Tankar kring egentid och möjligheten att "skapa" tid
Min familj har flera omständigheter som samverkar till att vi båda vuxna får ganska lite
egentid. Om en bortser från tiden då de somnat då det oftast finns möjlighet att göra det en vill
och längtar efter. Vi har två barn i samma ålder (vilket är både fördel och nackdel men det tar
energi), mamman i familjen har ett värktillstånd (som påverkar hela tiden) samt att pappan
i familjen reser i jobbet (Vissa veckor inte alls och vissa veckor hela tiden). På det har vi ett stort hus,
en stor trädgård (4500m2) som ständigt får sitt minimum av skötsel och renovering.
Förstå mig rätt: Vi har valt flera av dessa faktorer. Jag försöker inte säga att vi inte kan påverka vår situation utan vi har valt det. Och med dessa val kommer begränsningar i livet.
En kanske kan tycka att makens resor INTE skulle påverka hans egentid, för att det är just jobb-resor.
Men det beror ju på om en räknar möjligheten till egentid ur barnens perspektiv eller ur förälderns.
Självklart är jobbresor inte den egentid maken skulle välja, men i vår familj räknar vi timmar borta från barnen. Tid som de inte får vara med sin pappa och ur den aspekten ligger han ofta back på kontot. Dessutom är de nätter, kvällar och morgnar som han är borta tid då han får äta ifred (och slipper laga mat), han får gå på toan och duscha ifred och han får sova ostört. Så även ur ett perspektiv där en jämför med mig så måste de räknas som åtminstone halv egentid. Han tittar efter jobb utan resor och resorna är något vi som familj valt för att vi verkligen behövde hans inkomst när jag var gravid och inte kunde försörja mig.
Värken är svår att påverka ännu. Mönstren för hur och när det är problem är osäkra och jag påverkas dagligen men på olika sätt. Nu ska jag ju plugga heltid och det borde rimligen göra att den fysiska belastningen minskar och tid till rehab-träning ökar. Pluggandet är ett val i rätt riktning på många sätt.
Sist så har vi våra barn. De är inte jobbiga i någon speciell mening och säkert inte mer än andra som har barn i olika åldrar men vad som händer när en har tvillingar är att en har barn som tvingas dela (i princip) ALL uppmärksamhet. De får aldrig full uppmärksamhet även om vi båda är hemma. Så det som går före vuxen egentid när det kommer till faktorn barn är DERAS egentid med en eller båda vuxna. Har en en barnvakt så kanske en ibland vill utnyttja barnvakten till att vara med ena ungen så att den andra får monopol på pappa och mamma.
För att knyta ihop all denna information vill jag skriva följande: Egentid som vuxen, förälder, är viktigt för att fylla på sin egen energi men den kommer i mån av tid. Den är inte en rättighet när en har våra omständigheter utan ett stort plus i kanten när det är möjligt. Dessutom ser vi, i vår familj, på energi som en total "familje-reserv" med energi. Vi räknar alltså inte timmar egentid utifrån vem som hade det senast utan utifrån hur mycket energi och ork familjen som enhet har eftersom det tar på den reserven så fort en vuxen ska ha egentid. VAD det är som är egentiden är ofta sekundärt utan vad som spelar roll för att det ska bli av är hur hela familjen påverkas och hur mycket familjetid vi lyckats få mellan resor, värk-stunder och uppmärksamhet till barnen.
Dessutom finns det faktum att vi lever "ojämställt" när det kommer till makens karriär vs min, men mest när det kommer till makens tid med barnen. Det är där, angående makens tid med barnen, som det alltid behövs kompenseras. Därför blir det heller inte "orättvist" att han får mindre egentid. Han behöver all tid med barnen som han kan få och de behöver all tid med sin pappa som de kan få.
Ofta hamnar jag i samtal kring egentid och hur vi måste göra tid för den. Det enkla svaret i ett sådant samtal är att en inte kan "göra" tid om den inte finns. Lika lite som vi kan skapa energi när nivån är låg i familjen och framför allt: Barnen måste gå först i alla fall som inte är akuta eller har speciella omständigheter. Nu när barnen går på "föris" kommer det INTE att frigöra extra tid i den meningen att tiden borta från barnen blir mindre men det kommer, förhoppningsvis, att frigöra energi och påverka faktoren "mammans värk" i positiv riktning och familjen som enhet kommer att kunna unna oss fler saker som kostar energi.
För det är det som allt kring egentid kretsar kring för oss. Vad kostar egentiden och hur mycket finns i reserven? jag har svårt att se att jag och maken kommer att sitta på ålderns höst och ångra att vi spenderade så mycket tid med familjen. jag har svårt att se att vi skulle ångra att vi inte lade mer tid på att förverkliga oss själva. Tid för det kommer.
Jag tycker att det är fantastiskt att andra kan skapa tid för egentid. Underbart för dem. Vi har alla dessa faktorer att ta hänsyn till och måste anpassa vårt liv, aningen, efter dem. För mig är det ingen uppoffring, det är ju nu livet händer och jag njuter i fulla drag.
Inga kommentarer | AliasLillaMy funderar..., LillaMy tipsar om tvillingar, IVF och barnlöshet samt hyperemesis (= svåra graviditetskräkningar) | Startsidan