Klumpsumman

Jag och maken har gemensam ekonomi. Med det menar jag inte att vi lägger en summa var till ett gemensamt hushållskonto. Jag menar att alla pengar går in på samma konto och används av oss båda. Till allt. Från mina tamponger, tradera klänningar till makens tv-spel och Roffes mat. Alla pengar är gemensamma. Vi har ALDRIG bråkat så lite om pengar som vi gör nu. Monetära krig existerar inte längre i vår relation. Det är underbart. Men jag tror inte att vårt system passar alla. Långt ifrån. Men för oss är det, outstanding, ett av de bästa besluten vi tagit. Vår finansiella historia kanske kan förklara varför vi valt ett så "omodernt" system.

När vi träffades tjänade maken betyyyyydligt mer än jag. Jag var egen företagare och plockade ut en minimilön medan han jobbade skift på sågverk. Naturligtvis blev det så att vi levde upp hans sparpengar fastän jag försökte kla
ra mig själv. Han bjöd mig på det mesta i nöjesväg eftersom det blev så tråkigt för honom att gå ut och äta själv. Så höll vi på ett tag. Jag lånade av honom och han bjöd på skojjiga saker för att vi skulle ha skojjigt tillsammans. Efter några år kom vändningen. Jag lade ner min firma och maken började studera. Jag fick en fast anställning direkt och helt plötsligt var det jag som drog in storkovan. Jag bjöd, jag lånade ut och jag betalade vårt resande. Så närmade sig vårt bröllop och det eviga bjudandet och lånandet kändes onödigt. Jag föreslog att vi skulle prova ha gemensam ekonomi. ALLA pengar in på ett konto, med två kort kopplat till det kontot. Det enda som skiljde oss åt var att jag hade en pensionsförsäkring på autogiro medan maken inte hade det.

Eftersom vi försörjt varandra i omgångar så spelar det ingen roll vem som tjänar mer just nu. Vi räknar med att det kommer att jämna ut sig. Nu jobbar vi båda heltid och åter är det maken som tjänar mer... och så var cirkeln sluten. Nu äger vi hus, bil och hund ihop. Snart hoppas vi på barn och då mer än någonsin kommer detta system att gynna oss och den som kommer att plocka ut föräldradagar.

(
Jag ska vara helt ärlig. Trotts mitt ilskna inlägg om delad föräldraförsäkring så VILL jag vara hemma... länge! Detta om något är väl ett bevis för att vi behöver lagstiftning!!? Om ingen tvingar mig kommer JAG att ta ut de flesta dagarna! Inte ens en inbiten feminist klarar av att bryta cirkeln om inte samhället kliver in och pekar på vad som är rimligt i jämställdhetens namn.)

Nyckeln till att lyckas med vårt system är tilliten och vetskapen att vi båda vill göra den andras liv bättre och enklare. Jag vill att maken ska ha råd att unna sig något samtidigt som jag vill ha råd att leva och bo drägligt. Maken tänker likadant vilket gör att ingen av oss har dåligt samvete när vi unnar oss men vi tar båda ansvar för att ekonomin ska gå ihop och för att partnern ska kunna unna sig. Resultatet har blivit att jag inte kan minnas när vi bråkade om pengar senast. Vi är inte skyldiga varandra några pengar och det dåliga samvetet lyser med sin frånvaro.

Den enda nackdelen, som jag ser, är presenter. Det är inte lika kul att köpa eller få presenter när allt kommer från samma kassa....
Vad tycker ni??





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?