Traumatiserade hönor och bajsattacker!
Kära vänner!
Är jag en djurvän??
Jag säger som en god vän utrycker sig om barn: De luktar illa, de går inte att föra ett samtal med, de bajsar när de har lust och går sällan att ge order (de lyder iallafall inte). Visst (till och med självklart) finns det djur jag älskar och jag har starka åsikter angående behandling, transporter och slakt av djur. De är vårt ansvar och de ska inte lida.
Nu kommer vi till den inkonsekventa delen av inlägget.
Min ömma moder har höns. Dessa djur har förmodligen (det är åtminstone vad de vill att vi ska tro) hjärna som en ärta och därmed självbevarelsedrift på samma nivå som mygg eller de renar vi möter på E4:an. Dessa mkt lyckliga höns (om det finns något som kan kallas hönslycka i deras hönshjärnor) har en gigantisk gård att picka runt på, en hel skog och är t.o.m välkomna till grannens gård.
Varför väljer de att göra sina behov på min mammas altan???!!!
När jag ser hur de uppför sig får jag för mig att de är smyg-inteligenta...
De går där i godan ro och låtsas som ingenting medan man sitter på altanen och läser, de pickar lite slött, kanske flörtar de lite lojt med den stiliga tuppen... och så fort man vänder ryggen till tar de ett tiger-språng upp på altanen och börjar tok-bajsa!!
Under de senaste dagarna har jag och min mor utvecklat en teknik som går ut på att lära dem att detta inte är ett civiliserat och acepterat beteende...
Så fort vi vänt ryggen till och hör det omisskännliga ljudet av listiga små pullor gör vi helt om, rusar mot dem, skriker något som vi tror ska likna ett björnvrål (vi kan inte bevisa detta eftersom vi aldrig mött en björn som illvrålar eftersom någon skitit på hans altan och vet således inte hur det låter...) och fortsätter sedan proceduren (när hönorna skrämt ned från altanen) med att skälla ut dem efter noter!! Senast idag skällde jag på dem en lång stund och predikade om lyckan att vara en höna på den gården och om det otacksamma i att bajsa på välgörarens altan!! Jag talade om att jag var mkt besviken på dem eftersom jag så sent som en halvtimme sedan hade predikat samma harang!!
Vad gör dessa illvilliga små gynnare?
Jo, de tittar på mig med en förnumstig blick och kacklar upprört som om jag hade gjort mina behov i deras reden!! När jag gick ut mot dem och pekade med hela handen fick de dock sin (säkert välplanerade) hämd - jag trampade i en färsk hönsskit!!
Om de nu var så indignerade över min utskällning så tycker man ju att de skulle lära sig och åtminstone bara skita på altanen då ingen är hemma. Om de vill göra en fin altan till sin personliga toalett kan de väl åtminstone ha respekten att göra det i skymundan och sedan verka oskyldiga...
Kanske överskattar jag de små pullornas förmåga att utföra bajsatacker i rent trotts. Kanske är det slumpmässigt? Kanske är de inga listiga "evil masterminds" utan tvättäkta s.k hönshjärnor. Men betänk då detta: Hade Hitler kommit så långt på sin plan om inte resten äv världen underskattade hans motivation och inteligens? Är inte djävulens bästa lögn den att lura oss människor att han inte finns? Kan det vara så enkelt som att de saknar all form av kognitivt tänkande och därför är oskyldiga? Eller är det vad de "vill" att vi ska tro??
Har jag traumatiserat hönorna för att helt oskyldigt gjort sina behov eller utför de välriktade attacker??
Jag vet iallafall att jag inte vänder ryggen åt en (till synes) oskyldigt pickande höna... det är ju då det händer!!
Ännu ett galet inlägg att ta med en näve salt mina vänner!
Se upp för bajsatacker och lås om er på kvällarna ifall ni hör ett pockande ljud!!
Kärlek och harmoni till er alla och förlåt till alla oskyldiga hönor - jag har inte fördommar mot alla fjäderfän bara för att jag träffat på nägra ruttna ägg :)
Är jag en djurvän??
Jag säger som en god vän utrycker sig om barn: De luktar illa, de går inte att föra ett samtal med, de bajsar när de har lust och går sällan att ge order (de lyder iallafall inte). Visst (till och med självklart) finns det djur jag älskar och jag har starka åsikter angående behandling, transporter och slakt av djur. De är vårt ansvar och de ska inte lida.
Nu kommer vi till den inkonsekventa delen av inlägget.
Min ömma moder har höns. Dessa djur har förmodligen (det är åtminstone vad de vill att vi ska tro) hjärna som en ärta och därmed självbevarelsedrift på samma nivå som mygg eller de renar vi möter på E4:an. Dessa mkt lyckliga höns (om det finns något som kan kallas hönslycka i deras hönshjärnor) har en gigantisk gård att picka runt på, en hel skog och är t.o.m välkomna till grannens gård.
Varför väljer de att göra sina behov på min mammas altan???!!!
När jag ser hur de uppför sig får jag för mig att de är smyg-inteligenta...
De går där i godan ro och låtsas som ingenting medan man sitter på altanen och läser, de pickar lite slött, kanske flörtar de lite lojt med den stiliga tuppen... och så fort man vänder ryggen till tar de ett tiger-språng upp på altanen och börjar tok-bajsa!!
Under de senaste dagarna har jag och min mor utvecklat en teknik som går ut på att lära dem att detta inte är ett civiliserat och acepterat beteende...
Så fort vi vänt ryggen till och hör det omisskännliga ljudet av listiga små pullor gör vi helt om, rusar mot dem, skriker något som vi tror ska likna ett björnvrål (vi kan inte bevisa detta eftersom vi aldrig mött en björn som illvrålar eftersom någon skitit på hans altan och vet således inte hur det låter...) och fortsätter sedan proceduren (när hönorna skrämt ned från altanen) med att skälla ut dem efter noter!! Senast idag skällde jag på dem en lång stund och predikade om lyckan att vara en höna på den gården och om det otacksamma i att bajsa på välgörarens altan!! Jag talade om att jag var mkt besviken på dem eftersom jag så sent som en halvtimme sedan hade predikat samma harang!!
Vad gör dessa illvilliga små gynnare?
Jo, de tittar på mig med en förnumstig blick och kacklar upprört som om jag hade gjort mina behov i deras reden!! När jag gick ut mot dem och pekade med hela handen fick de dock sin (säkert välplanerade) hämd - jag trampade i en färsk hönsskit!!
Om de nu var så indignerade över min utskällning så tycker man ju att de skulle lära sig och åtminstone bara skita på altanen då ingen är hemma. Om de vill göra en fin altan till sin personliga toalett kan de väl åtminstone ha respekten att göra det i skymundan och sedan verka oskyldiga...
Kanske överskattar jag de små pullornas förmåga att utföra bajsatacker i rent trotts. Kanske är det slumpmässigt? Kanske är de inga listiga "evil masterminds" utan tvättäkta s.k hönshjärnor. Men betänk då detta: Hade Hitler kommit så långt på sin plan om inte resten äv världen underskattade hans motivation och inteligens? Är inte djävulens bästa lögn den att lura oss människor att han inte finns? Kan det vara så enkelt som att de saknar all form av kognitivt tänkande och därför är oskyldiga? Eller är det vad de "vill" att vi ska tro??
Har jag traumatiserat hönorna för att helt oskyldigt gjort sina behov eller utför de välriktade attacker??
Jag vet iallafall att jag inte vänder ryggen åt en (till synes) oskyldigt pickande höna... det är ju då det händer!!
Ännu ett galet inlägg att ta med en näve salt mina vänner!
Se upp för bajsatacker och lås om er på kvällarna ifall ni hör ett pockande ljud!!
Kärlek och harmoni till er alla och förlåt till alla oskyldiga hönor - jag har inte fördommar mot alla fjäderfän bara för att jag träffat på nägra ruttna ägg :)
Vådan av att vara ärlig... och faran med att balansera utan skyddsnät!
Nu tjatar jag på när jag ändå är igång!!
Satt nämligen å kollade in mitt inlägg om skräp TV häromdagen. Tyckte att jag var såå nyanserad och ärlig... Men kanske för ärlig.
Jag en ung feministisk kvinna, borde jag erkänna att jag ser program som påverkar unga kvinnor negativt, som cementerar fördommar och t.o.m. driver yngre kvinnor in i allt det som jag kämpat med i mitt liv? Problem med dåligt självförtroende, bantning till följd, efter det kom ätstörningar (om än relativt lätta sådanna) och som grädde på moset ångest. Hur många dåliga beslut i mitt liv är baserade på följderna av dessa program? Program som slår fast att man inte duger och att kvinnor ska vara på ett visst sätt. Hur många av oss försöker balansera rollerna?
Vi vill vara sexiga men bli respekterade, vi vill vara smala men hatar idealet som säger att inget annat duger. Vi vill vara mer än konsumerande, sexiga kvinnor men kan inte släppa det faktum som trummas in i oss från media: Vi duger inte om vi inte är allt det där och därtill har lyckade karriärer, vackra hem och väluppfostrade barn.
Jag är feminist och rakar benen! Jag hatar idealen som präntat in i ryggmärgen att vi ska raka benen för att känna oss frächa men det är just det - det sitter i ryggmärgen. Jag är barn av min tid och att sluta med de saker som får mig att må bra och känna mig vacker skulle skapa ångest. Jag skulle känna mig äcklig för att jag lever i en värld där det anses ofrächt att ha tofsar under armarna. Jag vet att jag kan sluta med detta beteende av fri vilja men jag måste oxå kunna leva i denna värld. Jag kan kämpa mot orättvisor, gorma om jämnställdhet och hata att vi fortfarande tjänar mindre och ändå göra de saker som lättar min ångest och får mig att känna mig lite mindre som en ailien.
Var gränsen går är olika för olika kvinnor - jag dömmer ingen men jag kan tycka att det är synd att många har en så stark kännsla av att inte duga att de väljer kirurgi. Där är en stor bov media. Vi ser tom program på TV där människor får helt nya utseenden utifrån vad en panel "experter" tycker ska fixas till.
Jag måste kunna leva med mig själv i denna värld och få vara aningen fixerad vid mitt utseende... men jag måste oxå kunna leva med mig själv. Och jag kan inte leva med att lägga mig under kniven utifrån vad samhället säger är vackert. Om inte jag älskar mig själv tillräckligt som jag är - hur kan jag då ha kärlek över till andra??
Hur kan jag då sitta och slö-glo på dessa TV-program??
Dels så måste jag som tidigare nämnt leva i denna värld och om sanningen ska fram så finns det inga program som helt skulle klara en hård granskning. En annan annledning är att jag inte är tillräckligt stark för att låta bli. När jag sitter och zappar så fastnar jag ibland och syndar. Tomstirrar på burken som visar "The real desperat housewifes" eller någon annan inteligensbefriad serie. Jag erkänner men önskar att samhället var perfekt - eller i brist på perfektion åtminstone bättre.
Härmed har jag (helt onödigt) förklarat mig, hållit ryggen fri och därmed också gjort mig sårbar, visat mina svagheter. Men är inte det en del av poängen när vi pratar dåligt självfötroende?? Är det inte lite lättare för er att förstå varför jag hatar tidningar som Slitz och Café? De påverkar mig, liksom många andra långt osäkrare än jag, och skapar ångest.
Målet är alltså att bli ärligare och erkänna mina brister.
Det ni!!!
Där har ni dagens moralkaka - tugga och svälj... eller spotta ut om ni inte håller med. Jag kräver inte att alla ska hålla med - bara respektera mina åsikter och inte utnyttja mina svagheter.
Kärlek och harmoni!
Satt nämligen å kollade in mitt inlägg om skräp TV häromdagen. Tyckte att jag var såå nyanserad och ärlig... Men kanske för ärlig.
Jag en ung feministisk kvinna, borde jag erkänna att jag ser program som påverkar unga kvinnor negativt, som cementerar fördommar och t.o.m. driver yngre kvinnor in i allt det som jag kämpat med i mitt liv? Problem med dåligt självförtroende, bantning till följd, efter det kom ätstörningar (om än relativt lätta sådanna) och som grädde på moset ångest. Hur många dåliga beslut i mitt liv är baserade på följderna av dessa program? Program som slår fast att man inte duger och att kvinnor ska vara på ett visst sätt. Hur många av oss försöker balansera rollerna?
Vi vill vara sexiga men bli respekterade, vi vill vara smala men hatar idealet som säger att inget annat duger. Vi vill vara mer än konsumerande, sexiga kvinnor men kan inte släppa det faktum som trummas in i oss från media: Vi duger inte om vi inte är allt det där och därtill har lyckade karriärer, vackra hem och väluppfostrade barn.
Jag är feminist och rakar benen! Jag hatar idealen som präntat in i ryggmärgen att vi ska raka benen för att känna oss frächa men det är just det - det sitter i ryggmärgen. Jag är barn av min tid och att sluta med de saker som får mig att må bra och känna mig vacker skulle skapa ångest. Jag skulle känna mig äcklig för att jag lever i en värld där det anses ofrächt att ha tofsar under armarna. Jag vet att jag kan sluta med detta beteende av fri vilja men jag måste oxå kunna leva i denna värld. Jag kan kämpa mot orättvisor, gorma om jämnställdhet och hata att vi fortfarande tjänar mindre och ändå göra de saker som lättar min ångest och får mig att känna mig lite mindre som en ailien.
Var gränsen går är olika för olika kvinnor - jag dömmer ingen men jag kan tycka att det är synd att många har en så stark kännsla av att inte duga att de väljer kirurgi. Där är en stor bov media. Vi ser tom program på TV där människor får helt nya utseenden utifrån vad en panel "experter" tycker ska fixas till.
Jag måste kunna leva med mig själv i denna värld och få vara aningen fixerad vid mitt utseende... men jag måste oxå kunna leva med mig själv. Och jag kan inte leva med att lägga mig under kniven utifrån vad samhället säger är vackert. Om inte jag älskar mig själv tillräckligt som jag är - hur kan jag då ha kärlek över till andra??
Hur kan jag då sitta och slö-glo på dessa TV-program??
Dels så måste jag som tidigare nämnt leva i denna värld och om sanningen ska fram så finns det inga program som helt skulle klara en hård granskning. En annan annledning är att jag inte är tillräckligt stark för att låta bli. När jag sitter och zappar så fastnar jag ibland och syndar. Tomstirrar på burken som visar "The real desperat housewifes" eller någon annan inteligensbefriad serie. Jag erkänner men önskar att samhället var perfekt - eller i brist på perfektion åtminstone bättre.
Härmed har jag (helt onödigt) förklarat mig, hållit ryggen fri och därmed också gjort mig sårbar, visat mina svagheter. Men är inte det en del av poängen när vi pratar dåligt självfötroende?? Är det inte lite lättare för er att förstå varför jag hatar tidningar som Slitz och Café? De påverkar mig, liksom många andra långt osäkrare än jag, och skapar ångest.
Målet är alltså att bli ärligare och erkänna mina brister.
Det ni!!!
Där har ni dagens moralkaka - tugga och svälj... eller spotta ut om ni inte håller med. Jag kräver inte att alla ska hålla med - bara respektera mina åsikter och inte utnyttja mina svagheter.
Kärlek och harmoni!
Att blogga eller inte blogga.... Vådan av att vara innehållslös
What to do??
Jag hade lovat mig själv att denna blogg inte skulle handla om mitt vardagsliv, ni (just nu noll personer) som läser detta skulle inte tvingas genomlida bilder på mina "outfits". Missförstå mig rätt, det finns människor med en sådan stil att man finner det underhållande att smyga in och se hennes outfit. Som min (soon to be) svägerska som alltid är på kornet. Hennes outfis är enkla, snygga och personliga. Hejja världens snyggaste M!!
Men vad har ni för intresse för mitt vita urtvättade linne och oformliga pyjamasbyxor frågar jag mig?? Eller "Dagens outfit: otvättat hår i tofs, en socka av varje färg, munkjacka å tiiiiiights!" Där blir det inga trumpetfanfarer minsann. Inte heller intresserar ni er för min lunch (grönt te, en nektarin och en snus - breakfast for champs!) eller det faktum att jag brottats med tvättmaskinen idag. Då uppstår denna något prekära fråga: Om jag inte har något vettigt att förmedla, ska jag då blogga??
Om ni kikar tillbaka på detta inlägg så kan ni förfasa er över bristen på innehåll. Jag min egoistiska kvinna har alltså skrivit ett helt innehållslöst inlägg bara för att jag är sugen på att blogga!! (Eller i sanningens namn, även för att jag inte vill hänga tvätt.)
SKÄMMES TA MIG FAAAN! Jag borde förbjudas eller åtminstone få en sten i skon idag som straff!
Till min oförställda lycka så finns det mig veterligen ingen bloggpolis och med tanke på antalet läsare så misstänker jag att ramaskriet låter vänta på sig även från er. Jag går alltså fri, kan upphäva ett mullrande skurk-skratt (dessa är jag förnämlig på att upphäva) och fortsätta blogga om ingenting. Muahahaaaaaaaaa!!!!
Ni kanske tycker att jag ska ta mitt ansvar, stoppa en sten i min egen sko och radera hela detta inlägg. Men då känner ni inte mig. Ett litet oansenligt, visserligen brottsligt innehållslöst,inlägg är inget som tynger mig särskillt länge. Speciellt m. tanke på att jag kämpar mot tristessen och, om så bara för en stund, har vunnit!!
Tack för denna gång! Muahahahahaaaa!!!
Jag hade lovat mig själv att denna blogg inte skulle handla om mitt vardagsliv, ni (just nu noll personer) som läser detta skulle inte tvingas genomlida bilder på mina "outfits". Missförstå mig rätt, det finns människor med en sådan stil att man finner det underhållande att smyga in och se hennes outfit. Som min (soon to be) svägerska som alltid är på kornet. Hennes outfis är enkla, snygga och personliga. Hejja världens snyggaste M!!
Men vad har ni för intresse för mitt vita urtvättade linne och oformliga pyjamasbyxor frågar jag mig?? Eller "Dagens outfit: otvättat hår i tofs, en socka av varje färg, munkjacka å tiiiiiights!" Där blir det inga trumpetfanfarer minsann. Inte heller intresserar ni er för min lunch (grönt te, en nektarin och en snus - breakfast for champs!) eller det faktum att jag brottats med tvättmaskinen idag. Då uppstår denna något prekära fråga: Om jag inte har något vettigt att förmedla, ska jag då blogga??
Om ni kikar tillbaka på detta inlägg så kan ni förfasa er över bristen på innehåll. Jag min egoistiska kvinna har alltså skrivit ett helt innehållslöst inlägg bara för att jag är sugen på att blogga!! (Eller i sanningens namn, även för att jag inte vill hänga tvätt.)
SKÄMMES TA MIG FAAAN! Jag borde förbjudas eller åtminstone få en sten i skon idag som straff!
Till min oförställda lycka så finns det mig veterligen ingen bloggpolis och med tanke på antalet läsare så misstänker jag att ramaskriet låter vänta på sig även från er. Jag går alltså fri, kan upphäva ett mullrande skurk-skratt (dessa är jag förnämlig på att upphäva) och fortsätta blogga om ingenting. Muahahaaaaaaaaa!!!!
Ni kanske tycker att jag ska ta mitt ansvar, stoppa en sten i min egen sko och radera hela detta inlägg. Men då känner ni inte mig. Ett litet oansenligt, visserligen brottsligt innehållslöst,inlägg är inget som tynger mig särskillt länge. Speciellt m. tanke på att jag kämpar mot tristessen och, om så bara för en stund, har vunnit!!
Tack för denna gång! Muahahahahaaaa!!!
Min hat/kärlek till minigolf!
Vi var 6st tappra kämpar som satte ut för att övervinna våra inre demoner och i god sämja spela det mest frustrerande spelet i männsklighetens historia. Egentligen är det frisbe-golf men för dramaturgins skull har jag överdrivit en smula. Vi startade med olika inställningar men alla föll till föga och gormade, innan spelets slut, både ett och annat okvädnings ord. De blidaste av oss nöjde oss med snälla tillmälen som "Himla boll" medan vissa skrämde små barn med utrop såsom kuk och rövhål. Stämningen mellan oss härsknade oxå och tillmälet rövhjärna och as var vanligt förkommande.
5 annledningar till att hata minigolf:
1. Alldelens åt skogen för många banor, ingen utom Moder Theresa har fokus och tålamod som räcker till arton (röv)hål
2. Ingen orkar hålla efter banorna som till spelarens förtret belamras med barr och löv från helvetet.
3.(Röv)hålen är sneda och vinda!!
4. Det är inte tillåtet att hacka med klubban på bannan som är sned och belamrad med barr och bara tigger om det!
5. Bollen ligger aldrig stilla och för ett redan ansträngt humör kan detta mkt troligt vara droppen som får svärorden att rinna över!
Detta till trotts hade vi ganska roligt åt varandras humör och bestämde oss för att göra om detta snart. Gud vare oss nådig och sänd en coctailbar till vår minigolfbana!!
5 annledningar till att hata minigolf:
1. Alldelens åt skogen för många banor, ingen utom Moder Theresa har fokus och tålamod som räcker till arton (röv)hål
2. Ingen orkar hålla efter banorna som till spelarens förtret belamras med barr och löv från helvetet.
3.(Röv)hålen är sneda och vinda!!
4. Det är inte tillåtet att hacka med klubban på bannan som är sned och belamrad med barr och bara tigger om det!
5. Bollen ligger aldrig stilla och för ett redan ansträngt humör kan detta mkt troligt vara droppen som får svärorden att rinna över!
Detta till trotts hade vi ganska roligt åt varandras humör och bestämde oss för att göra om detta snart. Gud vare oss nådig och sänd en coctailbar till vår minigolfbana!!
Djävulen på axeln och vådan av skräp TV!!
Hej och välkomna till min lilla oansenliga och förhoppningsvis för all framtid olästa blogg.
Men men... tänker kanske ni, lilla Jujju - varför så kluven till detta lilla nöjje - Kan Linda Rosing så kan väl du...?? Då mina vänner ska jag lägga korten på bordet (och "kan Linda Rosing så kan väl du" är för övrigt ett konstigt statment... skulle Sveriges kvinnor tänka så så kan vi väl återgå till Hedenhös, kicka igång reptilhjärnan, skjuta fram våra köpta bröst och gilla läget), denna lilla blogg blir liksom som en bikt för min lilla vän på axeln.
Tro nu inte att ni kommer att få se en vitklädd, vingprydd och gloria-försedd liten mini Jujju. Den vän som kommer fram när jag sitter själv vid tangenterna utan censur är den arga, illonda och barnsliga Julia. Ni har kanske mött henne en dålig dag eller snubblat över henne när hon tycker att världen är orättvis - ingen vacker syn! Men mina vänner, som de säger i TV-serien "The unit": Things are ruff all over!
Mina närmaste drar nu efter andan...!! Deras ansikte visar en min som bara kan komma av misstro, avsky och förrakt...
Jaa, jag erkänner att vad jag gör kan väcka anstöt och misstro men jag erkänner!!
Kanske tänker någon att mina vänner är rädda för vad som kan komma att avslöjjas på denna blogg eller kanske tycker de att jag bör visa upp min finaste sida när jag väl knappar på tangenterna??
Nej nej, mitt avslöjjande är värre än så... Jag har precis erkännt mig skyldig till att titta på "The Unit"!! Serien som visar en ensidig och odistanserad bild av krig, som blandar såpa-drama med smattret från kulsprutor och som ger oss högst disskutabla hjältar. Kort och gott - en amerikansk sida av krig - "And it ain´t pretty".
Eftersom jag erkännt helt öppet så väntar jag mig människor med facklor och högafflar vid min dörr, jag väntar mig tjära och fjädrar och kanske några dagar i stocken där barn kan kasta rutten frukt och hundarna kan kissa på min försvarslösa nuna!!!
Men, ( och nu citerar jag faktiskt Jesus Kristus! ) den som är utan skuld kan kasta den första stenen... (eller i detta fall den första ruttna tomaten.) För alla ni som legat förkylda och sett några minuter av Big Brother, som slöat en bakismorgon till Top Model eller som tjuvkikat på repriserna av Doctor Quinn, ni kan sällskapa med mig i stocken!
Och handen på hjärtat, ibland behöver jag en okomplicerad värld i svart och vitt, där de onda är lika okomplicerat onda som Gargamel och hans katt i Smurfarna, De goda är hårda mot de hårda men mjuka mot kattungar och kan om så behövs förlösa gravida kvinnor utan att rygga. I dessa serier räds man inte moraliska dilemman utan yttrar rakryggat sanningen utan räddsla för liv och lem. Tänk att få då och då frossa i dessa oreflekterade och enkla program - skratta åt deras dumheter, hata de dumma och älska de "snälla". Dessa program sementerar fördommar, våra hjärnor härsknar och de hyllar de vackra, smala, vita, hetrosexuella människorna i vår värld. Ungefär lika nyttigt för dig som en påse ostbollar, en bit tårta, ett nummer av veckorevyn eller en pizza.
Vi äter skräp när det är synd om oss, tjuvläser veckotidningar hos tandläkaren och ibland så ger vi efter och ser skräp TV. Så länge vi kan urskilja fantasin från verkligheten och fördom från sanning så måste vi få slappna av ibland och bara vara. Ibland, när man är deppig eller sjuk, så behöver vi skjuta upp att vara medvetna, kritiska och cyniska till nästa dag och frossa i något förbjudet. Stäm mig!! Jag kan frossa och vara medveten och tänka kritiskt - jag är kvinna!!
BRASKLAPP: Världen vore bättre utan dessa program, var kan jag skriva på uppropet??
JULIAS 5 I TOPP SKRÄP PROGRAM ! (Som faktiskt bör undvikas)
1. Martha Stewart (Behövs en förklaring?? Undvik även om alternativet är Tjeckisk dockteater!!)
2. Våra värsta år (En parodi på "Våra bästa år" jag vet men jag är inte såå cynisk än. Ett ord: misär!!)
3. Våra bästa år (Klassisk skräp TV där plastikopererade dubbelgångare är vanligare än mörkhyade karaktärer-ha en hink till hands för eventuella fontän-spyor!)
4. Förnedrings Talkshows typ Jerry Springer, Ricki Lake m.fl. (Visst är vi trötta på att titta på olyckliga och småaktiga människor som söker bekräftelse!!)
5. Glamour (bara för att det faktiskt har fått pågå alldelens för länge. Ridge -klipp dig!!!!!)
BYT UT MOT JULIAS 5 I TOPP KVALITETS PROGRAM:
1. Boston Legal (Aktuellt, modigt, självransakande och kul!!)
2. Criminal Minds (smart, kusligt och på kornet)
3. Dollhouse (Otäck historia som motionerar hjärnceller och underhåller)
4. Sopranos (Varning för överdos, ett avsnitt per sittning så förlorar du inte allt hopp om liv)
5. Supernatural (Snyggt, spännande och underhållande!)
Må gott till nästa sittning!! (ska försöka vara mer konsekvent i mina åsikter men räkna inte med det!!)
Kärlek och harmoni till er alla!!
Men men... tänker kanske ni, lilla Jujju - varför så kluven till detta lilla nöjje - Kan Linda Rosing så kan väl du...?? Då mina vänner ska jag lägga korten på bordet (och "kan Linda Rosing så kan väl du" är för övrigt ett konstigt statment... skulle Sveriges kvinnor tänka så så kan vi väl återgå till Hedenhös, kicka igång reptilhjärnan, skjuta fram våra köpta bröst och gilla läget), denna lilla blogg blir liksom som en bikt för min lilla vän på axeln.
Tro nu inte att ni kommer att få se en vitklädd, vingprydd och gloria-försedd liten mini Jujju. Den vän som kommer fram när jag sitter själv vid tangenterna utan censur är den arga, illonda och barnsliga Julia. Ni har kanske mött henne en dålig dag eller snubblat över henne när hon tycker att världen är orättvis - ingen vacker syn! Men mina vänner, som de säger i TV-serien "The unit": Things are ruff all over!
Mina närmaste drar nu efter andan...!! Deras ansikte visar en min som bara kan komma av misstro, avsky och förrakt...
Jaa, jag erkänner att vad jag gör kan väcka anstöt och misstro men jag erkänner!!
Kanske tänker någon att mina vänner är rädda för vad som kan komma att avslöjjas på denna blogg eller kanske tycker de att jag bör visa upp min finaste sida när jag väl knappar på tangenterna??
Nej nej, mitt avslöjjande är värre än så... Jag har precis erkännt mig skyldig till att titta på "The Unit"!! Serien som visar en ensidig och odistanserad bild av krig, som blandar såpa-drama med smattret från kulsprutor och som ger oss högst disskutabla hjältar. Kort och gott - en amerikansk sida av krig - "And it ain´t pretty".
Eftersom jag erkännt helt öppet så väntar jag mig människor med facklor och högafflar vid min dörr, jag väntar mig tjära och fjädrar och kanske några dagar i stocken där barn kan kasta rutten frukt och hundarna kan kissa på min försvarslösa nuna!!!
Men, ( och nu citerar jag faktiskt Jesus Kristus! ) den som är utan skuld kan kasta den första stenen... (eller i detta fall den första ruttna tomaten.) För alla ni som legat förkylda och sett några minuter av Big Brother, som slöat en bakismorgon till Top Model eller som tjuvkikat på repriserna av Doctor Quinn, ni kan sällskapa med mig i stocken!
Och handen på hjärtat, ibland behöver jag en okomplicerad värld i svart och vitt, där de onda är lika okomplicerat onda som Gargamel och hans katt i Smurfarna, De goda är hårda mot de hårda men mjuka mot kattungar och kan om så behövs förlösa gravida kvinnor utan att rygga. I dessa serier räds man inte moraliska dilemman utan yttrar rakryggat sanningen utan räddsla för liv och lem. Tänk att få då och då frossa i dessa oreflekterade och enkla program - skratta åt deras dumheter, hata de dumma och älska de "snälla". Dessa program sementerar fördommar, våra hjärnor härsknar och de hyllar de vackra, smala, vita, hetrosexuella människorna i vår värld. Ungefär lika nyttigt för dig som en påse ostbollar, en bit tårta, ett nummer av veckorevyn eller en pizza.
Vi äter skräp när det är synd om oss, tjuvläser veckotidningar hos tandläkaren och ibland så ger vi efter och ser skräp TV. Så länge vi kan urskilja fantasin från verkligheten och fördom från sanning så måste vi få slappna av ibland och bara vara. Ibland, när man är deppig eller sjuk, så behöver vi skjuta upp att vara medvetna, kritiska och cyniska till nästa dag och frossa i något förbjudet. Stäm mig!! Jag kan frossa och vara medveten och tänka kritiskt - jag är kvinna!!
BRASKLAPP: Världen vore bättre utan dessa program, var kan jag skriva på uppropet??
JULIAS 5 I TOPP SKRÄP PROGRAM ! (Som faktiskt bör undvikas)
1. Martha Stewart (Behövs en förklaring?? Undvik även om alternativet är Tjeckisk dockteater!!)
2. Våra värsta år (En parodi på "Våra bästa år" jag vet men jag är inte såå cynisk än. Ett ord: misär!!)
3. Våra bästa år (Klassisk skräp TV där plastikopererade dubbelgångare är vanligare än mörkhyade karaktärer-ha en hink till hands för eventuella fontän-spyor!)
4. Förnedrings Talkshows typ Jerry Springer, Ricki Lake m.fl. (Visst är vi trötta på att titta på olyckliga och småaktiga människor som söker bekräftelse!!)
5. Glamour (bara för att det faktiskt har fått pågå alldelens för länge. Ridge -klipp dig!!!!!)
BYT UT MOT JULIAS 5 I TOPP KVALITETS PROGRAM:
1. Boston Legal (Aktuellt, modigt, självransakande och kul!!)
2. Criminal Minds (smart, kusligt och på kornet)
3. Dollhouse (Otäck historia som motionerar hjärnceller och underhåller)
4. Sopranos (Varning för överdos, ett avsnitt per sittning så förlorar du inte allt hopp om liv)
5. Supernatural (Snyggt, spännande och underhållande!)
Må gott till nästa sittning!! (ska försöka vara mer konsekvent i mina åsikter men räkna inte med det!!)
Kärlek och harmoni till er alla!!