Kalla saker för vad de är!
Några dagar har det lurat i mitt bakhuvud, medan jag tar in omvärlden och processar språket, med vilket omvärlden förmedlar sina nyheter. Det handlar om hur vi använder ordet sex. Otaliga gånger ser jag rubriker av typen: "Svenska män åker till Thailand och köper sex av barn", "man åtalad för sex med djur" osv osv etc etc. I dessa meningar som flyter förbi i det dagliga mediaintaget finns ett fundamentalt och viktigt fel enligt mig. Man KAN inte köpa sex av barn - man betalar för att våldta dem!
Man kan inte ha sex med djur - man våldtar dem. Djur och barn kan inte ge samtycke i den mening att sex med dem ALLTID är olagligt, en våldtäkt. Naturligtvis finns gråzoner då en femtonåring har sex med en fjortonåring men det är EN ANNAN diskussion. Det jag vill diskutera är hur vårt språk kring våldtäkter förminskar brottet i samma stund som vi väljer att säga sex istället för våldtäkt. Många män åker till fattigare länder och betalar för att våldta barn. Mannen åtalades för våldtäkt på ett djur. Det här måste vi fatta och justera språket i enlighet med det.
Själv skulle jag vilja gå så långt som till att säga att en inte kan köpa sex. Jag tycker att man köper rätten att ANVÄNDA en annans kropp till sin egen njutning. Sex är ömsesidigt och inga pengar i världen kan köpa en människas vilja, preferenser och lust. Det en kan köpa är en kropp att använda och betala för den användningen. Det kaske finns frivilliga och lyckliga prostituerade MEN du har fortfarande inte köpt deras lust, känslor och vilja. Du har köpt en kropp att penetrera - du har inte köpt sex.
Jag tror att språket håller en av nycklarna till dett mer jämställt samhälle. Att vi måste kalla saker för vad de är, vi måste våga ifrågasätta våra egna formuleringar liksom andras och vi måste skapa ett mer neutralt språk där patriarkatet inte kan smyga sig in och förminska de brott som begås av män mot kvinnor, barn, djur och andra män mfl.
Det var dagens tankar!
Den kletiga ångesten
Såhär: jag har kört på lite för hårt med dubbla heltider. Jag har fått ångest. The bad kind. Det finns ingen bra sådan men den här förstör mitt liv och kletar ut sig över mitt liv på ett sätt som gör det outhärdligt. Kroppen svarar med panikångest, något jag aldrig upplevt förut och som på ett sätt är (för mig) att föredra framför den "kletiga" outhärdliga ångest som annars invaderar varje timme på dygnet och får min kropp att skaka. Jag har hanterat den själv i några månader. Övat min andning och hållit den i chack. Men jag orkade inte hålla emot längre. Jag är övertygad om att bli mitt gamla jag, jag är inte rädd för ångesten. Men den förpestar mitt liv.
Jag säger inte att jag inte kommer att skriva. Men jag kommer att skriva mindre och jag kommer att läsa bloggar när jag orkar. Feminismen är mitt hjärtebarn men just nu orkar jag inte med rapporter om patriarkatets härjningar. Mitt nervsystem slår bakut. Jag kommer nog inte att kunna hålla mig från att skriva men kanske, bara kanske, blir det lite mer "rosa fluff" och mindre polik. Den största sorgen i detta är att bli sjukskriven. Jag har kämpat emot, med näbbar och klor. Inget fick fucka-up min studieplan och alla böcker som skulle läsas var så roliga och intressanta och viktiga. Men om en har sådan ångest att det är svårt att en inte kan sitta stilla blir läsning nästintill omöjligt. Ändå har det gått vägen med VG som resultat. Tills nu.
Läkarna har pratat om utmattningssyndrom vilket fick mig att tokskratta. Det har jag ju haft sedan graviditeten... Men glädjen över barnen har fått det att gå ihop. Nu är ångesten så, fysiskt, synlig och jag måste fatta att jag påverkar andra med min energi. Med min rastlöshet och mina sömnproblem.
När en har värk, barn hemma och heltidsstudier och ser varje dörr stängas. Jag är en "kvinna med värk" och ingen vill utreda. Fokus har hela tiden legat på tidigare trauman "har jag en ångestproblematik?"
Well, ge en människa värk i fingrar, tår, hand och fotleder, förutsätt att det är psykosomatiskt, lämna ingen dörr öppen för en väg frammåt och EN FÅR ÅNGESTPROBLEMATIK. Långt innan jag hade ångest var det det som stod först på de remisser som skickades. Jag har läst dem. Jag är öppen för att min värk är psykosomatisk men jag kan inte leva med att de fysiska symtomen inte utreds sida vid sida. Att jag ör stämplad vart jag än vänder mig och att jag inte får någon hjälp att hitta en väg ut.
Nu tar jag ett break, jag kommer att gå på ångesten drastiskt och aggresivt och jag kommer att kämpa för en värk-diagnos. Därför skyddar jag mig från allt för mycket hjärtesorg när jag läser blogga som min egen. Världen måste få stängas ute, för en kort period, annars går jag sönder. Jag behöver mina medsystrar, mina nära och kära men jag behöver inte ta in vilken djävla värld vi lever i. Inte hela tiden och inte idag. Jag kommer tillbaka, jag kommer att fortsätta när smärtan innuti har lagt sig. Tills dess blir det mindre ilska och mer rosa fluff. Ni som är kvar när jag kommer tillbaka som den arga, radikala feminist jag är, har min tacksamhet. Jag klandrar ingen. Hela min länklista är full med fantastiska kvinnor som skriver fantastiska texter. Botanisera där så återkommer jag!! Var så säkra!
Det är inte en komplimang att någon kränker din personliga sfär eller att någon recenserar dig utan att du bett om det. Det är inte en komplimang att någon ser dig som så lite värd att han kan kränka dig och sedan bli förbannad när det inte är uppskattad
Satt och pratade feminism med maken ikväll. Vi pratade om den här
myten att kvinnor sitter på mer makt i samhället eftersom vi bestämmer
om det ska bli ligga av eller inte. Som om det faktum att vi har snippa
väger upp hur den politiska, ekonomiska och sociala makten är koncentrerad
hos män. Som om ett "nej" alltid respekterades och som om de som våldtar
blir straffade i mer än undantagsfall. Ett argument jag ofta stöter på i kommentarsfält
när privilegier diskuteras är hur kvinnor ska vara tacksamma för oönskade
sexuella inviter av män (och här kommer poängen, för det måste ju vara ett skämt)
och att män gärna skulle vilja utsättas för samma sak av kvinnor...
Jag vet, det låter som ett skämt men eftersom det används lite väl ofta kräver det kanske närmare analys. Oönskade sexuella närmanden kallas OÖNSKADE för att det inte är något som är önskvärt.
Random vit, kränkt cis-man (som är sur för att han inte får ligga så ofta som han vill) kan inte jämföra OÖNSKADE sexuella närmanden med att kvinnor han anser attraktiva raggar på honom. Ett oönskat sexuellt närmande, likvärdigt med vad vi kvinnor utsäts för regelbundet, skulle kunna vara:
Att någon han inte är intresserad av, som kanske till och med äcklar honom och är honom fysiskt överlägsen gör närmanden helt oprovocerat. Kanske har denne börjat trevligt med ett hej. Vi tjejer är vana sådana situationer och har strategier för att hantera det som att lämna platsen, ignorera eller säga/fräsa ifrån. Vad som sedan händer är att denne person är påstridig, påpekar hur trevlig hen är och hur otrevlig en är som inte tar tillvara på snällheten. När det då (om en inte lämnat platsen) urartar med tafsande eller verbala kränkningar går det inte att göra rätt. det går inte att vänligt prata sig ur situationen och det går inte att vara otrevlig. För vilken strategi en än väljer så är en "surfittan", "teasern" eller en "bitch". Har en tur så lämnar en platsen med glåpord, verbala kränkningar och hot kastade efter sig. tar en sig inte ur situationen kan en råka ut för ett fysiskt övergrepp. DET är oönskade sexuella närmanden. En går inte fri från dem på dagtid i det offentliga rummet, på busshållplatsen eller på krogen. det spelar ingen roll hur en än klär sig eller hur en för sig. Att hastigt lämna en plats med hoten flygande över huvudet är något de flesta kvinnor jag känner upplevt och omedvetet finns det i vår sinnesvärld när vi äntrar det offentliga rummet. För det är inte ett offentligt rum, det är ett manligt rum. Är vi så dumma att vi bemöter män med ett öppet sinne och är trevliga tillbaka så blir vi snart varse att vi blir skyldiga dessa män något, enbart för att de varit trevliga. Vi är skyldiga att lyssna på dem, lyssna på dem recensera oss och, enligt vissa, skyldiga dem sex i någon form. Vi ska vara tacksamma.
För de män som säger sig önska oönskade sexuella närmanden har helt enkelt inte koll på ordet Oönskade. "Jag har minsann blivit raggad på av okända kvinnor och inte blivit traumatiserad av det"
Nää, för isåfall var de antingen inte oönskade närmanden eller så slapp du bli traumatiserad för att du var fysiskt starkare och aldrig egentligen befann dig i fara. Kom igen när du stått med ryggen mot väggen med två män framför dig, som spärrar flyktvägen, och enskilt är starkare än dig. Det har hänt mig och var allt annat än mysigt.
Det här resonemanget som mindre inteligenta varelser för öppet visar hur svårt det är att känna empati med kvinnor om en är man. Hur deras sexuella fantasier av att bli uppraggad av en vacker främling gör stopp i ledningarna och gör det omöjligt att föra ett inteligent resonemang.
Oönskat är inte "i hemlighet önskat" eller "jaja, jag är inte så sugen", oönskat är något en aldrig vill uppleva. Något som gör en rädd, som påverkar hur en klär sig och för sig i det offentliga rummet.
Det är inte en komplimang att någon kränker din personliga sfär eller att någon recenserar dig utan att du bett om det. Det är inte en komplimang att någon ser dig som så lite värd att han kan kränka dig och sedan bli förbannad när det inte är uppskattad. Det är inte en komplimang att behöva fly för att du är rädd.
Helgar ändamålen medlen?
Det är svårt att vara feminist. Det finns så många fällor och så mycket ilska och sorg inblandat för oss att det är lätt att tappa fotfästet. Jag vet inte hur många gånger jag velat grabba tag i en kvinna, dra fram hennes trauman i ljuset och säga: "Allt det där som du utsattes för kämpar jag för att motverka!" Men sanningen är att min kamp innefattar att kämpa för hennes rätt att tro, tycka och kalla sig vad hon vill.
BlondinBella har återigen uttalat sig oerhört elakt om feminister för att, enligt min analys, få fler träffar. Hon är inte dum (tvärtom), hon behöver inte daltas med och hon vet vad hon gör när hon skriver det hon skriver, dvs att hon gör kvinnor/feminister arga och ledsna. Hon förminskar oss alla med en enda svepande gest. Men den här gången hände något konstigt. Ett par tjejer väljer att beskriva de övergrepp hon utsats för, i detalj, för att sedan förklara varför hon egentligen är feminist och varför feminismen kämpar för hennes rättigheter och alla andras att slippa dessa övergrepp. Det fick genast en enorm spridning. Är det bara jag som fick en unken smak i munnen??
Missförstå mig rätt. Bella kanske inte bryr sig. Även hennes vänner har spritt detta inlägg och hon kanske bara rycker på axlarna, vad vet jag? Hon har dessutom själv valt att gå ut med detaljerna. Men som princip tycker jag att detta är en kränkning i sig. Att använda en kvinnas trauma mot henne för att visa hur bra feminismen är... Jag tycker inte att vi, som en del bloggare menar, ska överösa henne med kärlek (om man inte känner kärlek) eller att vi ska ta hennes påhopp liggande ned. Men jag är feminist och jag kommer att kämpa för feminismen OCH Bellas rätt att inte kalla sig feminist.
Jag är övertygad om att de feminister som postade inlägget, som i detalj beskriver övergreppet som Bella utsattes för, menar väl. Och uppenbarligen tycker många andra feminister det också. I all välmening. MEN jag tcker inte att ändamålen helgar medlen. Oavsett om detta är jobbigt för specifikt Bella eller inte så är detta inte en strategi som får mitt stöd. Jag håller mig, som regel, från att kritisera andra feminister av orsaken att jag heller inte kritiserar alla män som uttalar sig sexistiskt dagligen. Men jag känner ett allmänt obehag inför denna strategi, något jag inte kunde sätta fingret på till en början, men som nu är tydligt. Jag tycker inte att det är okej att fläka ut enskilda människors trauman i jakten på fler feminister. Hur orättvist och sorgligt det än är att de attackerar oss. jag tänker inte dränka henne i kärlek men jag kommer heller inte att spela fult. Utnyttja hennes trauma. Därför finner ni inte heller några länkar i detta inlägg, varken till blondinBellas attack på feminismen eller utfläkandet av hennes övergrepp.
Inlägget som gjorde det hade kunnat skrivas utan denna detaljerig... men hade förmodligen inte fått denna spridning. Så, helgar ändamålen medlen?? Jag tycker inte det. Jag kommer att slåss med näbbar och klor för Bellas rätt att inte kalla sig feminist och hennes rätt att inte fläkas ut med alla sina trauman i syfte att få henne att förstå. För mig är det feminism.
P.s. Med detta sagt är det klart att vi ska kritisera hennes uttalanden, att vi har rätt att bli arga och ledsna och att vi får ge svar på ta. Självklart. Men inte genom att utnyttja hennes upplevelse av sexuella övergrepp. Aldrig. Jag kan inte vara med på det. D.s.
Olyckor och priset vi betalar
Oh, the pain. "Hur kan så många fysiska olyckor drabba en person" undrar ni kanske nu. Kanske drar MyMamman en liten vals för att tillskansa sig era sympatier? Hardly. Men frågan är berättigad och jag härleder allt till mina IVF-försök och den horribla graviditet som följde (LÄNK, LÄNK, LÄNK). Jag har berättat om detta i tre delar. Min kropp har helt enkelt aldrig hämtat sig och nu när jag är student på heltid och har barnen hemma på heltid finns heller inte den möjligheten. Jag har accepterat detta. Ibland kan jag få ångest och tänka att varje dag som min kropp lever i stress försenar tillfrisknandet från värken och alla krämpor som kommer av ett överbelastat imunförsvar. Men jag/vi har inte så mycket att välja på. Vi lever redan på existensminimum eftersom vi prioriterat att ha barnen hemma så länge som möjligt. Det beslutet har ett pris och vi betalar det.
MEN! Naturligtvis var hålet efter tanden infekterat och naturligtvis hade det spridit sig till käkbenet. Tandläkaren rensade bort allt var (Oerhört smärtsamt) och skickade hem mig med antibiotika. Han påpekade att jag inte kommer att vara smärtfri för än om två veckor om allt går som det ska. Det finns stor risk att infektionen tar fart igen och då måste rensningen göras om... Så u är maken hemma några dagar och jag äter smärtstillande, sover och grinar illa.
Nu ska jag läsa "Genusvetenskapliga litteraturanalyser".
Jag har verkligen valt rätt med denna kurs. Den är underbar och alla lärare och studenter är feminister.
Jag njuter!! Puss på er!
Galen!
Jag har haft ett litet blogg-break i helgen. Dels för att jag skrivit en litteraturanalys av "Ett eget rum" av Virginia Woolf och dels för att jag drog ut min dumma tand i Fredags och nu har "hålet" blivit infekterat och bultar/värker så att jag blir galen. GALEN!! Men Virginia Woolf, vilken kvinna! Jag läste boken, sedan gjorde jag lite research och så gav jag mig på boken igen. Det var ett ljuvt och gldjande möte vi hade, jag och "Ett eget rum". Nu analysen gjord och jag har njutit. Denna bok är som en lök, måånga lager, och jag kommer att återvända minst en gång per år. Det var kärlek vid första ögonkastet.
Nu ska jag lägga mig och grina illa med min bultande käke och förbanna min usla kropp. Kram på er!
take that stupid tooth!
Nu ska min dumma tand äntligen förintas!! På Fredag drar de ut den och sedan har den satt sin sista potatis. Jag höll nästan på att skrämma min tandläkare när han sa att han ville ta bort den och jag trumpetade: "Take that, stupid tooth". Jag har aldrig dragit en tand förut men jag kan inte tänka mig att det kan bli värre. Dessutom är jag ju feminist och att se (det lilla jag sett av) Belinda Ollssons kamp har varit helt jämförbart med tandvärk... Anyhue, ville bara uppdatera er om min seger mot tanden! pöss!
tandvärk och Karl Marx
Minns ni mitt fredagliga inlägg "Varning för Jinx"? Vilken idiot skriver ett inlägg om en bra dag, väl medveten om jinx-troligheten, och tror att hen ska gå oskadd in i helgen?? Svaret är att jag gjorde det. Och fick betala priset. Efter en vanlig fredagsmys-svensson-middag med gormiga barn och färdigköpt sallad stoppade jag handen i munnen för att peta bort en bit sallad som fastnat och då sa det "KNAK"! Varpå tanden som jag spolat och borrat ur (flera gånger och som skulle, efter flera turer till akuttandläkaren det senaste halvåret, rotfyllas på Tisdag) brakade samman med en stor tandbit hängande i tandköttet och en molande värk satte in. På Lördag morgon åkte jag till tandläkaren akut och fick borra ur den, spola den och nu vänta ytterligare tre månader på en rotfyllning eftersom man inte kan fylla tanden innan alla bakterier visat sig ha dött ut. det är nu tredje gången bakterierna kommit tillbaka och rotfyllningen fått skjutas upp. Den samlade tandläkarkåren, som hunnit titta på min tand, skyller detta på att mina vita blodkroppar är för "trötta" för att bekämpa infektionen. Då undrar jag givetvis hur jag kan pigga upp dem men där finns inga svar, förutom de gamla vanliga som: sov mer (hahahahahaaaa!), ät mer vitaminer (om jag fick äta klart en enda portion någonsin vore det ett bra förslag), stressa mindre (muahahahahaaaaa!).... ja, ni fattar. Jag räknar med att kunna pigga upp mina vita blodkroppar när jag fyller 65år, typ.
Så, då har jag gnällt av mig! Över till roligare saker: sitter och läser "Det komunistiska manifestet" och låt mig bara säga att för en historienörd av rang är det en ren, djävla, njutning! Tillsammans med John Stuart Mills och Kropotkin utgör Marx och Engels text en av de som ska analyseras på nästa seminaruim. Jag känner hur min hjärna sprakar till och ställer in sig på en livlig debatt. Måndagen kunde helt klart ha börjat sämre!