Negg

Alltså Fy faan va vidrigt livet är just nu. Barnen misstrivs på "Föris", grinar hela dagarna vilket säkert beror på flera saker men mycket på att de inte orkar, att de är sjuka hela tiden och att inskolningen blev avbruten och bara halvfärdig. Vi slåss just nu för att få göra om inskolningen. Trist att behöva göra det men det är vad vi tror behövs. Speciellt med tanke på att de är och har varit så sjuka att när de varit där (feberfria) så har de inte orkat ha roligt eller knyta an till stället. En inskolning till behövs inte bara för deras trygghetsskull utan också för att vi föräldrar ska få bättre koll och kanske kunna fatta rätt beslut gällande om de ska gå på föris eller inte utifrån deras ork och energi. Just nu utreds de på barnavdelningen då vi, förrutom alla förkylningar, tycker att de inte orkar som de ska sedan en tid tillbaka (innan föris). Det bästa tipset just nu är att det beror på astma och astmahosta som gör dem slutkörda osv. Mitt i detta känner jag mig ganska ensam. Är jag den enda som inte är beredd att lämna mina barn till ett ställe där de ska gråta 90% av tiden, iaf inte i längden?? Ska de plågas att foga sig? Nej, jag vägrar tro det. Förr lever jag på ruinens brant, ekonomiskt, än lever med den ångesten. Sedan ska ju givetvis förskolan ges en ärlig chans!! Givetvis. Det är det vi jobbar på just nu. Och självklart är gråt vi själva seperationen (när jag lämnar) något normalt men jag vägrar tro att de, efter några veckor, ska gråta sig igenom sina dagar där.
 
Hela kommande vecka rekomenderade doktorn att de ska vara hemma så vi ser om den nya medicinen fungerar. Kommande vecka då en text ska lämnas in, en hemtenta lämnas ut och ett källtextseminarium ska hållas hela veckan... beslutet att plugga 150% denna termin känns mer och mer som ett dåligt sådant. Vi får se om jag justerar det framöver men först vill jag ta mig igenom nästa veckas cirkus för att få ett hum om vilken nivå jag förväntas prestera på...
 
Diskmaskinen pajjade idag. Mössen har flyttat in och sprider mus-bajs bakom möbler och mus-fällan är agnad med nutella. På detta har mamman värk, som för tillfället är på en hyfsad nivå men som när som helst hoppar in i livet som en demonisk joker och vill demolera mitt liv. Mitt i allt detta hostar pojkarna på nätterna och sover helst på oss (det senare en konsekvens av förskolestarten tror jag).
 
Ljusningen i min värld är den kommande veckans slut samt den nya säng som vi beställt. kanske kan vissa krämpor lindras av en säng som inte är lika knölig som en skogsstig och inte låter som ett sjunkande skepp när en rör sig =) Vi har inte råd med en säng men har heller inte råd med att sova oss till döds på en säng med minst 15år på nacken. Nytt täcke unnade vi oss också, så nu sover jag under en änglavinge!! Det är inte alla förunnat! Nu ska jag läsa articklar om källkritik skrivna av betydligt smartare människor än jag. Wish me luck!


SannaM // lärare ~ normkritiker ~ lesbisk svenssonmamma

Fy tusan, det där låter riktigt illa! Förstår ångesten! Vi har turen som har en unge som äääälskar förskolan över allt annat, både kompisarna, miljön och personalen. Men så skolades han in 16 månader gammal också, kanske hade det blivit annorlunda om vi väntat till nu, jag vet inte. För oss fungerade 16 månader perfekt, han kunde gå, han kunde säga några ord men ändå inte alltför medveten, eller vad man ska säga. Fast så är ju barn olika också. Att dina har varit sjuka så mycket hjälper ju inte direkt :-( Lider med er! Hoppas ni får göra om inskolningen och att det blir en bättre nystart! När förskolan väl fungerar tycker i alla fall jag att den är helt fantastisk, jag skulle aldrig kunna ge A det här hemma - en massa social träning, pedagogiska lekar, äta tillsammans med andra barn... själv orkar man inte direkt vara pedagogisk hela dagarna.

Svar: Precis! Jag tror verkligen på den pedagogiska vinningen av förskola och speciellt för tvilingar som behöver få komma ut och vara "egna" personer. Beslutet att vänta, har jag varit medveten om , att det kan bli betydligt mer smärtsamt när det är dags. Å andra sidan har de den mentala förmågan att förstå tid och rum. Att föräldern finns fast hen inte syns. Så mer smärta i avsked var väntat men är sjukt jobbigt. Problemet jag har (och jag har inte vågat uttala det tidigare) är att magkänslan kring just denna förskola inte är klockren... I kombination med att pedagogerna påstår att mina barn gråter och skriker hela dagarna men inte ringer mig känns...olustig. Nu ska de få en chans, en bra chans och fungerar det inte då så får vi byta helt enkelt. Vilket kommer innebära problem då den andra förskolan vi kan tänka oss kan ha en längre väntelista. men det reder sig. Är mycket gladare idag. farmor dök upp och tar barnen och jag ska skriva tenta =) Jag ÄLSKAR tentor!! Iallafall om en får vara ifred när de ska skrivas och de handlar om historia!tack snälla Sanna för din uppmuntrande kommentar!
den hjälpte!!
aliaslillamy



URL: http://minasannaord.wordpress.com


Hanna

Det låter riktigt riktigt jobbigt! Låter underligt med det där att dom gråter hela dagarna men inte hör av sig till er. Antingen överdriver dom eller så gör dom fel som inte ringer tycker jag. Det är ju skillnad på lite skrik vid lämning som går över efter ett litet tag och förtvivlan som håller sig hela dagn. Hoppas Vilgot och Otto får bli sina pigga och glada jag och att dom efter en till inskolning kan börja trivas på föris.

Svar: jaa, visst är det lite obekvämt... Men nu har vi haft ett möte med dem. Gjort klart att vi kräver en ny, hel, inskolning och tydlig kommunikation från pedagogernas sida. Men först ska vi se att de är riktigt friska så inskolningen blir först i slutet av nästa vecka. Tack för ditt stöd, ibland känns det ensamt i rollen som den "oroliga" föräldern som pedagogerna tycker överdriver. Skönt att vara tydlig också.Kraam på dig!
aliaslillamy



URL:





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?