Fungerande flum
Jag sover som en kratta. Klockan är tio i ett, barnen sover och make sover.
Endast mamman är vaken. (Nämnde jag att snön ligger vit på taken?)
Min kropp kommer inte till ro i natt. Vissa nätter är det tvärt om, själen
har svårt att komma till ro. Men efter en intensiv dag med ett barn i famnen
mer eller mindre konstant värker kroppen, kryper det i musklerna och gnager
en obekvämhet (är det ett ord förresten? Tror inte det.)
Tankar som inte hunnit tänkas vill bli tänkta och orosmoment som inte hunnit
oroa mig står i kö och vill oroas. Tankar på alla fina människor
i min närhet som jag inte pratat med på ett tag. Längtar efter att ha fokus,
intressera mig, lyssna och bara vara med dem. Eller åtminstone hinna slänga iväg ett
SMS: Jag saknar dig! / Din vän Jujju
Idag verkar det vara inne att påstå att lycka är överskattat eftersom det är så ouppnåeligt.
Jag tycker tvärt om. Lycka hittar man lite varstans. Man måste bara göra rum så att den ryms mitt bland små orosmoment och sorger. Sorg utesluter inte lycka och oro tar inte ut förnöjsamhet.
I mitt liv ryms allt och tävlar om uppmärksamhet. På så vis blir sorgerna lättare, när de ställs mot lyckan över vad jag faktiskt har. Låter det flummigt?
Det är det också, men det fungerar.
Endast mamman är vaken. (Nämnde jag att snön ligger vit på taken?)
Min kropp kommer inte till ro i natt. Vissa nätter är det tvärt om, själen
har svårt att komma till ro. Men efter en intensiv dag med ett barn i famnen
mer eller mindre konstant värker kroppen, kryper det i musklerna och gnager
en obekvämhet (är det ett ord förresten? Tror inte det.)
Tankar som inte hunnit tänkas vill bli tänkta och orosmoment som inte hunnit
oroa mig står i kö och vill oroas. Tankar på alla fina människor
i min närhet som jag inte pratat med på ett tag. Längtar efter att ha fokus,
intressera mig, lyssna och bara vara med dem. Eller åtminstone hinna slänga iväg ett
SMS: Jag saknar dig! / Din vän Jujju
Idag verkar det vara inne att påstå att lycka är överskattat eftersom det är så ouppnåeligt.
Jag tycker tvärt om. Lycka hittar man lite varstans. Man måste bara göra rum så att den ryms mitt bland små orosmoment och sorger. Sorg utesluter inte lycka och oro tar inte ut förnöjsamhet.
I mitt liv ryms allt och tävlar om uppmärksamhet. På så vis blir sorgerna lättare, när de ställs mot lyckan över vad jag faktiskt har. Låter det flummigt?
Det är det också, men det fungerar.
