Två saker som för många är oförenliga
Otto är sjuk, eller allergisk, förmodligen både och. Lilla gullunge. Snorar, grinar.
Så vad gör man? Jag bjuder på glass och låter honom doppa den i sin gröt. Bara
barnet äter. Jag ger juice, alvedon och allergimedicin. Jag låter honom sitta i knä,
bär honom runt, torkar snor. Ser till att han och hans bror inte hamnar i bråk.
De bråkar väldigt lite men när någon, eller båda, är trötta och griniga blir det snabbt
bråk, gråt och båda vill ha ensamrätt till mamma. Vem kan klandra dem?
Imorgon är det midsommar och vi hoppas på finare väder. Idag regnar det.
Idag har jag varit tillsammans med min make i elva år. DET om något får mig att
känna mig gammal och lycklig. Två saker som för många är oförenliga.
Inte för mig. Varje år är en seger för kärleken och familjelivet.
Vi är inte det minsta perfekta och ändå klarar vi av det galant, med all ömhet
i behåll. För mig är den här dagen större än vår bröllopsdag. Inte så att vi köper
presenter eller så. Viktigare. Finare. Om bröllopet var en perfekt saga så är
idag en representant för kärlek trots fel och brister. Verkligare på ett sätt.
Älskade make och partner.
