Hemkommen, säng-tankar och "Föris-ångest"
Hemmaaaaa! Med oerhörda mängder loppis-kläder till ungarna. I nästa storlek. Deras nuvarande 86/92 har jag knök-fullt av men nästa 98/104 har jag med helgens fynd skapat en grund när de väl tar klivet. Jag åkte på eurobonuspoäng så ekonomiskt har jag vunnit enormt på det, miljön har snarare förlorat då loppiskläder knappast kompenserar för flygresa men JAG HAR HAFT ROLIGT! Hemresan blev något dramatisk då jag blev tvungen att be om syrgas för det envisades med att svartna för ögonen. Flygväninnan som hjälpte mig sa att det inte var ovanligt speciellt om en har sovit dåligt eller ätit för lite innan resan... Freakshow-känslan blev mindre och jag fick hjälp av planet där mina barn stod och studsade i fönstret i ankomsthallen. Maken hade kammat dem och satt på jeans och stickad tröja. Det såg ut som att mini-versioner av "skorpan och Jonathan" (lejonhjärta) välkomnade mig hem!
Själva resan varade ju bara i knappt i två dygn men jag har hunnit så mycket och är glad att jag åkte. (Dessutom bekräftades vårt behov av en ny säng. Vi har alltid ärvt sängar och sedan länge har vi vetat att maken slipper ont i ryggen när han sover på hotell och att jag slipper vakna med värk när jag sover hos mina svärföräldrar eller andra som har "bra" sängar. Hos min moster fick jag sova i en relativt ny säng med mjuuuk bäddmadrass och vaknade värkfri. Så nu ska våra 15år gamla madrasser få dra åt helvete och bana väg för nya. Det handlar inte längre om att "unna" sig något utan om rent, akut behov. Vi får, i värsta fall, betala av den. Men det återstår att se.)
Sedan blev det mys för hela slanten och jag tror inte att de, ännu, litar på att jag inte tänker åka bort på ett tag. När de lagt sig och jag och maken äntligen skulle få prata lite spydde den ena av sin hosta och sanerings-projektet började. Sedan stupade jag i säng.
Idag är jag hemma med barnen då det är planeringsdag (typ) på "föris" men imorgon är det meningen att de ska dit på förmiddagen. Det är oerhört ångestfyllt att de inte vill gå dit. Jag försöker förklara pedagogiskt att de ska dit för att leka och att jag hämtar dem då de har lekt, ätit lunch och sovit. Det som gör ont är att de inte förstår varför det har förändrats, varför de nu MÅSTE vara där. Var för de MÅSTE vara där trots att de hojtar "Lelle!" så snart det kommer på tal. Jag hoppas att de snart ska börja trivas och älska att vara där. (Som i början).
