GÄSTBLOGGARE: Alexandra Sundberg - En djävel på surdeg!

Jag har fått äran (tja,i ärlighetens namn tog jag mig äran snarare än
fick den) att gästblogga hos Julia. Det är väldigt kul och samtidigt
en relativt stor prestationsångestkatalysator för någon som jag, som
efter snart tio år av skrivkramp fortfarande definierar mig som en
skrivande person. För någon som jag, som efter tio månader av
vegeterande tillvaro djupt inne i bebisbubblan fortfarande definierar
mig som en tänkande varelse. Jag har länge imponerats av och beundrat
bloggare som dagligen formulerar sina åsikter i skarpa inlägg; som
utsätter sina tankar för allmän beskådan och massornas kritiska
blickar. Nu ger jag mig själv ut på dessa stormiga vatten, knappt
simkunnig.

Och vad ska man då passa på att utgjuta sig över? Jag har skrivit
utkast om allt från mäns våld mot kvinnor, via varför Nordkorea gjorde
kärnvapenprovsprängningar till allas vårt ansvar för hungersnöden på
Afrikas Horn (som inte bara handlar om vårt ansvar att öppna våra
plånböcker via Rädda Barnen, Svenska Kyrkan, Röda Korset eller Unicef
– vilket ni alla såklart ska göra ändå eftersom ingen svensk plånbok
är för tunn för det – utan också om vårt sätt att leva varje dag). Men
det var inte i dessa stora frågor jag fastnade den här gången.
Istället blev det fenomenet humble bragging som jag ska anfäkta.

Det var min vän Hanna som uppmärksammade mig på detta. Att skryta, men
(mer eller mindre skickligt) i förtäckt version. Ödmjukt skrytande,
helt enkelt. Och det finns numera få saker som stör mig mer än detta
illistiga, oäkta sätt att framföra sin egen förträfflighet.
Naturligtvis florerar fenomenet som värst på statusuppdateringarna på
Facebook, men även i bloggosfären haglar det förtäckta skrytet tätt.

Låt mig exemplifiera.

”Usch vad lat jag känner mig, idag sprang jag bara sex kilometer
istället för min vanliga mil”
(Grattis, så fick du det sagt, hur himla
jävla hurtig du är då)

”Idag fick det bli en vanlig enkel baconinlindad kycklingfilé med
fetaostfyllning till middag. Jag orkade bara inte laga till något
avancerat”
(Djiiisus, säg hellre att du ser ner på mej när jag äter
snabbmakaroner för fjärde dagen i rad)

”Äh, jag bara slängde på mig lite gamla loppisfynd, orkade inte
riktigt hålla på och stajla”
(Nämen så hemskt kul för dej då att du är
så jävla snygg hela tiden, heeeeelt utan att lyfta ett finger)

Humble bragging avseende de egna barnen är kanske det allra vanligast
förekommande:

”Det var verkligen sååå lugnt och skönt förr när lilla Olle bara satt
stilla. Eftersom han bara är fem månader utgick vi ju från att han
inte skulle börja krypa på läääänge ännu, för det brukar dom ju inte.
Ja guuuuud vad man får springa efter honom nu”
(Så, då fick ni det
sagt, att Olle är så före sig och så vansinnigt duktig för sin ålder)

”Det är ju skitdrygt att vara tvungen att gå upp och stoppa i nappen
när hon vaknar mitt i natten och  står upp i sängen och ropar
maaaaammaaaaa”
(Just det, ett smidigt sätt för stolta föräldrar att
berätta att lilla underverket nu både kan sätta sig upp och prata
också)

Ja, ni fattar galoppen. Är det Jante som får oss att prata på det här
viset? För att vi alla har fått lära oss att det är fult att skryta
och fint att vara ödmjuk? Missförstå mig rätt här. Jag är verkligen
ingen vän av överdriven ödmjukhet och koketterande. Tvärtom, jag
älskar människor som vågar berätta om sina styrkor och om det de är
stolta över. Jag bara stör mig ofantligt på att man ska hålla på och
gömma det lite halvslarvigt bakom falska pretenser. Nej, upp till kamp
för mer ärligt skryt och självförhärligande.

Jag, till exempel, är tydligen en jävel på att göra surdeg. Första
försöket, och en underbar sur sörja lever just nu rövare i mitt
kylskåp i väntan på nästa matning. Jag är sjukt bra på mitt jobb,
oaktat att jag bara har jobbar en dryg månad. Och vet ni, mitt barn
gör så många fenomenala saker att det inte ens går att börja beskriva
det. Pricksäker är hon dessutom. Slutligen är jag därtill sinnessjukt
produktiv vad gäller textmassor när jag väl sätter igång och skriver,
så det är bäst att jag avslutar detta omedelbums.


Matilda

Ett smart, välformulerat och pricksäkert första inlägg. Jag blev inspirerad. Hurra för dig! Hoppas på fler inlägg från dig, kanske till och med en egen blogg (jag kan kirra designen)?



Kram



URL: http://morehonest.blogg.se/


Jenny Andersson,

Vad kul med gästbloggare. Och måste säga att jag hoppas det kommer fler roliga inlägg. Det var mitt i prick beskrivet hur det kan vara.



URL:


Sofie

Fantastiskt Alexandra! Jag ser fram emot att läsa fler inlägg från dig och framför allt ser jag fram emot att få smaka på ditt surdegsbröd någon gång... :-)



URL: http://sofiesilwer.blogg.se/





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?