Uppsala is treating me good

Denna stad som jag bott i två gånger i mitt unga liv visar upp sig från sin bästa sida. Shoppingen är utsökt, vädret är lagom och stan är förbaskat vacker!!

Läkarna har höjt dosen på mina sprutor och äggplocken är schemalagd till på Tisdag. Då ska jag drogas och plockas... Samma dag åker Samuel hem och moster får se efter mig tills ägget ska planteras in.

jag kommer inte åt dator/internet särskillt ofta men jag ska försöka uppdatera.

Just nu är jag uppblåst som en ballong, illamående, sönderstucken av alla sprutor och åker
hormon-berg-och-dalbana. Dagen lovar dock gott. Vi ska nämligen grilla oxfilé och jag ska sätta igång med efterrätten. Jag bara ääääälskar TIRAMISU!!!

Ta hand om er vänner och familj så ses vi snart!!

Kärlek och harmoni!!



ApRöv!!!

Har liksom gått och klappat mig själv på axeln och tyckt att
behandlingen hitintills gått bra. Jag tar sprutorna duktigt och
hormonerna tar inte överhanden... riktigt... (Att storböla för att
jag råkade välta en burk m peeling på makens fot är väl kanske
inte helt balanserat.) Men tydligt är att bara den minsta gnutta
välmående måste straffas av ödet!! Vid precis den här dagen förra
året hamnade jag på sjukhus med en biblisk huvudvärk pga
hormonerna. Denna gång var det min egen uppspelthet och
en BMW som gav mig skallebang...

Jag blev jätteglad över att mamma köpt ett par skor åt mig som
uppmuntran! Glatt skuttade jag iväg till deras bil för att ta fram
dem och prova. I samma veva som jag rundade bilen och kikade
in i bakluckan så fanns bonuspappan där, i full färd med att stänga
bagageluckan! Backluck vs huvud slutade med en tripp till akuten
för att limma och sy ihop. Luften gick liksom ur mig. Jag var så
glad och nu är jag bara trött igen. Jag försökte övertala maken om
att ljuga ihop en historia som inte fick mig att framstå som en flamsig,
hoppsig stolle. Något i stil med:

"Jag såg en elaking slå en kattunge och gick emellan.
Elakingen fick då in ett slag med sin pinne innan jag
övermannade honom och tog hand om kissen"


Maken tvivlade på att folk skulle tro den historien...
Jag tycker den är briljant!! Kanske kan Aftonbladet göra ett mittuppslag
om min heroiska insatts!!

Den tanken livar upp en aning

Imorgon bär det av till Uppsala med en kal fläck på hjässan och blodigt hår!!

Kärlek och harmoni!!


Huvudet på spiken... (uppdaterad)

sätter Jenny Thomasson i sin krönika.
Kika in på länken ovan och njut!!
Det jag försökt säga i ett stort antal
inlägg, kokar hon ned till en sylvass
krönika!! I Like It!!

Jag gillade särskilt några poänger hon gör.
Lugnt och pedagogiskt frågar hon män i allmänhet och en man i synnerhet varför man kallar feminister för humorlösa. Ur en kvinnas synpunkt finns det inte mycket, i jämställdhetsdebatten, att skratta åt. Låga löner, sexuella trackasserier och våld är liksom inte humor för mig. Tänk om samma typ av humor skulle appliceras på andra förfördelade grupper.
Kan ni tänka er någon (psykiskt frisk person) som skulle tycka att afrikaner är humorlösa när de inte tål rasistiska skämt? Bara tanken att applicera den logiken på andra situationer är skrattretande.
Men vi feminister är humorlösa tråkpåsar som näbbar jämt...

I krönikan påpekas oxå att vissa tycker att vi feminister kämpar för jämställdhet på fel sätt.
...och följdfrågan blir naturligtvis, hur ska vi göra då? Vi kanske inte är taktiskt fulländade men ge oss alternativ då. Kom med förslag till åtgärder. Om man ska klaga på metoder så är det klart att man måste komma med ett konkret alternativ. Hur ska vi annars lära av varandra?

Och sist men inte minst älskar jag hennes replik angående "varför vi klumpar ihop bra män med förövarna"... Hon menar (och allt detta är min tolkning, inga sanningar) att det är djävligt svårt att se skillnad på en "good guy" och en våldtäktsman när man går hem från krogen på kvällen. Det är en överlevnadsinstinkt att generalisera. För vem av oss vet vad grannen, killkompisen eller han vi möter på väg hem, är kapabla till. Jag menar oxå att det är svårt att veta vem som är förövare eftersom "the good guys" inte engagerar sig, höjer rösten eller öppet fördömer dårarna.
Om ordspråket "den som tiger håller med" stämmer så är de flesta män förövare.

Nu ställer jag saken på sin spets men ni förstår min poäng. Vi kvinnor vore ju dumma om vi gav varje man vi mötte en chans att bevisa motsatsen. Statistiken är nämligen väldigt tydlig när det kommer till våld och sexbrott. Chansen är (nästan) lika med noll att jag ska bli våldtagen av en kvinna...

Kontentan blir alltså:
- Feminister må vara humorlösa, men vi har mkt lite att skratta åt.
(Jag skrattar ofta men inte åt vad som helst)
-Om ni inte tycker att unisexkläder för barn är en bra ide för jämställdheten
så kom med ett förslag då!! Engagera er i debatten!
-Om ni inte vill klumpas ihop med förövare är det dags att börja agera,
och jag lovar er att jag inte ska generalisera mera :)





Skitdagen är över

och det tackar jag gudarna för!
Vi har varit två man kort på jobbet, haft försäljningsrekord samtidigt som jag försökt knyta ihop det viktigaste inför min frånvaro på 3 veckor som börjar på måndag.
Förutom två dagar i ett hett helvete (ingen AC på jobbet) utan tid för lunch eller kisspauser så har bilen gått sönder...
Vi skulle byta bil med goda vänner för att resan till Uppsala skulle bli säkrare (vi kör en rishög!) och nu har vi inget att byta med. Maken verkar dock ha fått kontroll på läget och ska ägna Lördagen åt att meka rishög. Till detta lägger jag till en hormoncoctail som heter duga och då är sammanbrottet nära.

Ikväll ser jag fram emot grillning med goda vänner. Jens "Falle" Fahlgren fyller 30år och eftersom vi missar kalaset bjöd de oss på en stillsam middag istället. Det ska bli underbart att få sitta ned och slappna av!!

Imorgon kommer Matilda-vännen och vi ska äta choklad-pavlova-tårta med hallon och grädde och snusa. Kanske slinker det ned en och annan drink oxå. Det är inte många dagar kvar innan jag blir nykterist. Åtminstone för ett tag (förhoppningsvis 9 månader).
Matilda dagen ser jag verkligen fram emot. Vi har alltid trevligt. Hon är smart, rolig och bär alltid personliga och snygga outfits. Med sina 153cm bär hon upp alla plagg och är alltid helvittis snygg!
En liten tjej med stort hjärta och skarp hjärna.

Kanske kommer Alexandra-mysisen oxå och då får jag fira två födelsedagsbarn med underbar tårta och hurrarop!!

Sedan ska det packas och stökas inför min två veckor långa resa till Uppsala, kliniken och min älskade moster. Jag ska få bo hos henne under behandlingen. Känns skönt att få vara med nära och kära under jobbig tid. Kanske kan våra stimulerande samtal få mig att tänka på annat än skräck och besvikelser...

...kanske...

Nu ska jag göra mig vacker inför 30-års grillningen!
Solong!

Jo!... en sak till. Jag är mkt tacksam att jag har er alla goda vänner som står ut med mina sorger och min knäpphet. Ni får mig att tänka på annat. Tack för att ni vill va´med mig!!


Spruta nr: 2 avklarad

Känns än så länge okej...
Maken uppmuntrar och säger att jag är duktig.
Imorgon jobbar jag sista dagen på ett tag.
Blir sjukskriven i 3 veckor.
På måndag bär det iväg söderöver.


Stackars västerländska, arbetande, hetrosexuella män

Redan i tonåren stötte jag på ett antal män som uttryckte sig ungefär såhär:

"Jaa, men jag är ju för jämställdhet och lika löner
men måste ni feminister vara så arga?! Vi har ju
kommit så långt (sverige är ju trotts allt världens
mest jämställda land), kan ni inte vara lite nöjda?
Jag som man blir ledsen av att måsta stå till svars
för de dumheter som några få män ställer till med..."

Mitt svar, som rabiat (feministisk) tonåring var alltid:

"Du är en vit, medelinkomsttagare, heterosexuell och man...
...Bu - fucking - hu!!

Män verkar på allvar mena att jag som kvinna ska tycka synd om dem...
De stackarna beter sig normalt och vill ha beröm för att de inte slåss, våldtar eller nyper kvinnliga arbetskamrater i stjärten. Vi ska tycka synd om dem för att de klumpas ihop med dessa "få" män som beter sig illa kriminellt.

Själv klumpas jag alltid ihop med alla kvinnor när jag blir känslosam, med alla norrlänningar när jag pratar med en 08:a, med alla vita när vi pratar imperialism och med vänster-röstande när vi diskuterar miljö -och skattefrågor.

Vad jag menar är att jag skäms när imperialism kommer på tal... för att jag är västerlänning!
Jag köper att jag klumpas ihop med alla andra västerlänningar när vi pratar exploatering av U-länder och skäms över vad vi i I-länderna gör (eller inte gör) när det kommer till att utnyttja de som har det sämre. När rasister uttrycker sig hatiskt mot invandrare skäms jag över att vara Svensk...

När det kommer till att skämmas kan listan göras lång gott folk.
Det sista jag skulle göra i dessa frågor är att försvara förövarna eller hitta ursäkter för dem eller min egen oförmåga att agera.

Vad är det då som händer när helylle männen börjar försvara sig i jämställdhetsdebatten??
Vad är det som händer?!

Varför inte visa att ni skäms för dessa, dåliga ursäkter till män, som mördar och våldtar. Som står för 80% av våldet i vårt samhälle och 98% sexualbrotten. Gå man ur huse! Vissa ert förakt! Visa oss att ni tar avstånd - att ni inte vill förknippas med dessa män!! Visa inte er skam genom att kasta skit på feminister eller genusdebatten! Gå inte i försvar!

Visst, vi är arga. För vi har inte samma möjligheter som er!
Ingen skulle komma på tanken att försvara en rasist eller homofob men sexistiska svin kan man tydligen hitta ursäkter för...

Nina Ruthström deltar just nu i en debatt med en man som tycker synd om sig själv.
Han är missförstådd av oss feminister och uttråkad av genusdebatten.

Bu- fucking - hu liksom...


Rolf, en naken hund

Igår plågades han svårt av värmen så jag fick panik, tog fram rakaparaten, för 99kr från rusta och skalade av vovven hela hans päls!! Kanske inte helt genomtänkt...
Maken får altså åka på valpkurs med hem-snaggad vovve. Vad ska hundfantasterna tycka om hans ojämna och korta päls... Rolf ser ut som en fladdemus, en gullig fladdermus.

Som sagt, inte helt genomtänkt. Tur att Roffe inte är fåfäng


Dagen har varit varm

och jag har varit stressad. Så mkt att knyta ihop på jobbet innan jag åker söderöver...
Flera gånger har man hört mig utbrista, med panik i rösten, "det kommer aldrig att gå!"
Nu ikväll har jag och Rolf legat i skuggan på gården medan visningen av vår lägenhet
pågick. Skönt, pulsen gick ned en aning. Nu borde jag packa flyttlådor men benen lyder
inte. De vill inte gå mot förådet. Mina händer vill inte heller packa och mitt huvud vill inte
tänka. Jag tror jag sitter kvar i soffan en stund till...


Romantiskt och lantligt

är planen för vårt nya kök. Idag bestämde vi tapet och färg.
Jag skuttade, klappade i händerna och ropade hurra när maken
gillade samma tapet som jag förälskat mig i!! Pussade på han gjorde jag oxå.
Tapeten skriker mitt namn. Klara men mjuka färger!
Detta behövde jag.


Skratta inte fan i ansiktet

Så börjar jag alltså behandlingen senare i veckan.
Allt för att nå ett mål jag knappt minns vad det var.

För precis ett år sedan genomgick jag samma sak.
Tabletter och sprutor fulla med hormoner. Jag hörde
biverkningarna skulle vara jobbiga men jag klarade
mig ganska bra. Jag skrev i min dagbok, en bit in i
behandlingen,  "jag skrattar biverkningarna i
ansiktet..."      Så bra tyckte jag att det gick!!
För att verkligen utmana ödet lade jag till
"Muahahahahahahaha!!!!"

Nästa kväll och efterföljande vecka spenderade
jag på sjukhus med regelbundna morfinsprutor.
Som tur är minns jag inte mkt av den veckan.
Bara att jag vaknade ur morfindimmorna för att
(i smyg) ta hormonpreparatet för att kunna slut-
-föra behandlingen. Efter ytterligare några veckor
i horisontalläge, hemma, slutfördes oxå behandlingen
men utan optimal uppladdning...
Nu är tanken att det ska gå mer smärtfritt och att
min kropp ska klara av det.

Den största rädslan är att den förlorade målbilden
ska försämra chanserna att lyckas...

Ska bara komma ihåg att inte skratta fan i ansiktet och utmana ödet. Det KAN ju liksom inte gå så enkelt. Å andra sidan kan det ju inte bli värre än förra gången.


Trevlig vårkväll...

Matilda SMS:ade på eftermiddagen att hon drack chilidrinkar och solade på deras balkong.
Jag begav mig omgående till klostergatan för att avnjuta sommarens antågande i form av strålande sol och frächa chilidrinkar. Det var som på tecknad film - man såg bara ett vinddrag efter mig. De som lyssnade tillräckligt noga kunde säkert oxå höra ljudet som av en racerbil!!

Vi snusade och drack sommarens godaste drinkar medan vi surrade!!

Sedan kom lillebror hem och vi mötte upp maken med flera på O´learys där det dracks öl och åts oproportionerligt stora hamburgare. Sedan hamnade vi på vår balkong med en flaska vin och goda nachos!! Där har vi nu suttit och ljugit tills mörkret föll och ögonlocken blev tunga..

Nu är somaren här gott folk!!


Jag sköt en säkring

Jag har under ca 1års tid fått sexistiska, rasistiska och rent äckliga historier skickade till min jobbtelefon. Jag vet att de till en början var menade till en kollega som slutat hos oss och därför har jag börjat med att påpeka att telefonen inte är i hans ägo längre. Jag har uppgett kollegans nya nummer och i mitt stille sinne tänkt att denna människa skäms ögonen ur sig när det visar sig att en ung kvinna fått hans "fylle-SMS".

Icke!

Historierna har fortsatt komma med jämna mellanrum.

Efter ett tag skickade jag ånyo ett SMS där jag klart och tydligt gjorde klart att jag inte ville ha fler "fräckisar" och jag ber honom att sluta skicka dem...

Idag när jag kom på jobbet låg det, inte mindre än, 12 SMS med äckliga historier i min inkorg. Jag kan inte ens skriva ut deras innehåll med risk för att jag fontän-kräks.

Jag sköt den berömda säkringen!
I ett färgstarkt SMS bad jag honom stoppa upp sin humor i sitt Anus eller skicka historier till någon med samma medeltida humor. Fortsättningsvis talade jag om för honom att en enda historia till räcker för att han polisänmäls! Varpå jag bad honom radera mitt nummer eller ännu hellre spola ned mobilen i toan!!

Idioten har nämligen inte kört med hemligt nummer...

Så nu får vi se om dåren vill syna mitt hot eller om han riskerar påhälsning av farbror polisen.
Men han gör inte klokt i att leka "chicken" med mig!
Djävla neandertalare!!


Äppeltjat

Lagom till jag ska ge upp alkohol, och få insidan stucken med en lååååång nål, så har jag hittat sommarens favorit! En ekologisk cider som smakar äpple! Inte syntetiskt sötningsmedel, inte parfymiga äppelaromer utan ÄPPLE! Den är inte sådär sötsliskig som cider kan vara utan lite torr och lagom söt... har jag nämnt att den smakar äpple?? Den gör det... faktiskt... äpple!...och bara 4,5volym% alkohol! Man kan alltså dricka många av dessa utan att bli helt oregerlig. I vanliga fall är jag en öl-tjej, vin-tjej eller whisky-tjej... aldrig cider-tjej. Men denna, guds gåva till mig, fick mig på fall.


Jag gillar äpplen



Hurra, hurra för Alexandra

Ikväll var vännerna David och Alex hitbjudna på förskottsfirande av hennes födelsedag!
Det bjöds en kyckling-bacon-brockoli- och currypaj och minicupcakes med mörk chokladfrosting.



I födelsedagspresent fick hon en Ikea-pall som jag målat och tapetserat med en tapet från fondväggen i deras nya kök! Jättesnygg tapet!!





En trevlig kväll! Nu är det helg!!


Äpplen = Lycka

Lyckan är Full-djävla-ständig!!
Under besöket i vårt framtida hus kom det fram att vår gård är ännu större än vi trott!!
Vi som gått och suktat efter grannens äppelträd, vinbärsbuskar och växthus när det visar sig att allt det är vårt!! Inget av det är i så gott skick men vi slipper iallafall plantera äppelträd och bärbuskar för att sedan dö "otålighetsdöden" medan vi väntar på att de ska bära frukt!!

There´s a smile on my face!


Va´me på upproret!!!

Nina Ruthström har startat en namninsamling som ska skickas till KaphAhl, Lindex, H&M, m.fl, mot den könsspecifika indelningen av barnkläder!! Läs igenom brevet nedan (som jag kopierat från Ninas Blogg) och skriv under här!! Var med och försök förändra! Sprid detta till era vänner och ovänner. Få era karlar att skriva på! Maila länken, facebooka, blogga om det, låna gärna texten.

Ninas brev:

Ang indelningen av barnkläder efter kön

Efter att ha skrivit om ämnet i min blogg, upptäckte jag att många delar mina åsikter när det gäller könsindelningen på barnkläder i era butiker. Därför startar jag en namninsamling för att visa att vi är många som har fått nog.

Vi tycker det är tråkigt, förlegat och unket att på killavdelningarna hänger kläder i mörka färger; svart, brunt, blått kanske kan man hitta en röd eller vit tröja om man har tur men då  såklart med ett tufft tryck på i form av monster, spindelmannen eller en bil.  
På flickavdelningen hänger de färgglada figursydda modellerna med paljetter, spets, rynk, glittertryck och gulliga texter.

Vi  vill att våra barn ska få känna sig söta ibland och tuffa ibland. Vi vill inte forma våra barn efter en mall där bara två möjligheter finns. Vi vill att våra barn oavsett kön ska kunna välja mellan alla färger utan att behöva bära kläder från ”fel” avdelning. 

Barn, dvs flickor och pojkar som inte kommit in i puberteten har ju likadana kroppsformer och därför ter det sig absurt att kläderna ni skapar har olika passformar utefter vilket kön det lilla barnet har. Vi föräldrar är inte dumma och vi behöver inte er hjälp att välja vilka kläder vi ska sätta på våra barn

Ni har stort inflytande i vad barnen bär för kläder. Det ni säljer köper de flesta föräldrar till sina barn. Vissa bojkottar pga just hur barnkläderna är indelade men alla har inte råd att välja bort ert utbud eftersom ni ligger bra till i pris. Men ni ger oss inte det i vill ha. Ni bestämmer och vi handlar utefter det och på så sätt har ni stort inflytande i skapandet av könsroller. Därför uppmanar vi er att tänka om ang könsindelningen av barnkläder.http://bloggande.ninaruthstrom.se)

Ett förslag är att hänga alla plagg av samma sort tillsammans oavsett färg eller modell. Alla tröjor för sig, byxor för sig osv så kan vi föräldrar välja fritt vilka färger och material vi vill köpa utan att behöva känna att vi gör fel då vi köper från flickavdelningen till våra pojkar och tvärtom.

Inse att det är 2010 och att det är hög tid att låta barn utvecklas till egna individer som själva kan välja ut sin favoritfärg. 

Vid pennan Nina Ruthström
http://bloggande.ninaruthstrom.se

 


-----------------------------------------------------------------------------------

Ett bra initiativ tycker jag!!

Kärlek och harmoni!!




Spännande Söndag...

Idag är en spännande dag. Vi ska åka och kika på vårt hus för första gången sedan vi köpte det.
Vi ska mäta och kolla detaljer för att kunna planera renoveringen. Hela vår stora familj ville följa med och drömma sig bort med oss så det blir liksom lite festligt att titta igenom vårt hus med nära och kära. Mormor ringde oxå och erbjöd oss det stora, massiva bordet från min barndom. Det rymmer lätt 10-12 personer. Tack snälla mormor!!

Igår var M&M här, killarna spelade TV-spel i 8 timmar utan uppehåll och vi fruar surrade utan uppehåll medan vi hinkade kaffe!! Underbart!!

Trevlig Söndag på er!!


Väl rutet!!

Jag tror på att uppfostra mina
framtida barn till individer -
inte till prinsar och prinsessor.

Jag kommer förmodligen inte att lyckas fullt ut men jag lägger ribban på högsta möjliga nivå redan nu så kanske jag kan bidra till att könsstereotyperna blir suddiga i kanterna och människor bedöms utifrån hjärta och hjärna istället för snopp eller snippa.

En del i det kommer att vara hur jag klär mina barn.
Varför är det så viktigt?
Mkt krut för en liten fråga kan man tycka.
Det tycker inte jag.

Jag anser att socialiseringen av våra barn, och indelningen i kvinnligt/manligt, börjar direkt.
Det nyfödda (flicke)barnet får en rosa filt på BB medan (gosse)barnet får en blå. Från den stunden börjar vi fostra dem till kvinnor och män, med allt vad det innebär. Barnet med en rosa body får höra hur söt hon är, sagt med en ljus och sjungande röst. Barnet med blå body kallas liten tuffing och förväntas bli bra på fotboll för att han sprattlar med sina små ben.
(Förmodligen sprattlar han inte med benen för att fotboll är inprogrammerat i hans DNA utan för att han har gaser - men who the fuck cares liksom.) Om barnet med rosa body sprattlar lika frenetiskt så säger man att hon ska bli ballerina...

Men det stannar inte vid fotboll och ballett.
Flickan förväntas vara söt och ta ansvar för
sina egna och andras känslor. Pojken däremot
ska vara tuff och visar han för mycket känslor
eller visar intresse för ballett så blir pappa orolig
för att han ska bli bög. Snabbt lär han sig att
det är tuffhet som räknas och förmågan att sätta
ord på sina känslor tränas aldrig. I slutändan
har vi flickor som tar ansvar för allas känslor och
har ångest för att inte vara tillräckligt söt medan
killarna spelar tuffa och bär på frustration för att
de inte vet vad de känner.

OBS! Jag betackar mig från kommentarer som "Jaa, men jag känner en kille som är både tuff och känslig". Jag förnekar inte att undantag finns - men jag pratar generellt!! Jag har svårt för åsikter som springer ur att människor känner ett undantag och därför tror att världen ser ut så.

Jag menar att kläder är en viktig del. Under några år får vi chansen att påverka våra barn och väga upp det samhället prackar på dem, ska vi inte ta den chansen?? Jag tycker att barnkläder ska vara tåliga, lekvänliga och könsneutrala. När mina barn är gamla nog att välja själva så får de givetvis göra det (inom rimliga gränser), jag vill inte att de utsätts för mobbing. Men så länge de är små kommer jag att försöka hålla klädseln neutral. Mina barn ska ha mer än två val här i livet. Inte bara manligt och kvinnligt utan de ska få vara individer!

Däremot ser jag en poäng i att vända på steken - sätta på söner rosa osv. Inte som ett politiskt statement för mig som moder utan för att sonen då, automatiskt, får andra förväntningar på sig.
Joo, så inskränkta är vi vuxna!! Om vi ser ett barn i rosa gör vi rösten ljus och frågar hur de känner.

Poängen med detta är inte att göra flickor mer lika pojkar utan tvärtom. Jag vill ha en känslig och empatisk son!! Självklart får han ha rosa och leka med dockor. Tids nog tar världen ur honom det och jag kan bara hoppas att en smula av detta finns kvar inom honom.

And don´t get me started med hur stora skilnader det är mellan pojk-och flickkläder! Det skiljer inget kroppsligt mellan flickor och pojkar på små barn (förutom det mellan benen) ändå är flickornas kläder mindre i storleken och har gulliga tryck. Pojkarnas däremot är i mörka färger med tuffa tryck. Pojkarnas är mer tåliga medan flickornas kläder ska vara snygga, inte praktiska. Spets, puffärmar och gud-vet-allt...
Vari ligger logiken i att ha figursydda tjejkläder??!!
Ja´ba´undra´liksom!!

Om ni undrar vad som förorsakat detta utbrott så kan ni kika in på Annas, Lady Dahmers och Ninas bloggar som behandlar ämnet. Om ni tycker som jag kan ni oxå kika på kommentarerna så känner ni er mindre ensamma.

En sista grej bara: Jag förväntar mig inte att lyckas med min strategi fullt ut. Jag menar om min bebis får en rosa klänning av en välmenande släkting så är risken att hon kommer att bära den någon gång. Jag anser inte heller att ni som tycker annorlunda än jag är dummingar. Alla har rätt att uppfostra som de anser bäst. Men med det menas oxå att jag har rätt till min åsikt och jag förväntar mig att ni respekterar den, inte skämtar bort den och inte ger mig rosa flickkläder på pin kiv!!

Kärlek och harmoni!


Mat-hat

Jäsiken vad tvär-ilsk jag varit i veckan...
Jag hade en sån´där dag på jobbet som får mig att tugga fradga.
Jag stötte på ett problem på jobbet. Vilket inte är så ovanligt eftersom mitt jobb består av problemlösning. Denna gång var det dock bibliska proportioner...

* Dramatisk konstpaus*

Eller, jaa... det var ovanligt knivigt iallafall!!

*Mindre dramatisk konstpaus*

Mot slutet av dagen var jag så less...
...på Rolf, på mina kolleger i Malmö och på arbetet i synnerhet!!
Jag utstötte avgrundsvrål och om man kan tyda mina basala läten så kanske man skulle kunna uttyda att jag ville ta med Rolf på min moppe, åka ned till Malmö och be honom kakka i deras skor!!

Problemet löstes tillslut - no thanks to Malmöiterna och jag fick traska hem.

Jag satte igång med middagen.
Jag slamrade, svor och levde rövare.
Målet var att skapa plättar a´la LCHF (utan mjöl) och jag var peppad på att få smaka de små underverken utan att för den skull stoppa kakhålet fullt med onyttigheter.

Det gick inte bra!!

De gudsförgätna, eländiga och förhatliga plättarna blev pannkaka (pun intended) och jag drabbades av akut raseri!! Blint, rödglödgat raseri!

...och hungrig var jag!!

I vaaansinnet kastade jag hela LCHF-smeten!!
Vispade, frenetiskt, ihop en våffelsmet fullproppad med kolhydrater och fett!

Slamrade, svor och levde rövare!

Gräddade under gråt och tandagnisslan våfflor och satte i mig ett helt gäng!!!

Dumma, dumma, duuuuuumma!!

Naturligtvis fick jag en helvetisk magknip som orsakade extra gorm och sedan somnade jag i vredesmod tack vare våffel-koma.

Kärlek och harmoni!


Rolf, bäst i klassen

Valp-kursen började idag.
Oh, my god vad jag hatar hund-människor!
Att jag dessutom hatar kurser och insnöade människor gjorde inte saken bättre.
Men jag ska hålla ut.
Det ÄR en viktig kurs om man vill ha en väluppfostrad vovve.
...och vi FICK FAKTISKT några konkreta råd om hur vi ska komma tillrätta med Rolfs bil-rädsla.

Jag är nog bara en osocial människa... eller psykopat...?

Jag satte genast igång med att hata den
rabiata-hundgalna-besserwisser-know it all-ge oönskade tips-tanten!
Jag ville liksom ta hennes gigantiska hund och köra upp honom i röven på henne!
Visserligen såg kursledaren ut att vilja göra något liknande...
...åtminstone tolkade jag hennes ansiktsuttryck så.

Rolf gjorde entré genom att hetsa de andra hundarna för att sedan lägga sig ned och lugnt betrakta förödelsen han åsamkat... Han är en sneaky liten hund som fattat hur man gör för att bli klassetta.
Röja undan konkurrensen och sedan spela ängel.

Höjdpunkten var det blaskiga kaffet och punchrullen som avslutade kurstillfället.
Men som sagt, jag vill ha en trevlig hund och då får jag stå ut med hund-fascisten.

Nu ska jag turbo-sova så jag orkar vara "Fredags-ond"...

Kärlek och harmoni!!


Lite mer "Rosa-fluff" framöver

Jag har varit dyster på sistone jag vet.
...och det är inte bättre... men jag ska jobba på min attityd här i bloggen.
AliasLillaMy är min klagomur, min station för grovsopor och brädan där jag spikar i alla mina gnällspikar... men, jag behöver ju inte ge er en bild av en olycklig människa.

Jag ÄR lycklig, generellt. Jag har mina sorger, som de flesta har och just nu är de påtagliga, men jag är lycklig. Jag lever med mitt livs kärlek, har en familj av ett närmast utopiskt slag och ska få flytta in i en västerbottensgård från 1914. Här kommer listan över saker
som gör mig glad, stora som små saker:

* Huset vi köpt har en tvättstuga där man kan
ha strykbrädan framme om man vill!! Lite
sjukt att jag tänkte på detta först måhända
men jag har gått med skrynkliga kläder i
åratal för att det är så bängligt att bängla
fram den bängliga strykbrädan.

* Gick på stan med maken i Fredags och fick
ett par vårjeans och en ny tröja av min
ljuvliga make. Jättesnygga!!!

* Jag har gårdagens äppelpaj i kylen och en
panna starkt kaffe på gång.

* Jag har en mys-vovve sovandes i min famn
"as we speak".

* Jag har tvättat håret med hemmagjort, ros-
-marindoftande äggschampo samt peelat
ansiktet med honung och bikarbonat -
himmelskt!!

* Min älskade vän, och framtida svägerska
Matilda har fått en systemkamera av min
lillebror Hjalmar. Stolt syrra!!

* Min fantastiske bror Boas har startat ett
företag där han säljer kakeldekor,
T-shirttryck mm. Stolt syrra!!

* Älskade vännen och framtida svägerskan
Sofie vann en systemkamera på Mix Megapols
Blockettävling!! Grattis Sofie!!

* Gulliga Matilda (ovan) gav mig och Sofie
(ovan) varsin prenumeration på en inrednings
-tidning för att... Jaa, faktiskt bara för att
hon är så gullig!! Tack snälla sötafina!!

Vad är ni för glädjeämnen?!


Yummy Banana cream Pie

Fredags kvällen blev en trevlig tillställning med god mat och jättegod efterrätt.
Jag vill inte tjata men - Yummy!!!!

Mördegsbotten, grädde blandat m. tjock kolasås, bananer och kanderade nötter!!


Sedan fortsatte kvällen med trevlig konversation och singstar!!

Sofie och Matilda sjunger Queene