Det blir mycket nostalgi nu för tiden när man ska återupptäcka sina egna barndomsfavoriter. Igårkväll läste jag denna klassiker för Vilgot när magen knep och han inte kunde sova. Jag fattar ju att han inte förstår handlingen men han verkar bli lugn av min röst och bläddrandet.
Jag är kvinnan i den gula villan med den vildvuxna gården. Mitt i stan fast på landet. Jag är konflikträdd och rädd i största allmänhet men också modig ibland.
Jag är gift med mitt livs kärlek och tillsammans har vi, efter många om och men, fått våra tvillingsöner Otto och Vilgot. De är ofattbart älskade och solarna i mitt liv. De går klädda i loppisfyndade kläder. Själv går jag klädd i klänning och med en stor "LillaMy"-knut på huvudet.
Jag tror på genuspedagogik, är feminist och kämpar dagligen med mig själv, min självbild, mitt föräldraskap och samhällets normer. Till detta praktiserar jag "No Poo" vilket innebär att jag inte använder kemikalier i hud- och hårvård.
Glad, kurvig, hardcore-feministisk tvillingmamma som älskar männen i mitt liv men strider mot patriarkat och förlegade könsroller. Jag försöker leva så miljövänligt som jag kan och orkar (speciellt när plånboken tjänar på det). Jag bakar och inreder yvigt och passionerat med egna infall och påhitt.
Du har kommit till en kul, feministisk mammablogg med tydliga inslag av delikata bakverk! Skratta, gråt och vråla tillsammans med mig!
