Gnällerier

Jag smiter emellan med ett inlägg för att förklara varför jag peppade igång på bloggen för att försvinna. Jag vet att alla har ett vabb-helvete denna tid på året men det är anledningen. Mina barn har haft så hög som 42 graders feber men aldrig under 38,5. De kräks, hostar konstant, gurglar slem, har haft 6 dygn i sträck utan att gå under 40 grader. Ett barn vaknar var trettionde minut och gråter av magknip och de har inte ätit mer än enstaka skedar de senaste fyra dygnen. De dricker bra. I höst har de gått EN hel vecka på förskolan vilket innebär i praktiken att fyra dagar i sträck är höstens förskole-rekord. De senaste 30 dagarna skulle jag tro att de gått 4 dagar...
 
Jag är sjukskriven, nyopererad och är fortfarande sliten/utbränd. Mitt minne fungerar inte, inte logiken heller och att skriva kräver en slags energi som jag saknar. Energi/ork att planera, strukturera och komma över tröskeln. Det är otäckt för jag hinner aldrig återhämta mig mellan operationer, vabb-veckor och storhelger. Min utbrändhet och de symptom som följer blir bättre så otroligt sakta när jag fortfarande bränner ljuset i båda ändarna. Jag sover lite, får i mig mindre mat och har ganska mycket smärta och ångest/oro för framtiden. Maken får ta all vabb men det påverkar ganska mycket ekonomiskt. Jag går snart in på mitt tredje år utan ersättning/inkomst. När operationerna är klara kan jag äntligen söka "sjukpension" (eller vad det heter) men tills allt är klart finns inga pengar som jag har rätt att söka.
 
Med världen i lågor och Donald Trumph som vill vrida klockan 75år tillbaka i tiden känns det så dåligt att deppa pga pengar eller fysiska krämpor, men det är svårt att låta bli.
 
För att muntra upp oss försöker vi vila i skift på dagen, spela super mario och äta godsaker.
Jag har köpt de flesta klapparna nu och huset är pyntat. Det är bra.
Har tagit lite bilder som jag ska försöka visa er för att inspirera.
Återkommer så snart jag kan med dem. Puss!





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?