Än finns tid att njuta

Hej på er trogna skara!!
Nu börjar vi om, ni och jag, ny termin, höst, slut på idyllen - nu kör vi!!
Jag försöker ta tag i mig själv nu. Maken börjar jobba, inskolning för barnen
, krig med försäkringskassan för My-mamman och mitt i detta denna värme som
får min hjärna att simma i svett och tänka semestriga tankar trots att verkligheten
sjösätts imorgon. Men jag vet så lite om mitt framtida liv på kort sikt. På lång sikt ska jag bli
gymnasielärare, författare(slash)bloggare, mamma till många barn osv. På kort sikt vet jag
inte om jag ska börja om med heltidsstudier i höst, vara sjukskriven eller något mellanting.
Jag ÄR sjukskriven, as we speak, MEN jag har förlorat min SGI (sjukdomsgrundande inkomst - en lång historia) så jag har fått vara utan pengar i sommar. Allmosor och omsorg från nära och kära
har hållit oss med glass i frysen, korv i kylen och vår egen saft från tidigare höstar har hållit
barnen otörstiga i värmen men för att citera min kära svärfar "Vi har levt på kärlek och hackat fågelkvitter". Så KAN vi inte fortsätta. Antingen får jag plugga heltid trots att min kropp
och hjärna skriker "NEJ!!" eller så måste jag ansöka om deltid sjukpension eller liknande.
Ett alternativ är att prova studera och ge sig i tid ifall jag märker att det inte fungerar - INNAN jag blir utbränd, vidbränd, utmattad och har krossat ansiktet mot en vägg. Jag har ju så lätt för att springa in i dem när jag blir entusiastisk och det brukar jag bli när jag pluggar...
 
Trots en massa värk i kroppen har jag njutit, varit lycklig och levt den idyll som bara en stor gård och treåringar kan framkalla hos en mig. Varje gång barnen försvunnit har jag hittat dem vid en bärbuske där de ätit sig o-hungriga på hallon eller vinbär. De har tjatat sig till att få äta äpplen, trots att det ännu bara är kart, och stolt hållit masken när de bitit i dem och sagt: "Mmmm, min tyck om" (för att sedan kasta äppelkarten åt fanders när de trott att jag inte ser.) I sommar har de sagt att de älskar mig för första men inte sista gången: "Min älsk mamma". Jag brukar alltid säga åt dem att de är älskade och att älska någon är att tycka om dem mer än "nomnom" (läs: godis). De har sovit hos mormor för första men inte sista gången, de har sovit i egna sängar åtminstone halva nätterna och de babblar öronen av oss. De har smutsat ner sig så att jag knappt känt igen dem, på den smutsen har det hamnat glass-fläckar och på glass-fläckarna har mer smuts fastnat så bubbelbad har varit ett måste de flesta kvällar. Det har pottränats, tapetserats om, nya möbler som vi fått från min mammas hus har flyttat in och förgyller vårt hem utan att det kostat något. Hennes hammock fick vi också och den gungas det i flitigt. Jag har varit på roadtripp med tre av mina syskon som 15-års present till lill-syrran. Då fick jag känna på hur det är att vara i köpcentrum med rullstol. Väldigt få affärer kunde jag ta mig in i och de jag kunde ta mig in i hade så trångt mellan hyllorna att jag snabbt gav upp.
Medan jag skriver till er kokar maken körsbärssaft och doften letar sig fram till min näsa. Jag älskar våra körsbär och ämnar plocka litervis att muntra upp oss med under vintern. Om några veckor mognar äpplen och plommon och då blir det fest. Jag önskar att jag kunde bjuda in er alla trogna läsare på plommonpaj och feministiska diskussioner då.
 
Min kropp känner värmen som fortfarande ligger som ett lock över oss och vill inte alls gå med på att det är över, att semestern är över och nya tider väntar. jag låter den leva i tron att det fortfarande är semester, tar en klunk torr cider och ser det sista avsnittet av "Orange is the new black" säsong 2. Än finns tid att njuta!!





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?