Knivseggen och älskade Rosa

Män skadas också av patriarkatet och dess indoktrinering.
Mina söner kommer tex att få tillgång till färre färger och
känslor än flickor i samma ålder. Hur jag än sliter med att ge
dem de 100 möjligheterna så kommer samhället att göra sitt.
Häromdagen åkte de till affären med ögonskugga och rosa gummistövlar
och jag tänker för mig själv att jag skulle kunna bli våldsam
om någon tar det ifrån dem. Älskade, ovetande ungar!!
 
Män tränas inte (generellt!) i omtanke, känsloanalys och omhändertagande
i samma utsträckning som kvinnor. Vi gör ofta en stor del av det
känslomässiga jobbet i en relation utan några stående ovationer.
Det jobbet uppmärksammas bara om vi INTE gör det. Då fallerar
ofta relationen. När känslor inte släpas fram i ljuset och någon sätter ord
på dem, blir det lätt bitterhet och tystnad istället för samförstånd och samtal.
 
Män skadas alltså svårt av patriarkatet MEN det går inte att jämföra den breda väg det (generellt) är att vara vit, heterosexuell, cis-man med den balansgång det är att vara kvinna. Som singel, som mamma, som hustru, vän och människa i vårt samhälle balanserar jag/vi (kvinnor) på en djävla knivegg.
 
Och vet ni vad?! Jag är så djävla trött på att balansera!! Är inte ni också det??
 
Jag vill klä mig snyggt,  men gränsen mellan att vara fräsch och snygg (som ju de flesta ser som positivt) vs slampig/"asking for it" är skitsvår. Speciellt om man råkar ut för något. Då kan ganska modesta försök att bättra på sitt yttre tolkas som att vi säger "ja" trots att munnen säger: "NEJ!!"
Vi kan inte dricka alkohol, gå hem själva eller vara vänliga mot okända män. Inte om vi vill ha vår våldtäktsman fälld. Vill en man våldta mig så är oddsen på hans sida att han slipper straff, och med de oddsen för fällande dom är det inte konstigt att våldtäktsmän vågar utföra brottet. Om den våldtagna kvinnan och våldtäktsmannen var fotbollslag så skulle varje smart spelare sätta miljoner på att mannen går fri och kvinnan står kvar med skulden.
Jag är så trött på att balansera.
Jag har balanserat i 32år och jag tänker rösta på det parti som inte bara vill ge mina söner val, färger och känslor utan som vill riva ned linan jag balanserat på och använda den som tandtråd. In med feministerna i riksdagen och på sikt kanske balanserandet kan börja likna en vanlig vandring genom livet, på gott och ont, inte "damned if you do, damned if you don´t".
 
För om man vägrar balansera kan man ge sig faan på att man får skit och hat mot sig: "Äckligt att inte raka benen" osv osv i all oändlighet. Hatet är MASSIVT just nu ute i cybern. Jag har hållit mig passiv för jag klarar bara en kris i taget
 
MEN om jag skulle ge er ett lästips i sommar så blir det OXHEN´S BLOGG (LÄNK). Hen är underbar. Jag kan knappt läsa ett inlägg utan att få tårar i ögonen. Hon är knivskarp samtidigt som hon blottar så smärtsamma saker att mitt hjärta slits ur kroppen. 
 
Feminismen har öppnat mina ögon och mitt hjärta värker dagligen på grund av vad världen/patriarkatet ska göra med mina barn, vad den gör med mig och min man och vad den gör med alla jag älskar.
Jag älskar att kika in hos Oxhen och känna hjärtat slitas ur kroppen men komma därifrån med nya ord på min smärta. Hennes nakna, sårbara beskrivningar kan kännas outhärdliga men om jag någonsin tvivlar på att jag orkar vara feminist så behöver jag bara tänka på Oxhen för att känna att: På hennes sida vill jag stå när det blåser snålt. Ställ dig i blåsten med oss och känn smärtan men också gjädjen i systerskapet och hoppet om förändring. Rösta rosa!!


Oxhen

Alltså tack, jag kan inte skriva något som riktigt beskriver mina känslor just nu. Det är bara en värme och kärlek som sköljer över mig. Jag vill så himla gärna stå med dig i blåsten Julia, jag önskar att jag kunde vara mer. Ett skydd mot smärta, sorger och bedrövelser. Någon som kan göra saker bra. Men det går inte, världen fungerar inte på det sättet, och jag är bara en person som försöker sätta ord på det svåra för att vi inte längre ska behöva känna oss så ensamma. Och det gör du också, tack så mycket för att du finns, förstår och får mig att orka mer <3

Svar: Kära Oxhen! Jag tycker du skriver så oerhört bra. När jag sitter öga mot öga med patriarkatet vill jag ha både dina smärtsamma analyser, din sårbara ärlighet och ditt aldrig sinande tro på systerskapet, på min sida. Det är modigt att skiva som du gör. Glöm inte det. För mig är det den allra modigaste form av mod att våga blotta sina tvivel och sin sorg ibland. Du ger mig hopp även när jag gråter av dina texter.
aliaslillamy



URL: http://oxhen.wordpress.com





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?