Uppskattad bieffekt
Nu har jag gnällt och gnyt i en dryg vecka så ni måste ha sår i öronen.
Men det finns så mycket glädje och lycka också. Vi är ju äntligen här, framme
, vid målet... eller åtminstone på upploppet.
Kräkningarna är jobbiga men har en uppskattad bieffekt. Sedan de satte igång
så har jag inte ägnat en sekund åt att oroa mig för missfall! När kroppen reagerar såhär
så kan det inte annat än vara bra för lilla bebisen. Som för övrigt har ett utvecklat hjärta
och är stor som ett krusbär!! Tanken är svindlande och betryggande. Mitt i kräkandet
känner jag ett lugn. Ett hopp och en förtröstan som jag inte sett mer än skuggan av på
flera år. Människor som jag aldrig träffat har brytt sig, följt vår kamp och gratulerar
översvallande. Tacksamheten hotar att spränga mig när jag tänker på alla lyckönskningar
och den genuina glädje som människor, jag aldrig träffat, uppvisar.
Imorgon åker vi 14 mil för att få höra det lilla hjärtat slå.
Vanligtvis kan man naturligtvis få ultraljud i vår stad men ett extra tidigt ingår i den annars avslutade
IVF-behandlingen. Men det erbjuds bara hos Klinikens samarbetsdoktorer. Så vi åker till Luleå.
Gör en heldag, om kräkningarna tillåter, och försöker Julshoppa lite.
Kram på er alla!
Men det finns så mycket glädje och lycka också. Vi är ju äntligen här, framme
, vid målet... eller åtminstone på upploppet.
Kräkningarna är jobbiga men har en uppskattad bieffekt. Sedan de satte igång
så har jag inte ägnat en sekund åt att oroa mig för missfall! När kroppen reagerar såhär
så kan det inte annat än vara bra för lilla bebisen. Som för övrigt har ett utvecklat hjärta
och är stor som ett krusbär!! Tanken är svindlande och betryggande. Mitt i kräkandet
känner jag ett lugn. Ett hopp och en förtröstan som jag inte sett mer än skuggan av på
flera år. Människor som jag aldrig träffat har brytt sig, följt vår kamp och gratulerar
översvallande. Tacksamheten hotar att spränga mig när jag tänker på alla lyckönskningar
och den genuina glädje som människor, jag aldrig träffat, uppvisar.
Imorgon åker vi 14 mil för att få höra det lilla hjärtat slå.
Vanligtvis kan man naturligtvis få ultraljud i vår stad men ett extra tidigt ingår i den annars avslutade
IVF-behandlingen. Men det erbjuds bara hos Klinikens samarbetsdoktorer. Så vi åker till Luleå.
Gör en heldag, om kräkningarna tillåter, och försöker Julshoppa lite.
Kram på er alla!
Tyckte jag ja!!
Jag tycker själv att det blivit lite bättre med kräkningarna.
Igår fick jag behålla både nyponsoppa, te och en hårdmacka.
Detta tack vare en tablett som jag börjat äta som verkar funka.
I morse tog jag mig upp på rekordtid och satt på jobbet kl 07.00
glad som en lärka och utan sorger och besvär. Jag hade tagit
en till tablett på morgonen och jag var säker på att allt nu vänt
och att jag hade många kräk-fria dagar framför mig.
När mina kolleger dykt upp firade jag med att spy tio gånger på
rad!! Men skam den som ger sig säger jag. Inget har fått förstöra
mitt humör för jag mår faktiskt bättre... emellan kräkningarna :)
Jag har hopp om bättre tider. Mitt på dagen skulle jag till barnmorskan
för provtagning och första träff. Med kiss i fickan och uppkavlade
ärmar gick jag dit med spänd förväntan. Jag kände mig lite som en VIP-
-tjej som hade tillträde till denna del av världen som finns till
för blivande mammor. (Och en sån´är jag HURRA!)
Barnmorskan anade nog hur den senaste veckan varit för mig när hon
hittade mig i väntrummet böjd över min medhavda kräkpåse.
Jag smilade upp mig och försökte förmedla min bild av det hela.
Att jag mår lite bättre och faktiskt fått behålla både te och nyponsoppa...
(... igår, idag kom ju allt upp) Hon tittade lite skeptiskt på mig och
sa att jag kunde ge tabletterna några dagar till men om det inte blivit bättre
snart så måste jag läggas in, få dropp och vila.
Blä!! Jag hatar att bo på sjukhus! Fy farao så trist!! Så nu är jag tokmotiverad
att må bättre och ta de där tabletterna regelbundet. Håll tummarna för att det vänder nu!!
Nu är jag hemma och har attack-mumsat i mig en äggmacka som jag desperat försöker hålla nere.
Imorgon går vi in i vecka 8!!
Igår fick jag behålla både nyponsoppa, te och en hårdmacka.
Detta tack vare en tablett som jag börjat äta som verkar funka.
I morse tog jag mig upp på rekordtid och satt på jobbet kl 07.00
glad som en lärka och utan sorger och besvär. Jag hade tagit
en till tablett på morgonen och jag var säker på att allt nu vänt
och att jag hade många kräk-fria dagar framför mig.
När mina kolleger dykt upp firade jag med att spy tio gånger på
rad!! Men skam den som ger sig säger jag. Inget har fått förstöra
mitt humör för jag mår faktiskt bättre... emellan kräkningarna :)
Jag har hopp om bättre tider. Mitt på dagen skulle jag till barnmorskan
för provtagning och första träff. Med kiss i fickan och uppkavlade
ärmar gick jag dit med spänd förväntan. Jag kände mig lite som en VIP-
-tjej som hade tillträde till denna del av världen som finns till
för blivande mammor. (Och en sån´är jag HURRA!)
Barnmorskan anade nog hur den senaste veckan varit för mig när hon
hittade mig i väntrummet böjd över min medhavda kräkpåse.
Jag smilade upp mig och försökte förmedla min bild av det hela.
Att jag mår lite bättre och faktiskt fått behålla både te och nyponsoppa...
(... igår, idag kom ju allt upp) Hon tittade lite skeptiskt på mig och
sa att jag kunde ge tabletterna några dagar till men om det inte blivit bättre
snart så måste jag läggas in, få dropp och vila.
Blä!! Jag hatar att bo på sjukhus! Fy farao så trist!! Så nu är jag tokmotiverad
att må bättre och ta de där tabletterna regelbundet. Håll tummarna för att det vänder nu!!
Nu är jag hemma och har attack-mumsat i mig en äggmacka som jag desperat försöker hålla nere.
Imorgon går vi in i vecka 8!!
Mysig 1:a advent
Igår hade vi en mysig 1:a advent. Vi var bjudna till lillbror Bobbo
med sambon Sofie för att adventsfika/inflyttningsfika. Det var jätte-
-mysigt även om jag låg som en strandad val i deras liggfotölj med kräkpåsen
i näven. De hade till och med griljerat en skinka! Jag njöt av varje tugga
som sedan i sedvanlig ordning kom i retur. Men det gäller att passa på när
något går ner.
Idag ska jag till doktorn för att diskutera hur jag ska ha det med sjukskrivning
framöver. Kanske kan jag få något nytt tips på hur man behåller mat...
Jag har provat/provar:
* Att äta kex/nyponsoppa
innan jag stiger upp
* Åksjuke armband
* Postafen
* Citronvatten
* Ingefärsvatten
* Att äta ofta och lite
* Att äta "lättspydda" saker för
att sedan äta näringsrikt efter att
ha spytt
* Promenera för att få frisk luft
Nä! Nu ska jag pallra mig till bussen! Håll tummarna för att jag slipper skämma ut mig med kräkpåse på bussen!
med sambon Sofie för att adventsfika/inflyttningsfika. Det var jätte-
-mysigt även om jag låg som en strandad val i deras liggfotölj med kräkpåsen
i näven. De hade till och med griljerat en skinka! Jag njöt av varje tugga
som sedan i sedvanlig ordning kom i retur. Men det gäller att passa på när
något går ner.
Idag ska jag till doktorn för att diskutera hur jag ska ha det med sjukskrivning
framöver. Kanske kan jag få något nytt tips på hur man behåller mat...
Jag har provat/provar:
* Att äta kex/nyponsoppa
innan jag stiger upp
* Åksjuke armband
* Postafen
* Citronvatten
* Ingefärsvatten
* Att äta ofta och lite
* Att äta "lättspydda" saker för
att sedan äta näringsrikt efter att
ha spytt
* Promenera för att få frisk luft
Nä! Nu ska jag pallra mig till bussen! Håll tummarna för att jag slipper skämma ut mig med kräkpåse på bussen!
Dagens näring - Lördag...
...har bestått av två stycken piggelinglassar och ett glas nyponsoppa.
Jag har inte fått behålla allt det där men jag har fått ner det iallafall :)
Jag har inte fått behålla allt det där men jag har fått ner det iallafall :)
Hyacint-pimp
Mitt i allt kräkande åkte maken till affären och undrade om jag ville ha nåt´!
Jag beställde tre hyacinter och mossa. Jag vill ju ha julstämning men orkar inte stöka
och pynta allt det jag vill. Dessa hyacinter sprider dofter tillsammans med mina nejlika-
-apelsiner som om julen redan var här. Oavsett hur mycket pynt jag hunnit få upp!
En plåtlåda och en konservburk fick bli krukor.
Jag beställde tre hyacinter och mossa. Jag vill ju ha julstämning men orkar inte stöka
och pynta allt det jag vill. Dessa hyacinter sprider dofter tillsammans med mina nejlika-
-apelsiner som om julen redan var här. Oavsett hur mycket pynt jag hunnit få upp!
En plåtlåda och en konservburk fick bli krukor.
Det är värt varenda spya
Jag kräks.
Därav de sporadiska uppdateringarna.
Jag kräks morgon, lunch, middag och kväll och mår illa däremellan.
There you have it!
Men det är värt det!
Därav de sporadiska uppdateringarna.
Jag kräks morgon, lunch, middag och kväll och mår illa däremellan.
There you have it!
Men det är värt det!
Förbannelse!
Förbannelse! Jag var så nöjd med mitt första matintag kl 16.00. Tomatsoppa med kikärtor och knäckesmörgås. Men istället för näringsintag slängde jag på luren i makens öra och skickade upp
allting. Nu är frågan. Vågar jag prova äta igen?? Jag är ganska trött och vet inte om jag orkar kräkas mer idag... Samtidigt måste jag ju äta för att orka...
allting. Nu är frågan. Vågar jag prova äta igen?? Jag är ganska trött och vet inte om jag orkar kräkas mer idag... Samtidigt måste jag ju äta för att orka...
Dagens näring - Torsdag
Hur spyr rävar??
Spyr som en räv....
När jag gör något så gör jag det iallafall ordentligt :)
Enda gången jag inte mår illa är när jag lyckas somna...
Dagens näring
Tråkig
I vår nordliga stad snöar det. Det vräker ned. Man känner sig som vore man en figur i någon julfilm. Jag är på jobbet tidigt för då slipper jag åka buss och kan åka med maken. Så här i kräkningstider är inte bussen att föredra. Dagens mål är att ta en promenad när vi kommer hem. Just nu känns det inte möjligt men vi får se vart det lider.
Fy fan vad tråkig jag är, känner jag!
Korta referat av min dag var inte det bloggande jag tänkt mig när jag började. Men nu får jag hålla tillgodo och hoppas att inspiration till verbala stordåd infinner sig när illamåendet lagt sig....
Kärlek och harmoni!
Mammakläder...
Vet ni vad som är skandalöst??!
I Skellefteå finns en enda butik som säljer kläder för gravida!
Kan ni gissa vilken?? Just det, HM. Där finns en liiiiiiten liten hörna
med kläder för gravida men annars får man förlita sig på postorder
eller handla online. TRIST!
Visst det är inte riktigt dags än men snart och man vill ju liksom skanna av utbudet. Och ska jag må så här så kommer jag att börja ha mammakläder tidigt för just nu får inget klämma eller skava på magen. Men jag tänker hålla koll på tradera, blocket och reor online samt vittja loppisarna i stan lite då och då. Då borde jag kunna hålla mig hel, ren och gravid. Och ni som läser, kanske känner ni någon mullig, vacker kvinna som vill sälja sina mammakläder?? Typ XL och stl: 46. Om ni gör det så be henne lämna en kommentar här på bloggen. Jag älskar tanken på att återanvända!
Nu ska jag återgå till kräkandet!
Over and out!
I Skellefteå finns en enda butik som säljer kläder för gravida!
Kan ni gissa vilken?? Just det, HM. Där finns en liiiiiiten liten hörna
med kläder för gravida men annars får man förlita sig på postorder
eller handla online. TRIST!
Visst det är inte riktigt dags än men snart och man vill ju liksom skanna av utbudet. Och ska jag må så här så kommer jag att börja ha mammakläder tidigt för just nu får inget klämma eller skava på magen. Men jag tänker hålla koll på tradera, blocket och reor online samt vittja loppisarna i stan lite då och då. Då borde jag kunna hålla mig hel, ren och gravid. Och ni som läser, kanske känner ni någon mullig, vacker kvinna som vill sälja sina mammakläder?? Typ XL och stl: 46. Om ni gör det så be henne lämna en kommentar här på bloggen. Jag älskar tanken på att återanvända!
Nu ska jag återgå till kräkandet!
Over and out!
Fontänen 3
... och lagom till att jag mår lite bättre så satte Rolf igång med att kräkas.
Gissa vad jag gjorde när jag blev tvungen att torka...
...just det, KRÄKTES!
Gissa vad jag gjorde när jag blev tvungen att torka...
...just det, KRÄKTES!
Fontänen 2
kräks vidare på jobbet....
Fontänen
Idag är första dagen som jag känner mig normal. Normal med min graviditet.
Lagom till att jag går in i vecka 7 (idag) så kräks jag som en fontän. Utan chans
att hinna till toan på nedervåningen, utan vidare förvarning (förutom ett djävla illamående
sedan igår) bara kaskad-kräks jag. Jag vet, kanske inte vad ni vill läsa till frukostgröten
men det ÄR vad jag vill skriva medan jag försöker klämma i mig frukostfilen.
För fast jag känner mig som en spyende spädgris på väg till nödslakt så känner jag
mig normal, glad och tryggt förvissad om att allt fortskrider enligt planerna.
Detta kommer att bli en spännande (läs:äcklig) dag. Snart åker jag till jobbet och
då gäller det att vara på topp!!....
Lagom till att jag går in i vecka 7 (idag) så kräks jag som en fontän. Utan chans
att hinna till toan på nedervåningen, utan vidare förvarning (förutom ett djävla illamående
sedan igår) bara kaskad-kräks jag. Jag vet, kanske inte vad ni vill läsa till frukostgröten
men det ÄR vad jag vill skriva medan jag försöker klämma i mig frukostfilen.
För fast jag känner mig som en spyende spädgris på väg till nödslakt så känner jag
mig normal, glad och tryggt förvissad om att allt fortskrider enligt planerna.
Detta kommer att bli en spännande (läs:äcklig) dag. Snart åker jag till jobbet och
då gäller det att vara på topp!!....
Tjyvtjockt
I helgen har vi inventerat på jobbet vilket gjorde att denna måndag har varit ledig.
Jag tänkte vara hurtig, präktig och duktig. Ni vet, baka, städa och motionera. Istället
finner jag mig själv må tjyvtjockt. Jag tog bussen ned på stan, spanade julklappar och strosade.
Blev akut lunch-hungrig och beställde en bagel med bacon och tomat. Jag tog en tugga och visste att det skulle bli den sista. Nu kan jag knappt skriva om den utan att rusa mot toan i vild panik.
Det enda jag lyckats få till stånd idag är eld. En sprakande värmande brasa brinner i köksspisen och jag försöker hålla tillbaka illamåendet med Ramlösa Blåbär. Kanske ska jag be maken bära ner gungstolen, jag hittade på loppis i vintras, och ställa den framför brasan. Så kan jag parkera rumpan i den och läsa en god bok...
Jag tänkte vara hurtig, präktig och duktig. Ni vet, baka, städa och motionera. Istället
finner jag mig själv må tjyvtjockt. Jag tog bussen ned på stan, spanade julklappar och strosade.
Blev akut lunch-hungrig och beställde en bagel med bacon och tomat. Jag tog en tugga och visste att det skulle bli den sista. Nu kan jag knappt skriva om den utan att rusa mot toan i vild panik.
Det enda jag lyckats få till stånd idag är eld. En sprakande värmande brasa brinner i köksspisen och jag försöker hålla tillbaka illamåendet med Ramlösa Blåbär. Kanske ska jag be maken bära ner gungstolen, jag hittade på loppis i vintras, och ställa den framför brasan. Så kan jag parkera rumpan i den och läsa en god bok...
Dumma jycke!
Byrackan har för andra gången nosat reda på mitt nya, rosa, försvaretshudsalva och
gjort mos av alltihop! Lock, hylsa och salva har han bitit ihop till en oigenkänlig klump.
Jycken är fan skyldig mig 40 spänn!!
Nu sitter han i fönstret, i trappen, och morrar på småfåglar, pensionärer och lastbilar.
Han morrar för han vet att om han skäller så får han inte sitta där. Då måste han komma ner
och ligga i sin korg och skämmas. Då väljer han att uppge ett litet hotfullt "Prrrrrr" istället
för ett skall.
gjort mos av alltihop! Lock, hylsa och salva har han bitit ihop till en oigenkänlig klump.
Jycken är fan skyldig mig 40 spänn!!
Nu sitter han i fönstret, i trappen, och morrar på småfåglar, pensionärer och lastbilar.
Han morrar för han vet att om han skäller så får han inte sitta där. Då måste han komma ner
och ligga i sin korg och skämmas. Då väljer han att uppge ett litet hotfullt "Prrrrrr" istället
för ett skall.
Orka kika på film...
Så känns det lite bättre. Hemma med en kebab i magen och ett glas Ramlösa Blåbär i näven.
Det sprakar en brasa och snart kommer maken ner från övervåningen för att slåss om vilken film vi ska se ikväll... om jag orkar kika på film... Jag är redan sjukt sömnig!
Det sprakar en brasa och snart kommer maken ner från övervåningen för att slåss om vilken film vi ska se ikväll... om jag orkar kika på film... Jag är redan sjukt sömnig!
Rädd, djävligt rädd eller bara lite orolig...
Idag oroar jag mig galen. Föreställer mig värsta scenariot och övertygar mig om att mitt lilla mirakel ska blöda bort. Tänker att jag inte överlever det (...men det gör jag ju, även om det inte känns så...) och gormar att jag vill bli slagen i skallen och ligga i koma de första 12 veckorna!
Jag säger till maken att jag inte kan mer, att jag inte orkar mer oro. Vilket givetvis oroar honom utav bara faan. Jag har blött ca en droppe om dagen sedan en vecka innan det positiva testet och ändå är jag säker på att jag fått missfall när jag ser dagens lilla droppe. Jag har haft "mensvärk"/ont i ländryggen sedan de satte in det lilla embryot men nu när jag känner kramperna så tror jag att jag dött innombords... eller åtminstone en del av mig.
Jag borde sväva på moln av rosaskimrande lycka men simmar i förtvivlans hav med näsan över vattenytan... ...men inte mer. Jag är i sjätte veckan och totalt djävla skräckslagen och förtvivlat trött. Trött på att vara rädd, djävligt rädd eller bara lite orolig.
Försummade tuttar
Jag har alltid försummat mina tuttar. I mitt huvud har jag fortfarande en
A-kupa vilket resulterar i att jag konsekvent köper för små BH:ar.
Nu när de ömmar utav bara sjuttsicken så har jag grävt fram mina Sloggi
BH:ar som varken har bågar eller formpressade kupor. Men dessa är nu alldelens
för veka för den ansenliga hylla som viktuppgången förärat mig med och jag
känner hur tuttarna draaaaas ut. Strävar mot marken redan innan den beryktade
bröstförstoringen ska inträffa. Innan de ska förvandlas till matmaskiner vars enda syfte
är att tysta en skrikande bebis. Alltså har jag beställt en "Seamless maternity bra" som
enligt utsago ska stödja och växa med brösten. Guld!
Idag kom den i brevlådan!
Min vän, min favorit och min tutt-bortskämmare!!
Kärlek vid första ögonkastet har nu en mening för mig!
A-kupa vilket resulterar i att jag konsekvent köper för små BH:ar.
Nu när de ömmar utav bara sjuttsicken så har jag grävt fram mina Sloggi
BH:ar som varken har bågar eller formpressade kupor. Men dessa är nu alldelens
för veka för den ansenliga hylla som viktuppgången förärat mig med och jag
känner hur tuttarna draaaaas ut. Strävar mot marken redan innan den beryktade
bröstförstoringen ska inträffa. Innan de ska förvandlas till matmaskiner vars enda syfte
är att tysta en skrikande bebis. Alltså har jag beställt en "Seamless maternity bra" som
enligt utsago ska stödja och växa med brösten. Guld!
Idag kom den i brevlådan!
Min vän, min favorit och min tutt-bortskämmare!!
Kärlek vid första ögonkastet har nu en mening för mig!
Turbo-mys
Fredag! Snön ligger djup på gården och solen har bestämt sig för att skina den korta stund som den får vara uppe. My sitter och försöker äta frukost. Rolf har fått för sig att det finns något gott i golvspringorna och krafsar irriterat på golvet. Mitt målade trägolv får gärna bli patinerat men inte av en krafsande vovve. Någon måtta får det väl ändå vara.
Helgen före 1:a Advent! I helgen ska det turbo-mysas!
Helgen före 1:a Advent! I helgen ska det turbo-mysas!
Köttbullens hämnd
Godagens! Som vanligt kaxar jag in i det sista. Gulliga Alexandra kom med ett
"nödkit" med kex och nyponsoppa för framtida illamående. Som vanligt kan inte
jag föreställa mig att jag skulle bli illamående... kändes helt omöjligt liksom.
Jag: "Jag kanske blir en sån där gravid människa som slipper må illa!?"
Alex: "Jaa, kanske..."
Så kom jag hem från jobbet, oförskämt välmående och kände ett enormt sug efter hemmagjorda köttbullar, spagetti och ketchup... Sagt och gjort jag stekte ett antal köttbullar och kokade spagetti.
Sedan vålds-mumsade jag, nöjd med min insatts....
...Nu sitter jag och hoppas att jag får behålla någon liten mumsig köttbulle...
Allt hotar nämligen att komma upp igen "with a vengeance"!
"nödkit" med kex och nyponsoppa för framtida illamående. Som vanligt kan inte
jag föreställa mig att jag skulle bli illamående... kändes helt omöjligt liksom.
Jag: "Jag kanske blir en sån där gravid människa som slipper må illa!?"
Alex: "Jaa, kanske..."
Så kom jag hem från jobbet, oförskämt välmående och kände ett enormt sug efter hemmagjorda köttbullar, spagetti och ketchup... Sagt och gjort jag stekte ett antal köttbullar och kokade spagetti.
Sedan vålds-mumsade jag, nöjd med min insatts....
...Nu sitter jag och hoppas att jag får behålla någon liten mumsig köttbulle...
Allt hotar nämligen att komma upp igen "with a vengeance"!
Dagens ljuvligaste citat:
" Jag diskar inte idag, sa
Muminmamman upprymd.
Vem vet, kanske jag aldrig
mera diskar?"
Ur citatsamlingen Världen enligt Muminmamman
Förbannad statistik
Jaha! Då har man kämpat och gråtit sig igenom IVF-behandlingar som lovat oss
42-47% chans att bli gravida. Så lyckas vi, Yipie, och så visar det sig att 25% får
missfall innan v.12!! Ibland förbannar jag min egen förmåga att googla och leta
fakta och statistik! Man kan alltid hitta statistik som stödjer deppiga tankar.
Nåväääl... jag tröstar mig med att brösten ömmar, magen protesterar och näsan
anar dofter jag aldrig drömt om. Att hälla upp hundmat är inte att rekomendera nu...
Har jag påpekat att jag är sömnig och kissnödig??
Är inte världens roligaste bloggare just nu, jag vet :)
Natti natti!
42-47% chans att bli gravida. Så lyckas vi, Yipie, och så visar det sig att 25% får
missfall innan v.12!! Ibland förbannar jag min egen förmåga att googla och leta
fakta och statistik! Man kan alltid hitta statistik som stödjer deppiga tankar.
Nåväääl... jag tröstar mig med att brösten ömmar, magen protesterar och näsan
anar dofter jag aldrig drömt om. Att hälla upp hundmat är inte att rekomendera nu...
Har jag påpekat att jag är sömnig och kissnödig??
Är inte världens roligaste bloggare just nu, jag vet :)
Natti natti!
Cherry on Top Award
Efter att jag somnat in vid (pinsamma) åttasnåret, så förärade Nina mig med denna ljuvliga, rosaskrimrande och alldelens delikata "Cherry on Top Award". Hjärtans glad blev jag och slickade i mig allt beröm nogrant. Vilken lycka att ha en sådan bloggvän va´!! Tack rara du! Anyhuuu...
Med awarden följer vissa förpliktelser som jag ämnar efterfölja:
*Man ska presentera tre favoritförfattare och rekomendera en bok av dem vardera.
Sådana förfrågningar är alltid lite trixiga. Hur ska man komma på sina favoriter, sådär, på stående fot?
Men jag har gjort mitt val och kommer... inte, att stå för det senare om någon retas eller fnissar åt mina val :)
1./ Marianne Fredriksson har skrivit massor med ljuva, spännande och tänkvärda böcker. Jag älskar allt hon skrivit men har fallit lite extra för "Den som vandrar om natten...". Man tänker alltid till lite extra när man läser hennes böcker. Hon vågar.
2./ Maria Ernestam har jag bara läst en bok av men blev glatt överraskad. "Caipirinha med döden" är aldrig förutsägbar, aldrig långtråkig och allt annat än konventionell. En kvinna öppnar sin dörr och står öga mot öga med döden. Han har gått fel i hennes hus och de hamnar i hennes kök med var sin perfekt blandad Caipirinha...
3./ Katarina Wennstam skriver om mäns våld mot kvinnor. I romanform men fullspäckade med fakta, tankar och upprörande sanningar. Hon skriver med hjärtat, på ett sätt som gör ont i mitt. Hennes bok "Dödergök" kallas spänningsroman men lämnar dig lite klokare.
Sedan ska man skicka detta award till fem stycken bloggare som man tycker förtjänar detta... också jättesvårt!
Men även här har jag gjort mitt bästa. Valt mina favvisar för tillfället utan att ta hänsyn till om de läser min blogg :), eller om de fått awarden förr osv, osv.
Nina Ruthström är en given favorit. Hon är helt enkelt djävla bäst. Smart, snyggt och skarpt är tre ord som beskriver hennes blogg OCH hon är rosas bästa ambassadör. Jag skattar mig lycklig som, av en slump, hittade till henne en sällsynt dålig dag och blev permanent uppmuntrad. (Det kan inte hjälpas att du redan fått denna, jag kan inte låta bli :)
Helenes blogg hittade jag till när hon kommenterade min nya kökstapet:) Hon har ett ärligt och fräscht synsätt på livet. I like!
Matilda, hon hamnar alltid bland mina favoriter med sina vackra bilder, skojjiga texter och aldrig sinande tålamod när det kommer till min okunskap kring bloggen och dess funktioner. Jag kikar in till henne ett antal gånger om dagen, gör det ni oxå!
Sofie inspirerar med bakning, positiv utstrålning och vackra bilder!! Hennes bakverk är extravaganta och vackra och får det att vattnas i munnen på alla som snubblar förbi hennes blogg! Prova!
Anna, kallar sig apan och slimmar, trimmar, skriver, tycker och dricker Latte. Hon har vackra klänningar, tapeter och kloka åsikter. Kika in och ni kommer inte ångra er!
Ni som vill, orkar och kan svara upp mot denna underbara award ska göra följande:
1. Tack den du mottagit priset ifrån
2. kopiera prismärket till din blogg
3. Berätta vilka tre favoritförfattare
du har och nämn en favvo-bok per
författare.
4. Skicka vidare till fem eminenta
bloggare som du tycker förtjänar den.
No pressure, bara kul!!
Matcha med raggsockor och halsduk....
Sömnig!!... och kissnödig, all the time. Annars mår jag fina fisken.
Idag har jag och vovven promenerat totalt en timme så nu tycker
vi att vi förtjänar en mysstund i köket. Jag har eldat, duschat och tagit
på mig pyjamasen. Maken gav mig en ny pyjamas eftersom jag gnällt
över att allt kliar. Han tvättade den innan jag fick den så att den skulle
vara "okliig". Fiffet med denna pyjamas är att man KAN komma undan
med att ha den utanför hemmets fyra väggar. Den består av ett par mjuka
haremsbrallisar och en lång, figursydd bomullsklänning/nattskjorta.
Till denna eminenta outfit har jag raggsockor och halsduk.
Idag har jag börjat jobba lite försiktigt. Halvtid så får vi se sen...
Det var kul att träffa arbetskamraterna igen. Lillebror (tillika lagerchefen)
sjöng en fanfar när jag kom in.
På det hela taget, en bra dag.
Idag har jag och vovven promenerat totalt en timme så nu tycker
vi att vi förtjänar en mysstund i köket. Jag har eldat, duschat och tagit
på mig pyjamasen. Maken gav mig en ny pyjamas eftersom jag gnällt
över att allt kliar. Han tvättade den innan jag fick den så att den skulle
vara "okliig". Fiffet med denna pyjamas är att man KAN komma undan
med att ha den utanför hemmets fyra väggar. Den består av ett par mjuka
haremsbrallisar och en lång, figursydd bomullsklänning/nattskjorta.
Till denna eminenta outfit har jag raggsockor och halsduk.
Idag har jag börjat jobba lite försiktigt. Halvtid så får vi se sen...
Det var kul att träffa arbetskamraterna igen. Lillebror (tillika lagerchefen)
sjöng en fanfar när jag kom in.
På det hela taget, en bra dag.
"Duktig"
Just nu ligger dock ångesten lågt. Har promenerat, simmat och ätit delikat middag.
Ikväll blir det lugnt.
Tonfisk, ägg, spenat, bönor, fetaost och blomkål
Ikväll blir det lugnt.
Tonfisk, ägg, spenat, bönor, fetaost och blomkål
Hela-djävla-sanningen
Jag har satt en ära i att inte använda bloggen för att lura mig själv... eller er.
Är jag lat så inbillar jag mig att ni tål sanningen. Att det kan vara skönt att någon
vågar säga sanningen om fjällvandring eller andra hurtigheter. Jag vill inte tuta i
er hurtiga lögner för att JAG ska få känna mig duktig. (I alla fall inte oftare än nödvändigt :)
I och med det förra inlägget var jag nära att använda er för att dämpa min egen ångest.
Sedan vi kom hem från Uppsala har jag ätit nyttigare och rört på mig mer.
Det är bra och jag tänker fortsätta med det. MEN i botten av den, till synes sunda, inriktiningen
finns ångest. Den handlar om min räddsla att bli kallad tjock.
Jag går runt och nojjar över att barmorskorna ska skälla på mig. Att de ska säga att jag är för
överviktig för att få barn. Att de ska få mig att känna skam istället för lycka.
Efter år av IVF-behandlingar, deppression och hopplöshet har jag lagt på mig. Det vet jag.
Min rädsla är att någon innom mödravården ska känna sig manad att konstatera det uppenbara.
Att jag var överviktig när jag blev gravid är ju inget jag kan göra något åt NU. Det enda jag kan
göra är ju att sköta mat och motion NU. De senaste 10 kilona kan jag liksom inte göra ogjorda.
Jag är sjukt peppad på att ta hand om min kropp, motionera och äta rätt.
Jag vill bara inte att de skäller på mig...
Så då använder jag bloggen för att skriva om mina rädslor, sätta ord på dem, gör mig sårbar...
...och vet ni va´? Det hjälper :)
Är jag lat så inbillar jag mig att ni tål sanningen. Att det kan vara skönt att någon
vågar säga sanningen om fjällvandring eller andra hurtigheter. Jag vill inte tuta i
er hurtiga lögner för att JAG ska få känna mig duktig. (I alla fall inte oftare än nödvändigt :)
I och med det förra inlägget var jag nära att använda er för att dämpa min egen ångest.
Sedan vi kom hem från Uppsala har jag ätit nyttigare och rört på mig mer.
Det är bra och jag tänker fortsätta med det. MEN i botten av den, till synes sunda, inriktiningen
finns ångest. Den handlar om min räddsla att bli kallad tjock.
Jag går runt och nojjar över att barmorskorna ska skälla på mig. Att de ska säga att jag är för
överviktig för att få barn. Att de ska få mig att känna skam istället för lycka.
Efter år av IVF-behandlingar, deppression och hopplöshet har jag lagt på mig. Det vet jag.
Min rädsla är att någon innom mödravården ska känna sig manad att konstatera det uppenbara.
Att jag var överviktig när jag blev gravid är ju inget jag kan göra något åt NU. Det enda jag kan
göra är ju att sköta mat och motion NU. De senaste 10 kilona kan jag liksom inte göra ogjorda.
Jag är sjukt peppad på att ta hand om min kropp, motionera och äta rätt.
Jag vill bara inte att de skäller på mig...
Så då använder jag bloggen för att skriva om mina rädslor, sätta ord på dem, gör mig sårbar...
...och vet ni va´? Det hjälper :)
No Poo - uppståndelsen
De senaste veckorna har jag varit en usel No Poo:are. Jag har liksom inte orkat med.
Känt mig ofräsch och velat ha en "quick-fix". Men den senaste veckan har jag fått sota.
Allt har kliat. Hud, hårbotten you name it. Jag har nyst och krumbuktat för att alla kläder
har känts stickiga. Dax för en upprustning! Och vad kan passa bättre än att börja renoveringen
en måndag?! De senaste veckorna har jag undvikit socker. (Förutom på farsdag då jag var tvungen
att smaka mina geniala pepparkatter!) Jag har helt undvikit alkohol och nikotin. Jag försöker dra ner på kaffet. (Men jag slutar ALDRIG!) Jag har ätit frukt och grönt så det stått härliga till och knaprat vitamintabletter. Nu ska min (alltid krånglande) hud få sig en vinterkur. Jag har tvättat håret med ägg, bikarbonat och lavendelolja, sköljt med äppelcidervinäger och skrubbat med socker, rapsolja och lavendelolja.
Vadan denna frenesi kan man ju undra? Jo, jag har försummat kroppen de senaste månaderna. Deppat och tagit ut sorgen på kroppen. Inget har spelat någon roll. Nu vill jag att vi blir sams.
Känt mig ofräsch och velat ha en "quick-fix". Men den senaste veckan har jag fått sota.
Allt har kliat. Hud, hårbotten you name it. Jag har nyst och krumbuktat för att alla kläder
har känts stickiga. Dax för en upprustning! Och vad kan passa bättre än att börja renoveringen
en måndag?! De senaste veckorna har jag undvikit socker. (Förutom på farsdag då jag var tvungen
att smaka mina geniala pepparkatter!) Jag har helt undvikit alkohol och nikotin. Jag försöker dra ner på kaffet. (Men jag slutar ALDRIG!) Jag har ätit frukt och grönt så det stått härliga till och knaprat vitamintabletter. Nu ska min (alltid krånglande) hud få sig en vinterkur. Jag har tvättat håret med ägg, bikarbonat och lavendelolja, sköljt med äppelcidervinäger och skrubbat med socker, rapsolja och lavendelolja.
Vadan denna frenesi kan man ju undra? Jo, jag har försummat kroppen de senaste månaderna. Deppat och tagit ut sorgen på kroppen. Inget har spelat någon roll. Nu vill jag att vi blir sams.
Pepparkatter
Ibland skrämmer jag inte bara min omgivning med min fiffighet utan även mig själv.
Nedan bild föreställer mina pepparkatter. Jag har gjort två vetedegar. En smaksatt med
pepparkakskryddor och en smaksatt med saffran. Sedan tog jag en sträng av varje och snodde ihop till en bulle. Yum!!
Nedan bild föreställer mina pepparkatter. Jag har gjort två vetedegar. En smaksatt med
pepparkakskryddor och en smaksatt med saffran. Sedan tog jag en sträng av varje och snodde ihop till en bulle. Yum!!
Nästa äventyr
För en vecka sedan pratade jag med mamma om Ivf-behandlingen och den svåra
tiden innan man vet om det fungerat. Jag har ju slutat hoppas för så länge sedan
att jag knappt mins hur det kändes att hoppas. Min mamma påpekade att man måste
påminna sig om att människor gör IVF-behandlingar för att det fungerar. Det är ingen
"skoj- trams-slams-vetenskap" utan något som över tid fungerar för väldigt många.
Folk utsätter sig för IVF-behandlingarnas smärtor för att det fungerar!
Man kan lätt glömma den sanningen och få för sig att just jag är undantaget. IVF
fungerar, av okänd anledning, inte på mig. Hon är klok min mamma. Ibland kan statistik
och siffror föra hopp med sig.
Så sitter jag då här. Glad, skräckslagen och HOPPFULL.
Med ett litet embryo i magen som klamrat sig fast mot alla odds.
En liten hjältinna/hjälte som borrat in sig i mig.
Känslan är tvådelad. En överväldigande känsla av utelämnad skräck tillsammans med känslan av att vara URSTARK, lugn och förtröstansfull. Vi måste få tro på det här. Vi kan inte tänka att det inte går vägen, på allt som kan gå fel. Vi måste våga planera, glädjas och tro på vår lycka.
Det finns ingen anledning att hålla på nyheten. Ni har ju följt mig genom tårar, blod och besvikelser. Jag har ju varit öppen med vår kamp så länge.
Vill ni följa med på ännu ett äventyr??
tiden innan man vet om det fungerat. Jag har ju slutat hoppas för så länge sedan
att jag knappt mins hur det kändes att hoppas. Min mamma påpekade att man måste
påminna sig om att människor gör IVF-behandlingar för att det fungerar. Det är ingen
"skoj- trams-slams-vetenskap" utan något som över tid fungerar för väldigt många.
Folk utsätter sig för IVF-behandlingarnas smärtor för att det fungerar!
Man kan lätt glömma den sanningen och få för sig att just jag är undantaget. IVF
fungerar, av okänd anledning, inte på mig. Hon är klok min mamma. Ibland kan statistik
och siffror föra hopp med sig.
Så sitter jag då här. Glad, skräckslagen och HOPPFULL.
Med ett litet embryo i magen som klamrat sig fast mot alla odds.
En liten hjältinna/hjälte som borrat in sig i mig.
Känslan är tvådelad. En överväldigande känsla av utelämnad skräck tillsammans med känslan av att vara URSTARK, lugn och förtröstansfull. Vi måste få tro på det här. Vi kan inte tänka att det inte går vägen, på allt som kan gå fel. Vi måste våga planera, glädjas och tro på vår lycka.
Det finns ingen anledning att hålla på nyheten. Ni har ju följt mig genom tårar, blod och besvikelser. Jag har ju varit öppen med vår kamp så länge.
Vill ni följa med på ännu ett äventyr??
Kladdkaka de Lux- Glutenfri
Till svärfar på farsdag. Ikväll hyllar vi makens far i förtid med en kladdkaka de Lux!
50g smör
0,5 dl matolja
2,5 dl glutenfritt mjöl
0,5 dl "No Gluten" (ersätter gluten)
4 msk kakao
1 nypa salt
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2 ägg
2 dl strösocker
1 dl farinsocker
Blå valmofrön
1 kaka salmiakki-choklad från fazer
50g mörk choklad
Sätt ugnen på 150 C. Smörj en form med löstagbar kant (ca 24cm i diameter) och "bröa" den med valmofrön. Smält smöret och blanda i oljan. Vispa ägg, socker och farinsocker pösigt och blanda med smörblandningen. Blanda mjöl, "No Gluten", kakao, bakpulver, vaniljsocker och salt och blanda den torra blandningen med smör-och äggsmeten. Häll upp i formen. Tryck ned grovt brutna bitar av chokladen i smeten och grädda i mitten av ugnen i ca 30-40min. Kolla med en sticka, den ska vara lite kladdig.
50g smör
0,5 dl matolja
2,5 dl glutenfritt mjöl
0,5 dl "No Gluten" (ersätter gluten)
4 msk kakao
1 nypa salt
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2 ägg
2 dl strösocker
1 dl farinsocker
Blå valmofrön
1 kaka salmiakki-choklad från fazer
50g mörk choklad
Sätt ugnen på 150 C. Smörj en form med löstagbar kant (ca 24cm i diameter) och "bröa" den med valmofrön. Smält smöret och blanda i oljan. Vispa ägg, socker och farinsocker pösigt och blanda med smörblandningen. Blanda mjöl, "No Gluten", kakao, bakpulver, vaniljsocker och salt och blanda den torra blandningen med smör-och äggsmeten. Häll upp i formen. Tryck ned grovt brutna bitar av chokladen i smeten och grädda i mitten av ugnen i ca 30-40min. Kolla med en sticka, den ska vara lite kladdig.
Sjuttio JulBiskvier
I veckan har jag bakat på beställning. Julbiskvierna är mitt eget recept där jag gör bottnarna med mandelsmassa, äggvitor och pepparkaskryddor. På hälften av biskvierna bestod fyllningen av en smörkräm smaksatt med saffran och vanilj. Den andra hälften fick en skogsbärssmörkräm. Slutligen doppades de i mörk, mörk choklad och fick tom ett litet "pynt" på toppen.
Skogsbärs biskvier
Saffrans biskvier
Skogsbärs biskvier
Saffrans biskvier
Årets första julklapp...
...är inslagen och ska på julafton delas ut till en lillebror!!
Messmörsknäck
...och vad gör lillamy en sån här morgon när snöstormen viner kring knutarna??
Joo, hon kokar knäck. Förmodligen norra Europas godaste knäck. Jag kokar den
nämligen på messmör. Jag gillar inte messmör sådär till vardags. När jag var liten
kunde min mamma säga att hon var sugen på något "dåligt" varpå hon köpte messmör.
Hon tycker det är dåligt men begärligt på samma gång. Nu har messmör fått en upphöjd ställning
i mitt kylskåp. När det visar sig att knäcken blir seg, söt, salt och får en ljuvlig rund kolasmak
av just messmör.
Knäck är en konst att koka, men inte så knepigt om man har rätt förutsättningar. Det viktigaste är att ha en vid, tjockbottnad panna att koka i. Min mormor påstår att hon kan koka knäck, från uppmätta ingredienser till pappersformar på 9 minuter.Hennes knäck blir dock alltid plombernas värsta mardröm och tandläkarnas våta dröm. Stenhård.
Gör man kulprovet ofta eller har en temometer så undviker man oxå det problemet. Smeten ska ta ihop sig i det kalla vattnet men inte hårdna. Messmörsknäcken blir klar enligt samma recept eller när din termometer visar 125 C. Det enda kniviga med messmörsknäck är att inte bränna den. Den är lurig.
"Den bränner inte, den bränner inte.... den BRÄNNER!" När man minst anar det. Så rör hela tiden.
Du behöver:
0,5 dl hackad mandel
1,5 msk smör
1 dl grädde
1,5 dl ljus sirap
1dl strösocker
1dl fjällbrynt messmör
Blanda allt utom mandeln i en tjockbottnad gryta och koka till 125 C eller gör kulprovet till önskad konsistens. Rör hela tiden. Blanda i mandeln och häll upp i knäckformar.
Tadaaaa!
Joo, hon kokar knäck. Förmodligen norra Europas godaste knäck. Jag kokar den
nämligen på messmör. Jag gillar inte messmör sådär till vardags. När jag var liten
kunde min mamma säga att hon var sugen på något "dåligt" varpå hon köpte messmör.
Hon tycker det är dåligt men begärligt på samma gång. Nu har messmör fått en upphöjd ställning
i mitt kylskåp. När det visar sig att knäcken blir seg, söt, salt och får en ljuvlig rund kolasmak
av just messmör.
Knäck är en konst att koka, men inte så knepigt om man har rätt förutsättningar. Det viktigaste är att ha en vid, tjockbottnad panna att koka i. Min mormor påstår att hon kan koka knäck, från uppmätta ingredienser till pappersformar på 9 minuter.Hennes knäck blir dock alltid plombernas värsta mardröm och tandläkarnas våta dröm. Stenhård.
Gör man kulprovet ofta eller har en temometer så undviker man oxå det problemet. Smeten ska ta ihop sig i det kalla vattnet men inte hårdna. Messmörsknäcken blir klar enligt samma recept eller när din termometer visar 125 C. Det enda kniviga med messmörsknäck är att inte bränna den. Den är lurig.
"Den bränner inte, den bränner inte.... den BRÄNNER!" När man minst anar det. Så rör hela tiden.
Du behöver:
0,5 dl hackad mandel
1,5 msk smör
1 dl grädde
1,5 dl ljus sirap
1dl strösocker
1dl fjällbrynt messmör
Blanda allt utom mandeln i en tjockbottnad gryta och koka till 125 C eller gör kulprovet till önskad konsistens. Rör hela tiden. Blanda i mandeln och häll upp i knäckformar.
Tadaaaa!
Småbröder
Dagen har varit bra, så bra som en dag i dessa tider kan vara.
Lillebror köpte hamburgare och kom förbi vid lunch. Som tack fick
han med sig nutella-bullar, lussekatter och cookieBrownies. Lika
goda som hamburgarna var lika kul var det att få skicka fika med en
lillebror. Den andra lillbrodern var i tidningen idag. Ett personportträtt
av en entreprenör. Jag har inte läst artickeln själv (för vi har inte tidningen)
men jag har hört mycket gott om den. Vill ni kika vad han sysslar med
så kan ni göra det här. Bechstick heter företaget och han sysslar med textiltryck,
dekaler, väggdekorationer, kakeldekor osv. Du kan alltså slänga iväg ett mail
till honom och med en idé så kan han trycka en personlig tröja eller din
alldelens egna väggdekor! Var du än är i landet.
Lillebror köpte hamburgare och kom förbi vid lunch. Som tack fick
han med sig nutella-bullar, lussekatter och cookieBrownies. Lika
goda som hamburgarna var lika kul var det att få skicka fika med en
lillebror. Den andra lillbrodern var i tidningen idag. Ett personportträtt
av en entreprenör. Jag har inte läst artickeln själv (för vi har inte tidningen)
men jag har hört mycket gott om den. Vill ni kika vad han sysslar med
så kan ni göra det här. Bechstick heter företaget och han sysslar med textiltryck,
dekaler, väggdekorationer, kakeldekor osv. Du kan alltså slänga iväg ett mail
till honom och med en idé så kan han trycka en personlig tröja eller din
alldelens egna väggdekor! Var du än är i landet.
Ny köksdetalj
Hittade den perfekta köksklockan på en inredningsbutik i Uppsala.
Sjuk virkning
Så sitter jag här igen. Vid köksbordet med kaffekoppen i näven och raggsockor på fötterna.
Jag har inga nyheter att presentera och inga nya tankar. Bara malande upprepningar på gårdagens tankar. Så vad gör jag?
Jag myser med vovven, dricker kaffe, bakar kakor och virkar mormorsrutor.
Joo, ni hörde rätt mormorsrutor! Det har blivit en sjuka... att virka... :)
Jag har inga nyheter att presentera och inga nya tankar. Bara malande upprepningar på gårdagens tankar. Så vad gör jag?
Jag myser med vovven, dricker kaffe, bakar kakor och virkar mormorsrutor.
Joo, ni hörde rätt mormorsrutor! Det har blivit en sjuka... att virka... :)
Attack
Hunden gillar inte våra grannar. Eller så älskar han dem men har svårt att skicka rätt signaler.
I morse smet han från maken under sin morgon-runda. Han såg så glad ut, när han blev återfunnen på väg FRÅN grannens gård, att maken anade ugglor i mossen. Eller en hund begraven (pun intended)!
Maken gick åt det håll som vovven kom springande från och mycket riktigt. Den lilla jycken hade lagt en elefant-bajs framför deras ytterdörr... uppe på deras bro!! Tur att det var helg och tidigt på morgonen för maken han sanera innan grannarna vaknat.
Men vilken attack liksom.
I morse smet han från maken under sin morgon-runda. Han såg så glad ut, när han blev återfunnen på väg FRÅN grannens gård, att maken anade ugglor i mossen. Eller en hund begraven (pun intended)!
Maken gick åt det håll som vovven kom springande från och mycket riktigt. Den lilla jycken hade lagt en elefant-bajs framför deras ytterdörr... uppe på deras bro!! Tur att det var helg och tidigt på morgonen för maken han sanera innan grannarna vaknat.
Men vilken attack liksom.
Sniglar!
För er information så "sniiiiiglar" sig tiden fram! Varje dag utan blod är en seger men de går ju så sakta. Och varje gång man går på toan så bönfaller man gud, köpslår om sin själ för att slippa se blod. För jag är alltid lika övertygad om att jag blöder. Man skulle kunna tro att alla tidigare behandlingar ger en lugn och rutin. Snarare så är misslyckande det enda jag VET hur det är. Jag vet inte om min kropp signalerar positivt, negativt eller inbillat. Jag vill bara att tiden ska gå. Låt det bli söndag och måndag lika snabbt som det brukar! Maken påstår att jag drömmer mardrömmar varje natt.
Tack för att ni finns, läser och bryr er!
Tack för att ni finns, läser och bryr er!
Jag ska nog överleva
Jo, jag lever.
Jag har min rutin som håller mig bland de levande. Jag stiger upp, försöker få vovven att vakna. Jag väljer en mjuk, skön outfit, oftast en tunika och ett par leggings eller en klänning. Jag tar med kläderna till badrummet och tar en varm dusch. Jag tar medecin (hormoner, vitaminer osv...) och klär mig. Jag sätter på 6 koppar kaffe och plockar ur diskmaskinen medan Moccamastern gurglar fram en anledning att leva. Jag lyfter upp Roffe och låter honom nosa på mitt ansikte. Han nosar så försiktigt och ibland får jag mig en torr, snabb slick på ena ögat. Jag slår igång datorn, häller upp vaniljyoghurt och kaffe med mycket mjölk. Så sitter jag här och låtsas att detta är en helt vanlig Fredag. En glad och avslappnad "dag-före-röd-dag". Utan min rutin vore jag redan galen. Reducerad till en gråtande, darrande idiot. Med rutinen finner jag stadga. Jag håller ihop. Jag tänker att om allt rämnar så har jag min rutin, mitt kaffe, mina klänningar och min försiktigt nosande hund, att hålla fast vid.
Jag ska nog överleva.
Jag har ju gift mig med mitt livs stora kärlek. Vi har köpt vårt drömhus.
Jag ska nog överleva.
Jag har min rutin som håller mig bland de levande. Jag stiger upp, försöker få vovven att vakna. Jag väljer en mjuk, skön outfit, oftast en tunika och ett par leggings eller en klänning. Jag tar med kläderna till badrummet och tar en varm dusch. Jag tar medecin (hormoner, vitaminer osv...) och klär mig. Jag sätter på 6 koppar kaffe och plockar ur diskmaskinen medan Moccamastern gurglar fram en anledning att leva. Jag lyfter upp Roffe och låter honom nosa på mitt ansikte. Han nosar så försiktigt och ibland får jag mig en torr, snabb slick på ena ögat. Jag slår igång datorn, häller upp vaniljyoghurt och kaffe med mycket mjölk. Så sitter jag här och låtsas att detta är en helt vanlig Fredag. En glad och avslappnad "dag-före-röd-dag". Utan min rutin vore jag redan galen. Reducerad till en gråtande, darrande idiot. Med rutinen finner jag stadga. Jag håller ihop. Jag tänker att om allt rämnar så har jag min rutin, mitt kaffe, mina klänningar och min försiktigt nosande hund, att hålla fast vid.
Jag ska nog överleva.
Jag har ju gift mig med mitt livs stora kärlek. Vi har köpt vårt drömhus.
Jag ska nog överleva.
Världens godaste julgodis!
Som en symfoni i munnen blev dessa julgodisar som saknar motstycke!
Mörk chokladfudge + ljus bananfudge = Himmelriket
Jag ska lura lite på receptet innan jag lägger ut det. Som vanligt gick det snabbt och på känn... Men dessa både ser, smakar och har konsistens som riktigt proffsgodis. Hav förtröstan!
Mörk chokladfudge + ljus bananfudge = Himmelriket
Jag ska lura lite på receptet innan jag lägger ut det. Som vanligt gick det snabbt och på känn... Men dessa både ser, smakar och har konsistens som riktigt proffsgodis. Hav förtröstan!
Choklad-och bananFudge!
Gårdagen var vidrig och ångestfylld till den punkt att jag började tro att jag skulle tappa förståndet.
Jag trodde att om jag somnar ikväll så kommer jag att vakna spritt språngande galen! Lyckligtvis vaknade jag bara i morse fast besluten att skringra tankarna men helt utan vansinnes-tendenser! (Nåja, inte mer än vanligt.) Idag har jag:
* Eldat i järnspisen otaliga gånger
* Gjort förra årets julgodissucce
"BananaFudge"
* Gjort en mäktig mörk chokladfudge
som jag bredde ovanpå bananafudgen!
Geniaaaaaalt!
* Sytt en köksgardin med spetskant.
(Förbannade symaskins-helvete!)
* Badat, kammat och blåst vovven torr
* Hämtat posten
* Burit in ved
Tro mig, denna lista är inget försök att vara sådär över-präktigt skitnödig utan ett sätt att hålla sig sysselsatt. Ett sätt att tillfälligt driva ut demonerna.
Jag trodde att om jag somnar ikväll så kommer jag att vakna spritt språngande galen! Lyckligtvis vaknade jag bara i morse fast besluten att skringra tankarna men helt utan vansinnes-tendenser! (Nåja, inte mer än vanligt.) Idag har jag:
* Eldat i järnspisen otaliga gånger
* Gjort förra årets julgodissucce
"BananaFudge"
* Gjort en mäktig mörk chokladfudge
som jag bredde ovanpå bananafudgen!
Geniaaaaaalt!
* Sytt en köksgardin med spetskant.
(Förbannade symaskins-helvete!)
* Badat, kammat och blåst vovven torr
* Hämtat posten
* Burit in ved
Tro mig, denna lista är inget försök att vara sådär över-präktigt skitnödig utan ett sätt att hålla sig sysselsatt. Ett sätt att tillfälligt driva ut demonerna.
Ska inte hundar vara morgonpigga??
Klockan är åtta och jag sitter nyduschad framför laptoppen. Sova i graven, liksom.
När maken klev upp kring sex-snåret i morse gick han ut med Roffe och gav honom frukost.
Innan han åker lämnar han vovven i sin korg i sovrummet. Man skulle kunna tro att det
skulle vara svårt att få honom att somna om. Men icke. Han rullar ihop sig å somnar som på
en given signal. Så klev jag upp en stund senare och den sömniga vovven vägrade vakna.
Så jag lämnade honom uppe och gick ner för att duscha. När jag schamponerar som bäst
hör jag en djup suck och kikar ut. Då har Roffe parkerat på min fortfarande varma pyjamas
och somnat om på badrumsgolvet. Kan han vara trasig? Ska inte hundar vara morgonpigga?
När maken klev upp kring sex-snåret i morse gick han ut med Roffe och gav honom frukost.
Innan han åker lämnar han vovven i sin korg i sovrummet. Man skulle kunna tro att det
skulle vara svårt att få honom att somna om. Men icke. Han rullar ihop sig å somnar som på
en given signal. Så klev jag upp en stund senare och den sömniga vovven vägrade vakna.
Så jag lämnade honom uppe och gick ner för att duscha. När jag schamponerar som bäst
hör jag en djup suck och kikar ut. Då har Roffe parkerat på min fortfarande varma pyjamas
och somnat om på badrumsgolvet. Kan han vara trasig? Ska inte hundar vara morgonpigga?
Pepparkakor i pionburken
Fryst pepparkaksdeg
Istället för att slava hela dagen i köket, och svära fram pepparkakor tills de hoppar ut ur öronen, fryser jag in hälften av pepparkaksdegen för att kunna baka närmare julen också. Degen är lite extra lyxig och innehåller förrutom de obligatoriska kryddorna, och det äkta smöret, även vispad grädde. Riktiga lyxpeppisar!
Julpepp #2
Kan det finnas någon bättre uppladdning, så här månaden, innan advent?!
Fylla köket med dofter och frysen med advent-proviant!
Ni som tycker det är för tidigt: Vik hädan och återkom närmare jul eller stanna kvar men håll tand för tunga! Jag tollererar inget Grinchande!!
För er information kan jag meddela att lussekatterna ÄR så goda som de ser ut. Jag har ett kanonrecept och massor med tjuvknep för att de ska bli luftiga, pösiga, lite degiga i mitten och alldelens solgula!
Fylla köket med dofter och frysen med advent-proviant!
Ni som tycker det är för tidigt: Vik hädan och återkom närmare jul eller stanna kvar men håll tand för tunga! Jag tollererar inget Grinchande!!
För er information kan jag meddela att lussekatterna ÄR så goda som de ser ut. Jag har ett kanonrecept och massor med tjuvknep för att de ska bli luftiga, pösiga, lite degiga i mitten och alldelens solgula!
Ha överseende
Om ni försöker ringa mig och jag inte svarar... Ha överseende.
Smsa gärna men ha överseende med att svaret kan falla mig ur
minnet. Jag håller precis ihop mig själv just nu. Jag önskar att någon
kunde slå mig i huvudet eller droga mig så jag slipper de närmaste
dagarnas gnagande, vansinniga ångest. I morse tog det mig en timme
att skrapa ihop mod och kraft att stiga ur sängen. Under de få timmar
jag sov drömde jag om blod och tårar. När jag vaknade kändes det som
att om jag ställde mig upp, gick från horisontal till lodrät, så skulle allt
rinna ur mig. Blöda bort. Jag vill hålla tankar och händer sysselsatta men
orkar inte så långa stunder. Igår åstadkom jag en pepparkaksdeg som
ligger i kylen, idag blir det lussekatter. Från ett berömt mamma-recept.
Jag fastnar med blicken, glömmer, dåsar och är i rörelse. Det här är inte jag.
Jag köpslår inte med högre makter... vanligtvis.
Smsa gärna men ha överseende med att svaret kan falla mig ur
minnet. Jag håller precis ihop mig själv just nu. Jag önskar att någon
kunde slå mig i huvudet eller droga mig så jag slipper de närmaste
dagarnas gnagande, vansinniga ångest. I morse tog det mig en timme
att skrapa ihop mod och kraft att stiga ur sängen. Under de få timmar
jag sov drömde jag om blod och tårar. När jag vaknade kändes det som
att om jag ställde mig upp, gick från horisontal till lodrät, så skulle allt
rinna ur mig. Blöda bort. Jag vill hålla tankar och händer sysselsatta men
orkar inte så långa stunder. Igår åstadkom jag en pepparkaksdeg som
ligger i kylen, idag blir det lussekatter. Från ett berömt mamma-recept.
Jag fastnar med blicken, glömmer, dåsar och är i rörelse. Det här är inte jag.
Jag köpslår inte med högre makter... vanligtvis.
Trasig näsa
Nu har jag nysit typ åtta gånger sedan jag klev upp. Åtta nysar på tjugo minuter!!
Känns som att jag nyst ut alla mina hjärnceller... Jag tror min näsa har gått sönder!
Känns som att jag nyst ut alla mina hjärnceller... Jag tror min näsa har gått sönder!
What NOT to say...
Det slår mig ibland att det måste vara sjukt svårt att sätta sig in i hur det är att vara ofrivilligt barnlös och kampen om en egen familj. Om man, liksom, är en fertil människa i sina bästa dagar...
Ofta tror jag att normal begåvade, empatiska människor, kommer långt med lite sunt förnuft. Men det finns några fällor som man som anhörig ska passa sig (djävligt) noga för att trampa i. I de flesta fall räcker det med att ni lyssnar, kramar och delar med er av hopp. Vad ni ska undvika är TIPS...
Så länge du inte har disputerat i fertilitetsfrågor och/eller psykologi så vill vi (läs: jag) inte ha tips på ställningar, droger, bantning eller andra hokuspokus-tips såsom:
"Hoppa baklänges över en enbuske medan du fiser nationalsången och tuggar harlortar, innan du går till sängs"
Jag är även, tämligen, säker på att jag kan undvara klyschor av typen:
* Var glad så länge du slipper, barn kan vara fördjävliga....
(Tacka faan för det men vad är poängen??)
* Det finns andra glädjeämnen, och uppgifter i livet, än barn...
(Jajjamen!! Och...?)
* Det är när ni ger upp som ni kommer att lyckas. Min kusins,
väninnas rörmockare hade svårt att få barn och så fort de gav
upp blev hon gravid med sexlingar...
Den senaste komentaren kräver ett längre svar eftersom den är den vanligaste. Det hade, till att börja med, varit lättare att ta till sig ovan kommentar om detta faktiskt hänt någon i första ledet. Inte nån djävla pysslings, tandläkares, syrra. Vad värre är, kommentarer som denna lägger tillbaka ansvar och skuld på den infertila.
"Om vi bara gett upp lite tidigare", "Om jag bara varit bättre på att ge upp"
Jaa, ni fattar. Det är en omöjlig situation och uttalanden som detta kan vara spiken i kistan. Fatta om du säger det till någon som HAR ett fysiskt fel. Ett fel som går att rätta till!! Åsså har du gått å sagt:
"Ge bara upp så ska du se att det ordnar sig..."
Djävla dumheter att gå å tro att man vet bättre än läkarna!? Djävla dumheter att gå och tro att man vet bättre än de som ÄR i situationen!!? Bara för att jag är barnlös har jag inte förlorat förmågan att googla och tillgodogöra mig information. Ge upp kan man, mig veterligen, bara göra när man provat alla vägar och uttömt alla möjligheter.
Med empati kan ni aldrig gå fel. Svårare än så är det inte.
Hoppas att ni vågat skratta åt ovan nämnda exempel. Jag skrev det med ett överseende leende på läpparna.
När man inte vet om man ska gråta eller skratta så är skratt ett säkert kort (utom när gamla damer trampar på en isfläck och halkar, då är inte skratt att rekomendera). Sov gott på er!
Ofta tror jag att normal begåvade, empatiska människor, kommer långt med lite sunt förnuft. Men det finns några fällor som man som anhörig ska passa sig (djävligt) noga för att trampa i. I de flesta fall räcker det med att ni lyssnar, kramar och delar med er av hopp. Vad ni ska undvika är TIPS...
Så länge du inte har disputerat i fertilitetsfrågor och/eller psykologi så vill vi (läs: jag) inte ha tips på ställningar, droger, bantning eller andra hokuspokus-tips såsom:
"Hoppa baklänges över en enbuske medan du fiser nationalsången och tuggar harlortar, innan du går till sängs"
Jag är även, tämligen, säker på att jag kan undvara klyschor av typen:
* Var glad så länge du slipper, barn kan vara fördjävliga....
(Tacka faan för det men vad är poängen??)
* Det finns andra glädjeämnen, och uppgifter i livet, än barn...
(Jajjamen!! Och...?)
* Det är när ni ger upp som ni kommer att lyckas. Min kusins,
väninnas rörmockare hade svårt att få barn och så fort de gav
upp blev hon gravid med sexlingar...
Den senaste komentaren kräver ett längre svar eftersom den är den vanligaste. Det hade, till att börja med, varit lättare att ta till sig ovan kommentar om detta faktiskt hänt någon i första ledet. Inte nån djävla pysslings, tandläkares, syrra. Vad värre är, kommentarer som denna lägger tillbaka ansvar och skuld på den infertila.
"Om vi bara gett upp lite tidigare", "Om jag bara varit bättre på att ge upp"
Jaa, ni fattar. Det är en omöjlig situation och uttalanden som detta kan vara spiken i kistan. Fatta om du säger det till någon som HAR ett fysiskt fel. Ett fel som går att rätta till!! Åsså har du gått å sagt:
"Ge bara upp så ska du se att det ordnar sig..."
Djävla dumheter att gå å tro att man vet bättre än läkarna!? Djävla dumheter att gå och tro att man vet bättre än de som ÄR i situationen!!? Bara för att jag är barnlös har jag inte förlorat förmågan att googla och tillgodogöra mig information. Ge upp kan man, mig veterligen, bara göra när man provat alla vägar och uttömt alla möjligheter.
Med empati kan ni aldrig gå fel. Svårare än så är det inte.
Hoppas att ni vågat skratta åt ovan nämnda exempel. Jag skrev det med ett överseende leende på läpparna.
När man inte vet om man ska gråta eller skratta så är skratt ett säkert kort (utom när gamla damer trampar på en isfläck och halkar, då är inte skratt att rekomendera). Sov gott på er!