Med fem ord: Det är synd om oss!!

Crappy crap! Hela My-familjen är sjuka!Jag och maken överlever på
alvedon, medan ungarna är riktigt sjuka. Igår när vi gick och lade oss
var allt frid och fröjd, förutom att Ville hostade, men klockan tre i natt
började Otto pipa och han var stekhet. Väl över 39 grader. Inte så mycket
snor och slem men hög feber, glansiga ögon och torr hackhosta. Plus att
 de inte bajsat på ett par dygn trotts plommon och andra försök från oroliga
föräldrar. Med fem ord: Det är synd om oss!!
 
Fast ändå inte :)
Vi kurar inne och äter smörkola (vi vuxna i alla fall. Ungarna får nöjja sig med plommon!) men det är trist för vi väntar efterlängtat besök imorgon. Moster Liza med familj har åkt upp från Uppsala och imorgon är det vår tur att kramas och fika med dem!
(Jag överväger att mörka hela sjukdommen, proppa i ungarna alvedon och låtsas som om det regnar. Men det är ju inte riktigt "God ton". Dessutom är risken för upptäckt överhängande då hon läser denna blogg och då verkar jag ju bara lömsk om jag försöker mörka något...)
 
Sedan är det ju en och annan klapp som behöver skapas, slås in och julgodis som behöver kokas.
Crap!


Alex

Neeeej så orättvist livet är. Vilken sjukdomsvinter det här har varit ändå. Krya på er hela högen nu, och trösta er med att ni antagligen hinner bli friska till julafton! Puss.



URL:





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?