Confession
jag är nog världens sämsta facebookkare. Jag tror bestämt det!
Så till alla gulliga människor som kontaktar via facebook ett stort: SORRY!
Anledningen till att jag inte svarar är att jag ser det typ tre månader efter
att ni skickat meddelandet och då känns det bara pinsamt att svara.
I do not hate you, bara facebook...
Har inte kommit mig för att hoppa av än och det skaver som ett dåligt samvete.
Nä jag hatar inte facebook jag bara stressas av hela grejen. Att alltid veta vad
alla gör. För man får ju ändå bara veta det braiga. När någon äter brockolismoothie
till frukkost skriver de ju det men sällan när de tröstäter en kexchoklad för att de
stått i provrummet på HM och inget passar...
Givetvis är jag inte intresserad av enbart folks elände men jag behöver lite perspektiv.
Vi mår ju inte bra hela tiden. Åtminstone inte jag. Jag inser att min blogg kan verka väl
"lulllullig" ibland med mina cupcakes och färgglada bebbar men ni får ändå se de andra
sidorna. Ni har ju för bövelen följt mig genom fyra misslyckade IVF-försök, en helvetisk
graviditet och alla tvivel som följde med det.
Men jag fattar grejen med facebook. Det ÄR säkert askul för de flesta och man kommer
i kontakt med människor man glömt bort. Great! Men jag väljer detta medium att uppdatera
om min dag, mitt liv och mina tankar. Jag är EGO, för det här är min plattform och mina ord
tappas inte bort i flödet av uppdateringar. JAG VET! Värsta egotrippen, SKÄMMES på mig :)
Så till alla gulliga människor som kontaktar via facebook ett stort: SORRY!
Anledningen till att jag inte svarar är att jag ser det typ tre månader efter
att ni skickat meddelandet och då känns det bara pinsamt att svara.
I do not hate you, bara facebook...
Har inte kommit mig för att hoppa av än och det skaver som ett dåligt samvete.
Nä jag hatar inte facebook jag bara stressas av hela grejen. Att alltid veta vad
alla gör. För man får ju ändå bara veta det braiga. När någon äter brockolismoothie
till frukkost skriver de ju det men sällan när de tröstäter en kexchoklad för att de
stått i provrummet på HM och inget passar...
Givetvis är jag inte intresserad av enbart folks elände men jag behöver lite perspektiv.
Vi mår ju inte bra hela tiden. Åtminstone inte jag. Jag inser att min blogg kan verka väl
"lulllullig" ibland med mina cupcakes och färgglada bebbar men ni får ändå se de andra
sidorna. Ni har ju för bövelen följt mig genom fyra misslyckade IVF-försök, en helvetisk
graviditet och alla tvivel som följde med det.
Men jag fattar grejen med facebook. Det ÄR säkert askul för de flesta och man kommer
i kontakt med människor man glömt bort. Great! Men jag väljer detta medium att uppdatera
om min dag, mitt liv och mina tankar. Jag är EGO, för det här är min plattform och mina ord
tappas inte bort i flödet av uppdateringar. JAG VET! Värsta egotrippen, SKÄMMES på mig :)
Hihihi! För Bobos inlägg om isbjörnsrövhålet. Har faktiskt aldrig reflekterat över detta och ändå tycker jag att jag är en hyfsta reflekterande person...Jg säger bara en sak, ni MÅSTE krya på er till den 1/11 då jag och barnen dimper ner i Ske-å. Eller får jag hälsa på fast ni är sjuka??? Jag längtar ju efter att få hålla bebbarna!!!
Alex
Ja, skämmes. Ta plats och vräka sej och hålla på. Fy på dej. Fy.
moster