DatorPanik
Dagen har varit tung, låg och allmänt deppig.
Jag kommer på mig själv med att förvirrat
undra "varför är jag så låg?" för att en stund
senare komma på varför. Jag är en asocial
gammal babian som inte orkar eller vill vara
social men samtidigt inte vill stanna av.
När jag kom hem, helt utpumpad av social
samvaro, satte jag igång att slipa, måla
och allmänt fixa! Gammelbabianen kan i
alla fall renovera, tänkte jag. Maken åkte
till gamla lägenheten för att putsa fönster.
Han bad (nej, beordrade) mig att ta det lugnt
och slappa en stund. Efter att ha varit olydig
en stund (å målat spegelram) bestämde
jag mig för att vara duktig. Dock räcker inte
TV:n som distraktion från ledsenhet varpå
vag sökte med blicken efter min vän, min
webb-dagbok, min klagomur. Men min mentala
boxarsäck fanns inte att uppbringa!!
GammelBabianen förvandlas till sedvanlig
VRÅLbabian som muttrar, svär och letar
planlöst en stund. Syndabocken blev maken
som av guds försyn inte var hemma...
Rolf tittade oroligt på den muttrande
vrålbabianen som ersatt hans annars så
välbalaserade och timida matte.
Efter en smärre panikattack och diverse
galna planer på alternativ distraktion, som
panik-tapetsering, panik-sömnad eller
panik-bakning hittade jag min vän på sin
vanliga plats...
Nu bloggar jag simultant med hetsätning
av chips och allsång tillsammans samt
slö-läsning av nya Tove Hem & Trädgård.
Nu är ordningen återställd!
(...och jaa, jag vet. Detta är inte hälsosamt. Men låt mig fly ett tag till, åtminstone till helgen... eller semestern, då ska jag bryta ihop och komma igen som en ärligt glad Lilla My som inte vill annat än att socialisera och hitta på skojiga saker... Jag ska inte gorma alls... eller?! ;)
Jag kommer på mig själv med att förvirrat
undra "varför är jag så låg?" för att en stund
senare komma på varför. Jag är en asocial
gammal babian som inte orkar eller vill vara
social men samtidigt inte vill stanna av.
När jag kom hem, helt utpumpad av social
samvaro, satte jag igång att slipa, måla
och allmänt fixa! Gammelbabianen kan i
alla fall renovera, tänkte jag. Maken åkte
till gamla lägenheten för att putsa fönster.
Han bad (nej, beordrade) mig att ta det lugnt
och slappa en stund. Efter att ha varit olydig
en stund (å målat spegelram) bestämde
jag mig för att vara duktig. Dock räcker inte
TV:n som distraktion från ledsenhet varpå
vag sökte med blicken efter min vän, min
webb-dagbok, min klagomur. Men min mentala
boxarsäck fanns inte att uppbringa!!
GammelBabianen förvandlas till sedvanlig
VRÅLbabian som muttrar, svär och letar
planlöst en stund. Syndabocken blev maken
som av guds försyn inte var hemma...
Rolf tittade oroligt på den muttrande
vrålbabianen som ersatt hans annars så
välbalaserade och timida matte.
Efter en smärre panikattack och diverse
galna planer på alternativ distraktion, som
panik-tapetsering, panik-sömnad eller
panik-bakning hittade jag min vän på sin
vanliga plats...
Nu bloggar jag simultant med hetsätning
av chips och allsång tillsammans samt
slö-läsning av nya Tove Hem & Trädgård.
Nu är ordningen återställd!
(...och jaa, jag vet. Detta är inte hälsosamt. Men låt mig fly ett tag till, åtminstone till helgen... eller semestern, då ska jag bryta ihop och komma igen som en ärligt glad Lilla My som inte vill annat än att socialisera och hitta på skojiga saker... Jag ska inte gorma alls... eller?! ;)
Dagen efter
har spenderats i soffan alt. dagbädden på altanen.
Vi har städat, skattat oss lyckliga över goda vänner
och underbar familj och kollat film. Imorgon kan det
hända att jag tar tag i tapetsering av köket.....
...vi får se!
Vi har städat, skattat oss lyckliga över goda vänner
och underbar familj och kollat film. Imorgon kan det
hända att jag tar tag i tapetsering av köket.....
...vi får se!
Bildbevis på överätning
Midsommaren bestod av mat, mat och mera mat, toppat med slisk.
Underbart, kaosartat och varmt. Både utomhus och i hjärtat.
Totalt var vi som mest 16 personer på vår altan, som sjöng, pratade och åt
grillat. Själva grill-middagen missade jag att fota men den var magiskt god.
Champagne frukost m. jordgubbar
Lunch: Silltårta, grillade sillrullar m västerbottensost, nubbe och öl
Middag: Glillade älg-hamburgare,älgbiff, lammkotletter, qorn, potatis
melonsallad, ädelostsås och min patenterade jordgubbsCOLESLAW!
Efterrätt: Hemgjord tobleroneglass i hemgjorda rån med grädde och
jordgubbar + Creamy Banana Pie m. kolasås och kanderade mandlar.
Underbart, kaosartat och varmt. Både utomhus och i hjärtat.
Totalt var vi som mest 16 personer på vår altan, som sjöng, pratade och åt
grillat. Själva grill-middagen missade jag att fota men den var magiskt god.
Champagne frukost m. jordgubbar
Lunch: Silltårta, grillade sillrullar m västerbottensost, nubbe och öl
Middag: Glillade älg-hamburgare,älgbiff, lammkotletter, qorn, potatis
melonsallad, ädelostsås och min patenterade jordgubbsCOLESLAW!
Efterrätt: Hemgjord tobleroneglass i hemgjorda rån med grädde och
jordgubbar + Creamy Banana Pie m. kolasås och kanderade mandlar.
Glad midsommar...
Sitter i soffan och ignorerar väderleksrapporten, vill liksom inte veta något om vädret. Hur det än blir så går ju midsommar av stapeln ändå. Lika bra att låtsas som ingenting å hoppas att den strålande sol som lyser nu på morgonen vill stanna. I köket hör jag det hemtrevliga ljudet av maken som svär när han nödvändigt ska göra egen majonäs och den skär sig. Roffe ligger i en solkatt på soffan och väntar ivrigt på att få gå ut, snusa på diverse stenar, proppa i sig maskrosor och skälla villt på björktrast, katter eller i brist på annat grannens barn. Själv ser jag fram emot en dag av mys, matlagning och goda vänner. Jag har gjort Slush på vodka, tropiska frukter och kokosmjölk som skopas ned i höga glas och avnjutes med sprite. Med en iskall slush i handen, en snus under läppen och ljuvliga dofter från kaprifolen på altanen avnjuter jag midsommar. I mitt hus, min oas, mitt hem...med mina vänner, älskad familj och ljuvlig make. Idag är sorgen lika långt borta som mörkret en norrländsk midsommar och dagen är hoppfull. Underbara Peter och rara mor ska komma hit och grilla kött från deras "frys-rensning" - det blir älgbiff och hamburgare bl.a.
Neej, nu ska jag titta till den svärande maken och släppa ut den ivriga hunden och så kan äventyret börja!!
Glad midsommar!
Neej, nu ska jag titta till den svärande maken och släppa ut den ivriga hunden och så kan äventyret börja!!
Glad midsommar!
Roffes nya (rosa) säng
Dagens lista
För att mota sorgen in i det mörka hörn den hör hemma, listar jag dagens annledningar att vara glad:
* Jag har sovit en hel natt i natt, utan mardrömmar.
*Jag har sprungit på stan för första gången på evig-
-heter och shoppat så jag knappt orkade bära allt
till bilen. Dagens fångst blev följande:
- Ett qviltat överkast till
soffan på altanen
- Två kuddar från Indiska
,en till Roffes nya säng
och en till kökssoffan
-Stoppning och tyg till
kökssoffan
- En underbar, overzizad
munkjacka från Gina Tr
- Två somriga linnen, på
REA från Cubus
- Tre tunikor för 49:-/för alla
oxå Cubus
-Alvedon till förkyld make
-Pryttlar för att sätta upp
lamporna i huset
* Jag har målat Roffes nya korg idag, blev underbart
ljusrosa! I´m Loving it!
*Har klätt om kökssoffan i ett snyggt slitet Jeanstyg!
*Har målat klart köksbordet, altanbordet, dagbädden
till altanen.
*Har packat in alla våra kläder i vår underbara walk-
-in-closet!
*Bakade en sockerkaka m. crumble som jag bjöd söta
Alexandra på i solen på altanen.
*Maken har grillat både lunch och middag på vår nya grill!
*Kloka Nina har lämnat gullig kommentar på mitt förra inlägg.
*Alla våra (79 miljoner) böcker står nu fint i bokhyllorna i
biblioteket.
*Midsommar närmar sig med nubbe, silltårta och grillning!
*Sofie ska göra efterrätten till midsommar och det ryktas
om tobleroneglass i hemgjorda strutar!!
Kärlek och harmoni!!
* Jag har sovit en hel natt i natt, utan mardrömmar.
*Jag har sprungit på stan för första gången på evig-
-heter och shoppat så jag knappt orkade bära allt
till bilen. Dagens fångst blev följande:
- Ett qviltat överkast till
soffan på altanen
- Två kuddar från Indiska
,en till Roffes nya säng
och en till kökssoffan
-Stoppning och tyg till
kökssoffan
- En underbar, overzizad
munkjacka från Gina Tr
- Två somriga linnen, på
REA från Cubus
- Tre tunikor för 49:-/för alla
oxå Cubus
-Alvedon till förkyld make
-Pryttlar för att sätta upp
lamporna i huset
* Jag har målat Roffes nya korg idag, blev underbart
ljusrosa! I´m Loving it!
*Har klätt om kökssoffan i ett snyggt slitet Jeanstyg!
*Har målat klart köksbordet, altanbordet, dagbädden
till altanen.
*Har packat in alla våra kläder i vår underbara walk-
-in-closet!
*Bakade en sockerkaka m. crumble som jag bjöd söta
Alexandra på i solen på altanen.
*Maken har grillat både lunch och middag på vår nya grill!
*Kloka Nina har lämnat gullig kommentar på mitt förra inlägg.
*Alla våra (79 miljoner) böcker står nu fint i bokhyllorna i
biblioteket.
*Midsommar närmar sig med nubbe, silltårta och grillning!
*Sofie ska göra efterrätten till midsommar och det ryktas
om tobleroneglass i hemgjorda strutar!!
Kärlek och harmoni!!
Den förbaskade feministen ska jag sparka på smalbenet
Mitt i sorg och förtvivlan finner jag mig mitt i en debatt om feminister,
"riktiga" feminister och kvinnor som vill hoppa av feministtåget.
Eller mitt i och mitt i... jag surfar bland favorit bloggar och snubblar
över frågan på många ställen. Feminister från lika delar av vårt land
verkar ha fått för sig att de inte kan vara feminister om de rakar
sina kroppar. Någon har uppenbarligen sagt åt dem att man inte är en
"riktig" feminist om man rakar benen. Enligt dem får de skit av feminister
för att de rakar benen. Jag har flera gånger hört samma sak från kloka
kvinnor i min närhet och via bloggar. Nu undrar jag:
Vart faan är den/de feminister som springer runt och uttalar sig så??!
Vad heter hon/han/de??
Var hittar man dessa surdegar??
Feminism för mig är (precis som det står i nationalencyklopedin): rörelse och åskådning bestående av flera olika inriktningar med den gemensamma målsättningen att förändra maktstrukturer knutna till kön.
Flera olika inriktningar!! Man kan alltså inte vara en "dålig feminist" så länge man håller med om grundfilosofin att förändra maktstrukturer knutna till kön! Det har noll och ingenting att göra med huruvida man rakar ben och armhålor!! Noll och ingenting!!
Däremot försöker många feminister att vara medvetna om varför vi rakar benen och varför man känner sig ofräsch när man inte gör det. Vi är alla barn av vår tid och påverkade av samhällets åsikter om hur vi ska se ut. Män påverkas oxå av utseendefixering men är betydligt mindre sårbara för hur samhället vill att vi ska se ut.
Jag rakar ben och armhålor men jag är inte så naiv att jag tror att önskan om lena ben ligger i mitt DNA. Många säger att de rakar för sin egen skull. TRO FAAN DET! Man vill väl inte känna sig äcklig! Jag rakar mig för min egen skull men inte skulle jag göra det om jag levt i en annan tid.
Det kanske existerar kvinnor som bara fixar sitt utseende och rakar sig för sin egen skull utan påverkan från samhälle och uppväxt. Du som läser detta kanske är en sådan, kul för dig!! Men det eliminerar inte det faktum att vi är många som kämpar med dessa frågor.
Raka benen eller låt bli, ni är lika goda feminister oavsett!!
Använd inte några sura äpplen som ursäkt för att hoppa av feministtåget. Feminism är för mig solidaritet och så fort någon sätter sig på någon och kallar dem "dåliga feminister" så förstör de för oss andra. Återigen: VILKA ÄR DE?
Ibland inbillar jag mig att det är motståndet mot feminism och genustänkande som uttalat sig så, inte feminister... Själv får jag, då och då, höra (av motståndare) att jag inte kan vara feminist och raka benen. De påståendena bevärdigar jag inte ens med ett svar. Att vara feminist är obekvämt och skulle vi ta första chansen att hoppa av så skulle ingen stå för de viktiga frågorna längre.
Rakningens vara eller icke vara är kanske inte kärnfrågan, men den är viktig att reflektera över som ett symptom på hur samhället påverkar oss kvinnor (och män) att tro att vi vill förändra våra naturliga kroppar för att passa in.
"riktiga" feminister och kvinnor som vill hoppa av feministtåget.
Eller mitt i och mitt i... jag surfar bland favorit bloggar och snubblar
över frågan på många ställen. Feminister från lika delar av vårt land
verkar ha fått för sig att de inte kan vara feminister om de rakar
sina kroppar. Någon har uppenbarligen sagt åt dem att man inte är en
"riktig" feminist om man rakar benen. Enligt dem får de skit av feminister
för att de rakar benen. Jag har flera gånger hört samma sak från kloka
kvinnor i min närhet och via bloggar. Nu undrar jag:
Vart faan är den/de feminister som springer runt och uttalar sig så??!
Vad heter hon/han/de??
Var hittar man dessa surdegar??
Feminism för mig är (precis som det står i nationalencyklopedin): rörelse och åskådning bestående av flera olika inriktningar med den gemensamma målsättningen att förändra maktstrukturer knutna till kön.
Flera olika inriktningar!! Man kan alltså inte vara en "dålig feminist" så länge man håller med om grundfilosofin att förändra maktstrukturer knutna till kön! Det har noll och ingenting att göra med huruvida man rakar ben och armhålor!! Noll och ingenting!!
Däremot försöker många feminister att vara medvetna om varför vi rakar benen och varför man känner sig ofräsch när man inte gör det. Vi är alla barn av vår tid och påverkade av samhällets åsikter om hur vi ska se ut. Män påverkas oxå av utseendefixering men är betydligt mindre sårbara för hur samhället vill att vi ska se ut.
Jag rakar ben och armhålor men jag är inte så naiv att jag tror att önskan om lena ben ligger i mitt DNA. Många säger att de rakar för sin egen skull. TRO FAAN DET! Man vill väl inte känna sig äcklig! Jag rakar mig för min egen skull men inte skulle jag göra det om jag levt i en annan tid.
Det kanske existerar kvinnor som bara fixar sitt utseende och rakar sig för sin egen skull utan påverkan från samhälle och uppväxt. Du som läser detta kanske är en sådan, kul för dig!! Men det eliminerar inte det faktum att vi är många som kämpar med dessa frågor.
Raka benen eller låt bli, ni är lika goda feminister oavsett!!
Använd inte några sura äpplen som ursäkt för att hoppa av feministtåget. Feminism är för mig solidaritet och så fort någon sätter sig på någon och kallar dem "dåliga feminister" så förstör de för oss andra. Återigen: VILKA ÄR DE?
Ibland inbillar jag mig att det är motståndet mot feminism och genustänkande som uttalat sig så, inte feminister... Själv får jag, då och då, höra (av motståndare) att jag inte kan vara feminist och raka benen. De påståendena bevärdigar jag inte ens med ett svar. Att vara feminist är obekvämt och skulle vi ta första chansen att hoppa av så skulle ingen stå för de viktiga frågorna längre.
Rakningens vara eller icke vara är kanske inte kärnfrågan, men den är viktig att reflektera över som ett symptom på hur samhället påverkar oss kvinnor (och män) att tro att vi vill förändra våra naturliga kroppar för att passa in.
Tack alla underbara hjälpande änglar...
...både de som var med oss fysiskt och i tanken!!!
Tack underbara Peter (Bonuspappa) och rara mamma för
städhjälp i lägenheten. Ni lyfte en tung börda
från våra axlar!! Tack för allt stöd vi får känna från
er i våra svåra stunder! Ni är älskade!
Tack mina fantastiska bröder för bärhjälp och hjälp med
målning! Utan er hade detta inte varit möjligt! Ni har ställt
upp på ett sätt som avlastat oss enormt i en tid som varit
intensiv, underbar och sorglig! Ett extra tack till era ljuvliga
flickvänner som varit med oss i tanken, stöttat och kommit
med glada tillrop!! Ni är alla älskade!!
Tack snälla svärmor, svärfar och svägerska för välsmakande
och delikat flytt-mat, sällskap, hjälp och råd!
Ni finns i våra hjärtan!!
Tack David och Alex för stöd, flytthjälp och mat i trötta och svåra
stunder. Ni är kära, kära vänner och familj!
Tack Malin och Jens för att ni rensade almanackan och ägnade
er Lördag åt vår flytt trotts krävande småbarn och lite fritid!!
Det är en ära att få ha så underbara vänner och grannar!!!
Stort tack till Andreas och Cecilia som trotts övertid och nya jobb
tog sig tid med vår flytt!! Speciellt tack till Cecilia som är en ny,
ljuvlig bekantskap. Trotts att vi knappt hunnit lära känna varandra
så högg du i och bidrog till glatt humör och smidig flytt. Välkommen
till Norrland och vårt tokiga gäng!!
Ni har alla gjort det tydligt för oss hur mkt stöd och hjälp det finns att hämta bland vänner och familj!! Vi är djupt tacksamma över att ha så många kära vänner att luta oss på!!
Kärlek och harmoni!
Tack underbara Peter (Bonuspappa) och rara mamma för
städhjälp i lägenheten. Ni lyfte en tung börda
från våra axlar!! Tack för allt stöd vi får känna från
er i våra svåra stunder! Ni är älskade!
Tack mina fantastiska bröder för bärhjälp och hjälp med
målning! Utan er hade detta inte varit möjligt! Ni har ställt
upp på ett sätt som avlastat oss enormt i en tid som varit
intensiv, underbar och sorglig! Ett extra tack till era ljuvliga
flickvänner som varit med oss i tanken, stöttat och kommit
med glada tillrop!! Ni är alla älskade!!
Tack snälla svärmor, svärfar och svägerska för välsmakande
och delikat flytt-mat, sällskap, hjälp och råd!
Ni finns i våra hjärtan!!
Tack David och Alex för stöd, flytthjälp och mat i trötta och svåra
stunder. Ni är kära, kära vänner och familj!
Tack Malin och Jens för att ni rensade almanackan och ägnade
er Lördag åt vår flytt trotts krävande småbarn och lite fritid!!
Det är en ära att få ha så underbara vänner och grannar!!!
Stort tack till Andreas och Cecilia som trotts övertid och nya jobb
tog sig tid med vår flytt!! Speciellt tack till Cecilia som är en ny,
ljuvlig bekantskap. Trotts att vi knappt hunnit lära känna varandra
så högg du i och bidrog till glatt humör och smidig flytt. Välkommen
till Norrland och vårt tokiga gäng!!
Ni har alla gjort det tydligt för oss hur mkt stöd och hjälp det finns att hämta bland vänner och familj!! Vi är djupt tacksamma över att ha så många kära vänner att luta oss på!!
Kärlek och harmoni!
Jag älskar mitt hus
Vi har sovit första natten i vårt eget hem.
Vårt hem.
Vårt nya hem är ett enda stort kaos och
alldeles ljuvligt. Jag går runt lite förvirrad
och vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag älskar
att organisera, ställa in i skåp och hänga in i
garderober. Eller garderob och garderob, vi har
en "walk in closet" med spegeldörrar!!
I veckan har jag jobbat från 6,7 på morgonen till
sena kvällen. Jag har målat, spacklat, slipat och
grävt i trädgården. Både för att det varit viktigt
att få ordning innan flytten men oxå för att jag är
rädd för att stanna av. Jag är rädd för att sätta igång
sorgearbetet när det finns så mkt att göra. Jag sover
fortfarande dåligt och äter lite för lite men det är oxå
de enda tecknen på att allt inte är helt okej. Men detta
hindrar mig inte från att njuta av vårt underbara hus
och trädgård som för mina tankar till edens lustgård,
minus nakna människor och ormar (tack & lov).
Bilder kommer så småningom, som tur är har söta
Matilda tagit förebilder så att ni får se vad vi åstadkommit
den senaste veckan!!
Nu ska jag baka en rabarberpaj till vännerna som ska kika
förbi. Vi har groteska mängder rabarber. Två stora skogar
av denna underbara växt!!
Kärlek och harmoni!!
Vårt hem.
Vårt nya hem är ett enda stort kaos och
alldeles ljuvligt. Jag går runt lite förvirrad
och vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag älskar
att organisera, ställa in i skåp och hänga in i
garderober. Eller garderob och garderob, vi har
en "walk in closet" med spegeldörrar!!
I veckan har jag jobbat från 6,7 på morgonen till
sena kvällen. Jag har målat, spacklat, slipat och
grävt i trädgården. Både för att det varit viktigt
att få ordning innan flytten men oxå för att jag är
rädd för att stanna av. Jag är rädd för att sätta igång
sorgearbetet när det finns så mkt att göra. Jag sover
fortfarande dåligt och äter lite för lite men det är oxå
de enda tecknen på att allt inte är helt okej. Men detta
hindrar mig inte från att njuta av vårt underbara hus
och trädgård som för mina tankar till edens lustgård,
minus nakna människor och ormar (tack & lov).
Bilder kommer så småningom, som tur är har söta
Matilda tagit förebilder så att ni får se vad vi åstadkommit
den senaste veckan!!
Nu ska jag baka en rabarberpaj till vännerna som ska kika
förbi. Vi har groteska mängder rabarber. Två stora skogar
av denna underbara växt!!
Kärlek och harmoni!!
Adoptera mera
Jag får ofta frågor kring adoption då många vet att vi längtar efter familj.
Jag har alltid tänkt mig att jag vill adoptera, även om jag får biologiska barn.
Tanken på adoption har funnits långt innan problemen började. Inte minst sedan
jag träffade maken, vars syster är adopterad från Sydkorea. Några saker får mig
dock att kämpa på med hormoner och IVF. Rent egoistiskt så vill jag bära
åtminstone ett barn. DNA och biologi har inte med saken att göra, jag vill bara
prova vara gravid och föda med allt vad det innebär. (och NEJ, jag vet inte vad
jag önskar mig, det gör ont, man spricker...bla bla bla. Jag vill ändå uppleva det.)
Ett annat argument för att plåga kroppen och psyket är att det är enklare och billigare
att bli gravid, oavsett hormoner och helvete. Adoption är krångligt, dyrt och tar tid.
Det är rätt att man kollar upp adoptivföräldrar noga och att det kostar men det tar tid
och olika länder har olika krav på föräldrarna. Allt från längd på äktenskapet till religion
och BMI. Det är en djungel.
Det tredje argumentet är att jag måste försöka göra något konkret medan vi väntar på
att få adoptera. Varför inte uttömma alla möjligheter när man väntar. Det känns skönt
att agera och inte bara vänta - det är tortyr.
Vi står i kö på adoption sedan en tid tillbaka och en utredning ska göras inom kort.
När den är klar är det dags att ställa sig i kö på specifika länder och börja den riktiga
väntan. Då ska man oxå ta ställning till en massa svåra saker som handikapp, syskon
osv. Moraliskt är det mkt svårt och konstigt. Hur kan man som framtida förälder välja...
och vad är det som säger att man har rätt att välja?? Att få bli förälder är en gåva för oss
som har det svårt och det är vi som ska tacka för att vi får ta emot ett barn, oavsett alla
variabler. Jag har brottats med dessa frågor en längre tid. Har vi rätt att önska ett friskt barn??
Min kurator hjälpte mig med den frågan. Hon sa att alla föräldrar har rätt att önska sig ett friskt barn. Som gravid gör man ju allt för att barnet ska vara friskt. Adoptivföräldrar har oxå
rätt att göra vad de kan för att få ett friskt barn. Precis som med en graviditet så kan man
aldrig veta att barnet är friskt men man har rätt att önska och göra val för att säkerställa
det. Sedan får man det man får och älskar barnet oavsett.
Verkar det knasigt? Går det att förstå eller vimsade jag till det??
Detta är iallafall mina tankar kring adoption, medan vi väntar så gör vi vad vi kan...
Tack Nina och Sofie för er förståelse och empati!!
Är glad att ni finns!!
Jag har alltid tänkt mig att jag vill adoptera, även om jag får biologiska barn.
Tanken på adoption har funnits långt innan problemen började. Inte minst sedan
jag träffade maken, vars syster är adopterad från Sydkorea. Några saker får mig
dock att kämpa på med hormoner och IVF. Rent egoistiskt så vill jag bära
åtminstone ett barn. DNA och biologi har inte med saken att göra, jag vill bara
prova vara gravid och föda med allt vad det innebär. (och NEJ, jag vet inte vad
jag önskar mig, det gör ont, man spricker...bla bla bla. Jag vill ändå uppleva det.)
Ett annat argument för att plåga kroppen och psyket är att det är enklare och billigare
att bli gravid, oavsett hormoner och helvete. Adoption är krångligt, dyrt och tar tid.
Det är rätt att man kollar upp adoptivföräldrar noga och att det kostar men det tar tid
och olika länder har olika krav på föräldrarna. Allt från längd på äktenskapet till religion
och BMI. Det är en djungel.
Det tredje argumentet är att jag måste försöka göra något konkret medan vi väntar på
att få adoptera. Varför inte uttömma alla möjligheter när man väntar. Det känns skönt
att agera och inte bara vänta - det är tortyr.
Vi står i kö på adoption sedan en tid tillbaka och en utredning ska göras inom kort.
När den är klar är det dags att ställa sig i kö på specifika länder och börja den riktiga
väntan. Då ska man oxå ta ställning till en massa svåra saker som handikapp, syskon
osv. Moraliskt är det mkt svårt och konstigt. Hur kan man som framtida förälder välja...
och vad är det som säger att man har rätt att välja?? Att få bli förälder är en gåva för oss
som har det svårt och det är vi som ska tacka för att vi får ta emot ett barn, oavsett alla
variabler. Jag har brottats med dessa frågor en längre tid. Har vi rätt att önska ett friskt barn??
Min kurator hjälpte mig med den frågan. Hon sa att alla föräldrar har rätt att önska sig ett friskt barn. Som gravid gör man ju allt för att barnet ska vara friskt. Adoptivföräldrar har oxå
rätt att göra vad de kan för att få ett friskt barn. Precis som med en graviditet så kan man
aldrig veta att barnet är friskt men man har rätt att önska och göra val för att säkerställa
det. Sedan får man det man får och älskar barnet oavsett.
Verkar det knasigt? Går det att förstå eller vimsade jag till det??
Detta är iallafall mina tankar kring adoption, medan vi väntar så gör vi vad vi kan...
Tack Nina och Sofie för er förståelse och empati!!
Är glad att ni finns!!
En ljusglimt
Fick denna kommentar av Matilda-vännen:
Ni är så duktiga. Jobba inte ihjäl er bara. Jag följer med på lördag och hjälper till med det som behövs. Vill ni att jag lyfter kavlar jag upp ärmarna och visar mina muskler. Vill du ha sällskap och någon som hjälper dig ja då kavlar jag ner dem och försöker visa lite ömhet och personlighet. Kram
Sällskap och ömhet är precis vad jag behöver. Jag ska nämligen vara i huset, dirigera flyttkarlar och packa upp lådor på Lördag. Hjärtligt välkommen med din personlighet :)
Ni är så duktiga. Jobba inte ihjäl er bara. Jag följer med på lördag och hjälper till med det som behövs. Vill ni att jag lyfter kavlar jag upp ärmarna och visar mina muskler. Vill du ha sällskap och någon som hjälper dig ja då kavlar jag ner dem och försöker visa lite ömhet och personlighet. Kram
Sällskap och ömhet är precis vad jag behöver. Jag ska nämligen vara i huset, dirigera flyttkarlar och packa upp lådor på Lördag. Hjärtligt välkommen med din personlighet :)
Sorg och flytt...
På Lördag går flyttlasset, och en förbannad tur är väl det! Kroppen är sliten, sömnen vägrar infinna sig och sorgen bränner i bröstet. Hade jag inte mina drömmars hus så vet jag inte hur jag skulle överleva.
Men nu har jag det och kan fokusera på det, glädjas korta stunder åt det och distrahera mig med renovering när tankarna blir mörka.
Tyck inte synd om mig.
Lid med mig. Förstå mig. Men tyck inte synd om mig.
Tanken att folk tycker synd om mig, som har så mkt lycka i mitt liv, är outhärdlig.
Jag känner mig misslyckad och besviken på mig själv, min kropp och min oförmåga.
Tycker ni synd om mig så bekräftar ni min bild av mig själv - stackars Julia som inte
lyckas.
Gårdagen ägnade jag åt att gråta bittra tårar. Ett visst mått av ilska smög sig oxå in...
Ilskan var något nytt.
Jag brukar inte bli arg, bli förbittrad på livets orättvisa eller bli avundsjuk.
Ilska är så destruktivt när man inte kan rikta den mot något konkret.
Livet är orättvist och jag är knappast den som drabbas värst.
...och avundsjuka kan man ju inte känna mot någon man tycker om och unnar all lycka i världen.
Ändå nuddar jag vid ilskan, provar att rikta den mot mig själv och inser att jag är på en farlig väg.
Tror ibland att det är något fel med min kropp, en oförmåga, är jag ogästvänlig?
Men alla prover och tester visar att vi är fertila. Är det mitt oproportionerligt stora huvud som står i vägen?? Eller är det mina mörka tankar... min oförmåga att hoppas och tro??
Det enda som lättar ångesten är att jobba sig svettig och den typen av jobb råder det ingen brist på.
Idag förde jag krig mot brännässlor. Vann en Pyrrosseger. Jag motade bort dem från mina rabarber men blev bränd hundra gånger på kuppen.
Men nu har jag det och kan fokusera på det, glädjas korta stunder åt det och distrahera mig med renovering när tankarna blir mörka.
Tyck inte synd om mig.
Lid med mig. Förstå mig. Men tyck inte synd om mig.
Tanken att folk tycker synd om mig, som har så mkt lycka i mitt liv, är outhärdlig.
Jag känner mig misslyckad och besviken på mig själv, min kropp och min oförmåga.
Tycker ni synd om mig så bekräftar ni min bild av mig själv - stackars Julia som inte
lyckas.
Gårdagen ägnade jag åt att gråta bittra tårar. Ett visst mått av ilska smög sig oxå in...
Ilskan var något nytt.
Jag brukar inte bli arg, bli förbittrad på livets orättvisa eller bli avundsjuk.
Ilska är så destruktivt när man inte kan rikta den mot något konkret.
Livet är orättvist och jag är knappast den som drabbas värst.
...och avundsjuka kan man ju inte känna mot någon man tycker om och unnar all lycka i världen.
Ändå nuddar jag vid ilskan, provar att rikta den mot mig själv och inser att jag är på en farlig väg.
Tror ibland att det är något fel med min kropp, en oförmåga, är jag ogästvänlig?
Men alla prover och tester visar att vi är fertila. Är det mitt oproportionerligt stora huvud som står i vägen?? Eller är det mina mörka tankar... min oförmåga att hoppas och tro??
Det enda som lättar ångesten är att jobba sig svettig och den typen av jobb råder det ingen brist på.
Idag förde jag krig mot brännässlor. Vann en Pyrrosseger. Jag motade bort dem från mina rabarber men blev bränd hundra gånger på kuppen.
Är man vuxen
...om man sitter och väntar i bilen på att Coop Bygg ska öppna en söndag morgon??
Är man gammal om man ondgör sig över coop-personalens sovmorgon och det faktum att de inte öppnar tidigare?? Är man sinnesjuk om man köper 120 liter vit färg??
Är man helt från vettet om man målar upp allt på två dagar??
Troligtvis!
Är man gammal om man ondgör sig över coop-personalens sovmorgon och det faktum att de inte öppnar tidigare?? Är man sinnesjuk om man köper 120 liter vit färg??
Är man helt från vettet om man målar upp allt på två dagar??
Troligtvis!
Renovering
Har varit dålig på att uppdatera då jag renoverat hela dagarna och knappt orkat tänka när vi kommit hem om kvällarna. Tillsammans med den totala djävla skräcken för blod och misslyckande är jag helt utpumpad. Sover osammanhängande kryddat med mardrömmar. Men huset är underbart!!
Skyddsbarriär och husköp
Idag kl 11.00 ska vi på banken och skriva över huset på oss!!
Huuuuur spännande som helst!!
Mötet på banken innebär dock att jag måste lämna djuret hemma ensam igen.
Med kiss och bajsattackerna, från häromdagen, i färskt minne har jag byggt en skyddsbarriär!
Jag har baxat vår byrå framför dörrhålet in till sovrummet.
Eftersom jag vet att vovven är expert på att bryta sig in- och ut, så tätade jag glipan i nederkant på byrån med en pappskiva. Byrån är hög, bred och tung... nu djävlar ska vi väl slippa bajsattacker i vår säng!!!
Tar han sig in för att hämnas denna gång så är han världens smartaste hund!!
Huuuuur spännande som helst!!
Mötet på banken innebär dock att jag måste lämna djuret hemma ensam igen.
Med kiss och bajsattackerna, från häromdagen, i färskt minne har jag byggt en skyddsbarriär!
Jag har baxat vår byrå framför dörrhålet in till sovrummet.
Eftersom jag vet att vovven är expert på att bryta sig in- och ut, så tätade jag glipan i nederkant på byrån med en pappskiva. Byrån är hög, bred och tung... nu djävlar ska vi väl slippa bajsattacker i vår säng!!!
Tar han sig in för att hämnas denna gång så är han världens smartaste hund!!
Phuh...
Idag är jag något mindre hormonstinn, dramatisk och panikslagen.
Inte minst pga gulliga Alexandras, lugna, vuxna och vansinnigt balanserade, kommentar på mitt förra inlägg. Faran är över tack vare älskade, balanserade vänner. Som honung på såren var oxå besöket av vännerna Jossan & Malin.
Inatt drömde jag om blod och tårar men efter en lugn morgon m. Roffe så är mardrömmarna förpassade till dåtid. Nu ska jag bjuda lilla mamma på Lunch!!
Inte minst pga gulliga Alexandras, lugna, vuxna och vansinnigt balanserade, kommentar på mitt förra inlägg. Faran är över tack vare älskade, balanserade vänner. Som honung på såren var oxå besöket av vännerna Jossan & Malin.
Inatt drömde jag om blod och tårar men efter en lugn morgon m. Roffe så är mardrömmarna förpassade till dåtid. Nu ska jag bjuda lilla mamma på Lunch!!
HormonHaggan anfaller...
Fy fan vad jag hatar att pumpa min hemtrevliga kropp med hormoner.
Jag har klarat mig relativt bra från både gråt och morr, men idag....
Jag vet inte om det är hormonerna eller sviterna av att jag har gått och
varit skräckslagen så länge. Konstant skräck. De få sekunderna av hopp
vänder alltid till skräck eftersom man vet att sorgen kommer bli större
om man unnar sig att hoppas...
Tvångsmässig stryker jag min Jultomte-svullna mage och upprepar det
enda ord som betyder något: Stanna, snälla stanna hos oss
Jag har inte heller unnat mig att gråta, det känns som att dammarna kan brista
av bara en droppe saltvatten och jag kan drunkna. Eller åtminstone kämpa mot
vågor och strömmar i månader, om de brister.
Två tecken på att inte ens jag kan hålla fasaden uppe hela tiden (jag skyller på hormonerna):
* Jag skällde ut en liten flicka under min morgonpromenad med Roffe!
Jaa, ni hörde rätt JAG SKÄLLDE UT EN LITEN FLICKA! Traumatiserade henne
för livet skulle jag tro. Hon matade Roffe med godis medan jag var ouppmärksam.
När hon kom tillbaka med mer godis spände jag ögonen i henne och påpekade att
hundar kan bli sjuka av godis som människor äter. Hon var typ 8-10år. Jag skäller
väl inte ut bäbisar så hormonell jag är! Men jag KAN ha överreagerat...
I mitt eget huvud är jag nu föralltid stämplad som den galna kvinnan som skällde
ut den blonda flickan som ville bjuda vovven på godis.
* Jag ringde och berättade för maken att jag beställt golvfärgen till köket.
När han inte omedelbart kom med glada tillrop och oförställd munterhet
fick jag panik...
Jag började gorma med hög, gäll röst. Jag ylade att jag vägrade ringa upp
färgaffären igen, att han var en negativ surkart och att om han inte gillade
mitt val så var det hans problem. När han inte genast hojtade att jag var ett geni
och att han litade på mitt val så vrålade jag att jag skulle lägga på. Varpå maken
kom ikapp och frågade "vad är det som händer??"
Då gormade jag vidare, påpekade att jag proppat i mig massor med hormoner
och att han borde kunnat förstå varför jag reagerade som jag gjorde. Nästa gång
,tipsade jag, borde han vara oförställt glad direkt och inte ifrågasätta mig med sin
tystnad... Inte helt stabil...
Men ljuvliga maken ringde upp sedan och gullade lite och jag bad om förlåtelse.
Jag har inte tid att vara hormonell, rädd och panikslagen! Än mindre att ha ständig värk i magen.
Vi ska renovera, gräva i trädgården och flytta under den närmaste veckan!!
Paniiiiiiiik!!!
Jag har klarat mig relativt bra från både gråt och morr, men idag....
Jag vet inte om det är hormonerna eller sviterna av att jag har gått och
varit skräckslagen så länge. Konstant skräck. De få sekunderna av hopp
vänder alltid till skräck eftersom man vet att sorgen kommer bli större
om man unnar sig att hoppas...
Tvångsmässig stryker jag min Jultomte-svullna mage och upprepar det
enda ord som betyder något: Stanna, snälla stanna hos oss
Jag har inte heller unnat mig att gråta, det känns som att dammarna kan brista
av bara en droppe saltvatten och jag kan drunkna. Eller åtminstone kämpa mot
vågor och strömmar i månader, om de brister.
Två tecken på att inte ens jag kan hålla fasaden uppe hela tiden (jag skyller på hormonerna):
* Jag skällde ut en liten flicka under min morgonpromenad med Roffe!
Jaa, ni hörde rätt JAG SKÄLLDE UT EN LITEN FLICKA! Traumatiserade henne
för livet skulle jag tro. Hon matade Roffe med godis medan jag var ouppmärksam.
När hon kom tillbaka med mer godis spände jag ögonen i henne och påpekade att
hundar kan bli sjuka av godis som människor äter. Hon var typ 8-10år. Jag skäller
väl inte ut bäbisar så hormonell jag är! Men jag KAN ha överreagerat...
I mitt eget huvud är jag nu föralltid stämplad som den galna kvinnan som skällde
ut den blonda flickan som ville bjuda vovven på godis.
* Jag ringde och berättade för maken att jag beställt golvfärgen till köket.
När han inte omedelbart kom med glada tillrop och oförställd munterhet
fick jag panik...
Jag började gorma med hög, gäll röst. Jag ylade att jag vägrade ringa upp
färgaffären igen, att han var en negativ surkart och att om han inte gillade
mitt val så var det hans problem. När han inte genast hojtade att jag var ett geni
och att han litade på mitt val så vrålade jag att jag skulle lägga på. Varpå maken
kom ikapp och frågade "vad är det som händer??"
Då gormade jag vidare, påpekade att jag proppat i mig massor med hormoner
och att han borde kunnat förstå varför jag reagerade som jag gjorde. Nästa gång
,tipsade jag, borde han vara oförställt glad direkt och inte ifrågasätta mig med sin
tystnad... Inte helt stabil...
Men ljuvliga maken ringde upp sedan och gullade lite och jag bad om förlåtelse.
Jag har inte tid att vara hormonell, rädd och panikslagen! Än mindre att ha ständig värk i magen.
Vi ska renovera, gräva i trädgården och flytta under den närmaste veckan!!
Paniiiiiiiik!!!
Roffes hämnd...
Guud va dåligt samvete jag fick när jag lämnade Rolf ensam hemma (bara 45min, maken var på väg hem) och promenerade ner på stan. Mattes lilla sockerprutt grät, ylade och skällde i panik. Jag hörde honom en bra bit på väg... Men jag intalade mig att han måste vänja sig...
När maken kom hem var han dock som vanligt, glad och tillfreds - inga tecken på paniken jag hört...
Det visade sig dock att hämnd är lugnande för panikslagna små hundar.
Rolf hade brutit sig in i sovrummet, hoppat upp i vår säng, kissat en djävla insjö i makens säng.
Därefter tog han till de stora kanonerna och bajsade en Elefant-bajs på min sida varpå han hoppade ned på min sida om sängen och kissade en ytterligare insjö!!
En fälla liksom, och jag gick i den!
Lömska, onda, hämndlystna vovve-djävel!!
När maken kom hem var han dock som vanligt, glad och tillfreds - inga tecken på paniken jag hört...
Det visade sig dock att hämnd är lugnande för panikslagna små hundar.
Rolf hade brutit sig in i sovrummet, hoppat upp i vår säng, kissat en djävla insjö i makens säng.
Därefter tog han till de stora kanonerna och bajsade en Elefant-bajs på min sida varpå han hoppade ned på min sida om sängen och kissade en ytterligare insjö!!
En fälla liksom, och jag gick i den!
Lömska, onda, hämndlystna vovve-djävel!!
Firande...
Dagen har ägnats åt firande.
Vi åkte till stugan för att i ett slag fira oss syskon.
Vi fyller samma vecka.
Bobbo och Sofie hade bakat ljuvligt, lyxigt och delikat... och mycket!!
Jag fick fantastiska presenter och delade oxå ut lite paket.
Sedan bar det av till David och Alex för att dinera och inspektera deras nyrenoverade hus.
Gud så duktiga de varit!!
De har fått ett sagolikt hem.
Dagen avslutades med en utflykt till vårt hus där vi gick och drömde i vår framtida trädgård.
Vår gård är en oas, ett sagoland, ett brokigt paradis!!
Min ömma och svullna mage har opponerat sig regelbundet men har fått stå tillbaka för trevligt sällskap och ljuvliga drömmar!
På Torsdag får vi nycklarna till vårt hem!!
Kärlek och harmoni!!
Vi åkte till stugan för att i ett slag fira oss syskon.
Vi fyller samma vecka.
Bobbo och Sofie hade bakat ljuvligt, lyxigt och delikat... och mycket!!
Jag fick fantastiska presenter och delade oxå ut lite paket.
Sedan bar det av till David och Alex för att dinera och inspektera deras nyrenoverade hus.
Gud så duktiga de varit!!
De har fått ett sagolikt hem.
Dagen avslutades med en utflykt till vårt hus där vi gick och drömde i vår framtida trädgård.
Vår gård är en oas, ett sagoland, ett brokigt paradis!!
Min ömma och svullna mage har opponerat sig regelbundet men har fått stå tillbaka för trevligt sällskap och ljuvliga drömmar!
På Torsdag får vi nycklarna till vårt hem!!
Kärlek och harmoni!!
Skräp-TV har mig i sitt grepp...
Väl hemkommen med en mage, så uppsvälld, att man lätt blandar ihop mig med tomten och en oförmåga att stå upprätt, hamnade jag framför TV:n. Rolf vägrar ligga på något annat ställe än inklämd i soffan med mig. Så jag har åtminstone sällskap. Men, holy crap, va´dålig Tv de visar på Lördag morgon mellan 07.00 och 10.00!!
Man blir ju mörkrädd!! Men det otäckaste är att jag nu, som en zombie, zappar mig igenom "Lois&Clark", "Dr Phil" och repriser av "Just shoot me". Okej Dr Phil kan jag stå för... men resten!!!
* Skriker hysteriskt i fallsett *
Tur att jag har Roffe som pockar på uppmärksamhet, anars skulle jag förmodligen dö, fastväxt i soffan till ett avsnitt av "Hem till gården".
Snart dyker Alex upp och räddar mig från en förnedrande död, vi ska ha lite tjej-tid medan maken är och skriver tenta. Sedan bär det av till svärföräldrarna.
Döm av deras förvåning när de ser att deras sons hustru förvandlats till en hybrid mellan Jultomten och en ostkrok...
Rolf räddaren i nöden
Man blir ju mörkrädd!! Men det otäckaste är att jag nu, som en zombie, zappar mig igenom "Lois&Clark", "Dr Phil" och repriser av "Just shoot me". Okej Dr Phil kan jag stå för... men resten!!!
* Skriker hysteriskt i fallsett *
Tur att jag har Roffe som pockar på uppmärksamhet, anars skulle jag förmodligen dö, fastväxt i soffan till ett avsnitt av "Hem till gården".
Snart dyker Alex upp och räddar mig från en förnedrande död, vi ska ha lite tjej-tid medan maken är och skriver tenta. Sedan bär det av till svärföräldrarna.
Döm av deras förvåning när de ser att deras sons hustru förvandlats till en hybrid mellan Jultomten och en ostkrok...
Rolf räddaren i nöden
Shopping till mitt lantkök och födelsedagstårta
Jag har som antytts ovan använt mina födelsedags-pengar för att shoppa till vårt framtida lantkök!!
Här kommer några fynd som inhandlats den senaste veckan:
Förvaring till Roffes mat - skopa medföljde
Såhär glad blev jag över den supergoda födelsedagstårtan som moster bakat
Kärlek och harmoni!!
Här kommer några fynd som inhandlats den senaste veckan:
Förvaring till Roffes mat - skopa medföljde
Såhär glad blev jag över den supergoda födelsedagstårtan som moster bakat
Kärlek och harmoni!!
Sliten, öm och trött... men hemma!!!
Skörden blev god även om de fick "jaga" mina äggstockar med nålen.
Därav sliten och öm.
Men lycklig.
Så snart jag sovit och ätit ska jag visa vad jag shoppat!!
Nu nöjjer jag mig med en bild som visar mig, redo för allt som ödet kastar mot mig,
sittandes på sängen i patientrummet. Inte så glamorös outfit kan hända...
Därav sliten och öm.
Men lycklig.
Så snart jag sovit och ätit ska jag visa vad jag shoppat!!
Nu nöjjer jag mig med en bild som visar mig, redo för allt som ödet kastar mot mig,
sittandes på sängen i patientrummet. Inte så glamorös outfit kan hända...