Ut med det gamla - in med det nya - för att vi är värda mer
Bloggar från mobilen för första gången. Lite pilligt men inte omöjligt. Nå, tänker på min älskade feminism och den trötthet jag känner ibland. För detta är inget retoriskt grepp: jag tror inte att vi hinner ändra världen så att jag får uppleva en jämställd värld under min livstid. Så är det bara. Den kamp jag för är för mina barn, rätt och slätt. Innan de kom var det min ideologi. Mitt sätt att se på världen och min syn på människorna i den. Jag förde kampen när det passade och för att jag var så djävla förbannad. Men jag hoppas att vi ska gå så mycket framåt att jag kan berätta för mina barnbarn om den tokiga tid farmor levde i, då vi inte ens hade samtyckeslag...
då män fortfarande tyckte att de hade rätt att konsumera kvinnor och män inte tog ut föräldrapenning... Då ska jag skaka på huvudet åt gamla tider och påpeka att farmor var vad som kallades en "rabiat (rabies enl. vissa) feminist" som vägrade skämmas för det. Kanske kan de gräva fram min blogg och rama in något citat i julklapp till gammelfarmor...
Men jag tänker också att jag lever nu och det är nu kampen förs. Ni kommer aldrig att se mig bland avhopparna för jag tror att femenismen, socialismen, antirasismen och färre normer, för hur olika kön ska vara och leva tillsammans, är verktygen vi har för ett mer humant samhälle. Jag bryr mig mer om hur vi tar hand om arbetslösa och sjuka än arbetslöshet och regleringar hos försäkringskassan. Jag tror att vi måste sluta dra ned byxorna inför kapitalismen och sätta människor före. (Detta hot som ständigt hänger över socialismen att företag drar utomlands, som en slags mobbare i stor skala. Jag har inte lösningen men jag tror att vi behöver tänka utanför ramar givna av de med mycket pengar.) Jag tror att kvinnor som får vara som de vill kan förändra världen. En kvinna blir inte en bättre chef för att hon är s.k. mer manlig.
Kvinnor behöver inte ta för sig mer, bli hårdare och skrika högre - män behöver ta ett steg tillbaka.
Rosa är en färg som alla andra och gillar en den så gillar en den - tjej som kille ska rätt till de färger de tycker om. Vi måste ransaka oss själva när det kommer till rasism för alla bär vi fördomar inom oss men de behöver inte vara våra värderingar, vi kan sätta oss över dem och där gäller samma som för män och kvinnor: vita människor måste ta ett steg tillbaka och lyssna samt lämna tolkningsföreträde. Heteronormen styr dokumentation och allmän uppfattning. En människa är hetero-och cisperson om denne inte anger annat. Detta osynliggör och skapar polarisering. Människor far illa.
Det är dags att göra upp med förtryckande strukturer och ett samhälle som ser mindre och mindre till individer och deras bidrag och förmågor, men också svagheter och osynliga handikapp.
Jag tror att de "vanliga vägarna" är igenproppade av gammalt tänk och fördomar. Låt oss tänka utanför ramarna. Att inte stoppa resonemanget för att våra givna samhällsramar stänger vägen uta gå runt dem för friheten för alla grupper som systematiskt förtrycks finns någonstans där ramarna (som kom till under en patriarkal tid) slutar. Svaren finns inte längre innom de ramar vi tar för givna.
Mer än så vet jag inte. Men så fort en argumenterar förändring stöter en på patriarkala och kapitalistiska ramar, liksom heteronormen och en stor skopa smygrasism. "Men vi kan ju inte höja skatterna då flyr företagan utomlands..." Om det är en universal sanning måste vi förändra spelet från grunden. Fråga mig bara inte hur... klurar på det...
...För jag tror att vi är värda det!
