Utmattad

Jag har inte skrivit så mycket om genus och feminism på sistone.
Mycket av orsaken ligger i min trötthet (och till viss del uppgivenhet).
För är det inte så att när det kommer till genus så är folk rätt dumma.
Dumma i meningen opålästa. Har lite kunskap. Har inte tänkt hela vägen
och har inte öppnat ögonen för då blir det så obekvämt.
 
Jag blir så trött samtidigt som jag inte vill ge mig. Jag tål inte när folk spyr ur sig dumheter som:
 
"Låt pojkar vara pojkar och flickor flickor. Vi ÄR olika, låt det vara så."

Jaa, right back at you! Det är inte feminister som vill likrikta och pressa in
folk i färdiga mallar! Låt mina pojkar vara de de är och ge faan i att tala om
för dem hur de ska vara! Jag vill ge valmöjligheter. PUNKT! RYT!
 

"Men ordet "hen" är väl ändå att gå för långt, ska vi alla bli könlösa?"
 

Men lääääs på och uttala dig SENARE. "Hen" är ett KOMPLEMENT! Är det svenska
språket så perfekt att det inte behöver utveckla?. Ska vi kalla polisen för han oavsett
kön eller ska vi ta till oss ett nytt ord som gör det enklare och inte cementerar det samhälle
vi har som säger att "man" är norm och allt annat avvikande?? Nä, fy för utveckling.
otäckt, farligt och förvirrande. Ni är dinosaurier! PUNKT!
 
"Men, måste ni (feminister) vara så arga?"

JA!
 
(Den som har svårt att förstå det behöver gå en empatikurs!)
 

Jag är utmattad av alla dumheter. Utmattad!
 
 
 


Hanna Ö

Ja det är sjukt tröttsamt! Jag är ju ingen genusexpert men det räcker ju att läsa t ex lady Dahmer så öppnas ens ögon och man ser allt tjoller överallt. Är allergisk mot det där att alla vuxna direkt en tjejbebis och en killbebis är i samma rum så är dom kära och ska gifta sig med varandra , och skulle dom leka med varandra när dom är äldre så är dom förtjusta i varandra. Även om det är mest "på skämt" så hör ju barn allt och lär sig att råkar man vara av olika kön så kan man inte bara vara kompisar och leka. Förstår inte varför man ska göra barn äldre än vad dom är, tror en tvååring bara vill leka, inte hitta sin framtida fästman.
Och denna utseendefixering vill jag inte ens tänka på, stackars (mestadels) tjejer som från födseln alltid får höra att dom är söta, har fina kläder, snygg i håret mm. Jag fattar att alla vill väl men kan man inte tänka ett steg längre. När man ger mestadels komplimanger för hur barnet ser ut så säger man ju indirekt att det är det viktigaste är utseendet. Och det känns jobbigt när det gäller min milo och hans kommande syskon (speciellt om det skulle visa sig vara en flicka) att kunna värja sig för alla ogenomtänkta kommentarer, är mycket -vad tuff du är Milo -vad stark du är Milo , och små kommentarer när han har rosa och liknande på sig. Nu är han ju bara ett så än länge är det väl lugnt men snart kommer han ju att höra det och ta åt sig. Ibland känner jag att jag skulle vilja vara på "den andra sidan" och vara övertygad om att flickor och pojkar är olika, skulle vara så mycket lättare då. Men jag är övertygad om att det inte vore bättre för mina barn!



URL:





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?