2011
Who am I kidding? Hela 2011 handlade för mig om att bli och vara mamma.
Det genomsyrar varje känsla, beslut och händelse under hela det året, och
kommer nog att göra de närmsta åren misstänker jag.
Att bli mamma var det största, viktigaste och underbaraste som hänt mig.
Vad kan jag nu hitta på för att toppa?
Jag behöver ju egentligen inte toppa, bara leva i det som så länge var en dröm.
Ni som följt med mig ett tag vet vilken kamp det varit. Hur många tårar och liter
blod som spilts och hur uppgiven, trasig och sorgsen jag varit. Att ha gossarna i
mitt liv har skänkt lugn, trygghet och självklarhet till mig. Det här är min grej.
Att vara mamma är utmanande, jobbigt och roligt. Jag är på rätt platts, har rätt roll
och känner mig själv aningen bättre. Och får jag säga det själv så är jag djävligt
bra på det. Att vara mamma.
Året 2011
-Var jag sjukt gravid (och sjuk)
-Åkte in och ut på sjukhus
-Hade panikångest
-Hade dödsångest
-Hade en mage i samma storlek som en medicinboll
-Kräktes för ett helt liv
-Promenerade jag för att dämpa ångesten
-Åt jag chilli cheese och glass
-Hade jag alla gravidkrämpor utom halsbränna och hemorrojder :)
-Åkte jag ambulans för första (och förhoppningsvis sista) gången
-Höll det på att gå illa. Pojkarna var på väg ut i ambulansen v.28
-Fick jag känna på värkar varannan minut, vid flera tillfällen
-Fick vi beskedet att jag inte skulle kunna föda "som vanligt"
-Blev maken min hjälte
-Rullades jag mellan BB och förlossning ofta
-Föddes pojkarna med ett akut snitt
-Fick jag träffa mina friska och pigga barn
-Fick jag komma hem efter åtta veckor på sjukhus
-Dök jag in i bebisbubblan
-Blev jag sjukhus-fobiker
-Började jag i terapi
-Var jag sliten men lycklig
-Var jag mammaledig
-Döptes Otto och Vilgot
-Firade vi vår första jul tillsammans
-Såg jag fram emot 2012 med energi och glädje
- Blev jag mig själv igen, uppdaterad med styrka, energi och trygghet
Någon (ingen nämnd, ingen glömd ALEX) påpekade att de var lika stora som mina tuttar.
Det är en underdrift. Mina tuttar var betydligt större än ungarna :)
Det genomsyrar varje känsla, beslut och händelse under hela det året, och
kommer nog att göra de närmsta åren misstänker jag.
Att bli mamma var det största, viktigaste och underbaraste som hänt mig.
Vad kan jag nu hitta på för att toppa?
Jag behöver ju egentligen inte toppa, bara leva i det som så länge var en dröm.
Ni som följt med mig ett tag vet vilken kamp det varit. Hur många tårar och liter
blod som spilts och hur uppgiven, trasig och sorgsen jag varit. Att ha gossarna i
mitt liv har skänkt lugn, trygghet och självklarhet till mig. Det här är min grej.
Att vara mamma är utmanande, jobbigt och roligt. Jag är på rätt platts, har rätt roll
och känner mig själv aningen bättre. Och får jag säga det själv så är jag djävligt
bra på det. Att vara mamma.
Året 2011
-Var jag sjukt gravid (och sjuk)
-Åkte in och ut på sjukhus
-Hade panikångest
-Hade dödsångest
-Hade en mage i samma storlek som en medicinboll
-Kräktes för ett helt liv
-Promenerade jag för att dämpa ångesten
-Åt jag chilli cheese och glass
-Hade jag alla gravidkrämpor utom halsbränna och hemorrojder :)
-Åkte jag ambulans för första (och förhoppningsvis sista) gången
-Höll det på att gå illa. Pojkarna var på väg ut i ambulansen v.28
-Fick jag känna på värkar varannan minut, vid flera tillfällen
-Fick vi beskedet att jag inte skulle kunna föda "som vanligt"
-Blev maken min hjälte
-Rullades jag mellan BB och förlossning ofta
-Föddes pojkarna med ett akut snitt
-Fick jag träffa mina friska och pigga barn
-Fick jag komma hem efter åtta veckor på sjukhus
-Dök jag in i bebisbubblan
-Blev jag sjukhus-fobiker
-Började jag i terapi
-Var jag sliten men lycklig
-Var jag mammaledig
-Döptes Otto och Vilgot
-Firade vi vår första jul tillsammans
-Såg jag fram emot 2012 med energi och glädje
- Blev jag mig själv igen, uppdaterad med styrka, energi och trygghet
Någon (ingen nämnd, ingen glömd ALEX) påpekade att de var lika stora som mina tuttar.
Det är en underdrift. Mina tuttar var betydligt större än ungarna :)
oh my vilket känsloår!! nu måste jag plugga, men jag ska banne mig plöja ditt blogg-arkiv. jag håller med dig, 2012 kommer bli ett hell of a year som man säger.
förresten, det slog mig, vilka himla stora tuttar du måste haft (har?).
kram
Sofia Ekström