Nya tider hos MyMamman och i bloggen
Really?? Ska hon börja igen? Kanske har de flesta som läser gått vidare, kanske väntar ni otåligt på nästa text om vilken Polly-sort som är godast, hur pissigt det är att fastna med rullstolen på HM eller varför vi lever i en värld som belönar normativt beteende men straffar de som vågar sticka ut. Strukturen ger inte bara sämre förutsättningar till de som sticker ut hakan, nej, i många fall räcker det med att ha en kroppsdel (snippa) en hudfärg (alla annan än vit), inte tända på motsatt kön eller inte vara det biologiska kön man fötts till. Rättare sagt, man ska vara heterosexuell cis-person, allt annat skapar problem och gör dig till en normbrytare. Prova något så enkelt som att säga att du är asexuell. Du kan ge dig faan på att folk kommer att förminska och kränka dig.
Men tillbaka till mig, den vita cis-kvinnan med så många privilegier. Jag har struntat i bloggen ett tag. Den energi det tar att skriva detta tas från en reserv som inte finns. Jag har alltid trott att "gå in i väggen" var ett bildligt sätt att beskriva en stressad person som mår dåligt av stress. Nu vet jag att man faktiskt GÅR IN I EN VÄGG. Eller springer i mitt fall och det ger skador. Mina skador är att min sjukdom försämras (mer värk) men också ständig feber (alltid över 38 C), kramper, huvudvärk, sömnattacker som jag inte kan stoppa utan som bara kommer och då gäller det att sitta ned. All stimuli gör mig så oändligt trött, ljud, ljus, ord. Min hjärna går sakta och jag hittar varken ord eller kommer ihåg vad jag ville säga. Att baka en sockerkaka gör mig blöt i kallsvett (jag som bakade Macarons på löpande band) och barnens stoj gör fysiskt ont. Så det är inte så mycket att jag inte vill skriva som att jag inte kan fokusera tillräckligt för att göra det regelbundet.
Men jag vilar, tränar och försöker återhämta mig. Ett okonventionellt sätt att lösa både ekonomisk kris, praktisk kris och min känslomässiga kris är att flytta ihop med min mamma. Vi ska renovera en vinds-lägenhet till henne i vårt hus samt bygga ett till badrum och på så sätt kanske vi tillsammans kan slita lite mindre på oss själva och miljön. Maken är skitnöjd med lösningen på våra problem. Förrutom att han älskar min mamma är de båda raka och ärliga där jag är konflikträdd. Min mamma hjälper oss så oerhört ändå och vi kommer adrig att kunna tacka henne men vi ser fram emot flytten. Tänk utanför boxen mina vänner, ibland kan lösningen finnas där...
Vilket för mig in på nästa lösning nämligen min ny/gamla gästbloggare och mamma. Hon tar över här ett tag. Ser till att ni får er en dos av feminism, detaljer från vårt lilla kollektiv samt upplyser oss hur det är att vara 50+, singel och bära en intigritet som inte går att tumma på. Jag återkommer när jag orkar och vill medan hon blir bloggens bas ett tag, om hon trivs. Jag lämnar den inte, jag bara går ned i tid. Så utan onödiga fördröjningar ska jag posta detta inlägg och gå vidare till att posta hennes första inlägg där hon får presentera sig själv. Hon är min mamma, TheMummy och har ett och annat att säga världen!!
