FIRE AWAY!

Det slår mig att ni numera är ganska många som läser, både sporadiskt och, regelbundet. En del känner jag personligen och andra känner jag bara i skrift. Känns som det är dags för er att presentera er!
Med tanke på vad bloggen har kommit att betyda för mig, och därmed vad ni kommit att betyda, så är det inte mer än rätt att jag får veta vilka ni är.
 
Vad pysslar ni med på dagarna, vilken är favoritfärgen??... ni fattar, lite kött på benen helt enkelt!
Ni som inte vill kan fortsätta vara osynliga men ni som vill kan väl lämna en kommentar till detta inlägg och berätta lite om er själva och era liv. Så mycket som känns bekvämt förståss!
 
Så småningom har jag tänkt att min mailadress ska hamna någonstans i designen så att ni som undrar eller tycker kan kontakta mig utan att hänga ut er själva här. Ni som hellre går den vägen kan maila på
[email protected]
 
(Jag behöver knappast påpeka att jag aldrig besvarar eller släpper igenom otrevligheter.)
 
Hoppas ni vågar kliva fram! Ni vet ju trots allt så oändligt mycket mer om mig ändå :)
FIRE AWAY!!


Anette Meijer

Jag läser relativt regelbundet, men oftast via telefonen varav jag helt enkelt inte ids försöka mig på att få fram en kommentar.
Tror jag hamnade här efter att jag googlat efter en bild på glass från Bergsbykiosken. Sen fastnade jag eftersom jag hört av de andra mammorna att du hörde till vår föräldragrupp (som jag knappt var delaktig i under utbildningen)
Kände igen dig från Kanalskolan. Tror vi gick nån teatergrupp tillsammans, på Café Kanalen, har du varit där?
25 år sen, vem minns? :)
Min "bebis" föddes 1 juni, så han är jämngammal med dina bebbs. Roligt att följa deras utveckling, för hur olika jag än tror att jag och du är, så är det magiskt hur små barn under de här åren beter sig så likadant.
Tycker att du verkar göra ett fantastiskt jobb med dina två, när jag själv ibland gråter över hur "tufft" det kan vara med en!

Svar: Hej Anette!Visst är det lite som magi?! Alla faser som man ska igenom oavsett antal ungar:)
Jag tror att man inte ska jämföra jobbighet för när det är som jobbigast för dig så är det precis lika jobbigt som det är när jag har det jobbigt. Ibland vill man grina och har rätt till SIN känsla när det känns jobbigt. Jag har en minnesbild av hur du såg ut under "Café Kanalen-teater-tiden" och jag vet ju att ditt namn fanns med på föräldragruppslistan. Själv hann jag bara vara på en träff innan hela graviditeten "kaikade" ihop och sedan har jag knappt orkat tänka tanken på att träffas i grupp och knyta till mig mamma-kompisar. Men jag har förstått att det blev en bra grupp.
Kul att du läser och känn ingen press att kommentera. Kommentarer, liksom blogginlägg ska inte komma ur stress/press utan för att man vill ha något sagt!
Tack för att jag fick lära känna dig bättre och tom minnas att jag en gång i tiden var en teaterapa :)
aliaslillamy



URL: http://anette.mysigt.nu


Linn Andersson

Föjer dig varje vecka. Fick via din make ,då han jobbade på Rönnskär, äran att fika ditt hembakta...LYCKA. på den vägen är det som jag fick nys om att du hade en bloog. Sedan fick jag veta att ni väntatde barn. Ni skulle få ungefär samtidigt som jag väntade mitt andra. Det är så roligt att se hur parvlarna utvecklas. Jag har också 2 killar en på 4 och en på 2 sixten och wilmer. Även en på 35 (maken) brukar skämtsamt säga att jag är ensamstående 3 barns mor
ha de

Svar: JUST DET! Det är ju du som är du:) Tack för att ni tog hand om Samuel under hans första tid på Rönnskär/Boliden. Det var ju rätt turbulent tid för oss som förstagångsföräldrar. Ni framstår ju som lite veteraner jämfört med oss :)Jag minns att Samuels Fredagsfika hos er var en höjdpunkt även för mig som bara längtade efter att få prova nya recept!! Lite mindre av den vara nu...
Kul att du stannade och tack för att du delade med dig lite. Sixten är ju för övrigt ett UNDERBART namn!! Det ligger så fint i munnen :) och Wilmer låter som en sagokung! Får jag tvillingar igen (bevare oss väl!!?) så måste jag sno dem:)
Ha de gott!
aliaslillamy



URL:


Regina

Jag läser regelbundet, men det kanske du har märkt nu när jag börjat kommentera och inte bara spionera :)
Jag får alltid lite prestationsångest av att presentera mig :P
Jag är iallafall en ganska nyblien maskiningenjör. Sitter framför datorn hela dagarna på jobbet, och tar "lyx-pauser" ibland och hämta en kaffe och läsa bloggar. Små andningspauser från jobbstressen och sexskämten som haglar på jobbet...
Bor mitt i Stockholm med min sambo, men drömmer om ett liv utanför stan och att få bli mamma.
Jag försöker ta det mesta med ro, men kan bli så orolig och uppstressad av småsaker att jag knappt vet vad jag heter.
Är hundrädd men kollar ofta blocket och drömmer om en egen hundvalp.
Jag är nagellackstokig, Sims-beroende, dricker för mycket kaffe och är livrädd för att testa på nya saker, men gör det ganska ofta ändå.
Jag har en blogg också..fast jag uppdaterar den knappt längre, och jag tror att det bara är min pappa som läser den. Han bor långt bort och tycker det är roligt att se vad jag har för mig. Än så länge är jag för feg för att skriva mer seriösa inlägg, men jag kanske blir "vuxen" snart och vågar blogga på riktigt.

Så, nu vet du allt om mig! :)


Svar: Regina! Tack för att jag fick lära känna dig lite! Ashäftigt att du är maskiningenjör! Jag jobbar (när jag inte är åsiktsmaskin och mamma) som säljare av arbetskläder och skyddsutrustning. Man får rätt tjock hud när man jobbar med mestadels män och "skämten" var/är sällan gulliga... Att du då tittar in hos mig under pauserna är en stor komplimang! Tack! Av det lilla jag fått veta känns det som om vi är rätt lika. Jag kan oxå stressa upp mig oerhört, är rädd för mycket men försöker utmana mig själv. Varje gång jag skrivit ett "lite skarpt" inlägg får jag ångest och vill radera och mitt första bloggår visste ingen i min närhet att jag bloggade. Men så kom barnlösheten, alla IVF-försök och ett förnyat intresse för feminism och då blev det helt plötsligt VIKTIGT att bli hörd och skriva bort lite ångest. Jag har de senaste åren blivit lugnare och tryggare med mig själv och min ångest. Att jag kan bära den på samma sätt som jag bär min värk. Ditt senaste tips var dock välbehövligt då jag tappade balansen för en stund. Tack igen för det!Jag har precis kommit på det där med nagellack igen efter de första småbarnsåren och funderar på att unna mig något nytt och glammigt. Har du någon åsikt om något märke som sitter lite extra bra??
Och till sist två saker: Om du befinner dig i Norrland någon gång (eller behöver fly storstaden) så finns alltid litervis med kaffe i mitt gula hus! Och OM du vill ha en till läsare på din blogg så anmäler jag mig frivilligt :) Du verkar vara en särdeles vettig människa!
Trevlig helg på dig!
aliaslillamy



URL:


Emelie

Jag läser regelbundet. Prenumenerar till och med via en app. Har kommenterat nån enstaka gång.

Jag är snart 24 år, pluggar till svensklärare och har en son som fyller två nu den 26:e april. Jag älskar att läsa andra mammabloggar då jag tampas med min föräldraroll hela tiden. Gör jag rätt? Hur ska jag göra? Hur gör andra? Hela den visan. Jag fick tyvärr förlossningsdepression som tyvärr ignorerades av läkarna i ca fyra månader innan de fattade att jag inte kunde ta mig ur den själv. Kämpar fortfarande med självkänslan efter det då det tog hårt på mig. Känner igen mig så mycket i din blogg. Vilka strider som är värda att ta med barnen och vad man ska låta slinka igenom. Samsovning eller inte. Min son sover både i sin egen säng och i våran. Oftast kommer han in till oss mitt i natten och vill sova hos oss och då får han det. Jag minns att du skrev att du själv var otrygg i sängen som barn och därför ville du låta dina barn sova med dig och det är samma sak för mig. Jag var extremt otrygg i min egen säng och grät mig ofta till sömns. Så nu försöker man göra allt för sitt barn som man själv aldrig fick. Älskar din blogg och hoppas på mer rolig och igenkännande läsning ;)

Kram Emelie

Svar: Hej Emelie!Jag lyckades, med nöd och näppe, undvika en förlossningsdepression men har haft depressioner då och då under mitt vuxna liv. Jag tror att få saker sliter på självförtroendet som depressioner. Lägg då till att du nyss blivit mamma och du har den perfekta kombon av skam, skuld och sorg. Det gör mig rasande att du fick gå med den oupptäckt så länge. Hoppas att du fick bra hjälp när hjälpen väl kom. Ingen ska behöva slösa energi på depression när de är nyblivna mammor, det är nog tufft ändå liksom. Ofta tänker jag att det är vi som tampas mest med föräldrarollen som för den framåt. Saker duger inte åt oss för att "det alltid varit så". Vi ifrågasätter normen och hittar våra egna vägar. Magkänslan har alltid lett mig rätt i föräldraskapet och jag tänker att du gör din son en tjänst genom att tampas med din givna roll och lyssnar till dina egna erfarenheter (tex kring sovningen).
Tack för att du presenterade dig! Kan bara konstatera att jag har världens bästa läsare. Kram på dig!
aliaslillamy



URL:


Regina

Jag tror också att vi är ganska lika, även om vi lever helt olika liv.

När det gäller nagellack går jag mest efter färg och inte så mycket efter märke. Jag har en salig blandning av märken med alltifrån dollarstore till chanel-lack. Jag har märkt att olika lack från olika märken håller olika bra, så jag har tyvärr inget bra tips.

Du får gärna kika in på min blogg, jag får se till att börja uppdatera den igen bara. Jag trodde att jag skrev adressen i förra inlägget, men ser nu att den inte kom med. Klantigt.

Jag lovar att säga till om jag ska till Norrland. Jag har alltid litervis med kaffe också om du har vägarna förbi Stockholm :)

Svar: Åh, kaffe - LIVETS DRYCK! Tur att det finns fler som uppskattar det lika mkt som jag! Någon gång ska vi nog dricka en stooor kopp tillsammans :)
Inspirerad av ditt nagellacksintresse köpte jag mig ett nytt Essie-lack igår: LYX!
Nu ska jag kika in på din blogg! Kram på dig!
aliaslillamy



URL: http://reggs.blogg.se


Sandra på Stökboet

Tänkte bara smyga in och säga att jag också kikar in här lite nu och då. Din blogg är ju jättehärlig! Du skriver klokt och intressant, jag gillade speciellt ett inlägg där du skrev att du gärna hade kunnat leva inuti ditt huvud mest hela tiden. Jag kände verkligen igen mig i det, nuförtiden är det dock väldigt svårt, då hela familjen gärna vill ha min uppmärksamhet helst samtidigt ;)

Svar: Kul att du kikar tillbaka! Jag har ju liksom fastnat inne hos er :D Min terapeut säger alltid att det finns fördelar och nackdelar med att vara analytisk. Tidvis trivs jag med mig själv och att vara inne i mitt huvud men periodvis önskar jag att jag kunde stänga av. Formuleringar och frågor vrids och vänds på i min skalle och när jag inte har tid kan jag bli väldigt trött av det. + att hjärnan tar den tid den får till att analysera vilket i mitt fall blir när jag ska sova för som du skriver kan en ju inte vara i sitt huvud när man tampas med familjen :D
aliaslillamy



URL: http://stokboet.wordpress.com





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?