Hylla kvinnor
Jag har länge velat skriva en serie hyllningar till modiga kvinnor i mitt liv. Idag börjar den serien på samma sätt som vi alla börjar, med modern, och närmare bestämt MIN mamma.
Min mamma är den modigaste kvinna jag känner.
Hon var kvinnan som skällde ut mack ägaren i vårt
lilla samhälle, så till den milda grad, att han tvingades
fixa lådor till porrtidningarna. Hon ville inte att hennes
barn, andras barn eller hon själv skulle behöva mötas
av uppfläkta kön eller kvinnor i plågsamma ställningar
så fort de ville köpa lördagsgodis eller en mjölkliter.
Min mamma var frireligös och brinnande kristen men
trodde inte på dömande. Jag mins att jag kom hem
från söndagsskolan och sa något nedsättande jag hört
om muslimer. Jag fick en kraftig tillrättavisning och den
pedagogiska frågan "hur kan du veta att din tro är mer
sann än någon annans?" Idag bekänner hon sig inte till
någon tro men det öppna sinnet finns kvar.
Hon var något så ovanligt, på 80-talet, som en hemmafru.
Vi levde på en lön som kom av att min pappa jobbade på
ICA. Jag minns att vårt kök var en platts som alla fick
komma till. Alkoholisterna på vår gata var lika välkomna
på en kopp kaffe som pastorn, och på den lilla handelslön
vi levde på, fanns alltid råd till att baka en kaka till någon
ensam eller ledsen.
Hon födde mig och min lillebror inom loppet av ett år och
fem dagar. Potatisgratäng var inte ett tillbehör i vårt hem
utan ett huvudmål och jag såg aldrig att hon köpte nya kläder
till sig själv. Ändå var upplevde jag aldrig att vi var fattiga.
Hon såg utmaningen i att leva billigt, ärva, sy om, gå på
loppisar och baka brödet själv. Tills jag var nio år hade vi ingen
TV. Tanken var att vi skulle umgås på ledig tid. Vi spelade
spel, lekte och pysslade. På regniga dagar läste hon högt för oss.
Mina föräldrar skiljde sig när jag var tio år. Då hade mamma
börjat jobba och en TV hade införskaffats. Vi flyttade från det
stora röda huset till en lägenhet i stan. Vid den tiden hade
mamma varit hemmafru i ca tio år. Före det hade hon gått ut gymnasiet
med medelmåttiga betyg. Hon ville plugga. Så hon gick och
skrev högskoleprovet. Förvånad fick hon resultatet 1,8 och
kom in på psykologprogrammet. Då var hon trettiofem år.
Min tonårstid präglades av hennes studier och kampen om att få
ekonomin att gå ihop med två tonåringar och vår lillebror.
Hon pendlade med buss tjugoåtta mil tur och retur,varje dag.
Hon träffade sin nuvarande make i mitten av utbildningen.
Nu jobbar hon som psykolog, bor på landet med en fantastisk
make, en hund och några får. Hon är min klippa, min vän och
den som alltid får mig att känna mig älskad. Hon lotsar mig genom
sorger och drar mig ur skiten! Hon är den jag sprang in och
väckte klockan fyra, på natten, när jag fått min första kyss.
Hon är den som lärt mig se smärtan och glädjen i att vara kvinna
och den som lärt mig (och fortfarande lär mig) om genus, feminism
och könsroller!! När mitt andra IVF-försök misslyckats tog hon med
mig på en vandring i Italien. Vi åt fantastisk mat, filosoferade,
badade och vandrade.
Där har ni en vacker, otäckt smart, kärleksfull och modig kvinna. Länkarna ovan är alster min mamma skrivit ang. jämställdhet och objektifiering. Läs dem, de är otäckt kloka!
Kärlek och harmoni!
Min mamma är den modigaste kvinna jag känner.
Hon var kvinnan som skällde ut mack ägaren i vårt
lilla samhälle, så till den milda grad, att han tvingades
fixa lådor till porrtidningarna. Hon ville inte att hennes
barn, andras barn eller hon själv skulle behöva mötas
av uppfläkta kön eller kvinnor i plågsamma ställningar
så fort de ville köpa lördagsgodis eller en mjölkliter.
Min mamma var frireligös och brinnande kristen men
trodde inte på dömande. Jag mins att jag kom hem
från söndagsskolan och sa något nedsättande jag hört
om muslimer. Jag fick en kraftig tillrättavisning och den
pedagogiska frågan "hur kan du veta att din tro är mer
sann än någon annans?" Idag bekänner hon sig inte till
någon tro men det öppna sinnet finns kvar.
Hon var något så ovanligt, på 80-talet, som en hemmafru.
Vi levde på en lön som kom av att min pappa jobbade på
ICA. Jag minns att vårt kök var en platts som alla fick
komma till. Alkoholisterna på vår gata var lika välkomna
på en kopp kaffe som pastorn, och på den lilla handelslön
vi levde på, fanns alltid råd till att baka en kaka till någon
ensam eller ledsen.
Hon födde mig och min lillebror inom loppet av ett år och
fem dagar. Potatisgratäng var inte ett tillbehör i vårt hem
utan ett huvudmål och jag såg aldrig att hon köpte nya kläder
till sig själv. Ändå var upplevde jag aldrig att vi var fattiga.
Hon såg utmaningen i att leva billigt, ärva, sy om, gå på
loppisar och baka brödet själv. Tills jag var nio år hade vi ingen
TV. Tanken var att vi skulle umgås på ledig tid. Vi spelade
spel, lekte och pysslade. På regniga dagar läste hon högt för oss.
Mina föräldrar skiljde sig när jag var tio år. Då hade mamma
börjat jobba och en TV hade införskaffats. Vi flyttade från det
stora röda huset till en lägenhet i stan. Vid den tiden hade
mamma varit hemmafru i ca tio år. Före det hade hon gått ut gymnasiet
med medelmåttiga betyg. Hon ville plugga. Så hon gick och
skrev högskoleprovet. Förvånad fick hon resultatet 1,8 och
kom in på psykologprogrammet. Då var hon trettiofem år.
Min tonårstid präglades av hennes studier och kampen om att få
ekonomin att gå ihop med två tonåringar och vår lillebror.
Hon pendlade med buss tjugoåtta mil tur och retur,varje dag.
Hon träffade sin nuvarande make i mitten av utbildningen.
Nu jobbar hon som psykolog, bor på landet med en fantastisk
make, en hund och några får. Hon är min klippa, min vän och
den som alltid får mig att känna mig älskad. Hon lotsar mig genom
sorger och drar mig ur skiten! Hon är den jag sprang in och
väckte klockan fyra, på natten, när jag fått min första kyss.
Hon är den som lärt mig se smärtan och glädjen i att vara kvinna
och den som lärt mig (och fortfarande lär mig) om genus, feminism
och könsroller!! När mitt andra IVF-försök misslyckats tog hon med
mig på en vandring i Italien. Vi åt fantastisk mat, filosoferade,
badade och vandrade.
Där har ni en vacker, otäckt smart, kärleksfull och modig kvinna. Länkarna ovan är alster min mamma skrivit ang. jämställdhet och objektifiering. Läs dem, de är otäckt kloka!
Kärlek och harmoni!
Jag blir nästan rörd. Vilken fantastisk människa hon verkar vara din mamma. En riktig förebild. Så vill JAG bli.
juanna
Om vi kör din mamma i kopieringsapparaten kan vi skicka ett exempel till varje rasist eller islamofob!!
Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan