Det finns så mycket hårt, argt, betungande och tyst i den traditionellt manliga rollen och jag kan inte skydda mina barn från den. Men jag kan, ta mig djävulen, försöka!

Ibland undrar jag vad folk tror om mig.
Inte sådär generellt, för det orkar jag inte bry mitt söta huvud med,
men kring det här med genus...
Tror gemene kvinna/man att jag njuter av att vara arg på samhället,
har kul när jag reflekterar och förhåller mig till saker och skrattar hela
vägen från feministmötet? Att vara obekväm ÄR inte skönt, inte kul och
man känner sig sjukt ensam. Och ibland uppgiven. Jag gör det inte för att jag älskar att
sparka sexist-röv utan för att jag inte ser någon annan väg. Om jag bestämt mig för att
inte bli förälder hade jag kanske (i teorin) kunnat luta mig tillbaka och se mig själv och alla
andra promenera i cirklar för att sedan undra vad som är fel med samhället.

Men mina barn ska leva i den här världen. En värld som säger till dem att de inte får älska vem de vill, att män inte gråter, visar eller pratar om känslor och att de inte kan ha rosa. Samma värld som säger till mig att mina pojkar "kommer att bli förvirrade av att ha rosa och leka med dockor". Hur kan det vara förvirrande att få tillgång till alla känslor, färger och aktiviteter och sedan få välja fritt??
Är det inte mer förvirrande att man på grund av sin snopp INTE har tillgång till allt?
Anledningen till att jag kompenserar åt det rosa hållet är ju att världen kommer att bombardera dem med åsikter om hur killar ska vara. Jag vill bara jämna ut oddsen en aning. Ge dem en start som säger dem att de är blanka blad där alla färger och former är upp till dem. Ingen fara på taket! Världen kommer att överkompensera åt det andra hållet till den punkt det blir löjligt.
Men för mig får de vara söta, coola, starka, mjuka, rosa eller blå i vilken blandning de vill.
Vad de INTE får vara är aggressiva, hårda, dryga, hämmade eller våldsamma.

Det finns så mycket hårt, argt, betungande och tyst i den traditionellt manliga rollen och jag kan inte skydda mina barn från den. Men jag kan, ta mig djävulen, försöka!





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?