Lilleskutt-tårar är liksom ingen överdrift
Idag är vi lite sjuka. Magproblemen fortsätter och de har lite feber.
De ligger och pendlar mellan 37,7 och 38,2 grader. Inte mycket, jag vet.
Men så fort de passerar 37,5 så tjuter de som mistlurar konstant.
De vill bli burna, båda två. Det är klart att jag kan vägra dem att bli burna
men att ha två tolvkilos ungar hängande i ens ben är tungt det med.
Dessutom får jag panik för att jag inte kan röra mig utan att någon faller,
gör sig illa och tjuter än värre. Lilleskutt-tårar är liksom ingen överdrift.
Tårarna bara sprutar, ingenting (utom myyyyys) är gott och jag känner
hur nära jag är att, för första gången, tappa fattningen och dras med i
deras vrål. Skrika att "mamma ORKAR inte!!". Men jag ämnar låta bli att
skrika åt mina barn tills de tar droger eller annat som kan landa dem i finkan (Typ).
Dessutom känner jag mig inte kry själv. Om det beror på belastningen eller
att jag har typ samma temperatur som dem ska jag låta vara osagt.
Just nu har jag köpt mig en halvtimme med myyyyys i form av en mugg med äppelbitar som intas i deras miniatyrfotöljer (som mormor inte kunde låta bli att ge dem). Det enda som egentligen definierar myyyyyys är att det intas i fotöljerna och att det äts ur varsin emaljmugg med muminmotiv. I övrigt kan jag freestyla lite utifrån vad de behöver få i sig men oftast blir det äpple.
Tja, så mycket vettigare än det här får jag inte ur mig idag. Vi får se om det blir mer gnäll.
Om inte så möts vi här imorgon. Ok?
