Julgran, klåfingriga barn och färldraansvar

Den senaste tiden har jag haft mycket funderingar. Julgranar, klåfingriga ungar
och föräldraansvar har varit på tapeten. Angående Julgran och klåfingriga ungar
så har jag försökt räkna ut hur jag ska få ungarna att låta bli granen. Alla säger,
försäkrande, att "barn kan lära sig att låta bli granen" och ingen jag känner har
egentligen haft problem med det. Men jag känner mina barn. Har man en ettåring
så kan man säkert punktmarkera några dagar tills de förstått. Men med två så hamnar
man i en del lägen när punktmarkering är en omöjlighet. När jag ska byta blöja på
den ena, för att bara nämna ett exempel. Att de låter bli den när jag är med och
förmanar tror jag inte är ett problem men jag skulle behöva förmana, gorma och hojta
NEJ hundratals gånger om dagen. Med andra ord så skulle granen påverka mina dagar
med barnen mer negativt än positivt samt att risken att något går sönder eller att någon
gör sig illa vara överhängande.
 
Nej, det vill jag inte. Jag vill inte skrika och gorma hela advent för att jag själv ska få ha en grandjävel.
Ur deras perspektiv så ställer jag fram något vackert, glittrande, spännande och oemotståndligt men vägrar dem att undersöka. Jag skulle nog bli nog så orolig om de lät bli granen. Vilken nyfike unge gör det utan hot, skrik eller bestraffning? Inte mina iallafall.
 
Och är det verkligen deras ansvar??
Är det en ettårings ansvar att låta bli vackra och spännande saker??
I min värld är det MITT ansvar. Mitt ansvar att ställa undan sakrt de inte får
undersöka, att inte fresta dem och att ansvara för att stämningen här hemma är
god och inte bara präglas av NEJ-sägande och gorm. Det har vi nog av med de grejer jag inte
KAN flytta såsom diskmaskinen (med sina roliga knappar) eller brorsan med sitt
luggningsinbjudande hårsvall. Nej är ett ord de hör tillräckligt.
 
Så vad gör jag då?
Jag hängde upp julgranen i taket.
Lika vackert men utom räckhåll och
därmed följer inga omöjliga krav på
bebbs om att de ska tygla sina instinkter.
Och mamman slipper vara badguy dagarna i ända!
Ansvaret för julgranens välmående har flyttats från
bebbs till mig och jag är mycket nöjd med resultatet.
 
 
 
 


Alex

En i allra högsta grad pragmatisk lösning, som inte är helt obekant om vi blickar bakåt historiskt. Anledningen förr i världen var kanske inte så mycket klåfingriga barn (för hallå, dina kids är inga bebbs längre, faktiskt, hälsar vän av ordning) utan mer utrymmesbrist. Oavsett orsak så är resultatet lyckat! I vårt fall upplevde vi att granens taggighet liksom hade en självsanerande effekt ifjol. Årets gran lurar än så länge ute i skogen under snömassorna, så vi får väl se... Puss.

Svar: Tänk att en historienörd kan ha missat att ta stöd där * Känner historiens vingslag *, och barren kan säkert avskräcka om de inte råkar vara av plast och mjuka och "killiga" istället. (Många "och" i den förra meningen). Anyhue... glöggfika borde vi styra upp snart! Puss!
aliaslillamy



URL:


Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan

MAKALÖST smart. Hurra!

Svar: Javisst! *Klappar mig själv på axeln :)* Nöden har ingen lag och som synes har jag historien att luta mig på om någon tycker jag är tossig :) Det finns dock värre saker att anfäktas av än tossighet...
aliaslillamy



URL: http://ninaruthstrom.se


Moster

Mycket fiffig ide! NU framträder släktskapen med din mormor tydligt! Det är hon, du och möjligen syrran som skulle komma på något dylikt...



URL:





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?