Det svåra

Det finns svåra diskussioner å så finns det SVÅRA.
En av de svåraste är den "typiskt kvinnliga normen".
Det är viktigt att problematisera den, vara medveten
om sina beteenden samt analysera och inte blint följa
flocken. Samtidigt är det viktigt att inte nedvärdera den
för då faller vi i den klassiska fällan att klanka på det
som inte är typiskt manligt genom att kräva att vi kvinnor
förändras. Det sättet att åstadkomma (eller fälla krokben för
jämställdheten) är gammalt, välanvänt och förlegat.
 
Mansrollen måste förändras i grunden.
Varken kvinnor eller män mår bra av den.
Även den typiskt kvinnliga behöver modifieras
men låt oss prova något nytt. Rikta blicken mot
mansnormen.
 
Att problematisera mansrollen är på tiden men att problematisera kvinnorollen är gamla nyheter. Det gör vi automatiskt om något gnisslar, typ: "Kvinnor måste tuffa till sig" aka "bli mer som männen osv"
You know the drill. Givetvis måste vi kunna, konstruktivt, kritisera kvinnor och vår roll men historien har format oss så att vi kan inte problematisera utan att VÄRDERA. När jag pratar om att ev. framtida döttrar inte ska tillhandahållas BARA rosa fluff så VÄRDERAR jag det rosa fluffiga som något negativt. Inte nödvändigtvis medvetet utan av bara farten. (Därför är det enklare att hålla sig till en bred repertoar i barnens garderob och leksakslåda.) Med problematisering kommer ofta värdering och en värdering kopplad till problematisering blir ofta negativ. Vi feminister kritiserar en objektifierande annons och vips har vi gjort våld på den kvinnans rätt att ställa upp på en sådan annons. En rätt som vi per definition slåss för att hon ska ha. Samtidigt måste ju företaget kunna kritiseras för sina vedervärdiga annonser men gör man det svingar man ett tveeggat svärd och någon kommer att känna sig dömd och bedömd.
 
Samma sak händer när jag säger att jag väntar med förskola för mina barn. Någon annan känner sig dömd av mitt val. När jag problematiserar förskolans roll är det lätt att hamna i ett bedömmande dike, hur oavsiktligt det än må vara. När Nina kritiserar den senaste "Håkan Bråkan"-boken går författarna ut i försvar. Känner sig dömda och påpekar att de bara beskriver Håkans inställning till tjejer, inte sin egen till kvinnor och kärlek. Det Nina gjorde var att, på uppdrag, recensera och problematisera den bild/historia de förmedlar. I detta fall är värderingen avsiktlig. Inte heller jag skulle drömma om att introducera denna bok till mina gossar. Hell no!
 
Det senaste exemplet visar på vikten av att problematisera. Jag gör det ofta. Mitt sätt att se på världen gör att jag gärna vänder på steken både en och två gånger innan jag hackar i mig den. Jag problematiserar. Anledningen till att jag tycker att det är dags att problematisera mansrollen är att det är en ny knapp att skruva på. Vi har sedan urminnes tider försökt ändra på kvinnor för att de ska få mer plats och för att vi ska få ett jämlikt samhälle. Nu provar vi skruva på den andra knappen. Det är det enda logiska, det är på tiden och det är något nytt. Men förmodligen blir det obekvämt. För våra roller är så tätt sammankopplade att förändring i en är en omöjlighet utan förändring i den andra.
 
Men när det kommer till frågan: "problematisering+värdering=sant" har jag bara observationer att förmedla. Några svar är jag fjärran ifrån. Kanske kan vi med tiden sluta kritisera personer och vända blicken mot strukturer istället MEN även om vi lyckas med det så KOMMER människor att känna sig dömda, agera i affekt och så är ekorrhjulet igång igen.
 
Svaret är INTE att sluta problematisera men kanske att tänka till när vi gör det så att det inte blir så endimensionellt. Typ: "Kvinnor i Sverige är inte jämställda, då ändrar vi på dem".
 Utan se strukturerna som gör det möjligt, som gör att vi genast vill ändra på allt som inte hör till normen "Man" och istället gå alternativa vägar och UTMANA rådande normer.
 
Detta inlägg blev kanske både långt och krångligt (skriver jag på typiskt "kvinnorollsmanér") så jag vill avsluta med att lyfta två kvinnliga kolleger som startar debatt, som problematiserar nyanserat och som förtjänar en eloge:
 
JENNY
&
NINA
 
Ni får mig att tänka till.
 


The Mummy

That´s my girl!



URL:


Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan

Kloka tankar!
Tack för länken.



URL: http://ninaruthstrom.se





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?