Ni förtjänar bättre. Jag förtjänar också bättre, by the way, men min kropp är sjuk och det

har påverkat, ja till och med handikappat mig, de senaste veckorna. Jag hade en vecka då mina ben och fötter ej fungerade, kliniska fynd gjordes och jag väntar på en tid hos ortopeden för en bedömning. Jag har bytt doktor, provar en ny smärtmedicin och sover något bättre. För tillfället kan jag också gå, tack vare nya skor och att mina "skov" alltid når kulmen för att sedan bli bättre ett tag. Jag ska till neurologen om två veckor och ångesten blir bättre av flera orsaker. Jag sover bättre, undersökningar görs i ganska hög takt OCH med en specifik diagnos i sikte. En hemsk diagnos men också en som skulle förklara problem jag haft hela mitt liv samt varför det blivit akut dåligt efter graviditeten. Diagnosen är kronisk och får jag den kommer mycket att handla om träning/sjukgymnastik, medicin och hur jag förhåller mig till min smärta. Det senare är där jag vill lägga mest krut: att njuta av livet trots smärta och njuta extra när jag är i mina bättre perioder. Sommaren torde kunna bli en sådan.

 

Men snart stundar barnkalas och morsdag på samma dag samt en radda med födelsedagar inklusive min egen!

Hurra! Puss på er!