Gnällvarning utfärdas

Alltså, faan vad jobbigt det är!!
Jag är själv med gossarna låånga dagar.
De bråkar, periodvis, jättemycket.
Klättrar och lägger sig på varandra, den underst skriker
som en besatt. Det luggas, bits, klöses och nyps.
Alltid i kamp om någon leksak eller, helt enkelt för att de
är så nära att man lika gärna kan passa på.
De ska ju vara på samma fläck och det är klart att irritation uppstår.

I skrivande stund fightas de som galningar för att klättra upp i mitt knä.
Och de är lika goda kålsupare, båda två. PHU!

Jag tror jag måste klä på dem och gå ut i solen så de får rasa av sig.
Here we go!


Anja

Åh vad jag känner igen mig i det där klättrandet. Ja, inte jag alltså utan mina små. Jag har också tvillingar som är drygt 8 månader nu. De verkar tyvärr ha gått in i separationsfasen och ibland undrar jag verkligen hur jag ska orka. Visst är dina lite äldre? Hade ni det jobbigt i 8-9-månaders åldern och hur länge höll det isåfall på? Jag skulle verkligen behöva något att se fram emot! Fast det låter ju inte riktigt som att det är semester som väntar på andra sidan direkt.. ;)



URL: http://vanligahalsningaranja.wordpress.com


Julia

Hej Anja! Och tack för kommentaren! Så roligt att höra från en "medsyster" med twins :)

Mina fyller ett år nästa vecka. Jag tyckte nog att 8-9 månader var den jobbigaste tiden. De var så otroligt mammiga och det gick över. Nu kan de sitta i ett annat rum och leka en stund innan de kommer krypande för att kolla att jag är kvar och de blir inte galna när jag går på toan längre :)

Men med ettårsåldern kommer nu, som jag skrev, lite bråk, och gnällperioder för mina får nya tänder hela tiden nu. Men det blir absolut bättre med klängigheten, iaf med mina. Nackdelen är att de "smiter", kryper iväg, när jag ska klä på dem och att de är så upptäckande att de kan glömma att kolla vart jag är och bli lite panikslagna efter en stund :)

Det är underbart med tvillingar men vissa dagar känns det verkligen som att jag inte ska klara det.

Tvillingar ÄR ett jobb för två. Hoppas du, som jag, har mycket hjälpande nära och kära att ringa när det känns som att du tagit dig vatten över huvudet. Men är du som jag så kan det också vara så att det nästan är enklare att vara själv och inte blanda in någon annan (utom pappan förstås) speciellt när de har separationsångest. Häng i, problemen ändras och man får lite andrum! Hör av dig igen om du vill diskutera tvillingar. Jag har ingen i min närhet med tvillingar och är alltid på jakt efter tips! / Julia



URL: http://aliaslillamy.blogg.se/


Anja

Hej igen och tack för svaret! Ja, det är lite synd att jag inte känner fler som har tvillingar. Vissa grejer blir ju lite "speciellt", när man har två bebisar istället för en, och då kan det ju vara skönt att höra från andra att även de kan tycka att det är tufft. Och hur de gjort för att underlätta. Istället morrar jag för mig själv om hur lätt alla enlingsföräldrar måste ha det. Trots att jag hatar när man jämför problem. Men ändå sitter jag där och muttrar. Med två bebisar(känns som tio) hängandes i diverse kroppsdelar. Men precis som du säger, när allt är bra så är det så himla mysigt och roligt och helt otänkbart att bara ha en bebis.



Jag hoppas verkligen att jag så småningom kan instämma i att det här var den värsta perioden. Det gör att framtiden känns lite ljusare. Det är lättare att hålla ut om man tror sig veta att det går över så småningom. Tills dess fortsätter jag att ramsa "det är bara en fas det är bara en fas det är bara..."



Och så fortsätter jag att hänga här och håller koll på vad som väntar några månader längre fram :)



URL: http://vanligahalsningaranja.wordpress.com





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?