Grötfamiljen
När jag verkligen vill vara snäll mot mig själv, och min mage,
vispar jag ihop en mannagrynsgröt och äter den med mjölk och
sylt (helst blåbär eller hjortron). Min svärmor är alltid lika impad
över att jag alltid lyckas, låta bli, att bränna gröten :)
Antingen har jag en lätt-impad svärmor eller så bränner folk
mannagrynsgröt till höger och vänster. Till pojkarna sålde jag
in maträtten som: "gröt med SYYYYYLT!"
Fungerade utmärkt och när maken hoppade på tåget:
"Snabb lunch/middag som ungarna äter med glädje"
har vi blivit en gröt-familj. Den lägger sig så skönt i magen men man
står sig inte så jättebra så man får inte glömma ett rejält mellanmål senare.
Att kalla mannagrynsgröt min "paradrätt" är väl inte att göra mig rättvisa, men det är lite av en specialite. I alla fall om man får tro min svärmor :D
He jer int lätt å fåhe bra! (Inlandsdialekten la jag endast till för att förstärka min övertygan om mannagrynsgrötens förmåga att alltid bli fantastiskt bränd..) Kram
Svar:
aliaslillamy
Moster
Tack för att du påminner mig hur gott det är med mannagrynsgröt! Har inte gjort det på åratal! Men nu ska det bli!
Svar:
aliaslillamy
Matilda