Uppräknade utan inbördes rangordning.

*Hamburger-görare (kallar jag den i brist på bättre namn), helt infernaliskt onödig tingest. Det går både snabbare och enklare att använda händerna än denna form som ger helt runda biffar. Det enda du ökar på är diskberget. Tydligen säljer den jätte bra, men hallåååå!! Lazy much??

 

*Harrisson Fords skådespelarkarriär, (undantaget Star Wars och Bladerunner förståss). Killen har levt på ett enda ansiktsuttryck i en evighet. Prova nåt´nytt grabben eller action-farfar som han ibland betecknas.
Air Forse One, 6 Dagar och 7 Nätter behöver jag fortsätta?
Han kör samma uttryck i Indiana Jones oxå men där fungerar det överaskande nog men blir tröttsamt!
Pensionera dig och mata din anorektiska fru istället för att göra actionscener med ett konstant förvirrat uttryck klistrat över din farfars-nuna!

*Gnälliga bloggar, konsekvent inkonsekvent är min melodi... Jag kan alltså skriva sådana här saker och samtidigt glatt plåga er med ett till inlägg om mina triviala problem. Suck it up! Annars kan ni väl starta en blogg och gnälla över mina gnälliga och inkonsekventa inlägg. Men hur onödigt vore inte det?? - Det skulle hamna på denna lista omgående...

 

*Silikon läppar, är inte snygga, inte praktiska och det är som att bära skylten "Nej, det är inte en näbb, jag har sprutat in syntetiska substanser i mitt ansikte". Inte diskret! Har jag missat något?
När blev köttiga läppar inne eller ansett snyggt? Kanske kommer jag att bli mobbad för mina medelmåttiga läppar i framtiden. Men håll med, epitetet "näbbig" får en helt annan innebörd!

*Diskussionen "vad är konst?", är det bara jag som inte ser något naturligt slut eller tillfredställande svar på den frågan. Student göt något galet /olagligt / otrevligt och sedan börjar diskussionerna om igen. Onödigt!!

 

 

Ni minns kanske min solskens-historia om de nya skorna...

Ack och ve vad fort en solig historia kan vändas till regn och bedrövelse. Lyckan över det svart/rosa promenadskorna blev kortvarig. Igår satt jag och beundrade de vackra skorna och längtade tills jag skulle få promenera in dem på väg till jobbet. Jag vet ju att jag alltid får skavsår så jag hade en väl utarbetad plan för att slippa blåsor på tassarna.

När jag beundrat dem färdigt rusade (inte strosade eller gick utan rusade) jag in i vardagsrummet för att plocka ned en nytvättad tröja från torkställningen. Tänk om jag bara kunde ha tagit en lortig tröja eller åtminstone inte varit så fåfäng att jag skulle ha juuuuust den tröjan.

Hur som helst, (det är ju ingen idé att gräma sig nu...) så rusade jag alltså in i vardagsrummet helt omedveten om den fälla som ödet lagt ut åt mig!
Sparkade foten i en (vackert målad) pall som står runt hörnet, vrålade som en vansinnig babian och hoppade runt med handen om foten som på film!! Som på en given signal svällde min "ringtå" upp och blev blå. Dunkade gjorde den oxå! Tån är alltså bruten alt. stukad och inte smidig nog att gå ner i mina nya, fina skor.

Skam den som ger sig!!

I morse tejpade jag hälarna för att förebygga skavsår, greppade skohornet och klämde under grymtande ned min misshandlade fot i min nya, fina sko...
I början på min långa (50minuters) promenad snyftade jag av smärtor men fick så småningom upp värmen och pinnade på i god fart.

Säg den lycka som varar!
Fast varar sig kommer nog de groteska skavsår jag fick att göra... fick dem under tejpen som var lika verkningslös som vinden är för en roddbåt...
Men jag klarade inte av att ringa efter skjuts, det skulle ha sårat min självbild ohjälpligt. Så jag haltade mig till jobbet och kom fram argt mumlande med tassar fulla av blåsor och en ännu blåare ringtå!!

Detta mina vänner var starten på min vecka!!
Vill ändå avsluta mina bravader med lite solsken...
Hörde precis att svärfar dykt upp i vår lägenhet med en säck med min vän kantarellen.
Kantarellmackan Here I Come!!!

Kärlek och harmoni!

Har för första gången på, vad som känns som, en evighet släpat mitt sura, slafsiga och slöa jag ner på stan.
Det händer numera inte ofta.
Om vår stadskärna vore regnskogen skulle lilla jag vara den ovanliga och resignerade "Vrål-babianen" som bara visar sig när garderoben kräver det eller när maken utlovat en brownie på något trevligt café...

Jag hade denna gång inbillat mig att det skulle bli trevligt att strosa i sakta mak och stanna till vid någon trevlig Botique, inte butik utan botique. Skillnaden undgår mig fortfarande när det gäller sortiment men när det gäller kundgrupp var det bara ack så tydligt. Vad som förövrigt blev tydligt var oxå att jag inte tillhör "rätt" kundgrupp.

Varför frågar ni...

Jag har inte blått hår, bjäbbande liten hund, hornbågade glasögon, pengar till förbannelse, inte blått blod, inte päls, inte skor som låter "klock klock klock" när jag går och inte en snipig uppsyn till övers för alla "vanliga" människor.
I fortsättningen är det en vanlig förbaskade butik-elände som gäller för "Vrål-babianen" och det kommer att dröjja innan hon åter syns.

Att gå på stan i syfte att faktiskt shoppa, och inte bara trycka munnen full av brownies, är som att vistas i trafiken i något medelhavsland.
Jag nämner inget eftersom jag inte vill verka så fördomsfull som jag faktiskt är. (Hängde ni med?)
Men likheterna är faktiskt slående. Människor som är trötta på att lunka med i strömmen ser en lucka, petar i en högre växel, lägger sig i ytterfil och susar iväg... En bit på väg upptäcker herr "jag följer inte strömmen" att luckan håller på att stängas av två goda vänner som inte sett på evigheter men har för hög fart och är för uppretad för att stanna. Han fullföljer...
Efter en pinsam situation där alla ber om ursäkt (men i hemlighet hatar varandra) samlar alla ihop sina påsar som ligger spridda och slinker iväg.
Jag hatar dem alla tre.

Jag kan tycka att Herr "Jag följer inte strömmen" kunde ha valt ett bättre ställe och en bättre annledning att göra uppror mot den oskrivna regeln "Vi svenskar försöker inte komma före vid köbildning" och offrat de två minuter han kunde spara med en "omkörning". Samtidigt kunde två gamla vänner välja en bättre plats för kindpussande, kramande och kacklande läten än mitt i gången i ett köpcenter på löningslördag!
Konsekvens: I hate them!!

Andra pulshöjjande individer vid trafikstoppning i ett köpcenter (på löningslördag) är:

*Pensionärer! mina känslor kan beskrivas med ett amerikaniserat uttryck: "Step on it grandpaa!!!"
Vad kan en rollator-Assar/Agda överhuvudtaget ha ut av att vara på stan den dagen på månaden då alla andra
är där. De borde bli lika stressade av mig som jag blir av dom...men det märks förbaske mig inte!!

*Barn med glassar alternativt överdimensionerade polkagrisklubbor! Kemtvätten here I come!!

*Kacklande vampyr-tanter! Nä, men ställ er här, mitt i gången mellan klädställningarna, och ha släktträff!!  
Jättefiffigt!! Då kan ni ju kackla så högt så ingen hör vad de tänker oxå!! Men det är klart, vem av oss andra är
inte intresserade av Runes funderingar på en badtunna!!

*Ungdommar med likgiltig uppsyn. Som inte kan förmås flytta på sig (ur min väg, jag vill nämligen inte spendera min Söndag i en provhytt) eftersom de är fullt upptagna med att se svåra och mörka ut!

Jag ska avsluta hela inlägget med en solskenshistoria för att inte lämna er helt utan vilja att leva.
Jag hittade, tro det eller ej, en perfekt promenadsko i GoreTex som (i mina ögon) äger alla andra skor. Och det är viktigt eftersom de grävde ett betydande hål i månadens budget!

Kärlek och harmoni!

Återigen står vi inför gryningen av en ny helg.
Vi hoppas, vi längtar, vi gör planer och våra hjärtan fylls av förväntan.
Min helg kommer att handla om att spara pengar, ta igen sömn och ladda inför nästa veckas bravader. Inga mer specifika planer än så. Det kan oxå hända att vi ska jaga kantareller någon dag men jag vill inte höjja förväntningarna och hoppet så jag låtsas att det är lite osäkert så blir jag inte så gruvligt besviken om regnet öser ner....

Snälla helg kom fort, svep in med dina tröstande två dagar och ge oss åter sömn och frid :)

1./ Smörgåstårta....
Vilken utomordentligt pissig idé! Göra tårta av en smörgås...Stupid!!
Det är inte det att jag tycker smörgåstårta är äckligt - bara onödigt. Lika dumt som att göra en smörgås av en tårta - en så kallad tårtsmörgås. Låter det som en bra idé? Trodde inte det. För det är en pissig idé, men mannen bakom smörgåstårtan hyllas! Nää, vad är det för fel med att äta smörgås för sig och tårta för sig??
Jag kan gå så långt som till att säga att smörgåstårtan besudlar både smörgåsen och tårtan!!

2./ Människan på en viss elektronikkedja (ingen nämnd, ingen glömd men det börjar på expe...) som skriver deras skyltar! Tex. "Bärbar data till OS" (taget ur sitt sammanhang är det ju en helt obegriplig mening.) "Data" är inte kopplad till skärm och tangentbord utan ett annat ord för information!!!! Phu, kände att jag blev uppretad igen! Tidigare alster av denna marodör är tex. "Data REA"
- Jahaaaa, ni säljer alltså information?! Då skulle jag vilja veta vem som mördade Palme... Vad kostar det nu när ni har "Data REA"?
Eller tex. "Är du het, vi har fläkten" Ojojoj, han leker med flertydiga ord...hahaha! Nooot!

3./ Människor som kör i full fart mot korsningar eller utfarter. Man vet ju inte om de tänkt stanna och måste själv sänka farten!! Jag kör (moped) i godan ro på huvudled och blir skrämd av en dåre som i full fart kör mot utfarten och "tutar" ut med sina (bil)näsor lite för långt!! Det går bra att vara kaxig när man sitter i bil och jag kör moped va!?
Om jag vore Kung så skulle ni dömmas till livstid med en liten, men irriterande, sten i skon!! Skämmes!!

4./ TV-serien Prison Break!
Hello!... en Tv-serie som heter Prison Break kan inte fortsätta sändas 2 säsonger efter att de brutit sig ut!!
Det kallas att mjölka ett dött koncept! Samma vändningar avsnitt efter avsnitt....
Sluta i tid så får vi minnas den briljanta första säsongen med värme istället! Säsong 3 och 4 är lika onödiga som smörgåstårta och gör att man andas ut när det äntligen blir klart.
Visst, jag behöver ju inte titta om jag retar mig.... men just nu kikar jag och förundras över denna skamlösa "mjölkning" av en serie som var fräsch och nytänkande men som blivit som alla andra TV-serier som får gå för länge. Innehållslösa och förutsägbara!

5./ Svenska komedier (med undantag för Yrrolgängets "Ogifta Par" och "Tomten är far till alla barnen" med Peter Haberg.)
DE ÄR INTE SPECIELLT ROLIGA!!!!
Vilket är katastrofalt för en film i genren Komedi!
Kalla det katastrof-drama eller buskis men kalla det inte komedi.
Ni kan ju inte låta bli att smyga in "det svenska svårmodet" mellan snubbelhumor och gröna granar. Alla mår dåligt och det är synd om alla. Blir någon sugen på att skratta?? Svårmod är inte roligt!
Jag får mer lust att gråta över den stackarn som köper ett nytt hus, börjar renovera och allt går fel...
eller stackarna som ska göra ett provrörsförsök och lägger hela satsen på diskbänken...
eller stackars Rocky (i JönssonLigan) som hellre  vill äta bakelser än begå brott utifrån någon vansinnig plan...
eller de stackarna som "bara vill ha tur med vädret" (och visserligen får det) men allt annat går käpprätt åt helvetet!!
Jag inser att min humor kanske är av den torrare sorten men jag gillar när arga och onda människor gör sig illa. Snubblar eller får en spark i skrevet - det är roligt!

* Att göra en "King Kong" på otrevlig man... Dvs vråla med en röstvolym som en mindre orkan, som lämnar honom chokad, slemmig av spott och bortblåst. Sedan ta ut min ilska på oskyldiga skyskrapor och flygplan.
Jag höll inne med den impulsen... men svara mig på detta: Om hans oförskämdheter fick en sådan reaktion, skulle han då tänka sig för nästa gång??

*Köpa Korsstygns-grejor för sista 100-lappen... Misstänker att maken då skulle göra en "King Kong" på mig! 
-Tyvärr älskling, du får äta kex till middag i veckan för jag vill brodera.....
-Vadå "aldrig broderat förut", det är ju nu jag känner en dragning till korsstygn och inte tidigare...
Efter den ordväxlingen misstänker jag att primal-vrålet kommer och inte långt efter, regnet av spott och fräs :)

*Vika mig dubbel av oförställd munterhet när jag såg en surkart på en åkgräsklippare.
Killen var inte en solstråle som skuttar upp på morgonen, nyfiken på vad dagen ska bära med sig.
Han kläs nog inte på av fåglar heller och han kan inte ha fått sin favorit frukost serverad på sängen. Snarare en ståmacka utan skinka och en kopp micrat kaffe... Han såg så sur ut att jag tänkte att han måste ha övat på sin min länge. Jag höll inne med skrattet eftersom jag anar att han inte skulle uppskatta ett klingande skratt på sin egen bekostnad.

"Har ej sett herr kantarell, med sin hatt på naacken!"
Snyft!
Ingen gul, delikat liten vän blev det i helgen.
Svärmor och svärfar hade inte möjlighet att guida och det är de som vet var min vän står och väntar...

Som tur var kompenserades min sorg mer än väl av en fika-buffé hos jubilaren S!
Hon har den bästa fika-buffén i staden och förmodligen i norra Europa!!
Det serverades rabarberpaj, blåbärskaka, kladdkaka, gräddtårta med nutella och banan, chokladbollar och mkt mkt mer!!
Allt detta sköljdes, i mitt fall, ned med baljvis med kaffe.
Helt underbart men tarvar en rejäl frukost för att magen ska överleva denna överkonsumtion.
Det gäller att ha en strategi.
Den sämsta är definitivt att ta de godaste sist eftersom man då riskerar att inte orka.
Efterföljare av denna strategi kallar jag "suckers!!!" man börjar ju givetvis med tårta och pajer för att sist, om plats finnes, trycka i sig diverse småkakor.

Till er som tycker att detta låter överdrivet säger jag "stupid suckers!!" Ska man fira ska man göra det rejält. Vännen S har helt rätt inställning. Folk kommer att komma ihåg hennes födelsedag pga överflöd, glädje, sockerchock och kraftigt illamående. Inget dåligt betyg på en 27:års fest!! Och det är ju faktiskt gästernas ansvar att inte överäta så till den milda grad att de kaskad-kräks. Hon tillhandahåller ju bara delikatesserna, vi utövar frosseri på eget ansvar... mer och (i mitt fall) mindre ansvarsfullt! Stoppade och stoppade i "bröhålet" och hamnade så småningom i det välsignade tillståndet "balongmage"!! Nöjd med min insatts vid fikabordet toppade jag dagens intag med en hamburgare och slö TV-tittning...
En perfekt Söndag alltså!! Allt tack vare S och hennes magnifika födelsedagsfest!!

Kärlek och harmoni!!

"Har du sett herr kantarell, med sin hatt på naacken..."

Imorgon bär det av till ett kärleksmöte med herr kantarell!!
Jag ska plocka dem alla!!!
Förhållandet mellan mig och Herr Kantarell är en passionerad affär... men vi träffas bara en dag per år, på hösten. Sedan ligger han i frysen till det behagar mig att ta fram och njuta av honom...

Åååå.... hans delikata stam och perfekta hatt!!

Det är en fantastisk dag att se fram emot. Att springa med näsan i backen, konstant snubblande och var inte maken med skulle jag förmodligen vimsa iväg för att aldrig höras från igen.
Med mitt temperamen och med tanke på tidigare inlägg så tror ni kanske att skogen genomljuds av illvrål varje gång jag träffa på min vän...
Men där tar ni miste. Jag ger inte från mig så mkt som ett pip utan sätter mig ner, tyst som en mus och plockar snabbt och girigt för att inte uppmärksamma mina vänner på mitt fynd.
Är alltså groteskt missunsam och vill ha alla kantareller för mig själv!!

"Har du sett Herr Kantarell uti Junibaacken..."
Kärlek och harmoni!

Jag tror absolut på gud.
Jag tror att han är smartare än oss och så ända in i vassen god och kärleksfull.
Men jag måste ändå få ifrågasätta (trotts att gud är allvetande) var testiklar på utsidan en så bra ide??

Det kan ju finnas många förklaringar.
Exempelvis kan det ju vara så att våra snoppbärande vänner har en låg smärttröskel. Jag menar, det är inte för inte som man säger att män är känsligare... (provocerar provocerar) eller kanske är bara vetskapen om att de bär reproduktionsorganen på utsidan nog för att få dem att skrika i högan sky vid minsta lilla knäpp. Kanske har gud egentligen försett dem med pansarpung men deras rädsla får dem att tjuta som små flickor.

En annan idé är att gud ville jämna ut odsen lite. Han gav dem mer muskelmassa men en rejäl akilleshäl... Det är inte för inte som man lär sig sikta mot "nötterna" på självförsvarskurser. Eller är det en motvikt mot vårt barnafödande?? Frugan får ta ett ordentligt grepp runt valfri "juvel" och klämma så mkt så att det motsvarar hennes smärtor när barnet ska födas...

Kanske tyckte gud att de var ett snyggt pynt på den manliga kroppen. Estetik före funktion så att säga...
Han kan ju oxå ha tänkt att männen skulle uppfinna någon slags skydd av ren självbevarelsedrift. Visst visst, nu finns det ju susp men man skulle kunna tycka att om det gör så in i vassen ont så skulle bära pansar för jämnan. På så sätt skulle vi slippa synen av "pungklyvarbyxor" på vissa herrar. Vi skulle oxå slippa den ofrivilliga synen av 100-meters löparnas "paket". (Om vi nu vill det förståss, problemet är ju att det inte går att välja bort när man sitter helt oförberedd framför TV:n - smaken är ju som bekant som baken eller i detta fall- "paketets" synas eller inte synas...)

Detta med ett "vardags-pansar" är en intressant fråga - de lyckas ju göra illa sig hela tiden de små liven. Om de nu inte vill ha susp till vardags - var lite försiktigare för sjutton!!
De råkar klämma dem när de sitter framför TV-:n och råmar som en förryckt gnu. De sparkar boll och kompisen får in en bra träff - konsekvensen blir en dusch av tårar, sopranröst och haltande i flera dagar.
De svänjer med nyckelknippan i nyckelbandet och missbedömmer farten - och de sjunker ihop, bleka om nunan och muttrar om livets djävlighet och ondskan hos en oskyldig nyckelknippa...
Att män utövar bollsporter överhuvudtaget är ett mysterium i klass med Da Vinci-koden!!

Lämna fotboll och brännboll åt oss damer så sparar ni både era "kronjuveler" och våra trumhinnor.
Men känsligt måste det vara. Fotbollspelare som står i mur skyddar ju för sjutton skrevet istället för huvudet. Vad hjälper fungerande testicklar om man är hjärnskadad och inte längre förstår vitsen eller den praktiska användningen för dem??

Frågan återstår alltså, om vi tjejer (gud förbjude) hade så känsliga delar hängande på utsidan, skulle vi vråla likt galna babianer vid minsta lilla smäll?? Eller skulle vi avskriva smärtan som jämförbar med en medelmåttig mensvärk??

Skulle vi skydda dem framför hjärnan?? Skulle vi namnge vårt paket och prata lugnande till våra nötter när faran är över?
Skulle vi skrynkla ihop ansiktet och utstöta medkännande grymtningar när vi ser våra medsystrar ta en smäll i skrevet? Skulle vi argumentera högljutt om orättvisan i den djävulska smärtan som egentligen bara uppkommer när vi varit oförsiktiga eller när vi gjort något dumt och får en välförtjänt skrevspark.

Jag förstår att de flesta av manligt kön nu är upprörda och kanske vrålar de som galna babianer utan att ha fått en pung-smäll. Men detta är bara frågeställningar, ställda i syfte att kunna föstå detta mysterium som tar upp så mkt tid (i form av diskussioner) och som plågar våra trumhinnor (i form av babian-vrål) och som upptar så mkt tid på TV... Ingen film är komplett utan en välriktad spark på testicklarna. Americas Funniest Homevideos sänder 20minuter pung-våld i effektiv tid och alla humor-serier har minst ett tillfälle då någon utsätts för detta pung-våld!

Man kanske kan säga att Gud är allvetande men har ett väl utvecklat sinne för humor...?!
Han kanske fnissar dagligen åt de dumma människorna som inte har vett att skydda det han gett dem.
Eller så är det som i det gamla skämtet (som är aningen uttjatat) att gud gjorde en prototyp (Adam) och sedan förfinade tekniken... Första gången Adam fick ett äpple på pungen när han låg och sov under trädet tänkte han kanske: Oops! Det där var inte särskillt genomtänkt!! Undrar vad det kommer att göra med männen allt eftersom de utvecklas?
Föga anade vår fader att världen skulle genomljudas av illtjut dagligen och att han därmed försett oss kvinnor med ett vapen. (Eller gjorde han det??)

När Adam fick äpplet på pungen kanske Gud tänkte som hårdföra fäder ibland tänker: "Det lär dem"
Om han tänkte så får vi väl sluta oss till att där tog han miste.... Å det grövsta :)

Kärlek och harmoni!

Internet-shopping är kul och enkelt för tjejer med för kort lunch och för liten plånbok för riktig city-shopping. Men helt allvarligt, blir inte ni också galna på de dåliga shopping sidorna eller är det bara mig de driver till vansinne??
Jag ska inte nämna namn (men det börjar på el och slutar med los) men detta anonyma shopping "paradis" suger get-balle!! Två gånger, inte en utan två gånger har jag loggat ut innan köpet är klart, loggat in senare och beställt och suttit där några dagar senare med dubletter av allting. Har liksom ingen nytta av två sängöverkast eller två set med värmespolar till håret.

...Och vilken tid det tar!!

Som att mitt liv inte behövde innehålla mer än en evig bild på ett infernaliskt timglas.
Om nu sanningen ska fram (och det måste den) så är inte web-shoppen det enda problemet idag.
Jag är vad man säger pank, barskrapad,fattig eller något annat finare ord för "kort om pengar".

Sure sure, jag betalar mina räkningar, köper föda och en och annan bok men när det kommer till paltorna jag bär på kroppen finns det inte mkt över. Nu satt jag och (på kul - inte med någon undermedveten önskan att köpa) klickade för vad jag skulle vilja ha om jag hade pengar.
Och vips flög min lilla beställning sin kos och landade på det anonyma lilla företaget som rimmar på "Pellos". Inte blev det dyrt, men det är inte poängen. Poängen är att jag inte hade råd att handla. Så fort den flygit sin kos satte ångesten in.
Jag pep/tjöt som en fyraåring som tappat sin glass och skämdes för att jag handlat. (Till saken hör att maken uppmuntrat mig att förnya min garderob.) När min älskade make försökte lugna ner mig tjöt jag utöver mig och gormade med "Gollum"-stämma: "Trösta mig inte, jag förtjänar att lida".

Jag späkade mig genom att tänka på alla mogna saker jag kunnat göra med pengarna, som att spara dem (yeah, as if), köpa disktrasor (ha ha) eller investera dem i min hälsa såsom ett gymkort (noooot!).
När jag tänkt alla dessa förnumstiga tankar lugnade jag ner mig. Jag slutade tjuta och vagga fram och åter och tänkte att jag ändå aldrig gör vettiga saker med mina pengar - så omoget av mig att uppröra mig över det som för mig är normalt beteende. Om jag nu köpt dessa (underbara vackra) kläder borde jag väl åtminstone ha vett att njuta av tanken på att det kommer ett paket, med ett namn som påminner om fallos, med min nya höstgarderob!!

Oroa er inte - jag ska inte plåga er med dagens outfit (eller ska jag...?) men jag ska sluta gnöla om dessa hundralappar jag ska betala in och istället vara glad över en mysig kofta och en mössa med pälskant!!

Unna er något i höst vänner!! Om inte annat för att lätta min ångest! Slösande gör man bäst i grupp!
Kärlek och harmoni!

Ni som hängt med vet att jag varit i vår svenska höst-skog i helgen....
De som känner mig vet oxå vad jag tycker om djävulens avkomma Ormen!
Det är en underdrift att säga att jag avskyr dem... det beskriver liksom inte kännslan fullständigt. Hat, förakt och total djävla skräck är bättre ord. Med all respekt för ekosystemet - helt allvarligt - vad tillför mina kalla, slemmiga,väsande fiender?? Skulle världen sakna dessa slingrande vidunder??

I think not!!

Men men, kom till saken tänker ni!!
Nej nej, säger jag! Låt mig fördjupa mig i ämnet orm-hat...(skräck) för jag skulle hellre tugga folie till ljudet av naglar mot svarta tavlan än smeka en snok.
Även om den är aldrig så ofarlig. Inte om inte "smekning" är en metafor för hugga med yxa!
Jag äter hellre spindlar till middag en vecka och är ständigt kissnödig än kramas med en förvuxen mask med satanisk tunga!! Om "krama" är en omskrivning för köra över med bilen så kanske, men tumregeln är att de ska dö!

Hur som helst så strosade (brakade) jag och maken runt i förhoppningen att hitta våra blå vänner till våfflorna....När det plötsligt prasslar till i busken brevid.
Undertecknad tjöt som en galen hyena och tog ett pantersprång (stukade nästan foten) upp på en stor sten där jag stannade. Min make, som förmodligen blivit lomhörd, blev aningen förvirrad innan han förstod vad som stod på. Då pallrade han sig dit för att undersöka vad som sänt hans ljuvliga hustru in i en psykos...
Han konstaterade fnissande att det rörde sig om en lite groda som han glatt tog upp för att visa upp för frugan. Jag stod kvar på stenen, övertygad om att det var en listigt maskerad orm och stirrade skeptiskt på "froggy". Utan att ha blivit pussad fick han bära bort den och vår lilla slemmiga vän tackade honom för skjutsen med att kissa en halv liter i hans hand.

Trött av dagens förskräckelser gav vi upp plockandet och styrde kosan mot kaffekoppen på altanen.
Har inga planer på att ge upp min taktik vid eventuella ormattacker (som innebär illtjut och pantersprång) utan klappar mig själv på axeln och grattulerar mig själv för rådigt uppförande.
Alla orm-fobiker är välkomna på kurs hos mig där vi lär oss grundläggande röstträning för framtida illvrål och strechar för eventuella pantersprång - jag är norra europas expert på att reagera utan proportion!

Kärlek och harmoni.... but kill all snakes!!

...Som i sången!
Plötsligt, i veckan, slog det om. Från att ha varit olidligt hett,kvavt och fuktigt blev luften klar och vinden prasslade i träden!
Mjölken i kylskåpet kom inte till liv och började attackera en timme efter att datumet gått ut och vi kunde slå av fläkten i sovrummet. Vår helg började med varm sol och krispig luft och vi packade för en helg i stugan!
Fredagkvällen blev lugn och vi myste framför brasa med vinglas i händerna tillsammans med goda vänner. Kvällen toppades med bastubad och djupsömn som bara stördes av kissnödighet och hunger fram på förmiddagen. Lördagen var lika vacker och jag fick ett anfall av okaraktäristisk huslighet och begav mig ut efter blåbär.
Vår blåa, runda, goda och nyttiga vän. Nu tror ni att jag åt dem tillsammans med grovt bröd och fibergröt.
ICKE!! Vi åt dem tillsammans med frasiga våfflor och grädde innan vi satt på altanen inbegripna i ett viktigt slag. Spelet som spelades i höstsolen heter GENI och eder vän vid tangenterna visade att man kan ha tur med frågorna och utklassade motståndet.

Samma procedur upprepade sig senare. God vän dök upp. Middag lagades. God konversation med vinglas i händerna och som avslutning bastu-bad. Söndag morgon ville inte vara sämre än Lördag och bjöd på våfflor med nyplockade blåbär. Dock dök min vän regnet upp under natten och lovade en slö dag framför TV:n med filt över knäna.

Kort sagt: Helgen var fantastiskt!!
Eat that you bastards i London - Vi hade det jättebra och är inte avundsjuka, så det så!!!
Vad har en storstad med fantastiska historiska platser, god billig öl och rolig shopping att sätta emot mina egenhändigt plockade blåbär och medeldyra vin - Ingenting!!
Faktiskt så är jag glad att jag fick stanna hemma och jobba...oooooh vad härligt att jobba för sitt uppehälle! Ger en inre tillfredställelse!! Ni som läst bloggen vet hur mkt jag uppskattar ett hederligt handtag och stimulansen på arbetsplattsen!.....

Screw London och hejja norrländsk höst och våfflor - vill inte alls byta med er!.....

Följande instinkter har jag undertryckt idag:

* Äta After Eight-godis till lunch. Bara skita i den tråkiga matlådan (och det faktum att chefen tagit hem micron från lunchrummet) och vålda i sig After Eight som om undergången var nära!! Vad är kalla makaroner och två trötta skivor bacon mot den cholkad-täckta, utomförträffligt delikata mincremen?? Min lunchlåda får inga gastronomiska priser. Men ska sanningen fram så hade den varit bättre om jag inte satt i mig det mesta av baconet igårkväll i ett anfall av dödligt saltsug...

*Lägga in handen i den 160 grader heta tryckmaskinen i ett fåfängt försök att sjukskriva mig. Den skulle ha blivit lika svedd som baconet i lunchlådan...

*Vråla som en galen babian på grund av ergonomin på jobbet. Alla grejer jag ska ha ligger på hyllor som bara nås av 1,90cm långa kolleger. Alla längder under 1,80cm är en förbannelse på mitt jobb!! De gånger jag gör ett vigt språng för att få tag i en låda, begravs jag under ett berg av fallande lådor och får ägna den närmaste kvarten för att städa upp röran.

*Ringa polisen (eller kungen eller Fredrik Rienfeldt) för att anmäla längd-diskriminering!!
Upp till kamp alla mina kortväxta vänner!

*Tappa telefonen i en nykissad toa när arga personer ringer och klagar. Fördelarna är många - bl.a så slipper man fler sådana samtal på ett tag!

*Dricka en låda vin, äta en grabb-näve lugnande till frukost och krypa till kojs igen. Nattsömnen har inte varit den bästa!!
Sömnbehovet ska dock åtgärdas i helgen...Zzzzzzzz!!!

Trevlig helg på er!!

Tralla lalalala lalala!!! (Trallas till melodin av Queen-låten "Don´t stop me now")
Mannen i mitt liv har återigen räddat mig från ruinens brant (eller om ni läst tidigare inlägg "Urinens" brant!).
Han har ridit in på sin vita häst (en metafor för vår gamla vita pasat) och lokaliserat problemet (en dusch utan handtag som möjligen skulle duga till att vattna lägenhetens krukväxter men inte till att duscha ett balsam ur håret!).
Han har räddat mig undan den slingrande anacondan (en metafor för slang-stumpen vi duschat med i några dagar)  och återfört lyckan till mitt liv (eller åtminstone den personliga hygienen). Kort och gott: Han är mannen i mitt liv!

Det kan tyckas att jag ojjar mig över små bagateller, för att sedan upphöjja räddaren i nöden till skyarna. Men då har ni missat poängen. Som delvis handlar om min riddare i skinande rustning, men mest om strapatserna med
"duschslangs-anacondan" och vådan av brottas med detta monster...

Livet blir oxå lite mer trevligt om man, mellan urinstrålarna från ödet, kan uppskatta ett enkelt duschhandtag och bäraren av denna gåva!

Kärlek och harmoni!!

Undertryckte instinkten att blotta halsen och skrika: " Sug mitt blod oxå era fasansfulla, tjatiga vampyr-tanter!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" till horden av damer som invaderade jobbet och aaaldrig kunde bestämma sig och hade 100 olika frågor/klagomål osv.

Log dock snällt mot dessa hyenor ocg jobbade på och avslutade med ett gulligt "Välkommen åter!"

Tur att jag är bättre än både vampyrer och hyenor på att ignorera instinkter!!

Jo, "Lagen om alltings djävlighet" eller "Lagen" som jag kallat det för att slippa skriva en lång harang varje gång är:

Kort och gott... om något kan gå fel, så gör det det!
Om ett hörn sticker ut på en möbel så kommer du att stöta höften mot det.
Om ett bananskal ligger på gatan kommer du att stupa på näsa.
Om du kan tappa mobiltelefonen i en nykissad toalett så kommer du att göra det.
Osv osv bla bla bla....
Ska man då försöka bygga bort alla möjligheter till djävlighetet eller ska vi hacka och snällt äta upp "Lagens" förtretligheter? Jag röstar på det senare, dels för att det är omöjligt att bygga bort "Lagen" och dels för att livet skulle bli trist om alla möjligheter till kroppsskada och förödmjukelse bygdes bort.

Och glöm inte!!... Om alla försökte bygga bort "Lagen" så skulle vi inte få någon att skratta åt, och skadeglädje är ju den enda sanna glädjen!!

Kärlek och harmoni :)

Aaaaaallt ska skita sig samtidigt!
Det är lagen, lagen som äääger alla andra lagar. Som kissar på alla andra lagar med bred stråle och som livet liksom anpassar sig efter. Livet är "lagen om alltings djävlighets" bitch och anpassar sig istället för att kämpa emot!!  Detta mina vänner är annledningen till att din goda smörgås landar med pålägget nedåt när du tappar den!
Screw gravitation! Det är "lagen" som äger gravitationen och flippar mackan precis innan den med ett smask landar med mjukosten nedåt.

Även jag är lagens BITCH och blir urinerad på av lagen!

Låt mig för disskusionens skull dra några exempel...

Precis när jag stod och skulle ta min välförtjänta svala dusch en varm dag denna vecka släppte duschhandtaget!!
Inte på ett sätt som man kan acceptera, det vill säga att det släppte en dag och ingen skada var skedd. Nähä då! Den släppte och slang-stumpen som var kvar började slingra sig som en grälsjuk anaconda och spotta ur sig kallt vatten som om det inte fanns någon morgondag!!! Sedan slängde "lagen" en skruvboll som grädde på moset och tillika gick inte handtaget att skruva tillbaka!!
Nu i ekonomiskt ansträngda tider måste vi alltså prioritera att köpa ett nytt eller välja att duscha ur en slangstump så man måste liksom sikta med slangen och skölja ur håret bit för bit. Att duscha med en stark stråle kanske "tillfredsställer vissa flickor (ni vet vilka ni är) men eftersom det inte passar mig (pryd som jag är) så fasar jag för varje "slang-dusch"!

Min bedrövliga lista fortsätter med en sömnlös natt i natt!
När jag kring 04.00 precis hade hittat den optimala ställningen och skulle sussa ville jag göra en sista justering... Jag ryckte med kraften hos den som verkligen behöver sova (skulle kliva upp 05.30) bort en av mina tre kuddar och slängde den på golvet.
Döm om min förvåning när jag hör en dämpad smäll och ett kluckande ljud!! Vad var oddsen för att jag skulle träffa min 1,5 liters vattenflaska som stod på det stora området runt min säng??
Nåväl, jag ligger alltså där och hör med misstro det kluckande ljud som uppkommer då ödet ("lagen") pissar på min sömn och golv. Nå nå, tänker ni... det var väl bara att slänga en handduk där och somna!!
Jaså det trodde ni!! Nu var det ju så att jag ändå tände lampan och upptäckte till min bedrövelse att allt runnit ut under mitt sängbord!!

Det!!...är lagen om alltings djävlighet!!

Kärlek och harmoni!
P.s. Har jag skrivit att detta är min första arbetsdag?! D.s.

Yipi!!
Gårdagen var en blandning av vapen, primörer och ångande bastubad... Toppa det!

Vi åkte lite tidigare till makens hemtrakter för att (jag motvilligt) skjuta lerduvor. Vi krånglade med oss vapen, kastare och små oranga talrikar, som visade sig vara duvorna, ut i skogen. "Silly me" trodde att duvorna skulle vara, om inte lika riktiga duvor, så åtminstone aningen fågellika - varför annars kalla dem duvor?? Svaret på den frågan fick jag när förste man skulle skjuta och "Kastaren" (en mystisk manick med vilken jag ännu inte hade förståt mekaniken bakom) slungade iväg en orange taltik så att den flög som  en duva genom luften.

Döm om min förvåning när jag greppade bössan, satte den till axeln, fyrade av mot "varsel-talrikarna" och blev BITEN!!
Det var verkligen jätteroligt och på väg hem till svärföräldrarna ringde jag mor och hennes make för att bestämma en "skytte-date" tills imorgon söndag. Har även funderat på en jägarexamen... Motviljan mot att skjuta små djur ersattes av ett "Dom smakar gott och det verkar som ett trevligt fritidsintresse"...

Jag är som ni redan märkt konsekvent inkonsekvent om ni förstår vad jag menar, och svänger ganska snabbt i vinden. Men jag skojjar inte - jag hade roligt och träffade tillräckligt många för att känna mersmak!

Vi åkte vidare med blåslagna axlar (bössan "sparkar" tydligen när man trycker av) för att hjälpa till att förbereda kvällens släktmiddag som bestod av kärlknöl, färsk potatis, primörer och qinoasallad. Magarna var glada medan vi proppade i oss vid ett långbord, glatt konverserande! Vi åt ute i svärföräldrarnas "extra-hus", en gammal västerbottensgård från slutet av 1800-talet och jag blev förälskad!! Inte i någon annan gubbe än min egen gubevars, utan i huset och såg framför mig år av renoveringar men ett fantastiskt slutresultat... tyvärr tillhör det ju inte mig men det är härligt att veta vad man vill ha!

Kvällen avslutades med bastu och bad och hembrygt öl - kort sagt: Kvällen ar perfekt!
Beware my beloved friends för det är inte ofta ni får se så här positiva inlägg från mig - kanske blir det mindre intressant då jag inte gormar, orrerar över orättvisor eller sarkastiskt berättar om mina bravader men allt kan inte vara perfekt.
Men misströsta inte! Snart är jag tillbaka i gamla hjulspår för snart är semestern till ända och då blir detta klagomuren - var så säkra!! Men till dess
Kärlek och harmoni!

Ämnet för dagen är ett ämne jag och vissa vänner till mig fördjupar oss i ofta och gärna...
"Om jag vill vara riktigt djävlig med någon, vilket är det bästa sättet?"
Premisserna är lite olika i olika senarior, vissa sätt läggs på hyllan p.g.a. risk för upptäckt,
vissa p.g.a. fara för den egna hälsan och vissa för att de helt enkelt är jätte-olagliga. Men gruppen kan nicka gillande till ett olagligt förslag om det är tillräckligt fantasifullt. Likaså kan ett förslag få gruppens gillande om det har hög risk för upptäckt men har den poesi vi vill uppnå eller det mått av rättvisa vi tycker oss vara berättigade till.

Vandalism är vanligt förekommande liksom underfundiga hot och förnedring i allmännhet när vi smider planer mot dem som förorättat oss...
Många är förslagen på kroppsvätskor som ska frysas in och stoppas i brevinkast, poetiska är könsorden vi ska rista in i folks bilar och massiv är förstörelsen av egendom sam liv och lem.... Speciellt LEM, det manliga könsorganet ligger nämligen ofta risigt till när det pratas om att vålla kroppskada.

Man behöver egentligen inte ha förolämpat oss personligen (inte nödvändigtvis). Senast planerade vi en försmädlig attack på den som komponerar skyltarna på en lokal butik. Han straffas alltså i stort sett uteslutande för att han särskriver :)
Ett annat skäl till en (FIKTIV) hämndaktion är vansinnigt fula trädgårdsprydnader eller tapiga svar från butiksanställda i vår stad.
Andra vanliga måltavlor är extremt långsamma servitriser, rolatorkörande pensionärer och spottande gubbar (ni vet av typpen som dran in snor, harklar sig som en gammal traktor och spottar sega loskor på våra vackra vägar).

Ni kanske tycker att det är tur att våra planer inte sätts i verket och att premisserna på vilka våra måltavlor blir dömda är dåligt underbygda?? Då ska jag tala om för er att ni tycker helt rätt! Detta blir för oss en ventil genom vilken våra onda planer sipprar ut i etern och förblir just det... planer. Annars skulle kanske flera av oss göra en Michael Douglas och gå lös på oskylldiga medtrafikanter och snabbmatspersonal. Istället smider vi diaboliska planer utan tanke på att sätta dem i verket....
Eller ;)

Kärlek och harmoni!