Varför jag lägger fokus på mansrollen

Hej, jösses vad många ni är idag!! Vad glad jag blir, och tacksam, och hedrad. Veckans kvinna i facebook-gruppen "Skellefteå en plats för kvinnor" är, för mig, så hedersamt som det kan bli. Fler träffar på bloggen än på länge och jag börjar bita på naglarna: kan jag fortsätta leverera, kommer kritiken att hagla?? Osv osv, ni vet ju att mitt ego är en bräcklig varelse som bara väntar på att bli avslöjad som bluff eller ifrågasatt... Men jag är glad att ni är här, alla nya och alla gamla trogna vänner!!
 
Så, jag väljer ofta att fokusera på mansrollen och dess problematiska historia och nutid. Inte för att kvinnorollen är oproblematisk, långt ifrån, utan för att kvinnor alltid har fått skulden för det förtryck de utsatts för: "Lägre lön? Jamen hon måste ju stå på sig", "Våldtagen? Jamen vad hade hon ute att göra på natten", "Ätstörningar? Ja men ni vet ju hur tjejer är mot varandra..." Jag sätter fokus på mansrollen för att jag är trött på den oproportionerliga kritik som offentliga kvinnor får ta idag vare sig de är feminister eller bara försöker överleva. Det pratas om att män får skit när de kommer ut som feminister och att det skadar rörelsen. Jag tycker att hoten om våld, våldtäkt och ond bråd död som kvinnliga OCH manliga feminister får från antifeminister skadar långt mer och jag är trött på att ha kvinnor under luppen. Jag kan tycka att olika utspel av offentliga kvinnor är mer eller mindre genomtänkta och mer eller mindre skadliga för kvinnor i stort men jag kommer inte att lägga tid på att kritisera dem så länge det finns en struktur som säger att vi ska dömma kvinnor hårdare. Varje dag uttalar sig män sexistiskt, rasistiskt och homofobiskt på regelbunden basis, så enstaka kvinnor som (enligt mig) trampar lite snett hamnar långt ned på listan om jag ska börja klaga på media-sverige, samhället eller hur vår värld fungerat i historien och nu. De saker som generellt förknippas med den traditionella manligheten som: Aggresivitet, känslomässig kyla, hårdhet och hjältedåd är lång mer förödande för både män och kvinnor än kvinnors vårdande, känslomässiga och mjuka roll. (Nu generaliserar jag grovt men ni fattar va?) Jag vill inte nödvändigtvis lägga enskilda män under luppen (jag önskar ingen att bli dömd så hårt som kvinnor blir) men jag vill lägga "Manligheten"/ Normen "Man" under luppen.
 
En del försöker ta en genväg, förbi manligheten, genom att vissa upp en mer mångfaldig kvinna. Ofta naken/lättklädd och med "naturliga former" och alltid nöjd med sin normativa kropp.
Att visa upp kvinnokroppar som är mer "naturliga" och i olika storlekar blir för mig fel för att:
- Vi fortfarande har kvinnokroppen i fokus, som ett objekt att bedömma.
- Vi ändå bara visar upp normativa kroppar, inte handikappade, överviktiga m. fl
- Vi fokuserar på kvinnokroppen återigen och jag menar att det är DÄR vi har problemet.
(Vi måste sluta fokusera på utseende i allmänhet och kvinnors kroppar i synnerhet)
- Vi visar upp ännu ett ideal som stressar och pressar hur goda intentioner vi än hade.
- Oj, jag glömde visst: FOKUSET PÅ KVINNOKROPPEN OCH PROBLEMEN DET SKAPAR
FORTGÅR OCH FORTSÄTTER PUMPA UT SITT BUDSKAP, ATT KVINNAN ÄR FÖRST SIN
KROPP OCH I ANDRA HAND SIN PERSONLIGHET. fRAMTIDENS KVINNOR SKA KUNNA
STÄLLA SIG UPP I OFFENTLIGHETEN UTAN ATT BEDÖMMAS SOM KNULLBAR ELLER INTE.
VI ÄR MER ÄN VÅRA KROPPAR!
 
Objektifiering är något av kärnfrågan för mig och det är något som många män sysslar med utan att vara medvetna om det. Som att köra bil eller cykla. Något är fundamentalt fel i vårt samhälle när hälften av alla människor objektifierar den andra hälften regelbundet och av vana. Hur ska vi någonsin komma tillrätta med sexuellt våld, våld och kvinnoförakt om vi uppfostrar våra söner till att se, vissa, kvinnor som objekt och andra (typ mammor och systrar) som medmänniskor?? Det går inte ihop. Jag röstar på Feministiskt Initiativ för att jag vill ha ett annat samhälle för mina barn. 





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?