Måtte de sova i natt! Fingers crossed!!

Sedan sist har vi hunnit få semester. Vidare har vi varit på bröllop.
Barnen skulle lämnas hos farmor och farfar OCH inte minst deras katt.
Ungarna peppade som faan hela dygnet innan. Men så blev de sjuka
natten innan. Vi sov typ ingenting, någon av oss. Men vi tyckte att farfar,
farmor och katten kunde klara biffen och packade alla pryttlar som hör en
småbarnsfamilj till och peppade igång snoriga, hostiga och griniga barn.
Så ringde farmor, farfar och katten. (Katten är alltid med ty vi skypar med
svärisarna och då kräver ungarna att kissen är med.) Farmor var jättesjuk
och eftersom vi planerat att sova där efter bröllopet (då deras hydda ligger
halvvägs från bröllopet,  ca 45 minuter från oss) så slopade vi hela idén.
 
Vi övervägde att slopa hela grejen, men vi var så peppade och nya kläder hade inhandlats till maken. Dessutom är detta den enda barnfria grejen vi planerat i sommar och brudparet är en kombo av vänner och släkt. Kort sagt: Vi ville vara där.
Så jag ringde min snälla mamma som ställde upp utan prut men eftersom vigsel och fest var närmare två timmars resväg bort bestämdes det att vi skulle lämna festen senast 19.45. Pojkarna skulle få vara vakna så länge de orkade men skulle få tillbringa natten i egen säng eftersom de var så pass risiga. Med akuten-tripper (pga astmaattacker) i färskt minne ville vi heller inte vara borta för länge. Barnen var inte svåra att peppa på mormor-tid och allt var frid och fröjd. Vi åkte ut till mammamin i god tid för att instalera gossarna samt kunna läsa av läget. Ett par timmar innan avfärd ringer min pappa och meddelar att båten sjunkit. Hans båt. Dessutom svarade inte mina bröder i telefon... maken, aka räddaren i nöden, åkte tillbaka till stan, körde bröder ur sängen och hjälpte till att bärga båten. Stackars min pappa men sörja hans båt fick vänta. maken kom tillbaka och hade genom bärgningsprocessen lyckats att rädda sin nogrant fixade frisyr och han hoppade i kostymen och vi drog på bröllop.
 
Vigseln förrättades på en smärtsamt vacker plats, med vacker sång, vacker brudgum och vacker brud. Jag grät som ett barn och höll mig med nöd och näppe från att storböla (med betoning på BÖLA).
Allt var så perfekt, enkelt och vackert. Bara glädjen i deras ögon fick mig att böla extra och snora desto mer. jag har inte sminkat mig sedan jul men denna dag tackade jag gudrun för vattenfast mascara. brudparets familjer vimlar av kreativa människor och festsal, mat och alla detaljer var outsägligt vackra. Middagen var utsökt, bordsgrannarna sjukt trevliga (människor som en bara vill fortsätta prata med för att de har så mycket vettigt att säga) och till min stora förtret blev vi tvungna att åka innan både efterrätt och tårta. Två glas vin drack jag och innan vi hunnit längre än två mil blev jag åksjuk (jag skyller mer på angrybirds och kurvig väg än vinet) men hem kom vi och kunde ta med oss trötta men nöjda barn. Efter ännu ett dygn av sjukdom och gråt är jag nu redo att kasta in handduken. imorgon bär det av till tant doktor med ungarna om de inte återhämtat sig mirakulöst. Hela dagen har varit en avvägning mellan hemmavarande och akutmottagning. Nu hoppas vi på en natt med lite sömn. Jag blir nästan lite grinfärdig när jag tänker på kommande natt.
Ur en positiv synvinkel så har vi båda fått mysa med ungarna stora delar av dagen... när de inte gråtigt eller krävt glass har de hängt som två hösäckar på våra axlar och vrålat i panik om vi ämnat sätta ned dem. stackars gulleungar!! Måtte de sova i natt! Fingers crossed!!


Sandra på Stökboet

Men shit vilken pärs! Jag blev helt snurrig bara av att läsa om det så jag fattar att ni hade det lite hett om öronen. Lät ju i alla fall som att det ändå var värt att åka på festen :)

Håller tummarna för att alla kryar på sig och att ni slipper akuten.

Svar: Jaa, ibland blir det lite galet, fast det vet ju ni som är trebarnsföräldrar så väl :DDet är alltid givande för mig att skriva om våra "strapatser" eftersom jag då sorterar ut dagarna i mitt eget huvud samt bearbetar all galenskap i samma veva :) Barnen har nu träffat tant doktor och justerat medicinen så nu ska det snart ljusna! Hurra!
aliaslillamy



URL: http://stokboet.wordpress.com





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?