Kanske tröttnar jag på att punktmarkera bebisar, torka upp kaffe och byta bajsblöjor. Men jag tvivlar...
Igår köpte vi pojkarnas första nya leksak. Å dyr var den också.
Men det var dags. Dags för en färgglad, ful, plastsak som låter
så öronen gråter. Det senare åtgärdades med ett par bitar tejp.
Åsså åt vi lunch å handlade lite reaplagg till gossarna.
Trevligt med lite strosande en helt vanlig Måndag.
Idag har vi legat i soffan å sovit med varsin bebis, bara stigit upp för att äta nödtorftigt.
Otto har stått på huvudet i leksakslådan (det var bara en tidsfråga), Vilgot har ramlat ett otal gånger och själv har jag bara åstakommit ett par tvättar och en urplockad diskmaskin. Mellan den förra meningen och denna har Otto hällt en kopp, rumstempererat, kaffe över sig själv, sin bror och lekmadrassen vi har på golvet. Om en vecka är det mamma mot resten då maken börjar jobba igen... Det känns inte som att det kommer att vara möjligt men jag vet att det är det.
Mitt i allt detta står en sak klar: Jag älskar bebisåldern. Då mamma är en superhjälte, bebisarna luktar... bebis och man kan sova tillsammans i soffan på dagtid. Jag gruvar mig för förskolan. Att lämna dem (i visserligen kompetenta händer) men ändå lämna dem till någon annan än... mig och maken. Men dit är det länge och kanske tröttnar jag på att punktmarkera bebisar, torka upp kaffe och byta bajsblöjor. Men jag tvivlar.
Jag har vackra bilder på bebisar, traderafynd och måndagsshoping men det blir en senare fråga.
Nu ska jag byta av maken så han kan laga middag utan grinande bebisar hängande i byxbenen.
Over and out!
Men det var dags. Dags för en färgglad, ful, plastsak som låter
så öronen gråter. Det senare åtgärdades med ett par bitar tejp.
Åsså åt vi lunch å handlade lite reaplagg till gossarna.
Trevligt med lite strosande en helt vanlig Måndag.
Idag har vi legat i soffan å sovit med varsin bebis, bara stigit upp för att äta nödtorftigt.
Otto har stått på huvudet i leksakslådan (det var bara en tidsfråga), Vilgot har ramlat ett otal gånger och själv har jag bara åstakommit ett par tvättar och en urplockad diskmaskin. Mellan den förra meningen och denna har Otto hällt en kopp, rumstempererat, kaffe över sig själv, sin bror och lekmadrassen vi har på golvet. Om en vecka är det mamma mot resten då maken börjar jobba igen... Det känns inte som att det kommer att vara möjligt men jag vet att det är det.
Mitt i allt detta står en sak klar: Jag älskar bebisåldern. Då mamma är en superhjälte, bebisarna luktar... bebis och man kan sova tillsammans i soffan på dagtid. Jag gruvar mig för förskolan. Att lämna dem (i visserligen kompetenta händer) men ändå lämna dem till någon annan än... mig och maken. Men dit är det länge och kanske tröttnar jag på att punktmarkera bebisar, torka upp kaffe och byta bajsblöjor. Men jag tvivlar.
Jag har vackra bilder på bebisar, traderafynd och måndagsshoping men det blir en senare fråga.
Nu ska jag byta av maken så han kan laga middag utan grinande bebisar hängande i byxbenen.
Over and out!
Låter skitmysigt. Min bästa vän ska få tvillingar till hösten så jag ska tipsa henne om din blogg omgående. Det ÄR skitjobbigt att lämna ungarna på förskolan när det är dags... Man ifrågasätter varför man fött barn till världen när man ändå ska lämna ifrån sig dem vid så ung ålder... Hu...Men det får man försöka tänka bort. Ni har ju en stark fördel i att era barn har varandra! Alltid en trygghet i allt det nya liksom. Själva har vi 3årskalas idag! Jag saknar inte bebistiden, men jag önskar att jag kunde vara hemmafru på heltid. Förskolesystemet känns som priset som samhället (barnen) fick betala för feministiska "revolutionen" på 70talet.. Glad Påsk på er!
Mormorsmor
OTTO grattas på Otto-dagen.Kram.
jenny p