Missnöjdos Bebbos
Mina bebbar kör med "varannandags-principen" på både gott och ont.
De är gnälliga/magknipiga/ledsna varannan dag. På sätt och vis vore
det väl skönt om de gjorde bort det samma dag. Då kunde jag pusta ut,
vila eller göra något konstruktivt varannan dag också. Men samtidigt så
skulle jag inte hinna trösta, bära och umgås om de båda satte igång samtidigt.
Känslan av att vara en otillräcklig moder skulle smyga sig på genom skriken
och tumulten. Nu kan jag sätta den nöjda bebben i babygymmet eller lägga
honom i sängen i köket och koncentrera mig på den ledsna. Idag sitter
Otto i gymmet och koncentrerar sig djupt innan han boxar till de färgglada
skallrorna. Nöjd med dagsverket "lappa till grälla, hängande plastgrejer"
somnar han sen. Medan Vilgot (aka missnöjdos bebbos) grinar och vill bäras
runt. Gymmet intresserar honom inte alls utan idag vill han borra in ansiktet
i min armhåla (fråga mig inte varför...) och vara gnäll-bebbe. Och utan stress
kan jag då ge honom en vaggande, vyssjande, ostressad och öm moder. Vi kan
vanka runt i huset och titta på saker, sjunga sånger, snusa mammaarmhåla och
han kan upptäcka huset bakom tryggheten av min axel.
Igår var det tvärtom Otto som behövde snusa min armhåla och titta över axeln.
Tro nu inte att jag alltid är så här praktisk och lugn. Ibland vill jag lägga ut dem
på blocket för att få sova, dricka kaffe (i fucking fred) eller städa. Men iom att vi
har det här uplägget så får jag chansen att vara öm moder till dem, en åt gången
och inte bara stressigt försöka hålla båda nöjda.
De är gnälliga/magknipiga/ledsna varannan dag. På sätt och vis vore
det väl skönt om de gjorde bort det samma dag. Då kunde jag pusta ut,
vila eller göra något konstruktivt varannan dag också. Men samtidigt så
skulle jag inte hinna trösta, bära och umgås om de båda satte igång samtidigt.
Känslan av att vara en otillräcklig moder skulle smyga sig på genom skriken
och tumulten. Nu kan jag sätta den nöjda bebben i babygymmet eller lägga
honom i sängen i köket och koncentrera mig på den ledsna. Idag sitter
Otto i gymmet och koncentrerar sig djupt innan han boxar till de färgglada
skallrorna. Nöjd med dagsverket "lappa till grälla, hängande plastgrejer"
somnar han sen. Medan Vilgot (aka missnöjdos bebbos) grinar och vill bäras
runt. Gymmet intresserar honom inte alls utan idag vill han borra in ansiktet
i min armhåla (fråga mig inte varför...) och vara gnäll-bebbe. Och utan stress
kan jag då ge honom en vaggande, vyssjande, ostressad och öm moder. Vi kan
vanka runt i huset och titta på saker, sjunga sånger, snusa mammaarmhåla och
han kan upptäcka huset bakom tryggheten av min axel.
Igår var det tvärtom Otto som behövde snusa min armhåla och titta över axeln.
Tro nu inte att jag alltid är så här praktisk och lugn. Ibland vill jag lägga ut dem
på blocket för att få sova, dricka kaffe (i fucking fred) eller städa. Men iom att vi
har det här uplägget så får jag chansen att vara öm moder till dem, en åt gången
och inte bara stressigt försöka hålla båda nöjda.
