Varning för Jinx!!

Idag har jag varit gift i fem år. Vet inte hur det ska firas än men något litet extra Lördags-mys ska det väl bli. (Vi firar mer imorgon, Lördag, eftersom maken jobbar idag och jag är själv med barnen så guldkanten får vänta tills vi båda orkar.) I morse hände något konstigt. jag kände mig utsövd...?
*Plats för förvånade utrop och höjda ögonbryn*  
Vafalls!!? Känner efter i kroppen och jag verkar inte dödssjuk...
Vi tittar på "Shaun the sheep" och barnen äter russin medan jag sippar kaffe. 
Jag känner en analkande katastrof enbart för att morgonen börjat för... bra?
(Peppar peppar, ta i trä, tvi tvi över axeln och allt det där!!)
God Fredag på er!!


Kanske en semmelkrans...?

I veckan firas det bröllopsdag, 5-årig bröllopsdag! Förra året glömde jag ju den men i år kom jag på det i god tid. *Klappar mig själv nöjt på axeln* Egentligen blir firandet till helgen men jag var så nere igår att maken gav mig min present i förtid. Mina kära läsare, yours truly skriver detta inlägg på en ny, liiiten och lätt dator!! Jag blev så glad att jag grinade!! Den är perfekt att ta med för pluggsesssioner på café och den flyttas lätt mellan rummen i huset. Min alldelens egna plugg, blogg och surfdator!! Jag är så glad och nöjd! Idag kommer farmor och farfar för att leka med barnen och då tar jag MIN dator i en medföljande väska och sticker för lite intensivt pluggande!
 
Nu ska jag surfa efter något gott bakverk att fira med till helgen. Kanske en semmelkrans...?


Pjuh!

Och en god morgon till er!! Vid 07-rycket i morse masade jag mig upp med en kraftig plugg-baksmälla. satt uppe till 01.40 och sedan tog det sedvanliga 45min att somna. Men, jag gjorde i princip klart det plugg som hängt över mig sedan jul. Nu får jag kasta mig över vårens kurser med entusiasm! Jag ska fortsätta läsa idéhistoria (KUL!) och lägger till en kurs i "Genus och litteratur". För MyMamman innebär det Viginia Woolf, litteraturanalyser och diskussioner. Cant wait!
 
Men idag är jag med kids vilket innebär att allt pluggande ligger nere tills maken ämnar masa sig hem.
Jag är helt psykiskt och fysiskt slut av denna tentaperiod som kräver att när jag väl har tid att sitta ned så måste det gå undan och nätter blir fair game. Men nu blir det några lugnare dagar där jag ska försöka koppla bort.
 
Barnen leker. Otto ropar på Vilgots hjälp "lääääbb, Ludlo, läääbb!" varpå de diskuterar problemets art och antingen ryker de ihop då de tar till både tänder och luggningar eller så är de på samma sida och hjälps åt. En får alltid hålla ett halvt öga på hur situationen utvecklar sig. Jag har ansträngt mig på sistone för att leka med dockor. Jag tror att det är viktigt för empati och omsorg om andra. Nu bär den ansträngningen frukt. De tar promenade med dockvagnen, i dockvagnen vilar bebis-vovve. Bebis-vovve sover, dricker vatten, kissar, får lyssna på saga, det spelas radio för bebis-vovve och hen tröstas när hen gjort sig illa vilket är typ 2376 gånger om dagen. Då ska bebis-vovve ha is där hen gjort sig illa och strykas över ryggen medan de mumlar "lugn, lugn" till den skadade bebis-vovven. Denna typ av harmonisk lek gör mig så glad. De bråkar så ofta att stunder av harmoni gör mig, i det närmaste, euforisk. Medan jag knappar på tangentbordet hör jag att diskussionen hårdnar. de är inte överens om hur maten ska tillredas på brio-spisen. En tycker maten ska vispas och den andra vill grädda. Jag stålsätter mig och lyssnar efter tecken på urspårning.... inget än så länge, pjuh!
 
Nu har min kaffebryggare Gudrun gjort sitt jobb och jag kastar mig handlöst efter första koppen.
God helg på er!


Smink eller smuts

Trettondagsafton??????? Är det verkligen idag?? *spärrar upp ögonen i ytterlig förvåning*

Äter ni något gott? Klär er fint?? Går på bal? Maskerad? Drinkmingel eller ett rödamattanevent??
Vi åt fil och flingor till middag, går runt i pyjamas och jag ämnar plugga hela kvällen och natten om så behövs, på så sätt kommer vi att vara lika slitna imorgon. Både ni och jag. Överväger ett glas vitt men misstänker att mina kognitiva funktioner är nog nedsatta ändå - har teflon-hjärna, inget fastnar.
 
Jag slits mellan den orkan av ångest som bara jullovets slut kan frammana och den trygga förvissningen om att det mesta löser sig efter hand. Den senare vinner för tillfället. Mest för att mina ungar är så underbara! Arga som faan och hans moster sammantaget men helt underbara!
 
På Juldagen hade jag, dagen till ära, sminkat mig. Något jag jobbat med proffesionellt förrut men lämnat. Jag var alltså lite ringrostig, med flit (jag gillar mitt ansikte utan smink. Använder inte ens mascara mer en en handfull gånger per år) och lade en makeup i gröna toner. As-nöjd var jag varpå Vilgot kommer sättande med trasan och vrålar:
"Smuts mamma, smuts mamma, smuts mamma, där, där, där (pekar på ögonen) bort, bort, bort!!!"

Jag försökte förklara men han gav sig inte! Mamma hade smutsat ned ögonen och så var det med det. Detta avhjälpes medels disktrasa. Punkt. Fortfarande kan han prata om den dagen mina ögon var "smutsiga" och säga "uss, uss, bort, bort!" 

Detta är nu ingen moralkaka. Jag gillar smink men har vant av mig och gnuggar ständigt ut det i ansiktet så att jag ser ut som en tvättbjörnsmamma på speed. Men när jag väl sminkar mig ser jag ingen annledning att hålla igen och kör på starka klara färger. Fick en ny palette med färger av syrran i julklapp som jag ska prova endera dagen. Jag håller mig sällan till ett märke - det finns ju så många bra. Men jag går på så naturliga ingredienser som möjligt och i första hand mineral-smink.
 
Det om det. Information ni inte bett om.
Försöker komma på mer saker att skriva, för att slippa plugget, men kommer inte längre...
Jo! jag hittade på en "prutt-sång" idag som blev väldigt populär!
Over and out!


God, jämställd, Jul!!!

Sitter med julgranen (OBS! Riktig som svärfar släpat hem) på ena sidan och en brasa på den andra. Hos farmor och farfar är vi och jag har lagt bort en svår bok om idéströmnimgar i 1700-talets Europa. Nu får den ligga till minst annandagen!! Julaftonsmorgonen är det viktigaste i makens familj så vi firar den här, går i julgudstjänst och beger oss hem efter det. Där väntar min mamma, mina bröder och min brors sambo Matilda. Vi ska inte äta julbord. Vi satsar på gröt och skinkamörgås samt en ostbricka. Barnen får sin första godispåse och tomten kommer på besök. Enkelt och ... Mja, så lugnt det nu kan bli med mina högljudda, busiga och övertända barn...
De ska få varsin surfplatta av mormor. Av oss får de några loppisfynd. Det blir nog många paket ändå. De är mest peppade inför att få ge katten paket imorgonbitti. OCH godiset som de är övertygade om att tomten ska ge dem. "Nom-nom" (godis) är det enda de önskat sig. Jag har köpt lite som jag delat upp i portioner som de ska få under helgen. Chokladpengar, klubbor och varsin pez ska de få. Jag är själv i extas inför att ge dem allt detta godis!
Jag ser redan fram emot att sjunka ned i soffan och njuta av det samtal som alltid startar i min familj.

Jag är nöjd med livet just nu.
Önskar er detsamma, fina bloggläsare! Önskar er en stressfri jul! Från djupet av mitt hjärta: god jul! Och en förhoppning om frekventare bloggning efter helgen. Puss på er!!


Namn, presentsnöre och pepparkatter!

Godmorgon! jag är med mina barn och idag är det roligt.
Nää, det är inte alltid kul i meningen trevligt och komiskt
men idag är det det. Kul. Åtminstone för tillfället... Vem vet vad som
händer nästa sekund liksom? Inte en tvillingmamma iallafall.
 
de står på varsin stol och kör sina bilar på diskbänken.
Lastar alla nappar de kan och så kör de, plötsligt stannar de upp
och lägger bilarna på sidan, säger: "natt natt" och gör snarkljud.
sedan vaknar de, kör runt åsså säger de (bilarna) "Hej!!!! Glaaaaaaa!!!
Vilket efterliknar när vi leker kurragömma och jag hojtar:
"Vad glad jag blir att jag hittat er!!"
 
De gillar att luras också. Bakar duplo-kakor i sin brio-spis, låtsas att de ska bjuda mig för att i sista stund rycka undan och låtsas äta dem själva. När jag uttrycker min oerhörda vrede över detta skrattar de så de kiknar och skriker: "Meja buuuus, mamma, meja buuuus!" Helst vill de att jag ska jaga dem och vara lagom läskig. (Nu stal de just en rulle presentsnöre men jag låter det gå en stund). Eller så vill de skrämma mig, skriker bu, jagar mig och mellan avgrundsvrålen skriker de med pipiga röster:
"Sping, mamma, sping!"
(Nu rullar de in hela huset i snöret, ett lagom fredagsnöje.)
 
De kallar varandra för "Jöjjö" (Otto) och "Ludlo" (Vilgot). Sitt eget namn kan de inte och de bekymrar mig en aning. Att det inte känns viktigt för dem att lära sig sitt eget namn eller ens en egen variant för det. Men de lystrar alltid till det namn den andra gett dem. När vi övade på det egna namnet förklarade jag att det är viktigt att kunna sitt namn, om någon frågar. Efter en hel dags jobb med det egna namnet frågade jag dem vad de hette. Överförtjust hojtade de: "NAMN!" och gav sig själva en applåd...
Vad ska en säga? På sätt och vis hade de ju rätt... men lite otur när de tänkte.
 
Funderar på att baka mina "pepparkatter" idag. den julbulle som maken inte kan vara utan. han bad mig om receptet men grejen är att jag själv inte kan det. jag gör som det faller sig. Konceptet är dock att göra två bulldegar. den ena med saffran och den andra med pepparkakskryddor. sedan tvinnar en ihop dem och får en bulle med alla julens smaker. I "Fula men goda"-arkivet finns ett recept tror jag men jag orkar inte söka. Nu ska jag jaga ikapp snör-tjuvarna och rulla ihop 50 meter snöre! det ni!


Galenskaper

Följande saker har jag sagt/gjort idag som jag inte såg komma:

* "Men Otto ät inte buljongtärningen"
Det gjorde han ändå och spottade och fräste samt grät "Blääääää mamma"
* "Men Vilgot klös inte bitar ur smöret!"
Det gjorde han ändå och smackade förnöjt.
* Köpt en julklapp åt farfars katt eftersom barnen bekymrat sig oerhört efter att jag sagt att tomten inte ger paket till katter. Dumt sagt!
* klätt på barnen regnställ eftersom de absolut skulle ha dem på sig medan de sladdade runt i huset med sina bobbycars. Regnställ och keps skulle de ha...
* avvärjt bråk om brandbilen
* sagt: "Otto, stäng inte in Vilgot i kommoden om han inte vill det!"
* på café: "Ni behöver inte låta som kaffekvarnen hela tiden när vi fikar".
* Tjuvätit jellybeans när barnen inte såg.
* halkat mig fram i världen - vatten på is är livsfarligt!
* sagt: "Kör inte på Otto med bilen Vilgot"
* sagt: "Kör inte på Vilgot med bilen Otto"
* Tröstad påkörda, kränkta barn
* Tvättat bajsiga kläder
* Tagit på mjukisdjur blöjor

Hur har er dag varit?


Pimp my vardagsrum

Vi har fått ett jättefint teakbord av makens föräldrar (deras skrymslen och vind är en guldgruva) men det var lite repat och slitet. Vårt vardagsrum som varit eftersatt sedan vi flyttade in har gått i min favoritfärg grönt. Framöver är tanken att det ska innehålla massvis med blåa nyanser som bryts av med mörka träslag (och undantaget teakbordet) ochrödrosa/hallonrött. Den röda fargen är lite trixig då de flesta röda nyanser går bort och en måste verkligen hålla tungan rätt i mun för att det ska fungera med vår hallonröda soffa. de blå nyanserna ska gärna dra åt rött hellre än grönt. Vi är långt ifrån klara. Framförallt för att vi inte har råd med tapeten vi valt så in väntan på den fixar jag med billiga medel. blå gardiner från 50-talet (från svärmor), kudd-arsenalen håller på att bytas ut från grönt till blått (men eftersom vi är fattiga måste jag sy och min relation med symaskinen är något komplicerad - det tar alltså tid), vårt jättestora vitrinskåp som varit mörkbetsat med lådor och detaljer i mossgrönt och guld målas om från gröna detaljer till midnattsblå och silver. Kort sagt: mycket går att göra utan att spendera byxorna av sig innan det är dags för tapet. När vi flyttade in köpte vi 120liter vit färg och gick med en färgspruta igenom alla rum. Huset var väldigt mörkt och ytskikten ofrächa. jag ogillar egentligen vitt. Shabby chick är inget för denna kvinna men det var en bra bas för att få in ljus eftersom vi visste att vi inte skulle ha råd, eller tid, att göra om allt direkt. Vit väggfärg är billigt och hela huset fick några varv. Saaaakta har vi börjat färgsätta lite (för sakta för mig men orken har inte räckt) och nu har tiden kommit för vardagsrummet.
tapeten blir ännu en från min absoluta favorit PIP studio (har en annan i köket och ytterligare en i barnens rum) de är oerhört färgglada och med mönster som jag ständigt förälskar mig i. I vardagsrummet blir det en med stora rosor och påfåglar som kommer att macha soffan och alla blå nyanser kommer att gå igen i den. Men tillbaka till bordet. jag tog en av de ljusa, blå, nyanserna ur tapeten och gick sedan loss med maskeringstejp. På fri hand, men noga att de slitna delarna skulle bli målade. sedan blev det ett varv med grundfärg och två med den blåa färgen och avslutade med en hård lack för att klara småbarnsåren. Fotot gör inte bordet rättvisa. Jag är sjukt nöjd med mönstret och nyansen men lyckades inte fånga det på bild. Kudden är sydd av en av makens mest älskade T-shirts (som tyvärr blekts på ryggen) med ett tryck från vår gemensamma favorit "Dr Horribles SingAlong Blog" och runt trycket har jag sytt med lapptäckesteknik i olika sorters jeanstyg (återanvändning av det som blir över när en lägger upp jeans). Baksidan fick bli svart med vita prickar för att mjuka upp den. jag blev inte helt nöjd då innekudden inte passade perfekt och fick kompletteras med vadd. Därför fick den inte riktigt en perfekt form. Men å andra sidan blir inget jag gör perfekt. jag är en fort, fel, men ändå okej-kind of gal.

(Obs! Vårt bombnedslag till hem syns inte på bild men låt er inte luras: jag kommert aldrig att ha ett perfekt "blogg-inrednings-hem" men personligt, det är det. För varje dag som vi lägger till något eller kommer vidare blir det mer JAG. Jag väljer mitt hem hundra gånger framför resor och annat. Förmodligen för att jag befinner mig här så ofta. Min stil är en mix av lantligt, retro och kitch. En blandning som får mitt hem att bli det jag tycker är viktigast: varmt.)
 
 
 


halvfabrikat, teletubbies och kex är ju TILL för dagar som denna!!

Så. jag har haft en tuff dag. De flesta dagar känner jag mig som en
bra mamma. Jag tillhör inte dem som tycker att en som förälder börjar på
minus varje morgon för att sedan kämpa för att hamna på plussidan.
Morgnarna med barnen är alltid (ofta) väldigt harmoniska och vi har sällan
något att stressa upp oss över nu när förskola inte längre är på schemat.
 
Men idag har jag inte varit en bra mamma. Min styrka som förälder är mitt tålamod och idag har det varit tunt med den varan. Jag har haft ont, varit grinig och barnen har rykit ihop var och varannan minut. Om inte med varandra så med mig. Det har kastats mjölkglas, matvägrats och klättrats i gardinerna - kort sagt: dagen blev lång. Pjuh! Jag fattar inte heller vad som far i mig vissa dagar. Jag ser ju vartåt det barkar på förmiddagen så alla husliga projekt borde tänkas bort redan vid frukost-vägran men icke! Iställer för att sätta mig och leka med barnen eller bara finnas där när de blir griniga har jag organiserat om i skåp, försökt julpyssla lite samt lagat vettig mat. Allt är väl okej med det om det inte vore för MyFamiljens allmänna grinighet... halvfabrikat, teletubbies och kex är ju TILL för dagar som denna!! En läxa jag sent ska glömma. 
 
NåÅ, nya tag imorgon. Allt blir bättre när en får börja om (skrev hon hurtfriskt! Väl medveten om att farmor och farfar kommer imorgon och leker med barnen, heh.) Så här när barnen sover har jag lätt att ladda om mentalt och ser fram emot att sätta tänderna i lite plugg imorgon. 
 
Pratade med barnen om julen idag (den enda lugna/harmoniska stunden vi hade) och förklarade "tomte-konceptet" lite närmare. Ljuvliga ungar! De lyssnade andäktigt och hade egna små funderingar. Sedan tidigare har de fattat att de själva kommer att få paket på julen. Denna gång filosoferade de kring alla andra. Mest huruvida farfars katt skulle få något paket... Efter lite funderande kom vi överens om att kisse skulle få ett paket av Otto och Vilgot. Då blev de nöjda och fortsatte räkna upp alla som skulle få paket av dem, nu när vi etablerat att de kan ge paket, och hela släkten räknades upp inklusive dockan och brandbilen. Alla skulle de få paket av Otto och Vilgot. Jag kan knappt bärga mig tills 1:a december då de ska få sin första kalender. Bilder kommer så snart jag pysslat ihop den.
Har flera DIY-projekt som blivit klara som jag tänkte lägga ut framöver. Trots trött kropp är knoppen full att kreativitet. Ett friskhetstecken om ni frågar mig. Nu ska jag äta en jordgubbsstrut och titta på "sleepy hollow", tv-serien. Puss på er!


Potträning på schemat

Älskade gulleungar! Idet Myiska huset pågår potträning...
Belive me, det är inte jag som initierat det. Inte för att jag 
inte vill att barnen ska pottränas utan för att hag inte skulle ha
orkat sätta igång ett sådant projekt just nu.
MEN, jag sätter inte käppar i hjulet nu när UNGARNA
intresserar sig för pottan på ett, närmast, överentusiastiskt sätt.
Så nu pottränas det och eftersom de valt det själva så behövs
inte något tjat eller belöning. De får gå på pottan när de själva kommer
ihåg (vilket är ganska ofta) och däremellan har de blöja.
Men eftersom detta projekt kommit igång med sådan entusiasm
så ska jag köpa in potträningsbyxor.
 
MEN, det är jobbigt för en lat/värkig/trött mamma. När maken är hemma har han ansvar för alla visiter på pottan. Vi har två pottor vilket innebär två barn som sitter på pottan samtidigt, hoppar upp från pottan samtidigt, vill tömma i toan samtidigt och spola samtidigt. Det blir lite snärjigt för att minimera spill och olyckor. men numera säger de ofta till när de är bajsnödiga, alternativt EFTER att de bajsat och då blir de så besvikna... Vi ränner in och ut på toan mest hela tiden på dagarna. Vissa dagar är de mer fokuserade än andra. Det verkar dock som att alla förståsigpåare hade rätt i att barn ofta visar när de är redo för pottan men det som vi har gjort för att komma hit är: Att läsa böcker om blöjor, pottor och bajs (jättekul för föräldrar med prutthumor), skaffat en liten potta till dockor och mjukisdjur samt låtit dem leka med pottorna en längre tid och öva på att sätta sig. Numera har vi också en liten hög med barnböcker på toan så att de sitter lite längre och förhoppningsvis "levererar". Snacka om gullig bild alltså: Två små människor som sitter på varsin potta och "läser" böcker oerhört noga. Jag avhåller mig från att lägga upp en bild av rädsla för eventuella trauman i framtiden av typen: "Mammaaaaaaaa, hur KUNDE du lägga upp en så pinsam bild!!!"
 
Har ni några tips för potträning?


Tur att de är bra på annat...

Mina barn suger på två saker:
- Hålla hemligheter
- Leka kurragömma
När vi slår in farsdagspresenten springer de och uppmuntrar, jaa till och med kräver att pappan ska komma och tjuvkika... Sedan när den är inslagen snor de presenten och rusar iväg till pappan. Då har jag ändå grundligt förklarat poängen med presenter och hemligheter...
 
När pappa och ungar leker kurragömma gömmer de sig medan pappan räkna och på tio, då han räknat klart, rusar de fram och gapskrattar. Dessutom tjuvkikar de medan pappan gömmer sig alternativt bestämmer vart han ska gömma sig...
 
Tur att de är så bra på så mycket annat...


Dåligt vs ljuvligt

Idag blev jag lite ledsen.
Jag vakande och hade ont.
Hade en tenta att skriva.
Frågorna var svåra.
Kroppen ett virrvarr av
symptom så att jag har
svårt att veta vilken tråd
jag ska dra i. Ska jag
lägga mig ned och sova?
Skita i tentan?
Hoppas att det löser sig?
Hela kroppen är ett blåmärke.
Bokstavligen.
Det behövs bara att någon
petar på mig så blir det en blå
bula av ont, ont.
Huden är full av plitor som är
röda, varma och ömma.
Eksem i hårbotten och på
fingrarna.
Mår illa.
Fryser trots varmt hus.
Oroar mig...
...för mig själv.
För mitt usla imunförsvar.
För min infertilitet.
För min ork.
Fötterna stelnar till så fort
jag stannar och jag får hopp/gå
som en skadad kråka.
Inget är gott och hungern infinner sig inte.
Vill äta glass-strut men maken glömde köpa.
 
On the bright side: barnen har börjat leka att de ÄR olika djur, mest vovvar. De säger att de är "bebbe-vovvar" och kallar mig "mamma-vovvov". De skäller och hoppar kring mina ben. KRÄVER att bli klappade. Mysigt. maken är hemma med sjuk fru. Skönt att ha honom i närheten. jag har köpt en pepparkaksdräkt till Vilgot idag. Och en kofta till mig själv. jag planerar att bjuda in familjen kring lucia och anordna ett luciatåd med barnen. det enda jag kommer att sakna från förskolan. Att få gå på luciatåg. det måste åtgärdas. kanske vill Otto vara lucia, gå i mammas fotspår. han gillar att sjunga. Vilgot gillar mer att dansa. Otto sjunger för sig själv i långa stunder. ingen av dem vill höra mamman sjunga. Då vrålar de "neeeeej" och håller för öronen =) förutom på kvällen. Då vill de lyssna till sång. Varje gång jag slutar hör jag ett sömnigt "meeeej", åsså får jag börja om med "bä,bä, vita lamm" eller egenkomponerade godnatt-sånger. "Meeeej, mamma. meeeej" and so on. Till helgen åker vi till farmor och farfar. jag ska plugga och barnen får gossa med farfar (stor-favoriten) och farmor (nästan lika poppis) samt åka fyrhjuling och bäst av allt: Jaga klappa katten. den ende som kan konkurera ut farfar och fyrhjulingen tillsammans. Stackars katt. han får aldrig vara ifred. "Hej Maaa!" piper de med sina pipigaste röster och så sätter de iväg efter kattskrället. Idyll är ordet jag tänker på... för alla utom katten, måhända. Puss på er!


En glad bild mitt i allt det svåra

När jag inte har ångest, är arg i största allmänhet eller upprörs av patriarkatet kan jag se ut så här.
Eder egen lilla My med hårknut och ett ständig "VAFFÖRDÅ!" på lut! Taget i svampskogen under en idyllisk dag med familjen.
 
 
 


Småbarnsårens himmel och helvete

Vi gör samma misstag om och om igen. Tror att vi ska kunna ta en fika på stan utan att det ska förvandlas till ett slagfält där familjen cirkus spelar huvudrollen. Alla inblandade är svettiga, rödrosiga om kinderna, sura och kissnödiga. Samma visa helg efter helg. Vi låter dem få som de vill och löper amok eller vi sätter hårt mot hårt (dvs att en måste sitta på stjärten när en dricker festis och äter kaka) och då är vi dumma. Yeeees, well i dessa situationer har MyMamman fullt upp med att undertrycka lusten att vråla och likt en babian kasta mig över borden och rymma till närmaste toalett där jag vill låsa in mig tills hjärtat har lugnat sig och ungarna är fromma som lamm - vilket som kommer först, liksom.
 
He! Nåväl, kanske överdriver jag en smula men inte mycket. Ungarna har kommit på att de kan säga "dumma" och veva med armarna för att om möjligt ge päronen en snyting. Om de lyckas blir de genast skamsna och trycker in en tutte i munnen på en och mjukar kinderna medan de gör små medlidande ljud. De må vara oförmögna att stoppa sina affekter men reparera skadan gör de med bravur.
Och mitt i vansinnet kommer jag faktiskt ihåg, åtminstone ibland, att just detta är vad jag längtat efter hela mitt liv! Småbarnsåren har, so far, varit enda enda kavalkad av minnen och uppfylda drömmar även om vissa bitar tröttar ut själen betyyyyydligt mer än andra.
 
Sedan vi kom hem och lagt barnen för en liten tupplur satt vi i soffan och tittade igenom min tenta (som nu är klar att skickas in med god tidsmarginal) och pussades lite extra. Det behövdes då vi hamnade i gräl i natt, när ungarna ylade, om vilket sätt som tröstade bäst. På tal om natt: VÅR SÄNG HAR KOMMIT!!
Jag ämnar sussa som en gris i natt! Trevlig helg på er!!


jag tycker min mus är urgullig

Lyckades jag lura er med rubriken?? Tänkte ni att nu har MyMamman gått och blivit allas vår snusktant??
Vi har en mus i vårt hus. Minst. De var fyra och tre har (enligt den officiella versionen) släppts ut och barnen nickar och håller med om att möss ska bo ute... (liar, liar pants on fire!!) Jag hoppas att de är i mus-himlen och äter cheddar från morgon till kväll. Cheddar och nutella.
 
Jag tycker de är urgulliga men jag tycker inte att vi kan tillåta dem att leva och förröka sig i vårt kök. Alternativet vore att snillrikt fånga dem och köra iväg dem långt bort från vårt hus men med tanke på att det är en kamp om tiden att få duscha så känns ett sådant sätt, i det närmaste, omöjligt. Inte minst för att de är listiga små rackare som hånar oss genom att springa över köksgolvet när vi sitter i soffan och kollar film. Kort sagt: may they rest in piece. Nu gäller det bara att fånga den fjärde och hoppas att populationen i vårt hus därmed är utrensad. Att skaffa katt vore kanske smart om det inte vore för att hela min familj är mer eller mindre allergisk liksom många av våra vänner. Dessutom har jag lite svårt för katter. Med all respekt för kattälskare, liksom. Jag tycker de är gulliga som kattungar men sedan kan jag inte låta bli att se dem som rovdjur. Jag vill inte att de ska jaga, leka med och döda möss på vårt köksgolv (och jag är väl medveten om dubbelmoralen) och jag tycker de väser otäckt. Jag är rädd att den ska vända sig mot oss och döda oss i sömnen...
Dramatisk??? jag??!? Den korta versionen är att jag helt enkelt inte litar på dem. 
De få gånger jag matat andras katter har de tittat på mig som "jag överväger att förtära den föda du ställt fram åt mig...SLAV!" de behöver inte vara tacksamma och jag respekterar att de är individer men måste de vara så snorkiga? Jisses, jag har gått och blivit katt-rasist...
 
Njut av detta tämligen lättsamma inlägg för snart är hopplösheten över mig igen ;)


Lelle!

Med risk för att upprepa mig: Barnen är sjuka.
De har egentligen aldrig blivit friska men han gå ett par dagar på "Föris" förra veckan och få en dålig upplevelse eftersom vi inte fattat att de blivit sjuka igen. När vi pratar om föris hojtar de alltid:
"Lelle, lelle!" Vilket betyder ledsen och de vill inte höra talas om att gå dit. Vi försöker prata om att jag ska jobba och att de ska vara där ibland för att leka lite "och när ni lekt och ätit lunch, hämtar mamma er". Det köper de med misstänksamma miner.
 
Men denna veckas början har de varit hemma och idag hos doktorn fick vi veta att det kan bli tal om antibiotika om sänkan inte blir "bättre" samt att de INTE ska gå till "Föris" alls i veckan. Denna vecka då jag har källtextseminarium, val av uppsatsämne och två texter som ska lämnas in. Farmor är här men två jättesjuka barn kräver två vuxna. Så vår plan igår (min och farmors) var att jag skulle plugga på kvällen/natten då det är lugnt för att sedan ta en sovmorgon då ungarna är som lugnast. I teorin var det säkert smart men så hostade Otto så han spydde ned både sängen, sig själv och mamman som kom rusande. Sedan blev det att sanera, lugna och trösta samt undvika att bli allt för kladdig själv.
Som jag skriver detta kommer jag på att jag glömde duscha igår och luktar förmodligen spya...
Otto lyckades dessutom trycka in en tutte (napp) full av spya och gult snor i min munn innan jag han reagera. Tur att jag inte är kräsmagad.
 
Det ÄR stressigt att tänka på sitt pluggande när barnen kräver så mkt tid och ork (och maken är i Norge och hoppas på att kunna komma hem imorgon förutsatt att strejken på arlanda inte stoppar honom) MEN jag är bra på att köpa läget. När barnen är så här pass sjuka ger de mig inget val vilket är lite skönt. Jag kan bara plugga när de sover, om de sover, och resten står utom min kontroll. Jag kan inte trolla med knäna liksom.
 
Men nu sover de och jag ska skriva en text om källkritik!! Lämnar er med några bilder!
 

En glad stund hade vi när mamman tog fram sitt post-it-block och barnen kiknade av skratt
 
Första gången de målar med vattenfärg!
 
 
 


Ingen värme i kläderna

Jag är förlorad i mina böcker och har redan tömt en ny penna på bläck. Det stressar mig oerhört att jag inte är i kontroll än. Det är ju tio år sedan jag pluggade historia och jag brukade vara bra på att lägga mig på rätt nivå och sovra i information och texter. Men nu känns det som skuggboxning och jag mår nästan lite illa över all text som ska läsas samtidigt som C-uppsatsen ska planeras. Fy faan för den! Jag skulle vara så lycklig bland mina böcker, filosofer och årtal. Vad ska jag med uppsatsen till (förrutom en lärarexamen)?! Jag förlorar mig i böckerna och kommer varken ihåg att äta, dricka eller snusa men stressen över den andra kursen och all metodik håller mig vaken och stressar min kropp. Det är inte så att jag tvivlar på att jag klarar det utan snarare ett ifrågasättande om varför jag utsätter mig för det. Tänk om en kunde se en karriär innom idéhistoria... Då skulle jag inte oroa mig ett smack. Dumma, dumma uppsats!
 
barnen är fortfarande hemma från "Föris" och jag skaffar mig ett par timmar här och där och de timmarna försvinner i ett hujj utan pauser eller födointag. En blir rätt effektiv vid hotet om två snoriga ungar som snart ska komma hem från utflykt med mormor eller pappan. Ett par inlägg ligger i utkast-mappen men är långtifrån redo att postas. Jag lämnar er med ytterligare bilder och hoppas att ni återkommer trots klen uppdatering. Snart är jag varm i kläderna!
 

Sjuk Otto i blåbärsskogen
 
Nöjd Ville på restaurang
 
 
 
 
 


den heliga graalen för en småbarns förälder

Pjuh!!!! SÅ äntligen började skolan. Jag var taggad som faaan! (På något burdus svenska.)
Vi lämnade barnen på "Föris", allt gick bra och jag gick hem för att plugga. yeyyyy!
Jag tittade på en föreläsning, chattade med skolkamrater och drack kaffe. Livet kändes
underbart. Så till grädden på moset: Jag satte mig och (jaa, jag skriver det bara helt enkelt)
och bajsade! För er som inte har små barn kan jag meddela att det är lite av den heliga graaaalen
för oss småbarnspäron. Att få bajsa i lugn och ro, men framförallt IFRED! Jag kunde knappt
förstå att denna ynnest nu skulle ske en vanlig Måndag. Jag parkerade baken och njöt.
 
.... Så ringde telefonen....
*Paus för vansinnigt sorglig musik för här slits drömmen från mig*
 

Det är naturligtvis förskolan som meddelar att de tror att Vilgot kan ha öroninflammation och han hostar så han varken kan leka, äta eller sova. han har ju hostat de senaste nätterna men verkat må rätt okej på dagtid. Men säg det som varar... (inte ungens öron iallafall, kan jag meddela). jag hämtade, gick till doktorn, konstaterade att öronen var okej men hostan av den värre sorten. För att göra en lång historia kort så blir de hemma imorgon också... Och jag kommer att försöka att låta bli att stressa över studierna.
Det är ju liksom ingen idé. It is what it is.
 
Det är inte synd om mig, jag vet. Jag får oerhört ont i hjärtat varje gång gullungen hostar. det låter så jobbigt och inte får han äta hostmedicin som hjälper heller. (Jag fattar att det är bra att barn inte får äta hostmedicin med kodein i men ibland önskar en att han fick sova en hel natt...) En annan hostar men kan iaf ta en hostmedicin som hjälper till natten! och han är så go´och glad ändå. tappra lilla mysbarn!
Han blir jätteglad när brorsan mjukar honom på håret och platerar snor-pussar på hans lilla mun. Fattar inte hur han orkar leva med både hosta och en mamma som sörjer sin "Ensam-bajsning". Nu ligger han och kraxar ikapp med brorsan som mår något bättre och dricker vatten när han vaknar till.
Det här inlägget visar väl, om något, hur delade känslor en har som förälder. jag njuter av gosebarn och sörjer den heliga graalen som plötsligt känns långt borta. Maken utreder en brand till sent på natten och även imorgon men sedan ska han vabba för fullt och jag ska plugga som en galning!
Over and out!


trevlig helg + bilder

Barnen är feberfria idag men snorar och hostar. Jag har fortfarande feber och hosta.
Maken får passa upp oss och sköta om oss på kvällarna och de senaste dagarna har min mamma varit här för jag har varit svimfärdig av feber och andningssvårigheter. Men nu är det äntligen Fredag. Fredagen innan jag börjar skolan och idag har jag fixat kurslitteratur, registrerat mig samt skaffat en användare för att kunna följa föreläsningar via datorn. Värsta Sci-fi-grejen!
 
Snart vankas det kantarellmacka. Svampen (eller "Bammen" som barnen säger) plockades förra helgen då vi idyllade oss i skog och mark. Barnen var facinerade över att vi fikade ute, sittande på ett träd som ramlat... de åt blåbär som aldrig förr och bar svampkorgar glatt medan de strävade fram över stock och sten. Det var verkligen härligt, även för mig som inte gärna befinner mig i skogen så länge ormar kan vara vakna...
 
Jag har många inlägg i huvudet som ska knappas när jag har mer ork.
Trevlig helg på er!!
 
 
 
 
 
 


Sjukdom och bilder

Ungarna är fortfarande sjuka och griniga. De vill bara att mormor ska komma och ta ut dem i vagnen.
Men mormor jobbar, liksom morfar, pappa och alla andra "roliga" typer som orkar gå ut på äventyr.
Själv är jag nog rätt förkyld men de värktabletter jag tar maskerar det faktumet och förkylningen tittar bara fram emellan doser. men vi ska på ett äventyr idag... Vi ska åka och köpa ett gäng nya tuttar.
(Och då menar jag inte fejk-tuttar till mamsen utan tuttar som i nappar, ungarnas käraste ägodelar.)
Det behövs nya eftersom de mystiskt försvinner en efter en i sängen men när en letar i sängen finns inte en tutte att uppbringa. Vi ska inte sluta med tutte än på ett tag så nya är på inköpslistan. Ungarna suger tutte när de ska sova eller är sjuka. Annars kommer de inte ihåg dem, vilket känns som en rimlig tutt-användning, tycker jag. Avslutar detta innehållslösa inlägg med bilder på mina underbara ungar från i sommar!
 

 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg