You go girl!
Nina skriver om litteratur för Litteraturmagazinet. Denna gång handlar det om Jan Lööfs böcker som kritiskt granskas med genusglasögon på. Det går inte särskilt bra för Jan Lööf kan jag meddela... Jan Lööf har skrivit böcker som "Skrotnisse", "Sagan om det röda äpplet" och "Morfar är sjörövare". Storfavoriter för många barn och föräldrar men i Ninas album på 94 sidor finns det en kvinna med på 9 av dem. Självklart är det passiva kvinnor som sover, sitter i passagerarsätet eller mormor som får ett äpple i huvudet. Kvinnorna är figurer i marginalen om Jan Lööf får bestämma. Men det här är inget nytt fenomen och många av våra mest älskade figurer skulle aldrig klara en granskning med genusglasögon. Så är det bara. Det är fakta. Att flickor gillar dessa böcker är inget försvar utan bekräftelse på att vi lever i ett samhälle där mannen är norm. Flickor läser böcker med både flickor och pojkar i huvudrollen medan pojkar bara läser böcker med pojkar i huvudrollen (Om de läser alls. Pojkar läser allt mindre visar statistiken!) alltså är det bra för affärerna att publicera böcker med pojkar i huvudrollen. Mannen är norm.
Men vad som händer när någon höjer rösten och kritiserar är nog så spännande. Folk blir upprörda och inte av "rätt" anledning. Nej folk trumpetar Jan Lööfs försvar tills de blir blåa i ansiktet. Jag förvånas av med vilken frenesi man försvarar dessa böcker och hur konstiga argument man kommer med. Har Nina sagt att man ska låta bli att läsa dem? Nix, tvärtom hon tillstår att de böckerna läses ofta i hennes hem. Vad är det då hon gör? Jo, (om jag får vara så förmäten att jag dristar mig till att tolka hennes okomplicerade argumentation) hon problematiserar frånvaron av kvinnliga karaktärer och uttrycker ilska för att ha tilldelats Astrid Lindgrens pris 2011, för en bok där han ger hela feministsverige ett långfinger. Man KAN älska en bok och samtidigt kritisera den, se var problemet ligger. Man behöver inte bränna alla Jan Lööfs böcker men man bör kanske diskutera lite med sitt barn och prata kring böckerna. Vad som är bra och dåligt. Folk går på som om det var deras mammas livmoder Nina kritiserade och inte en vackert tecknad barnbok! Att kunna problematisera även kring favoriter och kunna ha ett nyanserat samtal är viktigt!
Jeeeesus!
Alla dessa konstiga argument: "Om du inte gillar dem behöver du inte läsa dem!"
Jaa, fast nu skrev hon ju att de var sonens favorit, jag tycker det är sunt att läsa kritiskt.
"Sluta klaga och skriv böcker själv om de nu inte duger"
Jisses, tänk om vi skulle aplicera den logiken på annat i vårt liv. Då skulle de flesta få det lite jobbigt.
"Ni feminister ska då vara och bråka med allt, nu går det lite för långt med jämställdheten"
Haha! Själva ordet jämställdhet antyder att det inte kan gå för långt för då blir det något annat.
Jäm-ställd-het! (Obs! Ingen har skrivit EXAKT de argumenten men många har den andemeningen)
Så, vart vill jag komma?? Jo, att kritiskt granska det vi stoppar i våra barn är sunt och klokt. Då kan man väga upp idiotier, med ett nyanserat samtal, och slippa göra bokbål var och varannan vecka.
Hon är ju där (på LiteraturMagazinet) för att ge sin åsikt om böcker och hon gör det bra. En recensent som bara beskriver de bra dragen i en bok är ju ingen recensent.
