Skjut inte upp all glädje bara för att
Tyckte ni att jag var för hård mot alla Grinchar i det förra inlägget?
Må så vara. Det var mindre ett hat mot jul-poopare (minns var ni först läste ordet!)
och mer ett bevis på min obotliga kärlek för en högtid som gör mig glad och en önskan
om att vi inte ska skjuta upp allt det roliga. Jag, som många andra är ett fan av uppskjuten
tillfredsställellse, som att en diskar undan inan en dimper ned i soffan eller äter de mindre goda godisarna före de godaste, jag fattar poängen liksom det viktiga i att ha den förmågan för att kunna fungera och ha ett jobb (i väntan på fredagen) eller fungerande matvanor (inte äta godis före maten, typ)
men jag tycker inte att vi bör skjuta upp det goda i livet på regelbunden basis. Vi lever i ett mörkt och kallt land, merparten av tiden, och att då skjuta upp myset, ljusen, pyntet och värmen känns bara så... dumt.
Varför hålla igen på livskvalitén? Om en inte hatar julen förstås, DET förstår jag och då är det en annan sak. Men att älska julen och hålla på godsakerna bara för att?? Jag förstår också att en håller på vissa saker för att traditioner har ett värde. Visst. det gör jag också men inte till den milda grad att jag rynkar på näsan om någon nynnar "Rudolf med röda mulen" den 29:e november eller fnyser förnumstigt när någon dricker glöggte i oktober. take a chillpill, liksom. Om jag kan få en enda extra dag av det jag värderar högt så tar jag det, utan att pruta och utan att urvattna traditioner. Advent är advent liksom. Det blir inte mindre advent för att någon tittar på "Die Hard"-filmerna tidig höst eller bakar lussekatter kring allhelgona.
Prova äta godis före maten (mums!) eller skita i disken på fredagkväll och våga tänka tanken att "frukt inte är godis". Ingen kommer att dö.
SÅ!
MVH / Mamman som sjöng "Hej Tomtegubbar slå i glasen" som godnattvisa för sina barn
