Banana cream pie!!
Kvällen är räddad!!
Bröder med flickvänner kommer över innom kort och ger mig därmed en utmärkt anledning att baka
Banana Cream Pie som Leila bakade i förra avsnittet!!
Yummy yummy yummy, I´ve got love in my Tummy!!
Med sig har de vackra paren en smaskig bulgursallad och fläskfile med någon spännande rub.
Fredagsmys på hög nivå!!
Kärlek och harmoni!
Bröder med flickvänner kommer över innom kort och ger mig därmed en utmärkt anledning att baka
Banana Cream Pie som Leila bakade i förra avsnittet!!
Yummy yummy yummy, I´ve got love in my Tummy!!
Med sig har de vackra paren en smaskig bulgursallad och fläskfile med någon spännande rub.
Fredagsmys på hög nivå!!
Kärlek och harmoni!
Är lite "Fredags-ond"...
Fredags-ond är ett nytt ord som jag kommit på aldelens själv... idag :)
Jag försökte sätta ord på den dåliga sidan av mig som kikade fram idag.
Jag hörde av maken att någon fjuttat på majbrasan (ute i någon av närliggande byar) lite för tidigt
... närmare bestämt inatt!!
Jaa, jag veeeeet!!... det är jätte tråkigt för barnen och allmänt ondsint,
men jag fnissade! Det är den (onda) hemska sanningen!!
Jag som inte är något fan av majbrasor
(tycker liksom inte att det är så kul att stå och prata trögt med
frysande vuxna medan barnen kastar kinapuffar i mitt hår)
tyckte att det var oproportionerligt kul att någon djävlats på detta
engagerade sätt. Jag menar, det är ingen lek att fjutta på.
Det kräver ett visst mått av planering att få fyr på sura kvistar,
gamla julgranar och allsköns bråte som folk tror brinner bra.
Så ond är jag!!
Kärlek och harmoni!
Jag försökte sätta ord på den dåliga sidan av mig som kikade fram idag.
Jag hörde av maken att någon fjuttat på majbrasan (ute i någon av närliggande byar) lite för tidigt
... närmare bestämt inatt!!
Jaa, jag veeeeet!!... det är jätte tråkigt för barnen och allmänt ondsint,
men jag fnissade! Det är den (onda) hemska sanningen!!
Jag som inte är något fan av majbrasor
(tycker liksom inte att det är så kul att stå och prata trögt med
frysande vuxna medan barnen kastar kinapuffar i mitt hår)
tyckte att det var oproportionerligt kul att någon djävlats på detta
engagerade sätt. Jag menar, det är ingen lek att fjutta på.
Det kräver ett visst mått av planering att få fyr på sura kvistar,
gamla julgranar och allsköns bråte som folk tror brinner bra.
Så ond är jag!!
Kärlek och harmoni!
Någon som kan lära mig en "regn-dans"?
Jaa, ja...jag vet. Jag är en partypooper!! Men jag längtar efter regn.
Försvinn dumma sol, omfamna mig regn!!
Jag menar inte att vara en surmule, men jag tycker solen för med sig en massa krav.
När solen tittar fram på våren ska man vara lycklig, full av energi, kär, sprallig och man ska gärna gnola en stump medan man med käcka steg "hoppsar" fram i livet.
Jag är lycklig och kär men jag har oxå sorger. Regnet passar bättre till mitt sinnestillstånd.
Ge mig ett rejält regn, en mulen himmel, klar luft och ett rytmiskt smattrande mot taket och jag lovar er att jag ska gnola mitt ledmotiv medan jag hoppsar fram. Regn tar bort pressen och låter mig vara mig själv.
Vilken tur att jag varken är gud, häxa eller indian, då skulle nog många soldyrkare hata mig :)
Jag kanske skulle byta karriär och bli regndansare!!
Vilken vacker titel!!...regndansare!!
Men visst, jag unnar er alla sol i sommar. Bara jag får några dygns regn så är jag nöjd.
Kärlek och harmoni!
Försvinn dumma sol, omfamna mig regn!!
Jag menar inte att vara en surmule, men jag tycker solen för med sig en massa krav.
När solen tittar fram på våren ska man vara lycklig, full av energi, kär, sprallig och man ska gärna gnola en stump medan man med käcka steg "hoppsar" fram i livet.
Jag är lycklig och kär men jag har oxå sorger. Regnet passar bättre till mitt sinnestillstånd.
Ge mig ett rejält regn, en mulen himmel, klar luft och ett rytmiskt smattrande mot taket och jag lovar er att jag ska gnola mitt ledmotiv medan jag hoppsar fram. Regn tar bort pressen och låter mig vara mig själv.
Vilken tur att jag varken är gud, häxa eller indian, då skulle nog många soldyrkare hata mig :)
Jag kanske skulle byta karriär och bli regndansare!!
Vilken vacker titel!!...regndansare!!
Men visst, jag unnar er alla sol i sommar. Bara jag får några dygns regn så är jag nöjd.
Kärlek och harmoni!
Svamp schlamp...
Till alla er som oroat er för vår hussvamp kan jag meddela att problemet är löst.
Säljaren ska fixa problemet innan vi flyttar in!!
Skönt att slippa krypa runt i grunden och kriga mot svampen!
Drömmen om huset lever!!
Säljaren ska fixa problemet innan vi flyttar in!!
Skönt att slippa krypa runt i grunden och kriga mot svampen!
Drömmen om huset lever!!
Varför "sänkte" du inte svinet...?
Det är vad jag fått höra av välmenande, otänkta människor när jag berättat om mina erfarenheter av sexuella trakasserier. Frågan är konstig men inte ovanlig. De gånger jag utsatts för någon form av övergrepp är det just den frågan jag ställt till mig själv medan jag drunknar i skam, vrede och självförebråelse. Själva frågan antyder att jag själv har ansvar för att se till att detta inte händer mig. Att jag kunnat agera annorlunda och upprätta min heder och därmed slippa stå där med skammen.
Många av mina dagdrömmar handlar om att jag brukar brutalt våld mot gärningsmännen. Jag bryter varenda ett av deras fingrar, sparkar dem i skrevet eller krossar deras överlägsna flin med min knytnäve. Jag har antagit att våld skulle få mig att må bättre. En välriktad spark skulle radera ut min skam...
Ju längre jag skriver på detta inlägg desto mer börjar jag tvivla på den devisen.
Förutom det sjuka i att fråga offret varför denna inte brukade våld mot sin gärningsman, så tvivlar jag på att våld mot mannen i fråga (för det är alltid en man) får skammen att blekna.
Frågan i sig är ju en anklagelse, inte medveten men ändå, och i frågan ligger antydan att det inte kan ha varit så farligt - om det var riktigt illa skulle jag ha brukat våld...
Kanske är det min uppfostran, men min första tanke när något obehagligt händer, är inte att ta till våld. Jag vet inte men det ligger liksom inte i min natur...
Visst, jag är en arg kvinna som ofta gormar och för ett himla liv. Men våldet ligger liksom inte under ytan och väntar på en anledning!!
Nej, den frågan är inte bara klantig, den är ett ytterligare övergrepp som grädde på moset.
Bara för att folk anser mig vara en tuff tjej med skinn på näsan (har inte alla skinn på näsan förresten?) så betyder inte det att jag inte reagerar med chock på något kränkande. Det betyder inte att jag inte är ledsen och rädd, och det betyder inte att jag ska reagera med våld för att slippa känna skam. Misshandel är liksom olagligt i svea rike.
Jag har blivit antastad, stalkad, fått äckliga förslag, sexistiska kommentarer och blivit diskriminerad. Jag har varit i relationer med sexistiska psykopater och fått oanständiga telefonsamtal och SMS. Få är gångerna då jag stått upp för mig själv och skulle jag ha reagerat med brutalt våld varje gång så skulle jag ha nött ut både knogar, knäskålar och armbågar vid det här laget!! Men dagdrömma får jag ju göra och hoppas att jag har sinnesnärvaro att plocka upp telefonen och ringa polisen nästa gång.... För att hoppas att det inte blir en "nästa gång" är orealistiskt.
Kärlek och harmoni!
Många av mina dagdrömmar handlar om att jag brukar brutalt våld mot gärningsmännen. Jag bryter varenda ett av deras fingrar, sparkar dem i skrevet eller krossar deras överlägsna flin med min knytnäve. Jag har antagit att våld skulle få mig att må bättre. En välriktad spark skulle radera ut min skam...
Ju längre jag skriver på detta inlägg desto mer börjar jag tvivla på den devisen.
Förutom det sjuka i att fråga offret varför denna inte brukade våld mot sin gärningsman, så tvivlar jag på att våld mot mannen i fråga (för det är alltid en man) får skammen att blekna.
Frågan i sig är ju en anklagelse, inte medveten men ändå, och i frågan ligger antydan att det inte kan ha varit så farligt - om det var riktigt illa skulle jag ha brukat våld...
Kanske är det min uppfostran, men min första tanke när något obehagligt händer, är inte att ta till våld. Jag vet inte men det ligger liksom inte i min natur...
Visst, jag är en arg kvinna som ofta gormar och för ett himla liv. Men våldet ligger liksom inte under ytan och väntar på en anledning!!
Nej, den frågan är inte bara klantig, den är ett ytterligare övergrepp som grädde på moset.
Bara för att folk anser mig vara en tuff tjej med skinn på näsan (har inte alla skinn på näsan förresten?) så betyder inte det att jag inte reagerar med chock på något kränkande. Det betyder inte att jag inte är ledsen och rädd, och det betyder inte att jag ska reagera med våld för att slippa känna skam. Misshandel är liksom olagligt i svea rike.
Jag har blivit antastad, stalkad, fått äckliga förslag, sexistiska kommentarer och blivit diskriminerad. Jag har varit i relationer med sexistiska psykopater och fått oanständiga telefonsamtal och SMS. Få är gångerna då jag stått upp för mig själv och skulle jag ha reagerat med brutalt våld varje gång så skulle jag ha nött ut både knogar, knäskålar och armbågar vid det här laget!! Men dagdrömma får jag ju göra och hoppas att jag har sinnesnärvaro att plocka upp telefonen och ringa polisen nästa gång.... För att hoppas att det inte blir en "nästa gång" är orealistiskt.
Kärlek och harmoni!
Den förbannade fotöljen...
Sent om sider kommer här före-och efterbilder.
Jag och fotöljen har haft en episk brottningsmatch!!
Den är inte riktigt klar... kuddar för armstöden ska fixas men ni fattar tanken.
Före
Efter
Jag och fotöljen har haft en episk brottningsmatch!!
Den är inte riktigt klar... kuddar för armstöden ska fixas men ni fattar tanken.
Före
Efter
Lägenheten till salu!
Nu finns vår fina lägenhet ute på hemnet.se. Vill ni kika kan ni göra det här!
Buttface...
Jag kallade maken buttface (vilket iof inte är så trevligt, men jag sa det med en "kärvänlig" ton)
och maken plockar upp valpen och säger:
"Hörde du vad matte kallade oss Rolf? Kom så går vi härifrån."
Bussiga klubben, liksom. Blanda in den nybadade minihunden i vårt kärlekskranka vardagsgnabb.
Upprinelsen till alltihopa var att jag, på mitt milda (läs bryska) sätt, bad maken om USB-minnet var på han svarade svengelskt: "Det är in your butthole", varpå jag replikerade: "Langa fram USB:et ditt buttface!"
Ljuvliga maken trampade iväg för att hämta USB-minnet, med sin olycksbroder Rolf i famnen, och trampade i en jättepöl med Rolfs nykissade urin...
Maken kallade händelsen "djävla skit", jag kallar det "Instant Karma" :)
Själv klarade jag mig utmärkt utan repressalier och Rolf fick bära namnet Buttface resten av kvällen.
Om ordspråket stämmer så förlängde jag livet rejält ikväll!!
Kärlek och harmoni!
och maken plockar upp valpen och säger:
"Hörde du vad matte kallade oss Rolf? Kom så går vi härifrån."
Bussiga klubben, liksom. Blanda in den nybadade minihunden i vårt kärlekskranka vardagsgnabb.
Upprinelsen till alltihopa var att jag, på mitt milda (läs bryska) sätt, bad maken om USB-minnet var på han svarade svengelskt: "Det är in your butthole", varpå jag replikerade: "Langa fram USB:et ditt buttface!"
Ljuvliga maken trampade iväg för att hämta USB-minnet, med sin olycksbroder Rolf i famnen, och trampade i en jättepöl med Rolfs nykissade urin...
Maken kallade händelsen "djävla skit", jag kallar det "Instant Karma" :)
Själv klarade jag mig utmärkt utan repressalier och Rolf fick bära namnet Buttface resten av kvällen.
Om ordspråket stämmer så förlängde jag livet rejält ikväll!!
Kärlek och harmoni!
Jag vill bo, i en svamp, annars får jag kramp...
...sjunger Electric Banana Band.
Jag vill, emeller tid, inte bo i svamp!
Vårt drömhus har, lite men ändock synlig, svamp i grunden.
Inte jättesvårt eller jättedyrt att fixa, men ett bra läge att förhandla priset.
Kärlek och harmoni!
Jag vill, emeller tid, inte bo i svamp!
Vårt drömhus har, lite men ändock synlig, svamp i grunden.
Inte jättesvårt eller jättedyrt att fixa, men ett bra läge att förhandla priset.
Kärlek och harmoni!
Maken återvänder...
...och säger att jag ska sluta snacka skit om hans älskade fru!
Det har han rätt i. Jag behöver inte bygga på enstaka åsikter med mina egna.
Jag mår för det mesta bra i min kropp och är nöjd med hur den är och fungerar.
Antar att barnfrågan sliter mer på mig än vad folk/jag tror.
Allt påverkas och allt blir känsligt...
Tack Sofie och Nina för gulliga kommentarer!
Kärlek och harmoni!
Det har han rätt i. Jag behöver inte bygga på enstaka åsikter med mina egna.
Jag mår för det mesta bra i min kropp och är nöjd med hur den är och fungerar.
Antar att barnfrågan sliter mer på mig än vad folk/jag tror.
Allt påverkas och allt blir känsligt...
Tack Sofie och Nina för gulliga kommentarer!
Kärlek och harmoni!
Jag har en "tjock-dag" och halva dagen återstår...
Denna dagen är en ångest-dag. Jag försöker vara nöjd, jag försöker!!
...och ofta är jag det... på riktigt! Men idag känns det tungt.
Kan ha att göra med att jag mumsat chokladbit idag fast jag försöker låta bli.
Hela den här "bli-gravid-svängen" väger tungt.
Å ena sidan så fungerar min kropp klockrent. Jag menar, cykeln (som i menscykeln) är regelbunden,
ägglossningen är regelbunden och tickar på och vi skördade massor med fina ägg under förra behandlingen. Fler och i bättre kvalité än normalt.
Å andra sidan så måste läkarna påpeka att jag har ett BMI som ligger högre än rekomenderat.
Fine!! Jag vet att det är så, jag drar en s.44/46 på byxor liksom! Men läkarna tappar kraften bakom det slaget då små petita vänner till mig får höra samma sak! Alla mina vackra, smala mini-vänner får höra av sjukvården att de är överviktiga! Det gör mig jävla as-förbannad!!
Kalla mig tjock för faan, men ge tusan i normalviktiga kvinnor med vackra former!!
I Sverige idag anses man vara överviktig om man drar s. 38. Skit i proportionerna för helvete.
Kolla bara längd och vikt, räkna ut ett värde och kalla människor tjocka!!
I Ellos-katalogen vimlar det av vackra, välproportionerade kvinnor på "plus-avdelningen".
Men jag ska tydligen ta med min övervikt i beräkningen när jag inte blir mamma. Trots att tester och prover visar att allt e´som det ska med min kropp. Jag promenerar, äter vettigt och försöker minska på stressen men tydligen mår min kropp inte bra...
Bevis för det existerar inte men jag uppmuntras ändå till att känna skam.
Grattis, ni har lyckats med den bedriften! Idag mår jag röv!!
...och ofta är jag det... på riktigt! Men idag känns det tungt.
Kan ha att göra med att jag mumsat chokladbit idag fast jag försöker låta bli.
Hela den här "bli-gravid-svängen" väger tungt.
Å ena sidan så fungerar min kropp klockrent. Jag menar, cykeln (som i menscykeln) är regelbunden,
ägglossningen är regelbunden och tickar på och vi skördade massor med fina ägg under förra behandlingen. Fler och i bättre kvalité än normalt.
Å andra sidan så måste läkarna påpeka att jag har ett BMI som ligger högre än rekomenderat.
Fine!! Jag vet att det är så, jag drar en s.44/46 på byxor liksom! Men läkarna tappar kraften bakom det slaget då små petita vänner till mig får höra samma sak! Alla mina vackra, smala mini-vänner får höra av sjukvården att de är överviktiga! Det gör mig jävla as-förbannad!!
Kalla mig tjock för faan, men ge tusan i normalviktiga kvinnor med vackra former!!
I Sverige idag anses man vara överviktig om man drar s. 38. Skit i proportionerna för helvete.
Kolla bara längd och vikt, räkna ut ett värde och kalla människor tjocka!!
I Ellos-katalogen vimlar det av vackra, välproportionerade kvinnor på "plus-avdelningen".
Men jag ska tydligen ta med min övervikt i beräkningen när jag inte blir mamma. Trots att tester och prover visar att allt e´som det ska med min kropp. Jag promenerar, äter vettigt och försöker minska på stressen men tydligen mår min kropp inte bra...
Bevis för det existerar inte men jag uppmuntras ändå till att känna skam.
Grattis, ni har lyckats med den bedriften! Idag mår jag röv!!
checklista för drömhuset...
Det är mkt vi vill göra i vårt nya hus men vi ska skynda långsamt...
Några saker tänker vi emellertid hinna med under sommaren:
# Dra in vattenburen värme pronto eftersom
huset nu värms av direktverkande el. Vi ska
oxå välja en värmekälla som är mer miljö-
vänlig och snäll mot plånboken.
# Måla det vackra golvet i köket i någon mjuk
färg. Jag har alltid drömt om ett målat trägolv.
# Lacka om köksluckorna som nu är i furu och
plocka bort vissa luckor för att få öppna hyllor
i köket. Måla stommarna.
# Piffa upp mitt dröm rum!! Dvs skafferiet som
man kan gå in i!! Underbart!!
# Måla om sovrummet.
# Plantera vinbär- och krusbärsbuskar på tomten.
Visst låter det härligt!! Inte jobbigt alls:)
Några saker tänker vi emellertid hinna med under sommaren:
# Dra in vattenburen värme pronto eftersom
huset nu värms av direktverkande el. Vi ska
oxå välja en värmekälla som är mer miljö-
vänlig och snäll mot plånboken.
# Måla det vackra golvet i köket i någon mjuk
färg. Jag har alltid drömt om ett målat trägolv.
# Lacka om köksluckorna som nu är i furu och
plocka bort vissa luckor för att få öppna hyllor
i köket. Måla stommarna.
# Piffa upp mitt dröm rum!! Dvs skafferiet som
man kan gå in i!! Underbart!!
# Måla om sovrummet.
# Plantera vinbär- och krusbärsbuskar på tomten.
Visst låter det härligt!! Inte jobbigt alls:)
Söndag kväll...
Jag och maken har stylat lägenheten, promenerat och sett en godkänd film.
Nu återstår att ladda inför jobb imorgon. Vanligtvis är jag ledig sjukskriven måndagar men denna vecka blir Tisdag jobbfri dag. Fine by me!!
Är det bara jag eller är det fler som får en lätt ångest på söndagkvällar? Man står inför den nya veckan med alla sina krav och undrar om man inte ska ta och bita av sig pulsådern så man slipper ta tag i den. Nu mår jag visserligen så pass bra, dessa dagar, att ångesten blandas med ett mått tillförsikt! Kanske kan denna vecka bli en fantastisk vecka!
Vi har ju köpt vårt hus! Jag får frossa ohämmat i inredningstidningar och fundera över vilka sorters blommor jag vill ha i vår trädgård. (Tur att svärfar är trädgårdsmästare, jag lyckas ta livet av det mesta som växer...) Både jag och maken får lön till helgen, vi har ju inte haft två löner sedan.... få se nu... Aldrig!! Någon av oss har antingen pluggat, drivit firma (som inte gav någon fet lön precis) eller varit arbetslösa. Arbetslösheten har visserligen aldrig överstigit en månad men ändå.
Vi får alltså två löner vilket hjälper till när man precis köpt ett jättestort hus!!
Huset är som en förälskelse och det är overkligt att det är vårt!!
Köket är gigantiskt med vackert trägolv och charmig vedspis placerad i hjärtat.
Ett riktigt lant-kök som ska få golvet målat i en mjuk, ljus färg och luckorna lika så.
Vi har två månader på oss att flytta vårt pick och pack men mycket ska hända under tiden...
Jag ska, från slutet på maj, ta två hormonsprutor om dagen för att sedan åka till uppsala för en IVF-behandling. Direkt när jag kommetr hem så flyttar vi men jag kommer inte att få bära alls.
Kan bli bökigt... Än så länge njuter jag dock av tanken på vårt drömhus och det faktum att vi får uppleva sommaren där!!!
Kärlek och harmoni!!
Nu återstår att ladda inför jobb imorgon. Vanligtvis är jag ledig sjukskriven måndagar men denna vecka blir Tisdag jobbfri dag. Fine by me!!
Är det bara jag eller är det fler som får en lätt ångest på söndagkvällar? Man står inför den nya veckan med alla sina krav och undrar om man inte ska ta och bita av sig pulsådern så man slipper ta tag i den. Nu mår jag visserligen så pass bra, dessa dagar, att ångesten blandas med ett mått tillförsikt! Kanske kan denna vecka bli en fantastisk vecka!
Vi har ju köpt vårt hus! Jag får frossa ohämmat i inredningstidningar och fundera över vilka sorters blommor jag vill ha i vår trädgård. (Tur att svärfar är trädgårdsmästare, jag lyckas ta livet av det mesta som växer...) Både jag och maken får lön till helgen, vi har ju inte haft två löner sedan.... få se nu... Aldrig!! Någon av oss har antingen pluggat, drivit firma (som inte gav någon fet lön precis) eller varit arbetslösa. Arbetslösheten har visserligen aldrig överstigit en månad men ändå.
Vi får alltså två löner vilket hjälper till när man precis köpt ett jättestort hus!!
Huset är som en förälskelse och det är overkligt att det är vårt!!
Köket är gigantiskt med vackert trägolv och charmig vedspis placerad i hjärtat.
Ett riktigt lant-kök som ska få golvet målat i en mjuk, ljus färg och luckorna lika så.
Vi har två månader på oss att flytta vårt pick och pack men mycket ska hända under tiden...
Jag ska, från slutet på maj, ta två hormonsprutor om dagen för att sedan åka till uppsala för en IVF-behandling. Direkt när jag kommetr hem så flyttar vi men jag kommer inte att få bära alls.
Kan bli bökigt... Än så länge njuter jag dock av tanken på vårt drömhus och det faktum att vi får uppleva sommaren där!!!
Kärlek och harmoni!!
Kärlek och harmoni till er som bryr er!!
Jag har hållit mig från ämnena feminism, genus och jämställdhet några veckor.
Men tankarna har malt mer än vanligt och jag inser att jag är inne i en kris.
Men tankarna har malt mer än vanligt och jag inser att jag är inne i en kris.
Kalla det en livskris, sorgearbete eller hysteri och kvinnligt kännslo-trams - jag bryr mig inte!!
Sedan tanken på barn blivit mer påtaglig så har det utkristalliserats några "sanningar":
1./ Eftersom jag oxå är en produkt av det samhälle jag
lever i kommer jag aldrig att kunna vara 100%
konsekvent när det kommer till genusfrågan och
hur jag bemöter mina barn. Jag kommer att försöka
tills jag blir blå i ansiktet, och lite till, men jag
kommer att komma till korta någon gång och den
vetskapen gör mig frustrerad!!
2./ Det jag lyckas åstadkomma kommer ett samhället att
rasera... Mina barn kommer inte att bli behandlade
som individer utan utifrån om de har snopp eller inte.
Det sjuka är att det enda som skiljer små barn åt är
just huruvida de har snippa eller snopp. Ändå läggs
såå mkt krut på att behandla dem som kvinnor eller
män. På några millisekunder kommer mina barn att
få klart för sig att de hör till ett visst kön och börja
agera som det förväntas av dem. Dvs tjejer ska vara
söta i första hand och killar tuffa. Jag vill att mina barn
ska få vara just barn så länge som möjligt...
3./ Jag kommer troligtvis aldrig att få se ett jämställt
samhälle... Framstegen går för långsamt. HerreGud,
vi har fortfarande, 2010, ett stort lönegap! Männen
enormt överrepresenterade när det kommer till våld
och kvinnor uppfostras att vara omhändertagande medan
våra män är skrämmande dåliga på att sätta ord på
sina känslor!!... och folk (män) bryr sig inte...
(OBS! Jag vet att ni är många män och kvinnor där ute
som bryr er, men vi är uppenbarligen inte tillräckligt
många för att åstadkomma förändring i en rimlig takt.)
4./ Många vill inte ha en förändring!! Många kommenterar:
"Men herre gud, vad är det för fel på att låta män vara
män och kvinnor kvinnor?"
Därför att kvinnor har sämre förutsättningar för att
de är just kvinnor!!... och när det kommer till barn så
ska man komma ihåg att de faktiskt inte är män
och kvinnor, utan barn!! Hur många kvinnliga forskare,
chefer och uppfinnare går världen miste om för att vi
bara uppmuntrar "kvinnliga" egenskaper hos barn m.
snippa?? Och hur mycket går inte männen miste om
för att man bara uppmuntrar "manliga" egenskaper
hos barn med snopp??
Allt detta är som ett varigt sår som aldrig vill läka. Jag bär så mkt frustration inom mig och det som är värst är att det finns så mkt människor som inte bryr sig!!
Kärlek och harmoni (till er som bryr er!)
Sedan tanken på barn blivit mer påtaglig så har det utkristalliserats några "sanningar":
1./ Eftersom jag oxå är en produkt av det samhälle jag
lever i kommer jag aldrig att kunna vara 100%
konsekvent när det kommer till genusfrågan och
hur jag bemöter mina barn. Jag kommer att försöka
tills jag blir blå i ansiktet, och lite till, men jag
kommer att komma till korta någon gång och den
vetskapen gör mig frustrerad!!
2./ Det jag lyckas åstadkomma kommer ett samhället att
rasera... Mina barn kommer inte att bli behandlade
som individer utan utifrån om de har snopp eller inte.
Det sjuka är att det enda som skiljer små barn åt är
just huruvida de har snippa eller snopp. Ändå läggs
såå mkt krut på att behandla dem som kvinnor eller
män. På några millisekunder kommer mina barn att
få klart för sig att de hör till ett visst kön och börja
agera som det förväntas av dem. Dvs tjejer ska vara
söta i första hand och killar tuffa. Jag vill att mina barn
ska få vara just barn så länge som möjligt...
3./ Jag kommer troligtvis aldrig att få se ett jämställt
samhälle... Framstegen går för långsamt. HerreGud,
vi har fortfarande, 2010, ett stort lönegap! Männen
enormt överrepresenterade när det kommer till våld
och kvinnor uppfostras att vara omhändertagande medan
våra män är skrämmande dåliga på att sätta ord på
sina känslor!!... och folk (män) bryr sig inte...
(OBS! Jag vet att ni är många män och kvinnor där ute
som bryr er, men vi är uppenbarligen inte tillräckligt
många för att åstadkomma förändring i en rimlig takt.)
4./ Många vill inte ha en förändring!! Många kommenterar:
"Men herre gud, vad är det för fel på att låta män vara
män och kvinnor kvinnor?"
Därför att kvinnor har sämre förutsättningar för att
de är just kvinnor!!... och när det kommer till barn så
ska man komma ihåg att de faktiskt inte är män
och kvinnor, utan barn!! Hur många kvinnliga forskare,
chefer och uppfinnare går världen miste om för att vi
bara uppmuntrar "kvinnliga" egenskaper hos barn m.
snippa?? Och hur mycket går inte männen miste om
för att man bara uppmuntrar "manliga" egenskaper
hos barn med snopp??
Allt detta är som ett varigt sår som aldrig vill läka. Jag bär så mkt frustration inom mig och det som är värst är att det finns så mkt människor som inte bryr sig!!
Kärlek och harmoni (till er som bryr er!)
Blått har blivit vitt!!
Ikväll har jag målat om mitt illblå kök inför försäljningen av vår lägenhet!
I helgen blir det homestyling på hög nivå :)
I helgen blir det homestyling på hög nivå :)
Drömhus...
Vårt drömhus är nu vårt, kontraktet är underskrivet!!!
250m2 västerbottensgård byggd 1914 och med 4400m2 tomt!!
De´ni!! Lyckan är fullständig ikväll!
250m2 västerbottensgård byggd 1914 och med 4400m2 tomt!!
De´ni!! Lyckan är fullständig ikväll!
Roffe och Pellefant... En "tribute to tant Jossan"!!
Roffe somnade med sin älskade Pellefant i ett säkert grepp, mitt på vardagsrumsgolvet!!
Pellefant är en gåva från hans Tant Jossan och han älskar honom djupt även om han tuggar på honom ganska friskt ibland!!
Pellefant är en gåva från hans Tant Jossan och han älskar honom djupt även om han tuggar på honom ganska friskt ibland!!
Vinterspelen 2010 forts...
Vi samlades 1km från stugan för att därifrån ta oss till fots med groteskt mkt packning!!
(Eftersom jag är sällsynt lat kunde jag ju inte gå två gånger utan bar som en packåsna en gång istället)
Väl framme dukade lillebror (Hjalle) och Matilda fram underbara limpsmörgåsar och varm choklad.
Sedan satte tävlingen igång!!
Jag, Hjalle, Sofie och David bildade laget "The mean machinez - med z" Det andra laget döpte sig själva till "BAMS" efter sina initialer Boas, Alexandra, Matilda och Samuel...
Inte det Coolaste namnet tyckte vi och efter ett lag-möte där deras namn och dess töntighet disskuterades kom de fram till att BAMS stod för "Bad Ass Mother Suckerz - med z" och vi kunde komma igång med den första grenen.
David och Alexandra stod för den första grenen som var luftpistolskytte! Jag besegrade nerverna och sköt förvånande bra, liksom mina lagkamrater och vi vann första grenen!!
David inleder skyttet!
Sofie Skjuter stabilt
Sedan fortsatte spelen med en hinderbana som en person i laget skulle springa med förbundna ögon och de andra skulle guida med megafon. Hjalle och Matilda stod för grenen... och banan satte de upp i 120cm snö!! Behöver jag säga att kombatanterna mer kravlade än sprang...
Bobbo gör sig redo att krypa banan med svarttejpade skidglasögon!! Hjalle och Samuel har roligt åt honom!
Här kravlar han iväg!!
...Och han ramlar i mål - ivrigt påhejjad av lagkamrater!!
David gör sig redo att slå Bobbos tid!! Eftersom han inte ville blöta ned byxorna bestämde han sig för att köra i långkalsonger...
David "Långkalsong-mannen" får en bra start!!
...och han går i mål på en vinnande tid!!
Sedan anordnade Bobbo och Sofie en tipsrunda som innebar vinprovning och ostprovning bl.a
Efter tipsrundan var det dags för lunch, det var David och Alex som bjöd på älgskav och grönsaker i pitabröd. Det tillagades på Mourikka! Muuuums!!
Därefter tog våra grenar vid - de hade temat Matlagning! De tävlande skulle, i första grenen, skala och klyfta två äpplen, vispa äggvitor till maräng och öppna en kokosnöt utan att mjölken förfors.
Allt detta på tid. Den andra grenen bestod av att de skulle baka den godaste sockerkakan utan recept med ett antal givna ingredienser. Även detta på tid. Efter dessa grenar solade vi och fick en stund av strålande väder!!
Efter pausen fortsatte tävlandet med en gren som innebar att man skulle (utan hjälp av händerna) få tag i en godis längst ut på ett snöre!! Grenen efter det hette "Så ska det låta" och det skrålades och sjöngs glatt. Efter att det vinnande laget korats (mitt lag) och priserna delats ut (som lillebror sponsrat med, de var fantastiska) blev det middag. Den bjöd Bobbo och Sofie på. Den bestod av Taco-gratäng med färskost och cremefraiche + nachos och sallad. Sagolikt gott!!
Herrarna bastade medan damerna slöade och kvällen avslutades med att alla sov i "Storstugan" och snarkade i kapp. Frukosten/Brunchen stod jag och maken för och det bjöds kryddiga korvar, krämig kikärtssallad med rädisor och ett stort lass frasvåfflor.
Vinterspelen blev en succé och vi återvände nöjda och glada!
Tack alla älskade vänner för en fantastisk helg!!
Kärlek och harmoni!
(Eftersom jag är sällsynt lat kunde jag ju inte gå två gånger utan bar som en packåsna en gång istället)
Väl framme dukade lillebror (Hjalle) och Matilda fram underbara limpsmörgåsar och varm choklad.
Sedan satte tävlingen igång!!
Jag, Hjalle, Sofie och David bildade laget "The mean machinez - med z" Det andra laget döpte sig själva till "BAMS" efter sina initialer Boas, Alexandra, Matilda och Samuel...
Inte det Coolaste namnet tyckte vi och efter ett lag-möte där deras namn och dess töntighet disskuterades kom de fram till att BAMS stod för "Bad Ass Mother Suckerz - med z" och vi kunde komma igång med den första grenen.
David och Alexandra stod för den första grenen som var luftpistolskytte! Jag besegrade nerverna och sköt förvånande bra, liksom mina lagkamrater och vi vann första grenen!!
David inleder skyttet!
Sofie Skjuter stabilt
Sedan fortsatte spelen med en hinderbana som en person i laget skulle springa med förbundna ögon och de andra skulle guida med megafon. Hjalle och Matilda stod för grenen... och banan satte de upp i 120cm snö!! Behöver jag säga att kombatanterna mer kravlade än sprang...
Bobbo gör sig redo att krypa banan med svarttejpade skidglasögon!! Hjalle och Samuel har roligt åt honom!
Här kravlar han iväg!!
...Och han ramlar i mål - ivrigt påhejjad av lagkamrater!!
David gör sig redo att slå Bobbos tid!! Eftersom han inte ville blöta ned byxorna bestämde han sig för att köra i långkalsonger...
David "Långkalsong-mannen" får en bra start!!
...och han går i mål på en vinnande tid!!
Sedan anordnade Bobbo och Sofie en tipsrunda som innebar vinprovning och ostprovning bl.a
Efter tipsrundan var det dags för lunch, det var David och Alex som bjöd på älgskav och grönsaker i pitabröd. Det tillagades på Mourikka! Muuuums!!
Därefter tog våra grenar vid - de hade temat Matlagning! De tävlande skulle, i första grenen, skala och klyfta två äpplen, vispa äggvitor till maräng och öppna en kokosnöt utan att mjölken förfors.
Allt detta på tid. Den andra grenen bestod av att de skulle baka den godaste sockerkakan utan recept med ett antal givna ingredienser. Även detta på tid. Efter dessa grenar solade vi och fick en stund av strålande väder!!
Efter pausen fortsatte tävlandet med en gren som innebar att man skulle (utan hjälp av händerna) få tag i en godis längst ut på ett snöre!! Grenen efter det hette "Så ska det låta" och det skrålades och sjöngs glatt. Efter att det vinnande laget korats (mitt lag) och priserna delats ut (som lillebror sponsrat med, de var fantastiska) blev det middag. Den bjöd Bobbo och Sofie på. Den bestod av Taco-gratäng med färskost och cremefraiche + nachos och sallad. Sagolikt gott!!
Herrarna bastade medan damerna slöade och kvällen avslutades med att alla sov i "Storstugan" och snarkade i kapp. Frukosten/Brunchen stod jag och maken för och det bjöds kryddiga korvar, krämig kikärtssallad med rädisor och ett stort lass frasvåfflor.
Vinterspelen blev en succé och vi återvände nöjda och glada!
Tack alla älskade vänner för en fantastisk helg!!
Kärlek och harmoni!
Vinterspelen 2010
Imorgon går de av stapeln.
8 st tappra deltagare är vi
och varje par ska ta med
sig 2 st, hemliga, grenar!!
Vi ska elda, basta, fika, äta
och tävla i stugan. Vi ska oxå
övernatta och jag har fått
frukost-uppdraget!!
Bilder på spektaklet kommer!!
8 st tappra deltagare är vi
och varje par ska ta med
sig 2 st, hemliga, grenar!!
Vi ska elda, basta, fika, äta
och tävla i stugan. Vi ska oxå
övernatta och jag har fått
frukost-uppdraget!!
Bilder på spektaklet kommer!!
Grönt blir vitt - bilder!
Inte så bra bilder kanske men man ser skillnaden!!
Min vän David gästspelar på en bild som bra illustrerar hur grönt det verkligen var.
Men passa er, det var jag som valde den oxå - kanske inte helt genomtänkt...
Nu: Vitt som snö och lite mindre galet coolt...
Grönt har blivit vitt...
...och jag är trött!
Sitter och kollar in den Galna Arga Snickaren på Kanal 5 Play.
Måtte man aldrig behöva ringa honom!! Han har rätt i det mesta
han säger men snacka om att de får pisk på rumpan!!
Är absolut inte stolt över att jag glor på förnedrings TV,
men det gör jag :)
Snart: Sova
Sitter och kollar in den Galna Arga Snickaren på Kanal 5 Play.
Måtte man aldrig behöva ringa honom!! Han har rätt i det mesta
han säger men snacka om att de får pisk på rumpan!!
Är absolut inte stolt över att jag glor på förnedrings TV,
men det gör jag :)
Snart: Sova
Aj aj, ont ont!!
Tappade en fööörbannad inbunden katalog, tjock som en telefonkatalog, med hörnet mitt i foten!!
*Lipar ...*
Foten ser ut som att jag stoppat en golfboll under huden! Bu -fucking- hu!!
*Lipar ...*
Foten ser ut som att jag stoppat en golfboll under huden! Bu -fucking- hu!!
Grönt blir vitt...
Håller på att måla om vardagsrummet medan maken är på middag med goda vänner.
Vovven fick han ta med sig.
Ska lägga upp före- och efterbilder när vi burit in möbler!!
Vovven fick han ta med sig.
Ska lägga upp före- och efterbilder när vi burit in möbler!!
Bygga bo...
Vi höjde vårt bud på "vårt" hus och hoppas att det går vägen!!
Nu: Middag med goda vänner!!
Lägenheten mår bra av mitt brustna hjärta...
Ju sämre jag mår desto mer renoverar jag.
Jag vill liksom ha ett projekt där jag konkret ser vad jag åstakommer.
Just nu har jag ett projekt som jag gruvat mig för länge... åratal faktiskt.
Jag klär om en fotölj som jag fått av bonus-fadern. Den har en fin form men rätt sliten.
Jag ger den nytt liv med ett underbart grönt tyg som maken tog hem från Sydkorea.
Resultatet ska jag givetvis lägga ut, förhoppningsvis under veckan.
Kärlek och harmoni!
Jag vill liksom ha ett projekt där jag konkret ser vad jag åstakommer.
Just nu har jag ett projekt som jag gruvat mig för länge... åratal faktiskt.
Jag klär om en fotölj som jag fått av bonus-fadern. Den har en fin form men rätt sliten.
Jag ger den nytt liv med ett underbart grönt tyg som maken tog hem från Sydkorea.
Resultatet ska jag givetvis lägga ut, förhoppningsvis under veckan.
Kärlek och harmoni!
Trevlig bekantskap
Tessan som är en superkreativ människa har bloggen Krokkofin där hon just nu lottar ut ett paket i sommarens tecken. Jag är med, och det kan ni oxå vara här!! Bloggen är snygg och sprudlar av inspiration. Kvinnan kan sy!! Den dag jag får smått kommer jag definitivt att höra av mig till henne.
Hon syr just nu fantastiska barnbyxor!! Kika in på Krokkofin om ni behöver en kick av kreativitet!
Om man inte tillåter sig vara glad innan lyckan är säkrad, får man aldrig vara glad!!
Jag tillåter mig att frossa i inredning trots att vi inte vet om vi får huset!!
Vi har lagt bud på ett drömhus och väntar nu spänt på vad säljaren ska säga.
Om jag levde livet med skyddsnät så skulle jag inte våga börja läsa inredningstidningar.
Vissa måste vänta tills papperna är påskrivna innan de tillåter sig drömma.
Jag anser att man måste passa på medan man har anledning!!
I dessa tider, som för oss innebär få glädjeämnen, så måste man få hoppas, drömma och möblera huset innan huset är köpt. Håll tummarna!!
Solig promenad
Jag, maken & Rolf försökte lätta mitt humör med en promenad....och lite drog jag allt på smilbanden åt Roffes i sin nya jacka som ska skydda mot det värsta slasket och gruset.
Ledsen lyx...
Har varit lite ledsen och gråtig idag och unnade mig lite extra lyx...
Dubbel snubbel...
Jag har, ta´me djävulen ramlat igen!!
Jag och Roffe skulle gå till bilen
för att åka till jobbet. Plötsligt,
totalt utan förvarning, dråsade
(märk väl dråsade, inte halkade
till lite sådär pimpinett, utan dråsade)
jag i backen. Det var bara guds
försyn att jag inte landade på
hundvalpen! Min väl tilltagna stjärt
hade typ dödat honom på en
nanosekund! Tänk vilken knäck för
självförtroendet!!
Någon: "Hur dog er lilla hundvalp då?"
Jag: "Jag dödade honom med röven!"
Hursomhelst!!... Jag missade vovven
med en (röv)hårsmån...
Till Roffes oförställda förvåning
utstötte jag ett avgrundsbröl!!
Inget litet rosa, prinsessigt pip, utan ett bröl!!
Tänk på hur en brunstig tjur råmar
så har ni det audiotiva klart för er.
Efter att jag brölat klart, konstaterat
att jag missat Rolf och skyggt kollat
om någon såg mig, kravlade jag mig upp...
Rättelse: Jag försökte lyfta baken från backen
med resultatet att jag dråsade omkull... igen!!
Även denna gång räddade gud/ödet/centimeterna,
Rolf från en säker död och vi linkade ledbrutna till bilen.
Jag hade naturligtvis tänkt mörka traumat för maken...
Han har nämligen börjat proppsa på att jag bär hjälm,
a´la dagcenter, på väg till jobbet efter mina
många snubbelbravader.
Det gick sådär kan man väl säga... sådär!!
Det faktum att jag såg ut som en snögubbe var en smula misstänkt...
Kärlek och harmoni!
Skräcken att fostra...
Bland mina favoritbloggar pågår en debatt om huruvida det är okej att önska sig det ena eller andra könet på sitt ofödda barn. Den debatten lägger jag mig inte i eftersom jag tycker mig se vettiga åsikter på båda sidor. Jag själv lider av kroniskt dåligt samvete så jag skulle nog inte våga önska.
Jag låter inte tankarna vandra dit. Det kan iof ha att göra med min oförklarliga barnlöshet (som vi försöker råda bot på) men jag skulle nog inte tillåta mig att önska ändå.
Det som slår mig när frågan stöts och blöts är två saker.
Det första är att ett barn, oavsett kön, naturligtvis skulle vara välkommet hos oss.
(Därmed inte sagt att jag tycker det är fel att önska - har inte bestämt mig på den frågan :)
Det andra är att även om en flicka skulle vara en gudagåva så känner jag skräck inför att uppfostra en flicka. Den skräck jag känner är inte negativt riktad mot min eventuella dotter utan är riktad mot samhället!! Jag minns ju själv hur det var att växa upp till kvinna och det var ingen lek.
Jag vet oxå att det måste vara otroligt svårt att uppfostra en son till en vettig man men jag har inte erfarenheter av att växa upp som man och känner alltså inte (än) den ologiska skräcken inför vad han ska gå igenom. Jag själv tampades med ångest, komplex, ätstörningar och betydligt äldre och störda pojkvänner, frustrationen över att vara en feministisk tonåring i ett ojämlikt samhälle och ständiga påminnelser om att jag var ett objekt. Mina föräldrar fanns alltid där, men kunde inget göra åt all min ångest!!
Min skräck är att stå där maktlös medan min dotter går igenom vad jag gick igenom!!
OBS!! Jag vet att det förmodligen är svårare att uppfostra söner men min skräck vet inte det!
Ibland är jag ologisk :)
Ni kommer säkerligen att se ett inlägg om skräcken att uppfostra en man om ja skulle välsignas med en son.
Just nu längtar vi efter ett barn...
inte ett kön.
Kärlek och harmoni!
Jag låter inte tankarna vandra dit. Det kan iof ha att göra med min oförklarliga barnlöshet (som vi försöker råda bot på) men jag skulle nog inte tillåta mig att önska ändå.
Det som slår mig när frågan stöts och blöts är två saker.
Det första är att ett barn, oavsett kön, naturligtvis skulle vara välkommet hos oss.
(Därmed inte sagt att jag tycker det är fel att önska - har inte bestämt mig på den frågan :)
Det andra är att även om en flicka skulle vara en gudagåva så känner jag skräck inför att uppfostra en flicka. Den skräck jag känner är inte negativt riktad mot min eventuella dotter utan är riktad mot samhället!! Jag minns ju själv hur det var att växa upp till kvinna och det var ingen lek.
Jag vet oxå att det måste vara otroligt svårt att uppfostra en son till en vettig man men jag har inte erfarenheter av att växa upp som man och känner alltså inte (än) den ologiska skräcken inför vad han ska gå igenom. Jag själv tampades med ångest, komplex, ätstörningar och betydligt äldre och störda pojkvänner, frustrationen över att vara en feministisk tonåring i ett ojämlikt samhälle och ständiga påminnelser om att jag var ett objekt. Mina föräldrar fanns alltid där, men kunde inget göra åt all min ångest!!
Min skräck är att stå där maktlös medan min dotter går igenom vad jag gick igenom!!
OBS!! Jag vet att det förmodligen är svårare att uppfostra söner men min skräck vet inte det!
Ibland är jag ologisk :)
Ni kommer säkerligen att se ett inlägg om skräcken att uppfostra en man om ja skulle välsignas med en son.
Just nu längtar vi efter ett barn...
inte ett kön.
Kärlek och harmoni!