroller som samhället vill pådyvla mig.

Jag är ingen barnmänniska men har alltid önskat mig en egen familj
med många barn i ett gammalt hus. Livet ville annorlunda och  fem
IVF-behandlingar senare fick vi plus på stickan. På ett tidigt Ultraljud
visade det sig vara enäggstvillingar och livet ändrade över en natt.
(Eller åtminstone över den tvåtimmars resväg som vi hade hem
från ultraljudet...)

Jag är gift med mitt livs kärlek och tillsammans med vovven Rolf har
vi flyttat till en gul västerbottensgård mitt i stan men ändå på landet.
I det stora köket bakas muffins, macarons och tårtor så fort tillfälle
ges. Jag äger hyllmeter med film, Tv-serier och böcker. Ett intresse
som bara ökar och som utövas tillsammans med maken.

Jag är tjejen som tittar mig omkring innan jag cyklar mot rött.
(Jag har nämligen blivit haffad och fått böta för en sådan minimal förseelse.)
Jag hatar min symaskin hett men kan ändå bli påkommen med att, svärande,
sy ett örngott eller gardin.

Min familj är stor, kärleksfull och högljud. Jag har två helbröder, en halvsyster
och två styvsyskon. Mina föräldrar är lyckligt omgifta. Vovven Rolf är en
kinesisk Powder Puff och allergivänlig då han inte löser något hår.

Jag är, som sagt, inkonsekvent och ändrar mig lätt. Jag röstar rosa, klär mig
i klänning och jobbar som inköpare/butikssäljare.

Det var en presentation av Julia, AliasLillaMy, gott folk!